No description available.

Bakgrund: Den psykiska ohälsan hos barn ökar stadigt, nära 20% av alla barn runt om i världen drabbas idag av psykisk ohälsa. Skolsköterskan träffar alla elever i skolan och har en nyckelroll i att fånga upp psykisk ohälsa och främja den psykiska hälsan hos elever. Det hälsofrämjande arbetet ingår i skolsköterskans uppdrag och därför är det av intresse att beskriva hur skolsköterskan arbetar för att främja psykisk hälsa. Syfte: Syftet var att beskriva hur skolsköterskan arbetar för att främja psykisk hälsa hos elever. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats tillämpades. Kvalitativa intervjuer med 10 kvinnliga skolsköterskor med 1,5 – 15 års erfarenhet, från mellersta Sverige utgjorde datainsamlingen. Dataanalysen genomfördes med manifest innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Resultat: Resultatet presenteras i tre kategorier: Samtala med elever, samarbeta med andra och skapa tillit. Skolsköterskan främjade den psykiska hälsan genom samtal på olika sätt. De hälsofrämjande arbetet bestod av samarbete med andra professioner exempelvis Barn- och Ungdomspsykiatrin och med vårdnadshavarna. Att vara tillgänglig för eleven samt att skapa en förtroendefull relation var viktigt.  Slutsats: Elever söker hjälp hos skolsköterskan för sin psykiska ohälsa, men skolsköterskan får inte arbeta behandlande i sitt uppdrag. Det är upp till varje skolsköterska hur det hälsofrämjande arbetet ska bedrivas.

År 2015 sökte 70 384 barn asyl i Sverige. Flyktingbarn löper större risk att drabbas av ohälsa än andra. Idag träffar skolsköterskor i Sverige dessa barn allt oftare. Syftet med denna studie var att belysa skolsköterskors upplevelse av att möta nyanlända flyktingbarn. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med 11 skolsköterskor och analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet redovisas i fyra kategorier: språket, ett hinder för att kommunicera; där skolsköterskorna tar upp vikten och svårigheten av att ha en fungerande dialog. Påfrestande att stödja barnen; där skolsköterskorna beskrev det som betungande att höra barnens historier och att de upplevde en känsla av otillräcklighet. Att känna tillfredsställelse i mötet; skolsköterskorna beskrev sig vara fascinerade över barnens mentala styrka och deras positivitet. Svårighet att anpassa sig till olika kulturer; där skolsköterskorna beskrev att hälsoformulären inte var anpassade till barnens olika kulturer och skolsköterskorna upplevde själva en bristfällig kunskap om de olika kulturerna. Konklusionen av studien var att skolsköterskors möten med nyanlända flyktingbarn kan effektiviseras om skolsköterskor får ökad kunskap om olika kulturer och flyktingbarns psykiska, fysiska och emotionella hälsoproblem samt genom att optimera kommunikationen.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka och beskriva hur specialpedagoger i ett socialt utsatt område arbetar hälsofrämjande och förebyggande samt tolkar begreppen hälsofrämjande och förebyggande. För att besvara studiens frågeställningar genomfördes semistrukturerade kvalitativa intervjuer med fyra specialpedagoger i detta område. De transkriberade intervjuerna analyserades med hjälp av en kvalitativ metod för innehållsanalys, vilket resulterade i ett antal centrala teman. Dessa teman analyserades sedan utifrån två teoretiska referensramar. Den första referensramen berör Antonovskys teori om Känsla av sammanhang (KASAM), som är orsaken till hälsa och välmående. De arbetsmetoder och synsätt som beskrivs i resultatet analyserades utifrån de delkomponenter som utgör KASAM; Begriplighet, Hanterbarhet och Meningsfullhet. Resultatet visade bl.a. på att specialpedagogernas arbete ofta kan anses vara inriktat på elevernas KASAM samt att specialpedagogerna ofta tycks vara särskilt inriktade på delkomponenten Hanterbarhet. I teorin om KASAM har detta begrepp att göra med i vilken grad elever upplever att de resurser som finns tillgängliga för dem är tillräckliga för att de ska uppleva att de kan hantera omvärldens krav. Studien visar att elevhälsan ofta intar ett salutogent perspektiv i arbete med elever. De specialpedagogiska insatserna som beskrivs i studien är på individ-, grupp- och organisationsnivå. Den andra teoretiska referensramen som användes i analysen berör två motsatta sätt att se på specialpedagogisk problematik: huruvida man menar att skolproblem bottnar i brister hos eleven (kategoriskt perspektiv) eller har att göra med kontextuella faktorer (relationellt perspektiv). Resultatet visade på att respondenternas hälsofrämjande och förebyggande arbete främst utgick ifrån ett relationellt perspektiv i deras specialpedagogiska verksamhet. Det gick dock ibland att se inslag av ett kategoriskt perspektiv i de beskrivningar av elever som gavs av tre av de fyra respondenterna. Den respondent som inte gav uttryck för det kategoriska perspektivet arbetade, till skillnad från övriga respondenter, inte direkt med elever. Nyckelord: Förebyggande, hälsofrämjande, KASAM, kategoriskt perspektiv, relationellt perspektiv, socialt utsatta områden, elevhälsa, specialpedagogiska insatser

Syftet med det här arbetet var att undersöka elevhälsopersonalens syn på sitt arbete i elevhälsan. Studiens kvalitativa forskningsansats innebär att empirin har samlats in med hjälp av intervjuer i fokusgrupper.Våra teoretiska utgångspunkter är ramfaktorteorin och KASAM. I syfte att få svar på studiens två frågeställningar,”Vilka faktorer anser elevhälsans personal påverkar möjligheten att arbeta förebyggande och hälsofrämjande?” och “Hur upplever elevhälsans personal sina möten med avseende på innehåll och möjligheter till samverkan?”, har personal ur två elevhälsoteam intervjuats. De två elevhälsoteamens personal representerar ett lokalt elevhälsoteam som finns på en skola och det andra teamet är ett centralt organiserat team som finns representerade på flera olika skolor. Resultatet visar att faktorer som kan påverka elevhälsopersonalens möjligheter till att arbeta förebyggande och hälsofrämjande kan bero på närheten till den skola de arbetar i, tiden som avsetts för elevhälsoarbete och möjligheten till samverkan inom elevhälsan och med skolorna de representerar. Den lokala elevhälsan har prioriterat tid, medvetenhet, kontinuitet och genom detta, menar de, har möjligheten att jobba förebyggande och hälsofrämjande ökat. De anser att känslan av sammanhang uppstår genom att de finns närvarande i det dagliga arbetet, nära skolan. Den lokala elevhälsan framhåller vikten av tydlig mötesstruktur. Vidare menar de att samverkan handlar om att det man gör tillsammans blir synligt. Den centrala elevhälsan menar att det hälsofrämjande och förebyggande arbetet sker hela tiden genom att de avsatt gemensamma mötestider och rutiner på de skolor de representerar. Mötesstrukturen varierar från skola till skola och samverkan, anser de, handlar om gemensam samsyn och förståelse, men att det fungerar olika på olika skolor dels beroende på olika anställningsvillkor. Sammanfattningsvis indikerar studien vikten av goda mötesrutiner och att möjligheten till att utveckla elevhälsoarbetet ges tid och vikten av att samverka för att få en förståelse för det gemensamma elevhälsouppdraget

Då det i svensk forskning saknas studier kring specialpedagogens roll på specifikt gymnasieskolor syftar denna studie till att få närmare kunskap om specialpedagogens uppdrag i förhållande till elevhälsa och det elevvårdande arbete som bedrivs på gymnasieskolor. Empiriskt material samlades genom intervjuer med åtta på gymnasiet verksamma specialpedagoger. Frågeställningarna fokuserade på deras uppdrag och arbetsuppgifter samt de sammanhang de ingår i. Intervjuerna genomfördes enskilt och efter transkribering systematiserades resultatet med hjälp av kategorier utifrån krav-, kontroll-, och stödmodellen. Kategorierna strukturerades ytterligare med hjälp av nyckelord vilka användes som ett raster för att finna mönster. Resultaten från studien pekar på ett mångfacetterat uppdrag som inte alltid är tydligt för rektor och lärarkollegor, vilket leder till att det lätt sker en sammanblandning av specialpedagogens och speciallärarens uppdrag och arbetsuppgifter. Framför allt handlar det om huruvida specialpedagogen ska undervisa och då främst en-till-en undervisning. Diskrepans mellan förväntningar från kollegiet och det egentliga uppdraget beskrivs som försvårande men dock inte omöjligt att hantera. Emedan specialpedagogerna önskar arbeta mer med övergripande skolutveckling, tycks ändå arbete med och framför allt runt elever dominera. Administration, samordning och handledning av både elever och lärare är några av arbetsuppgifterna som beskrivs. Genom arbete med organisering kring elever och deras studier hamnar specialpedagogen i varierande sammanhang där det elevvårdande arbetet i elevhälsan framhålls. Specialpedagogernas förhållande till elevhälsan varierar emellertid. Vissa specialpedagoger har en ledande funktion i elevhälsoteamet, men alla beskriver sig som teammedlemmar och att arbetet bedrivs som ett lagarbete. Relationen till rektor beskrivs som avgörande för specialpedagogens mandat i såväl elevhälsoteam som i skolans övriga kollegium. Specialpedagogerna ser potential i sitt uppdrag och beskriver med tillförsikt möjligheter och ambitioner att utveckla och omorganisera det specialpedagogiska arbetet på sina respektive gymnasieskolor.

Elever i behov av särskilt stöd finns i alla skolor i Sverige idag. Elever har många olika sorters behov och skolan har ett ansvar och ett krav att kunna möta detta på bästa sätt. Styrdokumenten uppmanar till en inkluderande organisation kring elever i behov av särskilt stöd och att stöd i första hand helst skall ges i det ordinarie klassrummet tillsammans med den grupp eleven tillhör. Skolan och dess anställda anser sig ofta ha en organisation som strävar mot inkludering och en skola för alla där allas behov tillgodoses. Syftet i den här studien var att ta reda på hur några olika skolor i Sverige arbetar med organisationen kring elever i behov av särskilt stöd. Jag riktade in mig på tre rektorer och tre speciallärare på tre olika skolor i olika områden. Jag valde att göra en intervjustudie och använde mig av ostrukturerade intervjuer för att ta reda på respondenternas erfarenheter av hur deras skolor tänker och agerar kring organisationen kring elever i behov av särskilt stöd. Respondenterna anser givetvis att man i första hand ska se till elevens bästa och elevens behov och alla är medvetna om att stöd i första hand bör ske i klassrummet. Trots att alla är medvetna om det inkluderande arbetssättet, utövar alla speciallärare som intervjuats i första hand enskild undervisning (en till en) och smågruppsverksamhet och menar att elever mår väldigt bra av att få sitta i en lugnare miljö mot vad det ordinarie klassrummet i många fall kan erbjuda. De intervjuade rektorerna bekräftar också att det är så det går till. En till en, Liten grupp, Stöd i det ordinarie klassrummet eller i lärstudio, fyra olika modeller som alla på sitt sätt faktiskt upplevs gynna elevens kunskapsutveckling, beroende på elevens behov. Trots forskning och styrdokument som vill styra skolans stödundervisning mot en mer inkluderande organisation.

Syftet med studien var att analysera specialpedagogers och lärares upplevelser av elevhälsoteams främjande och förebyggande elevhälsoarbete, samt specialpedagogers roll i detta arbete. Studien utgick från en kvalitativ metodansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med specialpedagoger och lärare. Skolnivån för studien är grundskola. Studiens analys utgick från Aspelins modell den relationella specialpedagogikens brännpunkt. Resultatet visade att elevhälsans uppdrag inte tydligt kommunicerats ute i skolans verksamhet. Det saknades tillfällen där elevhälsans professioner samt skolpersonal kunde utveckla skolans främjande elevhälsoarbete. Studien visade också att lärare önskade tidigare kontakt med elevhälsans olika professioner. Lärare önskade också att elevhälsans olika professioner i större utsträckning deltog i skolans verksamhet.

<p>En empirisk undersökning av lärares uppfattning av begreppet social kompetens med syftet att synliggöra lärares uppfattningar av social kompetesn smat hur de arbetar med social kompetens i skolan. Uppsatsen tydliggör också vilka faktorer som är viktiga för utvecklingen av soacialr och emotionellt lärande som ämne i skolan. </p><p>Den empiriska undersökningen bygger på nio lärarintervjuer utförda i årskurserna 4-9, med tonvilkten lagd på de högre årskurserna. </p><p>Resultatet av studierna är att begreppet och arbetet med att utveckla social kompetens hos eleverns ärkomplext. Det finns många faktorer som inverkar på resultatet. Forskning visar dock att där elever får träning i social kompetens förbättras inlärningsmiljön och elevhälsa. De intervjuade lärarna ger sin beskrivning av social kompetens, samt faktorer som gör att de arbetar med det i skolan, vilka hinder de ser i ett sådant arbete, och slutligen vilka förhoppningar man har på ett införande av livskunskap på schemat.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Titel: Gymnasieelevers perspektiv på deras hälsa och motivation i skolmiljö</p><p>Författare: Sofia Jovannelli</p><p>Handledare: Monica Naeser</p><p>Syftet med uppsatsen var att få en djupare förståelse av hur gymnasieelevers perspektiv är på deras hälsa och motivation.</p><p>Vilka olika faktorer anser eleverna påverkar deras hälsa och motivation i deras skolmiljö?</p><p>Genom kvalitativa intervjuer med sex gymnasieelever undersöktes deras perspektiv på hälsa och motivation.</p><p>För att ge mer fakta och teorier om uppsatsens frågeställningar studerades även tidigare forskning.</p><p>Studiens centrala tolkningsram är teorin om KASAM, teori om motivation, läroplanen samt tidigare forskning i ämnesområdet.</p><p>I uppsatsen har framkommit att människors hälsa påverkas både positivt och negativt under skoltiden, men att alla elever trots att de ibland upplever skolmiljön som problematisk t.ex på grund av stress, bibehåller en vilja att fortsätta sina studier.</p><p>Intervjuerna visar att de intervjuade eleverna är nöjda med sin tid på gymnasiet.</p><p>Intervjuerna stämmer överens med tidigare teorier om hälsa och motivation då det genom intervjuerna visat sig att en förutsättning för psykiskt välbefinnande och en positiv utveckling är att man lever i ett begripligt sammanhang, med lagom anpassade krav och med möjlighet att påverka situationen.</p> / <p>Abstract</p><p>Title: A-Level students’ perspective on their own health and motivation in their college environment.</p><p>Author : Sofia Jovannelli</p><p>Supervisor : Monica Naeser</p><p>The purpose of this essay was to gain a deeper understanding of how A-level students perspective is on their own health and motivation.</p><p>Which different factors does the A-Level students´ consider affect their own health and motivation in their college environment?</p><p>Through the use of qualitative interviews with six A-level students their view on their own health and motivation was investigated.</p><p>To gain a deeper factual and theoretical basis to the research questions, I also investigated some earlier studies.</p><p>The central frame of interpretation of this study is the theory about KASAM, and earlier research in this field.</p><p>In the writing of this essay it has emerged that the people´s health is influenced in both a positive and a negative way during their school years depending on factors such for example stress related to school work.</p><p>It has emerged in the interview process that students view their college time and their college work as meaningful despite the stress some of the students can feel..</p><p>Furthermore the interviews have shown that all whom were interviewed were satisfied with their time at A-level college on the whole.</p><p>This research’s findings directly matches those of the earlier studies about health and motivation, as the interviews show that a predisposition for psychological well-being and a positive development is that you live in a comprehensible environment with appropriate demands on the students, and the possibility to influence one’s own situation.</p>