The thesis investigates conversations involving native speakers and non-nativespeakers of English. The non-native speakers partaking in the study have a welldeveloped knowledge of the foreign language. The study is particularly concernedwith the function and interactional relevance of repair strategies that interlocutorsemploy when they talk to each other. The results of the analyses highlight issuessuch as participants’ self-representations as competent speakers, the notion “nonnativeness”,and language learning, relating to current developments within conversationanalytic research on second/foreign language conversations. Comparisonsbetween non-native and native speakers are made, highlighting similarities as wellas di¡erences in participants’ use of repair strategies. The study adopts a conversation analytic framework but is also in¤uenced bystudies of second/foreign language acquisition. Conversation analytic research has,until recently, dealt with conversations involving non-native speakers who have alimited or intermediate command of the second/foreign language. Repair behavioursof advanced foreign language users are thus a little investigated area. Whereasnon-native speakers with limited experience in using the second/foreign languageoften employ repair in order to solve problems that are related to their linguisticknowledge, such as ¢nding or knowing words and constructing utterances that areunderstandable in the context in which they occur, this thesis shows how an increasedknowledge of the foreign language involves a shift in focus as repair is carriedout, i.e. repair is used to address problems of a linguistic as well as of a socialnature. Since an increased knowledge of a foreign language is accompanied by an increasein the range of jobs that repair strategies do, “doing repair” is an importantpart of the development of non-native speakers’ interactional and linguistic competence.

The thesis explores the form, function and sociolinguistic distribution of explicit apologies in the spoken part of the British National Corpus. The sub-corpus used for the study comprises a spoken text mass of about five million words and represents dialogue produced by more than 1700 speakers, acting in a number of different conversational settings. More than 3000 examples of apologising are included in the analysis. Primarily, the form and function of the apologies are examined in relation to the type of offence leading up to the speech act. Aspects such as the sincerity of the apologies and the use of additional remedial strategies other than explicit apologising are also considered. Variations in the distributions of the different types of apologies found are subsequently investigated for the two independent variables speaker social identity (gender, social class and age) and conversational setting (genre, formality and group size). The effect of the speaker-addressee relationship on the apology rate and the types of apologies produced is also examined. In this study, the prototypical apology, a speech act used to remedy a real or perceived offence, is only one of a number of uses of the apology form in the corpus. Other common functions of the form include discourse-managing devices such as request cues for repetition and markers of hesitation, as well as disarming devices uttered before expressing disagreement and controversial opinions. Among the speaker social variables investigated, age and social class are particularly important in affecting apologetic behaviour. Young and middle-class speakers favour the use of the apology form. No substantial gender differences in apologising are apparent in the corpus. I have also been able to show that large conversational groups result in frequent use of the form. Finally, analysis of the effects of the speaker-addressee relationship on the use of the speech act shows that, contrary to expectations based on Brown & Levinson’s theory of politeness, it is the powerful who tend to apologise to the powerless rather than vice versa. The study implies that formulaic politeness is an important linguistic marker of social class and that its use often involves control of the addressee.

Resent research has demonstrated that age does not play as big a part in second language (L2) acquisition as was previously thought. However, L2 acquisition is markedly affected by: (i) the amount of L2 in a pupil’s daily life, (ii) how well teachers are trained in teaching a new language to young learners and (iii) how many hours are given to the subject each week. In Swedish schools there is great variation around when and how English is taught. In order to ensure future equality in L2 teaching we need to find out why this variation exists. One important step towards doing this is to obtain primary school teachers’ views on teaching English. Using a questionnaire, I gathered views from Swedish primary school teachers regarding their own English teaching skills and when they believe English should be taught. The findings show that views on when to start teaching English differ markedly among teachers, varying from year 1 to year 3, as does any relevant guidance from schools/municipalities. It is also apparent that many teachers, 65% of the respondents in this study to be exact, have not had English as an obligatory part of their teacher training. The findings offer a valuable insight into potential underlying reasons for the variability that exists in L2 teaching. / Forskningen under senare år har visat att ålder inte har en lika stor roll i andraspråksinlärning som man tidigare trott. Dock påverkas andraspråksinlärning märkbart av: (i) hur mycket av ett andraspråk som finns med i elevernas dagliga liv, (ii) hur utbildade lärare är inom området för att lära ut ett nytt språk till yngre elever och (iii) hur många timmar som ges till ämnet varje vecka. En stor variation finns inom den svenska skolan när det gäller när och hur engelska lärs ut. För att försäkra oss om en likvärdig utbildning i framtiden så måste vi undersöka varför det är en sådan variation. En viktig del i detta är att få reda på lågstadielärarnas egna åsikter om att lära ut engelska. Genom ett frågeformulär samlade jag in åsikter från svenska lågstadielärare när det gäller deras lärarkunskaper inom engelska och när de anser att engelska bör läras ut. Resultaten visar att det finns delade åsikter inom lärarprofessionen angående när undervisning i engelska bör påbörjas, allt från åk 1 till åk 3, detta gäller även vägledning från skolor/kommuner. Det är också tydligt att många lärare, 65% av respondenterna i denna studie för att vara mer precis, inte har haft engelska som en obligatorisk del av sin lärarutbildning. Resultaten ger en viktig inblick i eventuella bakomliggande orsaker till variabiliteten som existerar när det gäller andraspråksundervisning.

Forskning visar att en sjuttonåring som regelbundet har läst och/eller lyssnat till texter har ca 50 000-70 000 ord i sitt ordförråd medan en sjuttonåring som inte har läst och/eller lyssnat till texter har ett ordförråd på ca 15 000-17 000 ord (Dole, Duffy, Roehler, & Pearson, 1991). Syftet med studien är att skapa större kunskap kring högläsning i förskolan. Högläsning och samtal kring litteratur framkommer även i den reviderade versionen av Läroplanen för förskolan (18, rev 2019 s. 8) vilken träder kraft i juli 2019. Detta är ytterligare en anledning till att förskollärare ska förespråka högläsning av litteratur i verksamheten, det ingår i deras uppdrag. Vi vill undersöka hur förskollärare beskriver att de använder sig av barnlitteratur som ett pedagogiskt verktyg i verksamheten, hur de resonerar kring delaktighet och hur de upplever att barnen har inflytande under högläsningen. Forskningen grundas på en kvalitativ metod genom intervjuer. Intervjuerna innefattar åtta förskollärare på fyra olika förskolor. Resultatet visar att förskollärarna medvetet läser med syftet att högläsning ska leda till språkutveckling och andra kognitiva lärprocesser. Det är något som förväntas av dem idag. Att endast ha syftet ”varva ner” med hjälp av högläsning anses enligt förskollärarna vara mindre legitimt, de menar att något mer syfte måste ingå i en högläsningssituation. Andra syften som förskollärarna belyser under högläsning är socialt lärande samt fysiskt lärande. Resultatet visar även att barns inflytande förekommer men varierar beroende på barngruppens storlek vid en högläsningssituation. När färre barn deltar får de själva välja böcker samt diskutera boken som blir läst. Vid helgrupp tystar förskollärarna barnen mer under högläsningssituationer på grund av att det blir för stökigt att låta en stor grupp diskutera fritt under högläsningen. Avslutningsvis leder mindre barngrupper i förskolan till mer inflytande för varje individuellt barn före, under och efter en högläsnings situation

English as a Foreign Language (EFL) teaching should not only aim at providing learners with the linguistic resources to communicate in English, but also develop learners’ pragmatic competence in order for them to be able to use language efficiently and appropriately for different purposes. The present study examines what pragmatic input learners receive from two Swedish EFL textbook series regarding the speech act of request. The analysis was conducted by identifying all instances of requests and all metapragmatic information about the specific speech act. In addition, the present study also focused on finding exercises that provide learners with the opportunity to practice making requests. The findings show that the two examined EFL textbook series differ in terms of which directness levels are most frequently used, and both series lack explicit information about requests that may increase students' understanding of this speech act. Moreover, request exercises are few and practicing requests is rarely the main learning objective. Consequently, teachers will need to use supplemental material and exercises in order for learners to develop their pragmatic competence in the case of requests. / Engelskundervisning bör inte bara syfta till att ge elever de språkliga resurser som krävs för att kommunicera på engelska, utan även utveckla elevernas pragmatiska kompetens så att de lär sig att använda språket effektivt och lämpligt för olika ändamål. Det som undersöks i den här studien är i vilken utsträckning språkhandlingen uppmaning förekommer och lärs ut i två olika läromedel i engelska för högstadiet. Analysen utfördes genom att identifiera alla exempel av uppmaningar och all metapragmatisk information om den specifika språkhandlingen. Utöver detta fokuserade den här studien även på att hitta övningsuppgifter som ger eleverna möjlighet att öva på språkhandlingen uppmaning. Resultaten visar att de två läromedlen skiljer sig åt vad gäller fördelningen av direkta och indirekta uppmaningar. Dessutom saknar båda läromedlen explicit information som kan öka elevers förståelse för denna språkhandling. Övningsuppgifterna är få och fokuserar inte på att utveckla elevers förmåga att formulera uppmaningar i första hand. Följaktligen behöver lärare använda kompletterande material och övningsuppgifter för att elever ska kunna utveckla sin pragmatiska kompetens vid uppmaningar.

This essay aims to investigate which countries and geographical regions are most prevalent in literary texts in coursebooks published before and after the curriculum change in 2011, as well as determining if there is a greater diversity of countries and regions represented in the coursebooks published after 2011. A content analysis was used as well as studies by various researchers to investigate the literary texts in the coursebooks. Ten coursebooks published before and after 2011 were analyzed by using the four categories text origin (i.e. country of original publication), author, setting and character to answer the research questions for this thesis. This study concludes that coursebooks published before 2011 do not meet the requirements for the current national curriculum, whereas coursebooks published after 2011 show a much broader diversity in countries represented and meet the current curriculum requirements. / Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka länder och geografiska regioner som dominerar i litterära texter i kursböcker tryckta innan och efter läroplansövergången i 2011, samt att se om det finns utveckling gällande antalet olika länder som representeras i dessa kursböcker innan och efter 2011. En innehållsanalys har använts såväl som rön från olika forskare för att undersöka ämnet. Tio kursböcker som är tryckta innan och efter 2011 har analyserats i de fyra kategorierna textursprung, författare, miljö och karaktärsursprung som har använts för att kunna besvara frågorna i denna uppsats. Denna studies slutsats är att kursböckerna som är tryckta innan 2011 inte möter målen och kraven i den nuvarande nationella läroplan, medan böckerna som är tryckta efter 2011 visar en mycket bredare mångfald i de länder som representeras och därmed möter gällande mål och krav från gymnasieskolans läroplan.

<p>English noun phrases (NP) which include degree modified adjectives show some interesting variation of the position of the indefinite article. A particularly salient pattern is displayed in <em>This is anticipated to be <strong>more common a scenario</strong> than fleas spreading bubonic plague </em>(BoE, BU-NX022521)<em>.</em> The present paper is based on a study of utterances where this pattern was used even though a canonical word order would have been possible. Such constructs are referred to as the <em>Optional Postposed Indefinite Article Noun Phrase </em>(OPIANP) and have been collected from the British National Corpus (BNC) and <em>Collins Word Banks Online: English Corpus</em> (BoE). The central question is whether there is semantic motivation for this postposition of the indefinite article. The results suggest that there is such motivation, namely that the OPIANP could be an extension of a more frequent construction identified as the <em>Postposed Indefinite Article Noun Phrase</em> (PIANP). Furthermore, it is shown that the pattern’s semantics is unpredictable from the composition of its parts and that its primary function is that it positions already given arguments on an adjectival scale. That is, it foregrounds scalar qualities and backgrounds the noun. These conclusions stem from observations of patterns of unification with other constructions, illustrating how the OPIANP unifies best with the non-referential, descriptive PC-constructions and less well with referential constructions such as the subject and direct object constructions. These findings are remarkable as the idea of an adjective-scalar centred NP-construction challenges the idea of NPs being centred round their head, the noun.</p>

<p>The aim of this Magister Degree Project has been to investigate if can corpora be used to investigate patterns of lexical distribution and/or borrowing from one variety to another. Another aim has been to investigate how well classification of lexical items as either “British” or “American” supported by evidence from corpora of English.</p><p>In order to accomplish these aims sets of lexical items have been examined in two ways: first through dictionary research and “dictionary dating”, and second through the use of such English corpora as the British National Corpus (BNC), the United Kingdom Web Archiving Consortium (ukWaC), and the TIME Corpus of American English. The results of this research suggest that the simplistic labelling of certain items as “American” versus “British” is sometimes misleading, and that corpus investigations on their own, though useful, may not be entirely sufficient in this context.</p>

<p><strong>Abstract</strong></p><p>This essay is based on an investigation carried out with the help of the Corpus of Contemporary American English (COCA). Taking the system of transitivity as its theoretical base and using spoken and written discourse as its primary source, this study aspired to find out what kinds of actions Americans perceive <em>Fate</em> to perform, for example physical, mental or verbal,<em> </em>in order to control what happens to people. It also aimed to reveal what actions people are said to perform in their attempts to control <em>Fate</em>. Do Americans deem <em>Fate</em> capable of, for instance, “deciding”, “talking” or “conspiring” and do they say that people, for example, “challenge”, “defy” or “defeat” <em>Fate</em>? Furthermore, a comparison was made in terms of the actions performed by <em>Fate</em> and people between the different domains of discourse represented in the corpus: spoken, fiction, magazine, newspaper and academic.</p><p>Among other things, this investigation shows that in American discourse both <em>Fate</em> and people are perceived to resort to physical strategies rather than mental or verbal ones in their endeavor to control one another.</p><p> </p>

<p>Kultur är ett oerhört komplext och omfattande begrepp som finns omnämnt i de olika läroplanerna och i kursplanen i engelska. Eleverna ska bland annat reflektera över levnadssätt och kulturer i engelsktalande länder och kunna göra jämförelser med egna erfarenheter, även känna till något om vardagslivet i något land där engelska används. Det här är mål som ska uppnås i årskurs fem enligt kursplanen i engelska. Mitt syfte var att undersöka om läroböcker i engelska riktade till de yngre barnen, överensstämmer med vad styrdokumenten säger. Jag har gjort en text- och bildanalys av fyra olika läroböcker för att se vilka engelskspråkiga länder som representeras, hur de representeras, om eleverna får insikt i den mångkulturalitet som finns i världen och om de även kan göra jämförelser och få en förståelse av talad engelska i olika situationer. Mitt resultat är dock nedslående och slutsatsen jag drar är att läroböckerna inte utgår från vad styrdokumenten säger. Så gott som inga möjligheter att jämföra med den egna kulturen finns, någon mångkulturalitet är det inte frågan om i någon av böckerna och de enda länder som antyds är England, USA och Canada. Den information som ges om dessa länder är genomgående vag.</p>