Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur fritidslärare använder fysiska aktiviteter för att gynna elevers sociala förmågor samt fritidslärares uppfattningar om fysiska aktiviteter som ett sätt att gynna elevers sociala förmågor. För att besvara studiens syfte har följande forskningsfrågor legat till grund för studien: Vilka förutsättningar anser fritidslärare behövs för att arbeta med fysiska aktiviteter som främjar elevers sociala förmågor? Vilka typer av socialt lärande anser fritidslärare kan uppstå kopplat till fysiska aktiviteter i fritidshem? I forskningsbakgrunden belyses hur fysiska aktiviteter kan påverka elevers sociala förmågor samt hur sociala förmågor kan förstås. Tolkningen av det empiriska materialet har gjorts med Lave och Wengers sociokulturella lärandeteori om situerat lärande. Detta är en kvalitativ studie där åtta fritidslärare på fem olika fritidshem i södra Sverige har intervjuats. Resultatet visar att fysiska aktiviteter kan leda till social utveckling, men att aktiviteterna kräver en bra närmiljö, tillgängligt material, ändamålsenliga lokaler, engagerade och närvarande lärare samt att eleverna ges möjlighet till elevinflytande. Respondenterna anser att fysiska aktiviteter med tävlingsinslag inte ska ses som något negativt. De anser att fysiska aktiviteter med tävlingsinslag kan användas som ett lärandetillfälle för elevernas sociala förmågor. En slutsats av resultatet är att fritidslärares förmåga att skapa goda relationer, nivåanpassa aktiviteter och att ha kännedom om de sociala hierarkier som finns i elevgrupper är betydelsefulla för att fysiska aktiviteter ska främja elevernas sociala förmågor.

Syftet med studien är att fördjupa kunskapen om F-3-lärares relation till undervisning i ämnet religionskunskap. Forskningsfrågorna behandlas utifrån en kvalitativ ansats och den didaktiska triangeln som teoretiskt perspektiv med fokus på relationerna mellan innehåll, lärare och elev, och de didaktiska frågorna vad, hur och varför. Resultatet påvisar likheter och skillnader i lärares relation till undervisning i religionskunskap. Slutsatsen är att olika lärare fokuserar på olika kunskaper och förmågor i religionskunskap, vilket inte ger en likvärdig undervisning. Däremot använder lärare varierade arbetssätt, har en progression i arbetet, och är positiva till religionskunskap och uppfattar ämnet som viktigt.

Barns utveckling av kunskaper och förmågor sker genom socialisering och utbildning (Persson 2017). En del av denna utbildning sker i förskolan under ledning av förskollärare i samarbete med barnens vårdnadshavare (Skolverket 2018). De barn som växer upp förväntas bli kompetenta samhällsmedborgare (Halldén 2007). Syftet med föreliggande studie är att få en inblick i hur förskollärare och vårdnadshavare resonerar om barns utveckling av kunskaper och förmågor. Insamling av empiri har skett genom halvstrukturerade forskningsintervjuer, tre förskollärare och tre vårdnadshavare har deltagit i intervjuerna. Empirin har analyserats med tematisk metod, vi har urskilt teman bland intervjusvaren som sedan har delats in i kategorier. De teoretiska utgångspunkterna i uppsatsen är Dion Sommers (2003; 2019) tolkande teori om barndomspsykologi och utvecklingsvetenskap och hans definiering av begreppen utveckling, lärande, kunskap, barnsyn och samvarokompetens. Resultatet av analysen visar att det är förskollärarnas ambition att i första hand bedöma om utbildningen motsvarar de pedagogiska krav och strategier som är nödvändiga för att ge barnen möjlighet att utveckla kunskaper och förmågor. Både förskollärare och vårdnadshavare utgår från sitt förhållningssätt och sin barnsyn när de bedömer barns utveckling. Resultatet visar även att den kompetens hos barn som värderas högst av förskollärare och vårdnadshavare är samvarokompetens som de anser är en grundpelare för all utveckling.

Samhällskunskapsämnet är ett skolämne det forskas förhållandevis lite om och kring, detsamma gäller vuxenutbildning. Kombinerar man dessa två är forskningen näst intill obefintlig. Genom denna uppsats hoppas jag kunna bidra med förståelse och perspektiv vad gäller undervisning i samhällskunskap inom vuxenutbildning. Arbetets syfte är att undersöka hur samhällskunskapslärare verksamma inom vuxenutbildning – med utgångspunkt i Basil Bernsteins (2000) teori om kunskap - tänker kring och upplever ämnets syfte och mål. Vidare ämnar undersökningen lyfta deras tankar och erfarenheter när det kommer till utveckling av kunskaper och förmågor inom ämnet. En kvalitativ intervjustudie har genomförts och resultatet visar att de undersökta lärarnas syn är koncentrerad kring medborgarfostran och att de har en klar bild över hur de på bästa sätt ska nå detta syfte och mål. Dessvärre överstiger vuxenutbildningens utmaningar dess möjligheter vilket försvårar benägenheten att nå måluppfyllelse.

This study examines how skills and abilities regarding active citizenship are forwarded through the Swedish upper-secondary level curriculum in general and the syllabus for “samhällskunskap” in particular. For the latter, focus is primarily on the course “samhällskunskap 1b” – an introductory course, usually a year long and mandatory for all pupils on programmes aimed towards further university studies.Through a theoretical lens of German sociologist Jürgen Habermas’ ideas of communicative action, American progressive educational reformer John Dewey’s ideas of skill-focused teaching and the results of present-day political scientists Tiina Ekman, Erik Amnå and Joakim Ekman, educational philosopher Gert Biesta and educational researcher Sten Båth, we assemble a definition of what abilities an active citizen should obtain in a Swedish educational context.The curriculum and syllabus are scrutinized and examined through the aforementioned definition and theories. Previous research is accounted for in length and compared to our findings. The content and outcome of the syllabus is then tested and compared to our definition through a digital survey sent out and answered by 96 Swedish upper-secondary pupils in the Malmö-Lund area. Our findings suggest that a definition of active citizenship abilities and skills is possible to make within the framework as stated in the purpose of curriculum and syllabus, but difficult to put into teaching practice in samhällskunskap 1b, given the nature of the knowledge demands that are to be graded in the said course. The survey indicates pupils with a generally high political and societal self-esteem, a moderate will for civic engagement and a high degree of knowledge, but having to a lesser degree acquired abilities for how to use their knowledge as a foundation for problem-solving in everyday life situations.

Denna studie har syftat till att diskutera huruvida de läroböcker i matematik som används idag räcker som undervisningsmaterial för att elever ska ges möjlighet att utveckla de fem matematiska förmågorna som skrivs fram i styrdokumenten, avgränsat till geometri. Vi kommer analysera och jämföra utrymmet av förmågorna i två utvalda läroböcker.Studien är textanalytiskt inriktad och har genomförts i form av en innehållsanalys där kvalitativa, kvantitativa och komparativa metoder tillämpats för att analysera materialets innehåll. Materialet som studerats är matematikläroböckerna Mästerkatten 2A och Mattedetektiverna 2A. Resultatet visar att alla de matematiska förmågorna synliggörs i båda läroböckerna men i olika utsträckningar. Begreppsförmåga är den förmåga som ges märkbart störst utrymme, då den förekommer i nästa samtliga uppgifter. Antalet uppgifter där metod- respektive problemlösningsförmågan behandlas finns i ungefär lika stort utrymme i båda läroböckerna. Skillnader kan ses utifrån utrymmet av resonemang- och kommunikationsförmågan, där Mattedetektiverna har fler uppgifter som behandlar dessa jämfört med Mästerkatten. Båda läroböckerna, oberoende av förekomsten av de olika förmågorna, är användbara. Det är dock viktigt att som lärare vara medveten om respektive förmågas utrymme, då det kan behövas komplettering i annan form än enbart arbete i läroböckerna.

Matematikundervisningen på gymnasieskolan ska ge eleven förutsättningar att utveckla sju matematiska förmågor. En av dessa är kommunikationsförmågan. Syftet med detta arbete är att kartlägga utbudet av uppgifter som tränar kommunikationsförmågan i en lärobok och jämföra resultatet med hur denna förmåga prövas i nationella prov. Detta görs genom en textanalys av övningsuppgifterna i en av de vanligaste matematikläroböckerna på gymnasiet. Resultatet är att 5,8% av lärobokens övningsuppgifter tränar kommunikationsförmågan medan 34,6% av uppgifterna i ett nationellt prov testar denna förmåga. Skillnaden är avsevärt stor och slutsatsen är att övningsuppgifterna i läroboken inte ger tillräckligt med träning på kommunikationsförmågan.

No description available.

I denna studie undersöktes i vilken utsträckning uppgifter som möjliggör utveckling av problemlösningsförmåga förekom i matematikläroboksserierna Mondo och Favorit matematik. Läroboksserierna omfattar totalt åtta böcker för årskurs 1 och årskurs 3. Utöver detta gjordes en jämförelse mellan läroboksserierna för att synliggöra likheter och skillnader. Studien bygger på en syn på matematikinlärning som utgörs av utveckling av olika förmågor, varav en är problemlösningsförmåga. Tillsammans bildar förmågorna matematisk kompetens – ett bemästrande av matematik. Studien utgår främst från Niss och Højgaard (2019), Kilpatrick (2001) samt den svenska läroplanen (Skolverket, 2011) med kommentarmaterial (Skolverket, 2017), där matematisk kompetens och förmågor spelar en väsentlig roll. Utifrån dessa skapades ett analysverktyg som användes för att lokalisera hur stor andel sidor i läroböckerna som möjliggör utveckling av problemlösningsförmåga och de delar förmågan utgörs av. Resultatet visar att det finns skillnader mellan de olika läroboksserierna gällande i vilken utsträckning uppgifter som möjliggör utveckling av problemlösningsförmåga förekommer. Läroboksserien Mondo innehåller en betydande större andel sidor som möjliggör utveckling av problemlösningsförmåga och har, med vissa undantag, en större andel sidor som möjliggör utveckling av de olika delarna av problemlösningsförmåga. Då tidigare forskning visat att undervisning i matematik påverkas av den lärobok som används, innebär resultatet av denna studie att val av lärobok kan få konsekvenser för elevernas möjlighet att utveckla problemlösningsförmåga.

Syfte. Psykisk ohälsa verkar vara ett alltmer vanligare fenomen bland elitidrottare. 30 procent av Sveriges elitidrottare har någon gång under sina karriärer upplevt psykisk ohälsa menar Åkesdotter och Kenttä (2015). Därför har jag avsett med denna undersökning att analysera elitsatsande idrottares mentala förmågor.Metod. Studien baserades på en kvantitativ undersökningsmetod där 54 elitsatsande idrottare deltog i studien. Studien undersökte fyra dimensioner av mentala förmågor som operationaliserades ner till underdimensioner med hjälp av Hassméns, Kenttäs och Gustafssons (2009) tolkningar av de olika dimensionerna. Avslutningsvis analyserades datan med hjälp av beskrivande analyser och korrelationsanalyser.Resultat. Undersökningens resultat indikerade höga medelvärden för respondenternas självuppskattade förmåga inom de olika mentala förmågorna. Korrelationsanalyserna kunde främst visa på starka signifikanta samband mellan koncentrationsförmågan och självförtroende-förmågan samt självförtroende-förmågan och spänningsregleringsförmågan.Diskussion. Idrottarna verkade ha goda mentala förmågor, men med möjligheter till förbättring. Utifrån resultaten kan man tolka att självförtroende, koncentrationsförmåga och spänningsreglering är tre betydelsefulla förmågor för att utveckla prestation samt för att behålla ett gott välmående.