Utbildingen av officerare är och har alltid varit ett omdiskuterat ämne. Sedan reformationen av officersutbildningen till Officersprogrammet för drygt tio år sedan – vilket för första gången även gav den nya fänriken akademisk kandidatexamen i krigsvetenskap – har den här frågan återigen aktualiserats. Akademiseringen tillförde en viktig och saknad aspekt till professionen men utlåtanden från officerskåren har varit att utbildningen är för generell och att fänriken inte kan något när denne kommer hem.   Under samma tidsperiod har Försvarsmakten och armén genomgått stora förändringar. Omställningen från invasionsförsvar till insatsförvar har fullföljts, värnplikten avskaffades och anställda soldater och förband blev en ny verklighet. Som om inte detta räckte har fokus inom samma tidsperiod återigen svängt; nu med nationellt försvar i centrum och med en återinförd värnplikt och planerad tillväxt av Förvarsmakten som följd.  Den här studien undersöker om den nyutexaminerade fänriken erhållit rätt förutsättningar att klara av det arbete som hen förväntas göra. Genom att utgå från att Officersprogrammet är en ny utbildning med andra för- och nackdelar än de tidigare officersutbildningarna fokuserar den här studien på mottagandet vid förbanden. Är det i själva verket utbildningen det är fel på eller är det just förväntningarna på den nye officeren? Ges fänriken möjlighet att omsätta teoretiska kunskaper till praktiska färdigheter?   Studien indikerar att omhändertagandet av nyexaminerade officerare under den föregående tioårsperioden präglats av en brist på struktur och systematisering. Ett alltför stort fokus på kortsiktiga mål och en bortprioritering av professionsutvecklingen har påverkat officersprofessionen negativt. Armén och förbanden har under senare år förbättrat sin systematisering men behöver bli ännu bättre på att prioritera professionsutvecklingen. Armén bör utveckla en gemensam struktur för lärlingstiden för nya fänrikar genom att formalisera handledning och tydligare systematisera personalplaneringen. Den samlade utbildningen av officerare och professionsutvecklingen bör betraktas som en helhet, annars riskerar professionen att fortsätta påverkas negativt och tillväxt med kvalitet kommer inte vara möjlig.  Studiens övergripande insikt är att det inte nödvändigtvis är utbildningen det är fel på, utan snarare hur omsättningen av utbildningen från teoretisk kunskap till praktiska färdigheter omhändertas inom stridskraften och förbandet. / The education and training of military officers is and has always been a disputed subject. Since the reform of the Swedish officer’s training and conversion to Officersprogrammet1 (OP) a little over a decade ago – which for the first time granted the new junior officer with an academic degree in War Studies – this issue has been revitalized. The conversion to an academic education provided the Swedish Military Profession with an important missing aspect. But, the general opinion prevailing among the officer corps is that the training is far too generic and that junior officers thus are inept for duty at their home regiments.  During the same time frame the Swedish Armed Forces and the Swedish Army has undergone massive changes. Doctrinal realignment from focusing on the threat of a potential invasion towards an agile and highly operational defense force with an international focus was completed; conscription was scrapped and made dormant. Professionalized soldiers and field units became the new reality. But, then again focus shifted. National defense has once again become the priority with a reinstated conscription as well as planned growth for the Swedish Armed Forces as a consequence.  This research project examines whether the junior officer during this time frame has been given the right possibilities to carry out the work expected by him or her. By assuming that OP is a new type of education program, with different pros and cons compared to previous educations, this research focuses instead on the integration of junior officers at their home units. Is it really the education that’s failing or are expectations on the new officer in fact improper? Are the junior officers provided the right support to transform knowledge to skills?  This thesis indicates that integration of junior officers has been characterized by a lack of structure and systematization during the past decade. Too much focus on short-term objectives and an unintentional suppression of the development of the Military Profession have had negative consequences. The Swedish Army has improved on systematization during recent years but still needs to improve and prioritize the development of the profession. The Swedish Army should create a structured apprenticeship of junior officers by formalizing mentorship and clearly systematize strategic personnel planning. The collective training of officers and the Evolution of the Military Profession should be considered as a whole, it will otherwise risk further negative consequences and planned growth with quality will not be feasible. The main insight of this study is that it’s not necessarily the education that is failing but rather how the Regiments within the Swedish Army manages to transform the junior officers’ knowledge to relevant skills or not.

Utvecklingen av yrkesofficersutbildningen, och de militära skolorna, är ständigt pågående för att möta Försvarsmaktens föränderliga behov. De senaste åren har förändringen skett i snabb takt och i stor omfattning. Utvecklingen av ett flerbefälssystem, en insatsorganisation med anställda soldater och akademiseringen av officersutbildningen har inte minst bidragit till denna utveckling och förändring. När många förändringar sker samtidigt kan det vara svårt att hålla ihop helheten och få alla delar att samspela för att uppnå en högre effekt. Vi har i denna studie studerat de nya yrkesofficerarnas arbetssituation, samt markstridsförbandens förutsättningar för att ge de nya kollegorna en gynnsam start på sin karriär. Vi har valt ett arbetsgivarperspektiv för vår studie, då vi uppfattar att det perspektivet saknas, i ett annars ganska välstuderat område. Vår förhoppning är att studien kan bidra i det fortsatta utvecklingsarbetet med Försvarsmaktens organisation, arbetsmetoder och styrdokument. Vår övergripande slutsats är att rådande omständigheter, huvudsakligen personalbristen, gör det mycket svårt för förband och chefer att följa Försvarsmaktens inriktande styrdokument och tillgodose de nya yrkesofficerarnas fortsatta behov av handledning och kompetensutveckling. / The development of the military educational system, and the military schools, is constantly ongoing to meet the changing needs of the Swedish Armed Forces. In recent years, the change has taken place at a rapid pace and to a large extent. A new rank system with officers and NCO’s has been launched, a new organization with employed soldiers have been implemented and the introduction of officers with a bachelor’s degree in military science have all contributed in a really big way to this development and change. When many changes occur at the same time, it can be difficult to keep the whole together and have all parts interact to achieve a higher effect. In this study we have studied the work situation of the new officers and NCOs, and the conditions, for the ground combat units, to give the new colleagues a favorable start to their career. We chose an employer perspective for our study, since that was the perspective we saw was missing, in this otherwise well studied area.  Our intention with the study is to be able to contribute in the continued development work within the Swedish Armed Forces organization and guiding documents. Our overall conclusion is that the prevailing circumstances, such as staff shortages, make it very difficult for the units and managers to follow the Swedish Armed Forces guiding documents and meet the new officers' and NCO’s continuing need for guidance and skills acquisition.

Den säkerhetspolitiska situationen i Norden var under kalla kriget låst i kampen mellan öst och väst. Detta innebar att respektive lands möjligheter att fritt välja säkerhetsstrategi var begränsad. Först efter slutet på kalla kriget öppnade sig denna möjlighet och länderna kunde även se sig om efter nya samarbeten och partners. Nya säkerhetsstrategier utarbetas i Sverige och Norge där det internationella åtagandet stärks och nya samarbeten utvecklas med bland annat det nordiska försvarssamarbetet. När Ryssland i och med sitt agerande i Georgien och Ukraina återigen börjar utgöra ett potentiellt hot börjar det territoriella försvaret hamna i fokus igen. Den nya säkerhetspolitiska situationen leder till ett militärt samarbete mellan Sverige och Finland som bland annat involverar försvarsplanering för skyddandet av det andra landets territorium. Men ett sådant samarbete uppstår inte mellan Sverige och Norge. Syftet med denna studie är att undersöka och beskriva likheter och skillnader i svensk- och norsk säkerhetsstrategi sedan förändringen i omvärldsläget 2008 och vidare beskriva eventuella möjligheter för utvidgade försvars- och militära samarbeten mellan Sverige och Norge, liknande det som finns mellan Sverige och Finland. Studien använder sig av kvalitativ textanalys applicerat på norska och svenska försvarsbeslut, propositioner eller underlag inför dessa. För att kunna svara på studiens syfte och frågeställningar används två olika teorier, en per frågeställning, som appliceras på textanalysens resultat. Studiens viktigaste resultat består i att de slående likheterna mellan svensk och norsk säkerhetsstrategi beror på den gemensamma strategiska miljö som länderna befinner sig i samt att hoten i den förändrade omvärlden tolkas likvärdigt. De största likheterna mellan de två ländernas utformade säkerhetsstrategier finns i de säkerhetspolitiska målen samt de tillgången till nationella medel och resurser. Den största skillnaden mellan länderna rör vald metod att genomföra sin strategi på, där Norge för en tydlig allianspolitik och bygger sitt nationella försvar kring Nato medan Sverige väljer att stå militärt alliansfritt och samarbeta genom bilaterala avtal. Denna skillnad är också den faktor som starkast negativt påverkar förutsättningarna för ett mer utvecklat militärt samarbete länderna emellan. Utöver frågan kring Nato finns det goda möjligheter för vidare militära samarbeten främst genom gemensamma förband för internationella operationer. / During the Cold War, the security situation in the Nordic countries was fixed in the battle between the East and the West. This meant that each country's ability to freely choose a security strategy was limited. Only after the end of the Cold War did this opportunity emerge and the countries could look for new partnerships. New security strategies were developed in Sweden and Norway, where the international commitment was strengthened and new collaborations were being developed, for example the Nordic defence cooperation. When Russia begun to pose a potential threat with its actions in Georgia and Ukraine, territorial defence rose in priority. The new security situation leads to enhanced military cooperation between Sweden and Finland, which involves, among other things, military planning for the protection of the other country's territory. But no such cooperation develops between Sweden and Norway. The purpose of this study is to investigate and define similarities and differences in the Swedish and Norwegian security strategies since the change in the external situation in 2008 and further describe possible opportunities for enhanced defence and military cooperations between Sweden and Norway, similar to the ones existing between Sweden and Finland. The study uses a qualitative text analysis applied to Norwegian and Swedish defence decisions, acts or reports. To be able to answer the study's purpose and questions, two different theories are being used, one per each question, which is applied to the results of the text analysis. The most significant result of this study is that the most prominent similarities in Swedish and Norwegian security strategies are results of a shared view of the strategic environment and new threats from changes in the external situation is interpreted likewise in both nations. The most notable similarities are found in the stated strategic ends for each country’s security strategy and the national means in assets and capabilities they both possess. The biggest difference between the two are in which ways they operate in the strategic environment, where Norway has chosen NATO as the foundation of their national defence and Sweden stands as non-allied military state depending on bilateral agreements for cooperation. This difference is also the most vital factor negatively effecting the possibilities for enhanced military cooperation between the two countries. Apart from the issue surrounding NATO there are relatively good possibilities for further military cooperation, primarily thru joint military units for international operations.

Samspelet mellan Försvarsmakten och FMV har förändrats. Före 2019 ansvarade FMV för de tekniska system de anskaffat på uppdrag av Försvarsmakten över hela dess livscykel. 2019 flyttades det tekniska designansvaret över till Försvarsmakten för system i användningfasen. Det innebar att Försvarsmakten och dess försvarsgrenar övertog ett ansvar för sina system de tidigare inte innehaft.  Syftet med denna uppsats är att utreda vad det inneburit för armén att få det tekniska designansvaret för sina system och hur arbetet för att omhänderta detta ansvar kan utföras.  Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie med representanter från Försvarsmakten. Studien genomfördes med en induktiv ansats.  Vi analyserade empirin som vi fick från intervjuerna med en anpassad grundad teori som analysmetod. Resultatet av analysen har granskats och jämförts med forskning av implementering och tvärfunktionellt arbete. Våra slutsatser är att vi har studerat en pågående implementering med mycket kvarstående arbete samt att en tvärfunktionell ansats har visats sig vara ett bra sätt för armén att hantera sina nya uppgifter. / The interaction between the Swedish Armed Forces and The Swedish Defence Materiel Administration has changed. Before 2019, The Swedish Defence Materiel Administration was responsible for the technical systems they acquired on behalf of the Swedish Armed Forces throughout its life cycle. In 2019, the responsibility for the technical design was transferred to the Swedish Armed Forces for systems in the user phase. This meant that the Swedish Armed Forces and its branches assumed a responsibility for their systems they had not previously held.  The purpose of this study is to investigate what it has meant for the Swedish Army to have the responsibility for the technical design of their systems and how to manage this responsibility. The thesis was conducted as a qualitative interview study with representatives from the Swedish Armed Forces. The study was conducted with an inductive approach.  We analyzed the empirical data received from the interviews using a custom grounded theory as an analytical method. The results of the analysis have been reviewed and compared with research of implementation and cross-functional work. Our conclusions are that we have studied an ongoing implementation with a lot of remaining work, a cross-functional approach has been shown to be an appropriate way for the Army to handle its new tasks.

Abstract The Armed Forces are in an expansive period where the need for competent personnel is greater than ever. Partly due to the need to train soldiers and new officers being greater than in a long time and the need to maintain readiness in accordance with the interpretation of the world situation. This is a situation where the Armed Forces have a competence-preserving anorexic organization which, due to political decisions, has decreased by 70% since the 1990s. In 2015, due to Russia's annexation of Crimea, the political orientation changed to increase the capabilities of the Armed Forces. This intensified in 2022 with Russia's attack on Ukraine. The study was conducted at a unit where data was collected between the years 2017-2022. In 2017, the surveyed unit had 393 officers and 2022 318 officers, which is a decrease of 75 officers during the period. How can it be that a unit loses 75 officers in 5 years when politicians want the Armed Forces to grow?   The study shows that officers terminate their employment due to the tensions that arise between the three identified Sensemaking processes. These processes are the Authority, the Profession and the individual. • The resignations of officers arise when a person is faced with an ultimatum in which they are forced to choose between the Authority, the Profession and the Individual and its basic truths. • And when the Armed Forces are unable to give meaning to the forced change of meaning. The cumulative tension of meaning to which the professional officer is exposed during his career is increasing in relation to level and family situation. The triggers that lead up to the ultimatum are lack of opportunity to influence the organization as well as one's own situation, lack of support and trust from the manager, and lack of quality time with the family.  The conflict between the Authority and the Profession is based on the different views on the emphasis placed on training military units. The conflict between the individual and the profession is about the double loyalty between the family and the unit. The conflict between the Individual and the Authority is based on what the job gives in relation to the sacrifice the individual makes.  The study was carried out with the approach of understanding and interpretingthrough sensemaking why officers leave the Armed Forces to a greater extent than the unit wants. This is a hermeneutic, inductive and qualitative study where interviews and workshop are used to gather data which is then analysed in a GT inspired method.

I dagens informationssamhälle pågår en växande trend av molnbaserade tjänster. Vid implementering av molnbaserade tjänster används metoden Virtualisering. Denna metod minskar behovet av antal fysiska datorsystem i ett datacenter. Vilket har en positiv miljöpåverkan eftersom energikonsumtionen minskar när hårdvaruresurser kan utnyttjas till sin fulla kapacitet. Molnbaserade tjänster skapar samhällsnytta då nya aktörer utan teknisk bakgrundskunskap snabbt kan komma igång med verksamhetsberoende tjänster. För tillämpning av Virtualisering används en så kallad Hypervisor vars uppgift är att distribuera molnbaserade tjänster. Efter utvärdering av vetenskapliga studier har vi funnit att det finns skillnader i prestanda och funktionalitet mellan olika Hypervisors. Därför väljer vi att göra en prestanda- samt funktionsanalys av Hypervisors som kommer från de största aktörerna på marknaden. Dessa är Microsoft Hyper-V Core Server 2012, Vmware ESXi 5.1.0 och Citrix XenServer 6.1.0 Free edition. Vår uppdragsgivare är försvarsmakten som bekräftade en stor efterfrågan av vår undersökning. Rapporten innefattar en teoretisk grund som beskriver tekniker bakom virtualisering och applicerbara användningsområden. Genomförandet består av två huvudsakliga metoder, en kvalitativ- respektive kvantitativ del. Grunden till den kvantitativa delen utgörs av ett standardsystem som fastställdes utifrån varje Hypervisors begränsningar. På detta standardsystem utfördes prestandatester i form av dataöverföringar med en serie automatiserade testverktyg. Syftet med testverktygen var att simulera datalaster som avsiktligt påverkade CPU och I/O för att avgöra vilka prestandaskillnader som förekommer mellan Hypervisors. Den kvalitativa undersökningen omfattade en utredning av funktionaliteter och begränsningar som varje Hypervisor tillämpar. Med tillämpning av empirisk analys av de kvantitativa mätresultaten kunde vi fastställa orsaken bakom varje Hypervisors prestanda. Resultaten visade att det fanns en korrelation mellan hur väl en Hypervisor presterat och vilken typ av dataöverföring som den utsätts för. Den Hypervisor som uppvisade goda prestandaresultat i samtliga dataöverföringar är ESXi. Resultaten av den kvalitativa undersökningen visade att den Hypervisor som offererade mest funktionalitet och minst begränsningar är Hyper-V. Slutsatsen blev att ett mindre datacenter som inte planerar en expansion bör lämpligtvis välja ESXi. Ett större datacenter som både har behov av funktioner som gynnar molnbaserade tjänster och mer hårdvaruresurser bör välja Hyper-V vid implementation av molntjänster. / A growing trend of cloud-based services can be witnessed in todays information society. To implement cloud-based services a method called virtualization is used. This method reduces the need of physical computer systems in a datacenter and facilitates a sustainable environmental and economical development. Cloud-based services create societal benefits by allowing new operators to quickly launch business-dependent services. Virtualization is applied by a so-called Hypervisor whose task is to distribute cloud-based services. After evaluation of existing scientific studies, we have found that there exists a discernible difference in performance and functionality between different varieties of Hypervisors. We have chosen to perform a functional and performance analysis of Hypervisors from the manufacturers with the largest market share. These are Microsoft Hyper-V Core Server 2012, Vmware ESXi 5.1.0 and Citrix XenServer 6.1.0 Free edition. Our client, the Swedish armed forces, have expressed a great need of the research which we have conducted. The thesis consists of a theoretical base which describes techniques behind virtualization and its applicable fields. Implementation comprises of two main methods, a qualitative and a quantitative research. The basis of the quantitative investigation consists of a standard test system which has been defined by the limitations of each Hypervisor. The system was used for a series of performance tests, where data transfers were initiated and sampled by automated testing tools. The purpose of the testing tools was to simulate workloads which deliberately affected CPU and I/O to determine the performance differences between Hypervisors. The qualitative method comprised of an assessment of functionalities and limitations for each Hypervisor. By using empirical analysis of the quantitative measurements we were able to determine the cause of each Hypervisors performance. The results revealed that there was a correlation between Hypervisor performance and the specific data transfer it was exposed to. The Hypervisor which exhibited good performance results in all data transfers was ESXi. The findings in the qualitative research revealed that the Hypervisor which offered the most functionality and least amount of constraints was Hyper-V. The conclusion of the overall results uncovered that ESXi is most suitable for smaller datacenters which do not intend to expand their operations. However a larger datacenter which is in need of cloud service oriented functionalities and requires greater hardware resources should choose Hyper-V at implementation of cloud-based services.

Den här uppsatsen avser undersöka hur Försvarsmaktens roll inom den civila krisberedskapen uppfattas av de civila aktörerna som ingår i krisberedskapsorganisationen (kommuner, landsting, bevakningsansvariga myndigheter, samt länsstyrelser) samt vilken formell roll Försvarsmakten ska spela, utifrån hur myndigheten styrts politiskt genom undersökning av Försvarsbeslutet 2015 samt efterföljande regleringsbrev och direktiv, under perioden 2015 - 2017. Uppsatsen avser endast undersöka Försvarsmaktens stöd till civila (icke-beväpnade) insatser, och således är ex. stöd till Polisen i samband med terrorismbekämpning inte undersökt. / This bachelor thesis examines the role of the Swedish Armed Forces (SAF) in civilian crisis management. The Swedish crisis management system is based upon the principle of responsibility (Ansvarsprincipen), which means that an actor responsible for a certain function of society during a normal state also is responsible for maintaining this function during disturbance or crisis. This gives each actor a clear role to plays in times of crisis. The SAF has no clear peacetime role within the frame of national defense except for maintaining readiness to face an armed assault or violation of Swedish territory by foreign powers. The SAF is also supposed to give support to other parts of society when needed, but this support is to be given within already existing abilities and resources. The task is also non-dimensional, which means the SAF is not expected to organize itself primarily for this task.  The analysis will focus only on the role of the SAF, and not on the roles of other actors within civilian crisis management, and only on unarmed operations. A consequence of this demarcation is that the SAF's role within anti-terrorist operations will be left out. Demarcation in time is the period of 2015 - 2017.