Studiens problemområde ligger till grund på den rådande bristen av barns perspektiv på konflikter och konflikthantering i forskning, därför vill vi bidra med ny kunskap i forskningens tomrum av barns upplevelser och erfarenheter av kamratkonflikter i förskolan. Denna studie utgår från fenomenologin, där syftet är att närma oss barns, 3–6 år, livsvärldar för att beskriva deras erfarenheter av fenomenet kamratkonflikter i förskolan. Där forskningsfrågorna är “Hur kan kamratkonflikter upplevas av barn?” samt “Hur kan essensen av barns kamratkonflikter beskrivas?”. Studiens empiriska material samlades in genom fem stycken gruppintervjuer, intervjuerna utgick från en intervjuguide där barnen under intervjun hade tillgång till ett papper, en penna och bilder på känslofigurer. Totalt deltog 11 stycken förskolebarn i åldern 3–6 år. Som datainsamlingsmetod användes filmdokumentation via en Ipad, materialet har granskat samt transkriberats för att slutligen bearbetas och transformeras. Resultatet visade att barnen gav uttryck för olika känslor såsom arg, bamsearg, förbannad, en brännande känsla, oro, sur, ledsen, helt ledsen, upprördhet, rädd och livrädd, vilket kan förstås som att barnen gav uttryck för att kamratkonflikter “inte känns bra” och inte tillhör det vanliga. Kamratkonflikter beskriver barnen som “vanliga och stora bråk”, dessa innefattar fysisk konflikt i form av bland annat sparkar och slag mot motparten men även att subjektet tilltar objekt som medel för att kasta eller förstöra för motparten i kamratkonflikten. Kamratkonflikter kan samtidigt utifrån barnens upplevelser vara ett uttryck för meningsskiljaktigheter, med andra ord att det inte skett en överenskommelse mellan subjekten i leken. Slutsatsen för denna studien är att kamratkonflikter är känsloladdat, barnen beskriver kamratkonflikter allt från att blänka sura miner till att frukta sitt liv. Även essensenutgör slutsatsen där fenomenet kamratkonflikter utgör fysiska konflikter, känslorna arg och ledsen samt meningsskiljaktigheter. Utan dessa egenskaper slutar fenomenet kamratkonflikt att existera utifrån barnens livsvärldar. Denna studie har gett en röst åt barnen och möjliggör för pedagoger att kunna hantera och möta kamratkonflikter i förskolan utifrån barns perspektiv.

The aim of this essay is to examine students view on religion as a phenomenon in upper secondary school. The aim has been examined through 8 semistructured interviews and a survey consisting of 64 responses. The conclusions drawn from these methods is firstly that students consider religion to have a role in conflicts. Some students consider religion to be a cause of conflicts and some consider religion to be used as a means in conflicts. At the same time religion is also viewed as a source of solidarity, peace, moral and meaningfulness making students view on religion very complex and nuanced. Furthermore, the students thought of religion as faith and beliefs in one or several gods rather than religious actions and participation in religious institutions. The students therefore think of religion in the terms of orthodoxy rather than orthopraxy. There is also a comprehension that religion may be interpreted and expressed in various different ways making students view on religion very individualistic.

Bakgrund: Enligt den svenska läroplanen, Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Skolverket, 2017) ska elever lära sig olika sorters strategier som de kan ha användning av på olika sätt vid läsning. Tidigare forskning visar att elever använder sig av ett antal olika lässtrategier, men inte alltid så medvetet. Det är heller inte alltid som en strategi hjälper eleven i hens förståelse. Lässtrategin kan snarare göra det svårare för eleven att förstå en text. När vi startade upp vårt arbete märkte vi att det finns en lucka i svensk forskning, där man intresserar sig för elevers uppfattningar om lässtrategier. Därför anser vi att det då förefaller intressant att ta reda på mer om hur elevers uppfattningar om lässtrategier är i ett svenskt sammanhang. Syfte: Syftet med vår studie har varit att undersöka elevers uppfattningar och användande av lässtrategier i årskurs 3. Det innefattar också elevers uppfattningar om sin läsdebut. Metod: Studien utgår från en kvalitativ metod som bottnar i den livsvärldsfenomenologiska ansatsen. Empiri har samlats in genom både enskilda intervjuer och gruppintervjuer med elever från sammanlagt fyra skolor, varav tre kommunala och en friskola, i tre olika kommuner. Resultat: Resultatet av vår studie visar att elever har olika uppfattningar om både lässtrategier och läsdebut. Eleverna använder inte längre lässtrategierna ur undervisningsmodellen "En läsande klass" på samma sätt, som när de befann sig i årskurs 1. Detta eftersom eleverna nu har en uppfattning om att de inte längre är i behov av att tillämpa de strategierna vid läsning. Eleverna har likartade men också olika uppfattningar gällande användandet av en eller flera lässtrategier. De lässtrategier som eleverna mest använder är "be om hjälp" och "läsa om", men det framkommer även andra strategier som "googla svåra ord", "läsa bokens baksida", "använda bilder" och "hoppa över text". Studiens resultat visar även elevernas olika uppfattningar om deras upplevelser av läsutveckling och läsdebut. De flesta elever uppfattar sin läsdebut som ansträngande, eftersom den enligt dem handlade mycket om att avkodningsförmågan skulle automatiseras. Eleverna har även positiva uppfattningar om sina upplevelser gällande läsdebuten, då eleverna uppger att de kände en trygghet när de kunde ta reda på ny information på egen hand genom läsning.

No description available.

Bakgrund Kemiska processer pågår i allt det som kallas liv och hela vår omvärld består av fysikaliska fenomen. I förskolans verksamhet ska barn få möjlighet att utveckla en grundläggande förståelse för kemiska processer och fysikaliska fenomen. Kommunikation mellan förskollärare och barn är en viktig del i lärandet av de naturorienterande ämnena. Begynnande naturvetenskap är ett begrepp som används i frågan om vilket innehåll naturvetenskap ska ha i det pedagogiska arbetet med barn i förskolan. Begynnande naturvetenskap tar utgångspunkt i samspelet mellan barn och förskolläraren, där barns intresse och nyfikenhet styr det pedagogiska arbetet. Studien utgår ifrån Läroplansteorin. Syfte Syftet i denna studie är att ta reda på hur förskollärare tolkar och omsätter det läroplansmål som handlar om att förskolan ska sträva mot att barnen ska utveckla förståelse för kemiska processer och fysikaliska fenomen. Metod Studien utgår från en kvalitativ metod med intervju som redskap. Urvalet är sju förskollärare som varit verksamma i förskolan mer än fem år. Data har samlats in och sju intervjuer har analyserats. Resultat Resultatet visar att förskollärarna har olika tolkningar av kemiska processer och fysikaliska fenomen samt hur det omsätts i förskolans verksamhet. I följd av olika tolkningar framgår begränsningar som kan finnas i det pedagogiska arbetet med barnen. Kemiska processer relateras ofta till vattnets aggregationsformer, men även till kemiska blandningar och lösningar. Fysikaliska fenomen relateras till det fysikaliska området kraft och rörelse samt fenomenen lufttryck, friktion och flyta/sjunka. Majoriteten av förskollärarna beskriver utifrån erfarenheter att det finns en skillnad i arbetet med kemiska processer och fysikaliska fenomen med yngre respektive äldre barn i förskolan. Begränsningarna är förskollärarens egna inställning och kunskap till arbetet med kemiska processer och fysikaliska fenomen samt material- och tidsbrist och stora barngrupper.

Vår studie syftar till att undersöka hur verksamma förskollärare upplever och beskriver begreppet barn i behov av särskilt stöd samt om de upplever att de har den kunskap som krävs i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Utifrån vårt resultat vill vi undersöka om det stämmer överens med tidigare forskning. Vi har använt oss av en kvalitativ metod i form av semi-strukturerade intervjuer med förskollärare, som vi analyserat med hjälp av interpretativ fenomenologisk analys (IPA). Resultaten i undersökningen visade på att förskollärarna upplever att begreppet barn i behov av särskilt stöd är mångtydigt och visar på ett stort spektra. Resultatet visar även att förskollärarna anser att man aldrig blir fullärd i sitt arbete med barn i behov av särskilt stöd, de menar att man kan ha kunskaper inom ett område men sakna kunskap inom ett annat. I våra intervjuer har vi likt den tidigare forskningen sett att diagnoser är en förutsättning för att få resurser. Studiens slutsatser ger oss förståelse för hur förskollärare i praktiken upplever arbetet med barn i behov av särskilt stöd. I synnerhet har det framgått att förskollärarna upplever att de saknar kunskap inom ämnet och därför är det nödvändigt med kompetensutveckling samt handledning från specialpedagog.

Syftet med denna studie var att lyfta de medverkande barnens perspektiv av deras upplevelser av aktiviteter och material som fenomen i förskolans utomhusmiljö. Tidigare forskning har till stor del fokuserat på vuxnas perspektiv av barns upplevelser av dessa fenomen och vi har därmed funnit begränsad forskning kring barns perspektiv, vilket har föranlett till vår studie. Frågeställningarna som låg till grund för studien var: Vilka upplevelser ger barn uttryck för gällande aktiviteter på förskolans gård? Vad är barns upplevelser av gårdens materiella objekt i deras aktiviteter? Studien är genomförd utifrån ett fenomenologiskt perspektiv och för att kunna tolka barnens upplevelser har vi analyserat vårt empiriska material utifrån metoden Interpretative phenomenological analysis. Vi samlade in data genom att intervjua åtta stycken barn på en förskola i södra Sverige. Under intervjuerna fick barnen även rita egna bilder av det de brukar göra utomhus, vilka blev ett stöd i samtalet. Därefter analyserades barnens upplevelser. I resultatet kunde vi utläsa liknelser av barnens upplevelser som kategoriserades i tre övergripande teman som vi har valt att kalla: Barns val av aktiviteter i samverkan med lekmaterial, barns positiva upplevelser av aktiviteter i utomhusmiljön och barns negativa upplevelser av aktiviteter i utomhusmiljön. Vår slutsats och den essens av respektive fenomen som vi kommit fram till är att barnens mest väsentliga upplevelser av aktiviteter innefattade fart och höjd samt att de upplever sina aktiviteter genom de fasta lekmaterial som förskolans gård erbjuder.

Studien undersöker sociologins forskning och metodregler i Émile Durkheims Les Règles dela méthode sociologique (1894) ur ett idéhistoriskt perspektiv. Målet med metodiken var att vetenskapligt kunna använda objektiva fenomen som relaterade till samhällets sociala strukturer och därigenom kunna erhålla sociala fakta och redovisa statistiska beräkningar ochlogisk-analytiska slutsatser. Metodreglerna utvecklades från samhällsvetenskapens ideologiska kunskapsteori till en rationell, empirisk vetenskap. Sociala fakta var grundvalen i metodreglerna och fungerade som ett index för lagbunden normalitet. Durkheim hävdade att sociala fakta i forskningen skulle behandlas som om de vore objektiva ting för att därmed lättare kunna bortse från sinnevärlden och underlätta forskningen. Under 1800-talet hade flera samhällsteoretiker haft idéer om att samhällets innehåll borde undersökas, men man hade inte haft några utvecklade metoder för att kunna praktisera det. Den snabba samhällsförändringen var en faktor som befäste moderniteten i samhället och påverkade samhällsstrukturen samtidigt som en ny uppfattning växte fram som prioriterade naturvetenskapliga metoder och teknik. Durkheim var den som först utvecklade en sociologisk rationell empirisk vetenskap och en metodologi. Genom systematiska metodregler skulle det vetenskapliga forskningsarbetet kunna genomföra observationer, identifiera och kategorisera sociala fenomen och därigenom kunna få större kunskap om de strukturella förhållandena och det sociala livet i samhället. Durkheim utmanade det vetenskapliga fältet med metodiken och etablerade så småningom också utrymme för både sig själv och sociologin inom den samhällsvetenskapliga kunskapsteorin och inom det franska undervisningsväsendet.

Bakgrund: Hjärtinfarkt är den dominerande dödsorsaken i Sverige. Varje år drabbas ungefär 11 000 kvinnor men tack vare forskningens framsteg och förbättrade behandlingsmetoder överlever cirka två tredjedelar av dessa kvinnor. Stress är en vanlig bakomliggande orsak till hjärtinfarkt hos kvinnor. Samhällets förväntningar på kvinnor, som omhändertagande och huvudansvariga för familjen kan ses som bidragande till detta. Omvårdnaden inriktar sig på att stötta och motivera till livsstilsförändringar och egenvård, i syfte att undvika ett nytt insjuknande och öka kvinnans hälsa och självständighet. Syfte: Att belysa kvinnors upplevelser efter en hjärtinfarkt. Metod: Litteraturöversikt användes som metod och baserades på tio kvalitativa artiklar hämtade från databaserna CINAHL, PsycINFO och PubMed.  Samtliga artiklar kvalitetsgranskades och sammanställdes utifrån resultatens likheter och olikheter. Resultatet redovisas genom en integrerad analys. Resultat: Kvinnor upplevde att livet efter en hjärtinfarkt förändrades. De erfor både fysiska och psykosociala problem. Familj, det sociala nätverket och vårdkontakter hade en avgörande betydelse för kvinnornas förmåga till återhämtning. Den information kvinnorna erhöll om sjukdomen upplevdes inte som anpassad till deras behov. Resultatet redovisas i tre huvudkategorier, ett förändrat liv, relationers betydelse och vägen tillbaka. Diskussion: Resultatet diskuteras utifrån kvinnornas upplevelser, Dorothea Orems omvårdnadsteori och tidigare forskning. Litteraturöversiktens resultat visar att kvinnor upplever en förändrad tillvaro och identitet. Brist på kunskap och motivation reducerar egenvårdskapacitet. Genom att planera omvårdnaden utifrån den enskilda kvinnans kunskap, behov och förutsättningar stärks hennes möjligheter till egenvård. / Background: Myocardial infarction is the dominant cause of death in Sweden. Each year approximately 11 000 women are affected, however due to advances in research and improved treatment methods, about two thirds of these women survive. Stress is a common underlying cause of myocardial infarction in women. The society's expectations of women, such as care and main responsibility for the family, can be seen as contributing to this. Nursing care is focused on support and motivation for lifestyle changes and self-care with the aim of avoiding a relapse and increasing the woman's health and independence. Aim: To illustrate womens´experiences after a myocardial infarction. Method: The method used was a literature review and based on ten qualitative articles retrieved from the CINAHL, PsycINFO and PubMed databases. All articles were quality-reviewed and compiled based on the similarities and differences of the results. The result is reported through an integrated analysis. Results: Women experienced a change in life after a myocardial infarction, with both physical and psychosocial problems. The family, social network and health care contacts played a crucial role in women's ability to recover. The information received regarding the disease was not experienced as adapted to their needs. The result is presented in three main categories, a changed life, meaning of relationships and the way back. Discussion: The result is discussed based on women´s experiences, Dorothea Orem's nursing theory and previous research. The results of the literature review show that women experience a changed existence and identity. Lack of knowledge and motivation reduces the self-care capacity. By planning nursing based on the individual woman's knowledge, needs and conditions, her opportunities for self-care are strengthened.

Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare kan använda sig av äventyrspedagogik för att synliggöra ett naturvetenskapligt fenomen. Fokus kommer ligga på förskollärarens kommunikation gentemot barngruppen, samt hur barnen reagerar på och tar emot det naturvetenskapliga fenomenet. Studien utgår från en kvalitativ ansats. För att uppnå vårt syfte så har vi observerat en barngrupp och en förskollärare på en Naturförskola som arbetar utifrån äventyrspedagogik. Empirin som samlats in har analyserats med hjälp av den didaktiska triangeln, det vill säga att fokus har legat på relationerna mellan förskollärare, innehåll och barn. Resultatet visar att förskolläraren använder sig av en mängd material samt olika uppdrag för att fånga barns intresse inom äventyrspedagogiken och på så vis blir det naturvetenskapliga fenomenet synligt. Vidare diskuteras förskollärarens användning av material och vilken betydelse kommunikationen har för barns lärande.