Matematikundervisningen i Sverige är i hög grad läromedelsstyrd och valet av läromedel påverkar vilken undervisning eleverna får ta del av. Utbudet av läromedel är stort och ett av de läromedel som de senaste åren har blivit populärt är Singma. Singma är ett läromedel inspirerat av matematikundervisningen i Singapore, ett land som har haft höga resultat på internationella kunskapsmätningar. Syftet med följande uppsats är att synliggöra hur fem lärare som undervisar i matematik i årskurs 1–3 upplever läromedlet Singma. Intentionen är att uppsatsen ska bidra med kunskap som kan ge lärare en mer nyanserad bild av ett läromedels styrkor och svagheter. Materialet består av fem kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med lärare som arbetar med Singma i årskurs 1–3. Studien är inspirerad av fenomenologi och datamaterialet har analyserats enligt en fenomenologisk sjustegsmodell. Resultatet visar att lärarna upplever att Singma främst ger dem stöttning i att planera och genomföra undervisning som utvecklar elevernas begrepps-, problemlösnings-, resonemangs- och kommunikationsförmåga. Singma stöttar även i att planera och genomföra undervisning i helklass och grupper. Resultatet visar att läromedlet främst ger upphov till utmaningar när det gäller elevernas självständiga arbete. Lärarna upplever att eleverna har svårt att arbeta självständigt på grund av att uppgifterna består av mycket text och stor variation. Slutsatsen är att Singma är ett läromedel som stöttar lärare som vill att matematikundervisningen till stor del ska bestå av gemensamt arbete. Läromedlet stöttar även lärare som vill att undervisningen ska utgå från konkret material och visuella representationer. / Mathematics education in Sweden is to a high degree controlled by teaching materials and the choice of teaching material influences which education the students will receive. The range of teaching materials is large and one of the teaching materials that lately has become popular is Singma. Singma is a teaching material inspired by mathematics education in Singapore, a country that has had high results on international knowledge tests. The aim of this study is to depict how five teachers who teach mathematics in grades 1–3 experience the teaching aid Singma. The intention is that the essay will contribute knowledge that can give teachers a nuanced picture of the strengths and weaknesses of a teaching material. The data consists of five qualitative, semi-structured interviews with teachers who work with Singma in grades 1–3. The study is inspired by phenomenology and the data has been analyzed according to a phenomenological seven-step model. The results show that the teachers experience that Singma mainly provides them with support in planning and implementing teaching that develops students' conceptual, problem-solving, reasoning and communication skills. Singma also supports planning and implementing whole class and group activities. The results show that the teaching material mainly gives rise to challenges when it comes to the students' independent work. The teachers feel that the students find it difficult to work independently because the tasks consist of a lot of text and great variety. The conclusion is that Singma is a teaching material that supports teachers who primarily want the mathematics lessons to consist of whole class and group activities. The teaching material also supports teachers who want the teaching to be based on concrete material and visual representations.

Inom den palliativa vården är en av de högst prioriterade rättigheterna att patienten ska få ett värdigt avsked från livet och en värdig död. Värdegrunden är uppbyggd på etiska värden och normer och grundläggande för en organisation, samhällssektor, verksamhet och de personer som arbetar inom verksamheten. Etiska värden och normer har betydelse för hur en offentlig verksamhet bedrivs och ska ligga till grund för lagstiftningen. Avsikten är att bidra till en ökad klarhet för dem som arbetar och ansvarar inom verksamhetsområdet. Syftet med studien var att utifrån omsorgspersonalens perspektiv beskriva innebörden av värdig död och hur de främjar en sådan i det vårdande mötet med den döende personen i palliativ hemsjukvård. Studiens design var deskriptiv och induktiv. Metoden som användesvar kvalitativ, där intervjuer analyserades med vägledning av Giorgis beskrivning av det fenomenologiska förhållningssättet. Resultat kan beskrivas i form av en metafor där en värdig död beskrivs som en resa som den döende människan företar. För att fenomenet värdig död skall upplevas som värdig under resan mot döden, av den döende personen behöver identiteten behållas intakt, individen behöver få vara och känna sig delaktig i ett sammanhang samt känna tillförsikt. För att värdighet och välbefinnande skall främjas på resan kan den döende behöva en medresenär. Omsorgspersonal kan vara en stödjande medresenär under förutsättning att de har en personlig mognad och förmåga till medveten närvaro samt beredskap och kunskap att utveckla en god relation till den döende. Omsorgspersonal berättar om innebörder av handlingar som kan påverka resan, så att den döende personen når slutstationen på ett värdigt sätt. Omsorgspersonalens agerande kan främja det existentiella vårdandet och bidra till en värdig död, men de kan även försvåra ett existentiellt vårdande och orsaka vårdlidande för den döende personen. Slutsats i studien är att författarna anser att genom handledning och reflektion stärks den personliga beredskapen hos omsorgspersonalen vilket ger dem trygghet och mod att våga stanna kvar i mötet med den döende personen och ger denne en värdig död.

Syftet med vår studie har varit att undersöka och analysera hur förskollärare uppfattar musik som ett medel för språkutveckling. Deras synsätt kring musik och språkutveckling har intresserat oss båda då vi upplevt att förskollärare ser olika kring ämnet. Vi har valt att göra en kvalitativ studie med fem förskollärare för att kunna uppfylla vårt syfte. Dessa intervjuer sker på de olika förskolor som dessa fem förskollärare arbetar på. Empirin vi samlat in från intervjuerna, som upprättats på fenomenografisk metod, bygger på ett fenomenologiskt perspektiv där vi analyserat med hjälp av musikdidaktiska begrepp och innefattar förskollärarnas uppfattning av fenomenet musik som medel för språkutveckling.   Resultatet visar på att förskollärarna beskriver varierande uppfattningar om musik och kan tolkas språkutvecklande. Avsaknaden av en undervisning som baseras på forskning är en gemensam kategori som syns i varje intervju av förskollärarna, trots att läroplanen tydligt pekar på att all undervisning ska baseras på detta. Med studien har vi lärt oss att förskollärare använder musik i sin verksamhet, men att grunda musik som verktyg och musik som mål med vetenskapligt grund hade kunnat stärka sambandet i musik som medel för språkutveckling.

Förskolan är en plats för alla barn, där pedagogers uppgift är att skapa de bästa förutsättningarna för alla barn. I förskolan kan olika känslor uppstå och det är en plats där vi utvecklas och lär oss att förstå att alla känslor är okej att känna. Vi har under vår verksamhetsförlagda utbildning kunnat se att barns ilska och frustration sker på samtliga förskolor och vi har upplevt att pedagoger använder olika strategier för att bemöta barnens ilska och frustration. Trots att vi alla känner olika känslor så finns det olika upplevelser kring dem. Alla barn är olika precis som vuxna, men barn har ännu inte utvecklat olika strategier för att hantera sin frustration och ilska. Vårt syfte med studien är att undersöka och synliggöra hur förskollärare samtalar i fokusgrupper och därigenom ger uttryck för hur de upplever förskolebarns ilska och frustration. Studien är baserad på en kvalitativ metod där vi under arbetets gång använt oss av en tematisk analys där de tre temana som framkom är tema 1: Att vara en närvarande pedagog, tema 2: Pedagogers strategier samt tema 3: Pedagogens relationer till barnen.   Resultatet visar att förskollärarnas upplevelser kring barns ilska och frustration är individuellt och ingen situation är den andra lik. Resultatet visade även att utifrån förskollärarnas erfarenheter och upplevelser är de lösningsorienterade vid hantering av barns ilska och frustration.

Att spela trummor har alltid varit en grundpelare i mitt musikliv. Någonstans i mitten av min lärarutbildning bestämde jag mig för att plocka upp trumstockarna igen och utveckla mitt trumspel. Efter en tid insåg jag att väldigt många lärarstudenter jag träffat under mina år av studier har sagt något i stil med: “Jag önskar att jag kunde spela trummor”. Utav de instrument vi ska undervisa verkar trummor vara det instrument som är svårast att börja med. Tanken om en framtid fylld med osäkra musiklärare fick mig att vilja ta reda på hur dagens musiklärare tänker och känner. / The aim of this study is to investigate how music teachers in Swedish upper-secondary schools  whose main instruments are melodic perceive the rhythmic perception and general rhythmic skill of their students, as well as how the teachers give their students opportunities to improve their rhythmic learning process. The study uses the phenomenological perspective as a foundation, and executes this through qualitative, semi-structured interviews with three music teachers from different Swedish upper-secondary schools. The results show that the interviewed teachers largely view their students as very capable in the field of rhythm, with some outliers. A distinction is indicated between the teacher whose own studies and experience mainly come from the fields of classical music and the teachers whose foundations lie in the pop, rock, and jazz fields. This distinction permeates through to their rhythmic teaching processes, as well as demonstrates itself through their confidence in their own rhythmic perception and production. Follows does a comparison and discussion about how both historical and contemporary research relate to the music teachers’ experiences and pedagogical reasoning, as well as observations on how the historical research has muddled the definitions of common phrases like groove.

Bakgrund: Fetma är en kronisk sjukdom och är ett stigande folkhälsoproblem internationellt och nationellt. Tidig upptäckt och förbyggande åtgärder har betydelse för deras hälsa. Samverkan mellan BVC-sjuksköterska och skolsköterska för barn med fetma är avgörande för förståelse för barnets livsvärld och utformning av personcentrerad vård. Syftet: Studiens syfte var att belysa skolsköterskors upplevelse av samverkan med BVC sköterska för barn med fetma. Metod: Kvalitativ metod användes där semistrukturerade intervjuer med tio skolsköterskor från två kommuner i Södra Sverige genomfördes. Detta analyserades med tolkande fenomenologisk analys utifrån Ashworts livsvärldsbegrepp språk, tid, projekt, relation och identitet. Analysen resulterade i två centrala teman; närhet och distans. Resultat: Skolsköterskans upplevelse av närhet eller distans till BVC-sjuksköterskan formar huruvida samverkan upplevs positiv eller negativ. Närhet ger upphov till förståelse för livsvärld och personcentrerad vård. Distans leder till upplevd professionell ensamhet, risk för patientsäkerhet samt utgör hinder för skolsköterskans hälsofrämjande arbete. Konklusion: För att skolsköterskan ska uppleva närhet till BVC-sjuksköterskan i samverkan för barn med fetma behövs gemensamma rutiner. Samverkan behöver likt en bro förena de två verksamheternas organisation och möjliggöra förståelse för varandras professionella livsvärld. Närheten i samverkan ger en stabil bro som främjar en trygg övergång från BVC till skolan. / Background: Obesity is a chronic disease and obesity in children is a rising public health problem. Early detection and preventive measures are of great importance for the health of these children. Collaboration between nurses at Children's health centre (CHC) and school nurses for children with obesity is crucial for understanding the child’s lifeworld and designing person-centered care. Aim: The aim of the study was to shed light on school nurses’ experience of collaboration with CHC nurses for children with obesity Method: Qualitative method was used. Semi-structured interviews with ten school nurses from two municipalities in Southern Sweden were conducted. The result was analyzed with interpretative phenomenological analysis based on Ashworth’s lifeworld concepts of language, time, project, relationship and identity. The analysis resulted in two central themes: closeness and distance. Result: The school nurse’s experience of closeness or distance to the CHC nurse shapes if the collaboration is perceived as positive or negative. Closeness gives understanding of the lifeworld and personcentered care. Distance leads to professional loneliness, risk of for patient safety and obstacle to the school nurse’s health promotion work. Conclusion: For school nurse to experience closeness to the CHC nurse in collaboration regarding children with obesity, joint routines are needed. The collaboration is to be seen as a bridge that unites the two organizations and enables understanding of each other’s professionals worlds. A close collaboration provides a stable bridge that promotes a safe transition from CHC to School.

Sammanfattning/AbstractFarrow, Camilla och Mosén, Sylwia (2023). Elevers delaktighet och inflytande iåtgärdsprogram: - ”Vet du vad ett åtgärdsprogram är?” - ”Ingen aning, är det dåligt?”.Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande ochsamhälle, Malmö universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidragAmbitionen med föreliggande studie är att få fram elevers upplevda delaktighet i arbetet medåtgärdsprogram. Studien har även för avsikt att utveckla kunskap om hur specialpedagogerarbetar med åtgärdsprogram ute på skolorna samt på vilka sätt eleven kan göras delaktig i dessaarbetsprocesser. Syfte och frågeställningarSyftet med den här studien är att öka kunskapen om hur några elever i behov av särskilt stödupplever att de görs delaktiga och får inflytande i arbetet med åtgärdsprogram. Studien avserockså undersöka hur några specialpedagoger arbetar med åtgärdsprogram i skolan samt på vilkasätt eleven görs delaktig i arbetsprocessen.1. Hur arbetar specialpedagoger med åtgärdsprogram i skolan?2. Vilka former av inflytande och delaktighet beskriver aktörerna i arbetsprocessen medåtgärdsprogram?3. När under arbetsprocessens gång upplever aktörerna att eleven görs delaktig? TeoriStudie knyter an till Harts delaktighetsteori (1992) som beskriver olika nivåer av barnsdelaktighet och inflytande samt Deci och Ryans (2015) Self-determination theory som hartydliga kopplingar till motivationspsykologin. Även Johansson (2003) och PramlingSamuelsson m.fl. (2011) har varit betydelsefulla då deras teorier om barnens perspektiv ochbarnperspektivet har använts i studien. MetodStudien inspireras av fenomenologisk ansats. Det insamlade materialet bygger påsemistrukturerade intervjuer med fyra specialpedagoger och fyra elever i behov av särskilt stöd från grundskolor belägna i södra Sverige. De inspelade intervjuerna transkriberades ochlyssnades noggrant igenom. Med hjälp av en innehållsanalys kom respondenternas svar attbearbetas och brytas ner till mindre enheter som slutligen mynnade ut i tre övergripande temanom delaktighet och inflytande i åtgärdsprogram. ResultatResultaten i studien pekar på att specialpedagogerna ute på skolorna arbetar likvärdigt och ilinje med Skolverkets (2014) rekommendationer om arbetet med extra anpassningar, särskiltstöd och åtgärdsprogram. Vidare indikerar resultaten att det finns diskrepans mellan hurspecialpedagoger upplever att elever i behov av särskilt stöd är delaktiga i arbetet medåtgärdsprogram och hur eleverna själva upplever delaktighet och inflytande i arbetsprocessen.Generellt sett uppskattas delaktigheten vara högre när specialpedagogerna blir tillfrågade.Dessutom varierar elevernas upplevelser av delaktighet i större omfattning då vissa placerar sighögt och andra lågt i en förenklad version av Harts (1992) delaktighetsstege (se bilaga 6).Studiens resultat kommer även fram till att det finns olika uppfattningar om när iarbetsprocessen man anser att elevdelaktigheten är som mest lyckosam. Enligt intervjusvarenanses delaktigheten vara mest framträdande i den pedagogiska utredningen och i arbetet meddet särskilda stödet. Specialpedagogiska implikationerDet visar sig att det inte tillhör självklarheten att elever i behov av särskilt stöd uppleverdelaktighet och inflytande i arbetet med åtgärdsprogram. Vi som specialpedagoger kommer attha en viktig och betydande roll för att kunna bidra till större likvärdighet och garanti för att allaelever ska få det de har rätt till samt förändra miljöer där möjligheter till delaktighet ärbegränsad. Det är viktigt att pedagoger i skolan i ännu högre grad tar hänsyn till elevens röstoch att denna ska ligga till grund för hela arbetsprocessen med åtgärdsprogram. Vi tror attpedagogerna ute på skolorna vill att alla elever ska få samma chans att lyckas i skolan men vivet samtidigt att elever och skolor har väldigt olika förutsättningar. Då är det viktigt attpedagoger, men särskilt pedagoger med specialpedagogisk kompetens som ska stödja dessaelever ute på skolorna, gör det utifrån barnets perspektiv.

Studiens syfte är att undersöka hur några förskollärare uttrycker vad sång har för mening i förskolan. Frågeställningarna som har besvarats lyder: I vilka sammanhang används sång i förskolan? Hur beskriver förskollärare deras upplevelser av vad sång har för syfte i förskolan? Studien har genomförts genom en kvalitativ metod, med utgångspunkt i sex semistrukturerade intervjuer med förskollärare. Den teoretiska utgångspunkten är fenomenologi och resultatet har bearbetats utifrån begreppen: mening, erfarenheter och upplevelser. Resultatet visar att sångens mening kommer till uttryck på en variation av sätt eftersom varje människas upplevelser är unika. Ett av dessa sätt att förstå sångens mening beskrivs som en pedagogisk mening som är riktad mot ett lärande. Resultatet visar alltså dels på hur sången används som ett hjälpmedel för lärande och utveckling. En annan beskrivning som lyfts är sången som ett relationellt meningsskapande som bidrar till glädje. Resultatet visar även att förskollärarnas tidigare erfarenheter och upplevelser av sång påverkar sångens mening i förskolan. Slutsatsen landar i att sången har en betydelsefull mening som bör prioriteras.

I samband med Salamancadeklarationen 1994 deklarerar UNESCO:s medlemsländer sina ståndpunkter om en skola för alla elever oavsett elevers förutsättningar och i samband med detta kom begreppet inkludering in i skolans organisation. Tydligt är att det från politiker funnits en uttalad intention att skapa en inkluderande skola men när en ny skollag 2010 tog form fanns inte begreppet med som ett uttalat krav. I denna magisteruppsats har ambitionen varit att presentera min praktiknära studie med en fenomenologisk ansats. Den beskriver hur lärare på en högstadieskola upplever inkludering som fenomen i förhållande till den organisation som är deras vardag. Genom halvstrukturerade livsvärlds-intervjuer har jag lyft fram lärares personliga upplevelser för att belysa dem med hjälp av en beskrivande fenomenologisk analysmetod. Den har en induktiv ansats där jag som forskare förväntas att inte styras av någon förutfattad mening eller någon teori i sökandet efter fenomenets kärna, dess essens. Vid analys av den teorineutrala empirin framkommer essensen av den mänskliga upplevelsen att inkludering som fenomen består av en social gemenskap, en önskan om flexibilitet under skoldagen och ett problem för läraren. Det är det som gör inkludering till det den är för dem, fenomenets väsen. Det är den kärnan som fenomenet inte kan mista utan att upphöra som just den upplevelsen. I slutat av min studie har jag även valt att söka efter samband som kan förklara lärares upplevelser av möjligheter och begränsningar med hjälp av det teoretiska ramverket policy enactment. De begränsningar som lärare beskriver kan för det mesta identifieras inom den professionella kulturen, hur de ser på skolan, eleverna och undervisningen.

Jag har under projektet studerat två klassiska stycken för klassisk piano och utforskat hur mental övning upplevs när det sker parallellt med fysisk övning. I arbetet fokuserade jag på att under- söka följande mentala övningsmetoder: analysera musiken, visualisera att jag spelade instru- mentet, auditivt att jag kunde höra musiken samt att kinestetiskt känna när jag själv spelade musiken. Syftet har varit att finna flera sätt att instudera musik som inte är beroende av instru- mentet. Forskningen utgick från ett fenomenologiskt perspektiv där jag förde loggbok över pro- cessen. I resultatet ställer jag de olika övningsmodellerna mot varandra och diskuterar upple- velsen. Jag påvisar där en positiv inställning till att analysera musiken samt att visualisera den. I diskussionen problematiseras resultatet mot tidigare forskning på området. / During the project, I have studied two classical pieces for classical piano and explored how mental practice is experienced when it happens in parallel with physical practice. In this work, I focused on investigating the following mental practice methods: analyzing the music, visual- izing that I was playing the instrument, auditorily that I could hear the music, and kinesthetically feel when I played the music without the instrument. The aim has been to find several ways to practice music that are not dependent on the instrument. The research was based on a phenom- enological perspective where I kept a logbook of the process. In the result, I put the different exercise models against each other and discuss the experience. I demonstrate there a positive attitude towards analyzing the music and visualizing it. In the discussion, the results are prob- lematized against previous research in the area.