Genom en närläsning av filmerna Girl, Interrupted (James Mangold, 1999) och Min lilla syster (Sanna Lenken, 2015) söker denna uppsats att undersöka porträtteringen av kvinnliga karaktärer med psykisk ohälsa inom den kommersiella filmen. Huvudfokuset i uppsatsens undersökning är framförallt hur karaktärernas psykiska ohälsa framställs i enlighet med deras konformerande eller avvikande från acceptabel femininitet. Karaktärerna som är föremål för undersökningen är Susanna Kaysen (Winona Ryder), Lisa Rowe (Angelina Jolie) och Daisy Randone (Brittany Murphy) i Girl, Interrupted samt Katja (Amy Deasismont) i Min lilla syster. Med hjälp av feministisk filmteori söker uppsatsen att undersöka hur gestaltningen av karaktärernas psykiska ohälsa sammanflätas med dominerande föreställningar kring den kvinnliga könsrollen. Genom att använda termerna psykets estetik, delikat skärande, patientkarriär, fogliga kroppar och anorektiskt suicid blottlägger uppsatsen hur karaktärernas diagnoser genomsyras av kulturella föreställningar kring att vara kvinna och lida av psykisk ohälsa.

I Spit on Your Grave is a low budget rape/revenge-movie released in 1978, directed by Meir Zarchi. The plot follows Jennifer Hills, who is brutally raped by a group of men and then left for dead. She survives and then proceeds to seek revenge on her rapists. In 2010, a new adaptation was released, with a similar plot and characters, directed by Steven R. Monroe. This study sets out to examine the differences between the portrayal of protagonist Jennifer Hills in the 1978 original and the 2010 version of I Spit on Your Grave. Using qualitative content analysis and a structuralist and semiotic perspective, the study also aims to explore what these differences can tell us about the societies responsible for producing the movies. The theories examined in order to properly answer these questions are mainly feminist film theory derived from acknowledged film theorists and scholars such as Carol Clover and Laura Mulvey. The material analyzed consists of scenes where Jennifer is present, and the results show that Jennifer in 1978 is portrayed in a more feminine manner, heavily influenced by the femme fatale from the 1940’s film noir. She uses her beauty and body to seduce the men in order to kill them, whereas Jennifer in 2010 is portrayed as a woman whose characteristics after the rape transforms into those of a man. In order to get revenge on her rapists, she has to behave more like them. Rather than a beauty, Jennifer is portrayed as a monster. Zarchis' film from the 1970’s seems to reward women behaving and looking like women, while Monroes film from 2010 encourages women to act like men, in order to survive.

Uppsatsens huvudsyfte är att studera finska representationer i svensk spelfilm ur ett postkolonialt perspektiv. Med en diskursanalytisk ansats och med stöd i psykoanalys, postkolonial och feministisk teori diskuteras hur finsk etnicitet konstrueras, omförhandlas och samverkar med kategorier som genus, sexualitet och klass i svensk spelfilm från 1980 till 2010. Författaren vill visa på vilka sätt representationerna kan kopplas till en postkolonial relation mellan Sverige och Finland. Ett annat syfte är att ge exempel på hur postkolonial teori kan tillämpas i en svensk-finsk kontext. Fyra filmer analyseras: Två killar och en tjej, Seppan, Populärmusik från Vittula och Kid Svensk. Varje filmanalys utgår från ett tema: 1) hur etnicitet kan kopplas till olika rum eller miljöer; 2) hur kategorier som sexualitet, klass, genus och etnicitet samverkar; 3) hur etnicitetsbegreppet kan töjas samt 4) hur olika motståndsstrategier kan se ut. En central slutsats är att representationerna av finnar i svensk film ingår i en kolonial diskurs. Filmiska representationer är en del i denna diskurs. När den etniska kategorin finskhet är närvarande i svensk film aktiveras olika maktordningar som vilar på historiska stereotyper och sociala och materiella förhållanden. Men även motståndsstrategier blir synliga. Finnar och finskhet framstår och konstrueras ofta som något exotiskt och skrämmande men samtidigt begärligt i en svensk kontext.

No description available.

Uppsatsen fokuserar sig på framställandet av mannen och kvinnan i Husmors Filmer under 1953 – 1975. Husmors Filmerna riktade sig till husmodern i hemmet och koncentrerade sig dels på hemmets faktorer så som matkultur, inredning och bohag, men även dels på olika hushållstekniker som städning och matlagning där husmodern ständigt var i fokus. Filmerna var väldigt populära och sågs årligen av mellan 300 000 och 500 000 åskådare under åren 1950- och 1970-talet då filmerna producerades. Tidigare forskning har fokuserat sig på hur husmodern framställs i filmerna, men den här uppsatsen sätter både feminint och maskulint i förhållande till varandra och i syfte att utforska vilka mönster som mannen och kvinnans relation ger uttryck för i filmen. De teoretiska utgångspunkter som uppsatsen grundar sig på är bland annat Yvonne Hirdmans genusteori och genuskontrakt, samt den hegemoniska maskulinitetsteorin som hämtas av R.W Connell. För undersöka materialet används en kvalitativ filmanalys där även andra väsentliga undermetodeder används för att undersöka materialet. Undermetoderna har inspirerats av bland annat Anja Hirdmans tidigare forskning där hon exempelvis använder tilltal och kroppsspråk som två fokusområden. Undersökningens resultat visade att kvinnan framställdes som en händig och plikttrogen husmoder i filmerna, men att hennes förhållande till hemmet blir allt mer distanserat mot slutet av filmens era. Mannen framställs som en expertis under hela filmens era, men kom att framställas som mer emotionell person i mitten av studiens analys.

I denna uppsats analyseras det hur genus representeras och framställs i de tre svenskproducerade filmerna Call Girl (Mikael Marcimain, 2012), Monica Z (Per Fly, 2013) och Svinalängorna (Pernilla August, 2010). Filmerna kommer från en självständig katalog som visar upp en mångfald av filmer och tv-serier som gjorts inom det senaste decenniet där samtliga präglats av ett historiskt återblickande av det svenska 1960-och 1970-talet. Den historiska perioden var en omvälvande tid för kvinnorörelsen som ledde till stora förändringar som vidare har påverkat vår samtid. Studiens övergripande syfte undersöker hur historieförmedlingen och representationen av genus framställs i filmerna. Med stöd av det teoretiska ramverket förs resonemang fram om att kvinnorepresentationen uppvisar ett individualiserat porträtt av kvinnor, som på grund av deras samhällsposition söker förebilder och stöd i deras yttre och inre genusrelationer. Intersektionalitet används som perspektiv för att påvisa hur samverkande maktordningar förekommer i representationen. I den historiska porträtteringen ges ett kritiskt granskande av kvinnornas levnadsvillkor tillsammans med budskap som menar till att stärka och stödja kvinnor. Filmerna kan ses som samtida källor då det historiska återblickandet består av föreställningar och värderingar som återfinns i vår samtid.

Syftet med studien var att analysera hur det kvinnliga geniet liksom kvinnlig genialitet representeras i Netflix-serien The Queen’s Gambit genom protagonisten Beth Harmon. På studien tillämpades en representationsanalys som utgår ifrån Stuart Halls representationsteori, och hade som utgångspunkt i feministisk filmteori med en queerteoretisk ingång. Vad som framkom i min analys var att det kvinnliga geniet/kvinnlig genialitet utgår ifrån normen om att genialitet är en manlig egenskap i enlighet med “brilliance=male”-stereotypen och att kvinnor med genialitet därav betraktas som anomalier. Detta förstärktes genom att Beth Harmon, det kvinnliga schackgeniet, gestaltas som dysfunktionell och avvikande i kontrast till dels de övriga kvinnliga karaktärerna, dels de manliga schackgenierna i serien. Därutöver identifierades ett mönster vari de manliga karaktärerna representeras genom hjälpsamma och villkorslöst generösa karaktärsdrag, medan majoriteten kvinnliga karaktärer framställs som avundsamma, maliciösa och bristfälliga.

Vår samtid genomgår stora förändring i allt från digitalisering till klimatpåverkan och ett resultat av detta är vår längtan efter att få uppleva och ta del av innehåll som påminner oss om en svunnen tid. Nostalgiska inslag finns i många delar av vårt samhälle och denna uppsats undersöker hur ett tidigare decennium representeras i en samtida medieprodukt och bidrar till en nostalgisk upplevelse. Idag finns det en förkärlek till en 80-talsnostalgi vilket blir synligt i många nyproducerade filmer och serier. I uppsatsen analyseras hur man i serien Sex Education (2019-2020) har valt att representera 80-talet i en samtida kontext för att skapa en nostalgisk effekt hos mottagaren. Vidare blir effekten av att blanda ett nostalgiskt grepp (nostalgisk mise-en-scene, musik och genrerefenser) med ett nutidsgrepp (den moderna gestaltningen av tematiken) att dessa kontraster skapar en friktion som väcker tittarens intresse. I uppsatsen tillämpas kvalitativ filmanalys, baserad på en kategoriserande modell, på estetik och tematik i serien Sex Education. Syftet är påvisa seriens nostalgiska inslag och belysa hur de skapas. / Our present time is experiencing a major change in everything from digitalisation to climate change, and one result of this is our longing to experience and share content that reminds us of another time. Nostalgic elements can be seen in many parts of our society and this essay examines how a past decade is represented in a modern media product and the nostalgic experience it generates. Today, there is a love for '80s nostalgia, which becomes visible in many newly produced films and series. The thesis is based on analyzing how the series Sex Education (2019-2020) has chosen to represent the 80s in a contemporary context to create a nostalgic effect on the recipient. Furthermore, the effect of mixing a nostalgic grip (nostalgic mise-en-scene, music and genre references) with a contemporary grip (the modern form of the theme) is that it creates contrasts which causes a friction that arouses the viewer's interest. The thesis applies qualitative film analysis, based on a categorizing model, to aesthetics and themes in the series Sex Education. The purpose is to demonstrate the series' nostalgic features and highlight how they are created.

The aim of this study is to analyze how the depiction of a young male and female protagonist who persistently seek success differs and which film techniques are used to depict male and female perfectionism. Since 1989, young people, especially in the cultural sphere, have stated that they feel an increasing pressure from their surroundings and from themselves compared to previous generations. The strive to be successful causes anxiety, depression, and perfectionism, where the latter has been linked to narcissism. Previous studies have found that media, especially film, has a crucial impact on how viewers perceive people with mental illnesses and stereotypes concerning gender, and the exposure to gender stereotypes may influence the viewers’ physical states and attitudes. This study adopts a qualitative comparative textual analysis using case studies, with an approach called neoformalism focusing on three formal levels: narrative, stylistic and thematic. The study also includes theories from feminist film studies. The films used as case studies are Black Swan (2010) directed by Darren Aronofsky and Whiplash (2014) directed by Damien Chazelle. The result show that differences between male and female are prominent on all three levels of the film form. Nina in Black Swan needs to rely on sex to succeed and she gets punished in the end for the transgression, while Andrew in Whiplash simply practices to reach perfection. The film techniques used show more pictures of Nina's body and female props like mirrors while Andrew is shown solely around musical instruments. They are also both perfectionists and narcissists, but overall, Nina is shown to be more irrational and paranoid than Andrew and these psychological qualities are reflected in and communicated by the formal system of the films.

This essay deals with the idea of women as the ”the other sex” within the field of authorship, and aims to bring to together feminist, film and auteur theory with analysis of historic documentations of reception as well as context for academic treatments of Mai Zetterling as an auteur/director. This, in attempt to, through intertwined discussion, catch a glimpse of better understanding how gender specificity may have influenced and continue to influnce perceptions of auteurs of female gender and their works, yet keeping focus on the case of Mai Zetterling and hers in specific.