A identidade formal pode ser apontada como a alma da arquitetura. Em diversas obras recentes a arquitetura tem sido concebida como uma forma que se define, entre outras razões, pela relação com o contexto. Uma relação que busca diferenciação, por contraste ou por neutralidade, um procedimento básico na arquitetura. Por outro lado, pode haver diferenciação sem relação com o contexto. Pode contrastar sem estabelecer qualquer relação cujo sentido deixa de se referir ao objeto e seu contexto, mas a outro ente de razão a ser representado na materialidade do objeto. Reconhecendo a dualidade que há na natureza das relações formais, particularmente a que se refere à articulação entre aspectos convencionais e contingentes na obtenção de uma síntese formal, explora-se essa dualidade para a compreensão da relação entre forma e contexto, tendo como critério legitimador o conceito de consistência formal. Para se aprimorar essa abordagem foi preciso compreender melhor a dualidade do conceito de forma, sua origem e seu desenvolvimento que culmina com a modernidade. Para verificação empírica, a abordagem foi aplicada aos projetos apresentados em dois concursos internacionais de projeto: o Museu da Imagem e do Som do Rio de Janeiro e a Ampliação da Biblioteca de Estocolmo, nos quais os distintos contextos eram especialmente significativos. Foi possível identificar e distinguir projetos nos quais a forma, independentemente de sua excepcionalidade, pôde ser relacionada aos elementos intrínsecos dos projetos, assim como projetos em que a forma não se relacionava aos aspectos da constituição do objeto. Pôde-se confirmar a relação entre forma e contexto como dualidade entre aspectos convencionais e contingentes, os quais puderam ser legitimados pelo critério da consistência formal. Um aspecto básico para a identidade visual da arquitetura, em última instância. / Formal identity can be regarded as the soul of architecture. In several recent works the architecture has been conceived as a form that is defined, among other reasons, by the relation with the context. A relationship that seeks differentiation, by contrast or by neutrality, a basic procedure in architecture. On the other hand, there can be differentiation unrelated to context. It can contrast without establishing any relation, whose meaning ceases to refer to the object and its context, but to another being of reason to be represented in the materiality of the object. Recognizing the duality in the nature of formal relations, particularly the one that refers to the articulation between conventional and contingent aspects in obtaining a formal synthesis, this duality is explored in order to understand the relation between form and context, having the legitimating criterion concept of formal consistency. In order to improve this approach, it was necessary to better understand the duality of the concept of form, its origin and its development, culminating with modernity. For empirical verification, the approach was applied to the projects presented in two international design contests: the Rio de Janeiro Image and Sound Museum and the Stockholm Library Enlargement, in which the different contexts were especially significant. It was possible to identify and distinguish projects in which form, regardless of its exceptionality, could be related to the intrinsic elements of the projects, as well as projects in which the form was not related to the aspects of the constitution of the object. It was possible to confirm the relation between form and context as a duality between conventional and contingent aspects, which could be legitimized by the criterion of formal consistency. A basic aspect for the visual identity of the architecture, ultimately.

The main purpose of this Master’s thesis is to analyse the portrayals of working-class life in a selection of works by the Swedish authors Ragnar Järhult and Per Gunnar Evander. The research questions are: * How is the working conditions described?* What political messages can be found in the works?* What image of the class society is shown?The second aim of this Master’s thesis is to analyse the concept of working-class literature and to investigate if the works of Per Gunnar Evander could be seen as working-class literature. Methodologically, the study draws on established theories, concepts and methods from the sociology of literature and the history of ideas. The core analytical concepts are ”social class” and ”working class literature”. This study shows that there are several similarities between the works of Järhult and Evander, especially in the criticism against the working conditions for the workers at papermills and tileworks. Evander is not normally seen as a working-class author but this study points out that the selected works from both the authors should be seen as working-class literature. The discussion on the concept of working-class literature reveals that it is difficult to find a perfect definition concerning the working-class literature. Every definition seems to be vague and that can either be seen as a weakness or strength. I like to see the broad description of working-class literature as something positive because a wide-ranging definition makes it possible to collect all the different aims and trends under one concept. Working-class literature should be seen as a broad literary current, not as a genre sharply marked off from its surroundings. / Uppsatsnivå: D

I min uppsats så har jag valt att studera den ideologi som ledde fram till skapandet av det svenska samhällets särart. Detta ämne har nu för tiden utvecklats till att i huvudsak vara historia, eftersom dess ursprung nu ligger så långt tillbaka i tiden. Mitt val av detta ämne beror huvudsakligen på att jag önskar öka förståelsen för hur välfärden och folkhemsidealet kom att utmärka Sverige. För att uppnå detta har jag främst studerat socialdemokratin, då den som det framgår i bakgrund och appendix var den drivande faktorn i denna utveckling. Jag har dock i den mån det påverkat det socialdemokratiska beslutsfattandet redovisat även andra faktorer. Därtill har jag valt att bege mig tillbaka till den tid då de första idéerna som skulle resultera i det socialdemokratiskt dominerade Sverige växte fram. Jag önskar nämligen också uppvisa hur socialdemokratins ideologi påverkades och förändrades under händelsernas inflytande för att därmed ge en mer heltäckande bild. Jag finner det även nödvändigt att beskriva den utveckling som ledde socialdemokratin fram till folkhemstanken för att ge en uppfattning om dess natur då dessa ideal började växa inom den. Naturligtvis så har jag bara kunnat täcka de mest basala delarna av ideologi och händelser, men jag har strävat efter att i den mån det är möjligt få med de viktigare tankegångarna. Mitt val av slutpunkt har bestämts delvis av det begränsade utrymmet i en studentuppsats, men också av övertygelsen att den värld som socialdemokratin samverkade med efter andra världskrigets slut hade förändrats fundamentalt. Mitt syfte med uppsatsen är att visa och analysera vad socialdemokrati betydde under tiden mellan 1928 och 1939 genom att analysera några av den tidens betydelsefulla socialdemokratiska tänkares uttalanden och skrifter. Min ambition är att i denna ideologianalys därmed kunna finna både deras gemensamma tankegångar och skillnaderna. Därtill har jag också för avsikt att undersöka de argument som socialdemokraterna använde sig av och därigenom få en uppfattning om vad de motsatte sig och varför. Min huvudfrågeställning är: Hur såg den socialdemokratiska ideologin ut under tiden mellan 1928 och 1939 tolkad genom olika socialdemokratiska röster? För att besvara den har jag valt att använda mig av följande frågor: Vad förespråkade socialdemokraterna? På vilka grunder kritiserade socialdemokraterna sina motståndare? Hur motiverade de det? I vilka sammanhang uttalade de sig? Kan skillnaden hänföras till personliga skillnader? Skälet till valet av dessa frågor är att jag finner att de i stort sett täcker den socialdemokratiska ideologin samtidigt som de bidrar till att placera den i sitt tidssammanhang.

No description available.

”African Solutions to African Problems” är en av Afrikanska Unionens nya ledord. Denna vilja om att ta mer ansvar för den afrikanska kontinenten och kunna agera som en säkerhetsaktör har resulterat i en ny säkerhetsdoktrin. För att kunna agera som aktör på den internationella arenan krävs att vissa förutsättningar existerar enligt en modell framtagen av Gunnar Sjöstedt. Dessa strukturella och institutionella förutsättningar kommer i denna studie att undersökas för att analysera huruvida AU kan agera som säkerhetsaktör. För att se hur AU de facto har agerat som säkerhetsaktör kommer organisationens agerande i Somalia år 2007-2010 samt i Libyen år 2011 att undersökas.  Den teoretiska anknytning som antas i studien är regimteori vilken fokuserar på att studera och förklara uppkomst och fortlevnad av samarbete inom internationella institutioner. Den empiriska analysen visar att AU saknar vissa strukturella och institutionella förutsättningar som anses nödvändiga för aktörskapaciteten. Den visar även att de målsättningar som har legat till grund för skapandet av dessa institutioner inte har förverkligats samt att regler och principer inte efterlevs.Vidare demonstrerar AU:s agerande i Somalia och Libyen att begreppet ”African Solutions to African Problems” är långt ifrån operationaliserat då AU inte kunnat enas om en respons samt agera samstämmigt i de kriser som undersöks.

Ce mémoire de maîtrise porte sur l'économiste Suédois Gunnar Myrdal et son œuvre. Gunnar Myrdal est un institutionnaliste dont les idées s'insèrent dans la discipline de l'économie du développement. La vie, les études, la carrière et l'influence de cet auteur sur la discipline de l'économie du développement et sur la politique seront abordés et analysés pour répondre à la question de recherche : Quel regard Gunnar Myrdal pose-t-il sur le développement, comment cela se traduit-il dans ses écrits et quelle fut son influence en politique et sur la pensée en économie politique? En plus de se pencher sur les principaux concepts de l'œuvre de Gunnar Myrdal qui sont le développement centré sur l'humain, la démocratie et l'égalité, la planification économique, l'État-providence national et l'État-providence mondial, ce mémoire tentera une comparaison des idées de l'auteur avec les autres penseurs de l'économie du développement pour arriver à le situer dans cette discipline. Ce mémoire démontre l'importance de Gunnar Myrdal et de ses idées car cet auteur prolifique a non seulement joué un rôle prédominant dans la politique de développement de son pays, la Suède, mais avec ses idées innovantes, il a contribué à influencer tout le domaine de l'économie du développement. ______________________________________________________________________________ MOTS-CLÉS DE L’AUTEUR : Gunnar Myrdal, Économie du développement, Institutionnalisme.

Proefschrift Stockholm.

In this thesis I study how geneticist and racebiologist Gunnar Dahlberg, through his own writings and participation in the UNESCO statements on ”race”, came to define the concepts of ”race” and ”science”. Dahlberg was a stark opponent of the ”Nazi race doctrine”. He was also in a unique position as head of the State Institute for Human Genetics and Race Biology, during the period here examined. Questions have recently been raised as to how to understand scientists like Dahlberg when he, as well as many other antiracists of his time, did not deny the existence of visible and scientifically provable ”races”. One conlusion I draw is that Dahlberg, nevertheless, in many ways sought to replace the ”race” concepts in his time, for the biological concept of ”isolates”. I also state, in accordance with what other historians of scientific racism has shown, especially when dealing with the UNESCO statements, that the furthering of biological notions was upheld by other scientific areas, such as anthropology. The case was also vice versa, making ”race” at its core biological, but to its exterior a question of social environment. Relying on Thomas F. Gieryns theories of Boundary-work, I want to further our knowledge of how this was made possible. The aim is to show how Dahlberg, rethorically, drew boundaries for the ”scientific truth” about ”race”. I also intend to shed some light on how these contests for authority where percieved and related to by others. In this respect, one conclusion is that concepts of ”modernity”, and different uses of history where employed as demarcations. I will also show how, in dealing with the criticism of the statements, UNESCO produced a pluralist concept of science. Withall, this is a history that raises important questions about science, politics, and the work – consensuses and contests – that foregoes the categories later used to describe and, or, divide human beings.

Politikerveckan i Almedalen brukar ses som den viktigaste tiden i svensk politik varje år. Den här uppsatsens syfte är att ta reda på hur riksdagspartiernas tal har förändrats mellan två strategiskt valda nedslagsperioder – år 2013 och år 2017. Dessa år valdes eftersom de är åren innan de två senaste valen. Undersökningen begagnade sig av en tematisk textanalys och utgick ifrån Anthony Downs aktörsorienterade modell och Gunnar Sjöbloms teori om hur partier agerar i ett flerpartisystem. De viktigaste fynden i uppsatsen är att stöd hittades för att partierna i stor utsträckning pratar om snarlika frågor; att mindre partier är mer benägna att profilera sig; och att partierna trots att man försöker locka rörliga mittenväljare ändå i hög grad håller fast vid teman som kan kopplas till partiets ideologiska grund. Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet sticker emellertid ut i sammanhanget då dessa två partier, trots att de inte ingår i någon officiell allians med andra partier, ändå valde att profilera sig särskilt mycket i vissa ämnen trots att det teoretiska ramverket förskriver att sådana partier bör fokusera på att locka en bred väljargrupp – inte smala sådana. Ansvar var det tema som tillskrevs störst betydelse överlag båda åren. Invandring och främlingsfientlighet var de teman som sett tillalla partier ökade mest i betydelse 2017 jämfört med 2013. Kristdemokraterna var det parti som allra tydligt gjorde en omsvängning mellan åren gällande hur man vinkade temainvandring och främlingsfientlighet. / <p>2018-06-07.</p>

This essay deals with the conflict between poetics and poetry in the works of Fenno-Swedish poet Gunnar Björling (1887-1960). The first two parts discuss the conflict in itself, while the third and last part of the essay discusses the movement or change through the authorship as a whole, which can be seen as leading from poetics to the poetry advocated by the first.  Björling advocates a poetry (and a general approach to life) not seeking to understand or explain reality, but meeting it in the most direct sense possible. The conflict consists of the fact that a poetics to its nature is in some sense theoretical and structured, the result of a process of thinking – which makes it inconsistent with the thesis of the very same poetics. The critique of reason which forms the basis of Björling’s poetics is in itself an example of the very same reason in practise. An important aspect of this idea of immediacy is the critique of language, which – drawn to its utmost – results in silence. Due to this, I split the conflict into two levels: the first one is the extreme, which understands the striving beyond language literally – and is highly parenthetic in the authorship; the second treats the idea of non-language and silence as in a more figurative or metaphorical sense, rather meaning an emancipation from reflective thought. This later level is the one of greater significance, being to some degree actual throughout the authorship.  Björling reaches the furthest in this strive in his late poetry, where the words to a higher degree speak with their physical presence than with their semantic meanings. In his early works the same philosophical and poetological ideas are highly present, but are not near being fulfilled until one or two decades later, reaching its peak in the very last books. The movement through the authorship is hence of a teleological nature, leading from the poetics expressed in a more reflective text prioritising the semantic aspects of language, to the text that is actually advocated by the poetics: a more immediate and concrete relation to being. By investigating the treatment of the word ”word” in Björling’s texts throughout the authorship, I show how this is intimately connected with the general style of writing. Björling reaches a greater acceptance of words as physical and part of reality, resulting in a sort of dissolution of the opposition between poetics and poetry – or, in a wider sense, between comprehensibility and incomprehensibility.