BAKGRUND: Ungas psykiska ohälsa ökar och det finns många hälsointerventioner som görs inriktade på denna målgrupp. Det finns många åtgärder och metoder som är framtagna för att främja ungas hälsa och många av de studier som är gjorda innefattar interventioner med dessa åtgärder och metoder och utvärderingar av desamma. Mindre, eller inget fokus har lagts på det lärande som sker i hälsointerventionerna och med utgångspunkt i det och ur ett hälsopedagogiskt perspektiv tar sig denna uppsats sin utgångspunkt från lärandet som sker i vad som kan ses som en hälsointervention, Självledarskapslägret DNG 360°. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR: Syftet med studien var främst att skapa förståelse kring det lärande som konstitueras genom deltagande och interaktion i organiserade aktiviteter inom ramen för ett självledarskapsläger ur ett sociokulturellt perspektiv. Samt att besvara följande frågeställningar, 1) Vad för kunskaper konstitueras i de studerade aktiviteterna? 2) Vad för stöd använder sig deltagarna av i sitt aktörskap för att möjliggöra lärande? METOD: Studien var kvalitativ med fältforskning som utgångspunkt och genomfördes som en observationsstudie med deltagande observationer på Självledarskapslägret DNG 360°. RESULTAT: Studien visade att kunskaper som konstituerades på lägret var sociala kompetenser, problemlösningskunskaper samt att skratt kan ses som en rekonstruktion av strategier för att hantera känslor. Vidare visar resultatet på olika former av stöd som deltagarna använde sig av i sitt lärande. En synliggjord aspekt av stöd var skapandet av en trygg miljö, samt skapandet av språkliga artefakter som speciella uttryck, som ”typ” och ”liksom”. Artefakterna använde deltagarna i sin kommunikation med andra och kan således ses som ett medierande verktyg som de aktivt använde som stöd i deras lärande. Slutligen visade resultatet att deltagarna ofta vände sig till den informella ledaren i gruppen för stöd i sitt lärande. DISKUSSION OCH SLUTSATS: Den här studien ger en ökad förståelse för det lärande som sker på ett självledarskapläger och diskussionen utgår från det spänningsfält som kan ses skapas mellan lärande sett ur perspektivet ”självet” och lärande sett från ett sociokulturellt perspektiv . Det sociokulturella perspektivet menar att vi lär oss tillsammans med andra och att lärandet är situerat. Det finns enligt detta perspektiv inget självklar själv, utan självet existerar i ett sammanhang. Detta är något som problematiseras i diskussionen i förhållande till självledarskapslägret samt dess innehåll. Ur ett hälsopedagogiskt perspektiv föreslogs bland annat vidare forskning med fler studier med fördjupning på det lärande som sker i olika hälsointerventioner.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet var att ta reda på vilken undervisning och vilka kunskaper läkarstudenter får om FaR på svenska läkarutbildningar samt vilka hälsopedagogiska verktyg studenterna får med sig från utbildningen för att kunna arbeta med metoden i sin framtida yrkesroll. Följande frågeställningar formulerades; Vilken utbildning om FaR ingår i de olika läkarutbildningarna i Sverige samt vilka likheter och skillnader kan utläsas? Vilka åsikter har de programansvariga vid läkarutbildningarna om utbildningen som studenterna får gällande FaR? Hur uppfattar läkarstudenterna FaR som arbetsmetod och vad anser de om den utbildning som ges om metoden? Vilka hälsopedagogiska verktyg får läkarstudenterna med sig från utbildningen för att arbeta med FaR och hur ser de på hälsopedagogik kopplat till läkaryrket? Metod En kvalitativ ansats användes för att besvara dessa frågor. En kartläggning om vilken utbildning kring FaR som i dagsläget sker, vid sex av sju läkarutbildningar i Sverige, gjordes för att skapa en överblick i ämnet. Dessutom genomfördes telefonintervjuer med fem programansvariga vid dessa lärosäten samt en fokusgrupp med fyra läkarstudenter från Karolinska Institutet. Resultat och slutsats Kartläggningen visade att mängden utbildning som läkarstudenterna får om FaR skiljer sig åt mellan lärosätena och det var därmed svårt att dra slutsatser kring likheter och skillnader då det inte gavs konkreta svar om exakt hur mycket utbildning som ingår. De programansvariga var generellt positiva till FaR som metod men synen på hur FaR skulle integreras i läkarutbildningen skiljde sig åt. Även läkarstudenterna var positiva till FaR som arbetsmetod men ansåg att de får lite utbildning om metoden generellt och hur den ska användas. Trots att studenterna fått undervisning i MI upplevde de det som svårt att motivera patienter till ökad fysisk aktivitet. De efterfrågade också mer kunskaper om hur de bör individanpassa fysisk aktivitet till olika sjukdomstillstånd. Hälsopedagogik var inget som specifikt framkom i deras utbildning men åsikterna var att området behöver utvecklas inom hälso- och sjukvården och är relevant att ha kunskaper om som läkare. Att ge läkarstudenter mer utbildning i metoderna FaR och MI skulle kunna hjälpa framtida läkare att bättre stödja patienter att själva förebygga ohälsa genom att anamma hälsosamma vanor.

Vi möts allt oftare av ett ökat intresse för hälsa och en förväntan att leva sunt och hälsosamt. Detta för att vi ska hålla oss friska, orka mer och prestera bättre. I motsats till detta ökar ohälsotalen. Fler och fler blir sjukskrivna samtidigt som sjuknärvaron på arbetsplatser sägs öka. Ett intresse för detta motsatsförhållande var ursprunget till min studie. Den organisation jag undersökt har ett uttalat hälsofrämjande perspektiv, med ett salutogent fokus. Det salutogena perspektivet kopplas ofta ihop med känsla av sammanhang – KASAM. En stark känsla av KASAM kopplas ihop med bättre egen-upplevd hälsa. Deltagarna i min undersökning har gått en kurs i hälsofrämjande livsstilsfaktorer anordnad av arbetsgivaren. Syftet med undersökningen var att undersöka deltagarnas känsla av sammanhang och deras upplevelse av lärande samt om kursen haft någon påverkan på deras KASAM. Studien hade en kvalitativ ansats och jag har genomfört intervjuer med sex av sju deltagare från kursen. Som komplement till intervjuerna har deltagarna även besvarat ett KASAM-livsfrågeformulär. Resultatet från intervjuerna kopplades till de i KASAM ingående begreppen begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet, samt till lärande. Resultatet visade att deltagarna överlag hade relativt höga värden på KASAM-livsfrågeformuläret, med ett undantag. Det motsvarade den uppfattning jag fick under intervjuerna. Analysen kopplar ihop resultatet med tidigare forskning och teori och visar att det hälsofrämjande arbetet lönar sig. Undersökningen visade att deltagarnas KASAM har stärkts av kursen. Undersökningen visade också att återkopplingen av deltagarnas förändrade kunskap tillbaka till arbetsplatsen var liten. Ytterligare forskning om hur ökad kompetens kring hälsofrämjande faktorer på chefsnivå har effekt för medarbetare och verksamhet är önskvärt.

Det hälsofrämjande ledarskapet fokuserar på friskfaktorer genom att synliggöra och lyfta fram de styrkor som finns på arbetsplatsen. För att kunna skapa en hälsofrämjande arbetsplats behövs det kunskap om hälsofrämjande arbete hos ledarna, det behövs således förutsättningar för chefer att kunna bedriva ett hälsofrämjande ledarskap. Studiens syfte var att belysa hur förvaltningschefer i kommuner i Hallands län upplever förutsättningarna för att bedriva ett hälsofrämjande ledarskap. Den teoretiska referensramen utgår ifrån hälsopromotion med fokus på främjande, hälsofrämjande ledarskap och dess förutsättningar, krav-resursmodellen, kompetens och kompetensutveckling. Studien utgår ifrån ett hermeneutiskt synsätt där slutsatser dragits med induktiv ansats. Metoden i studien baserades på en kvalitativ ansats genom åtta semistrukturerade intervjuer. Studiens resultat har analyserats genom en konventionell innehållsanalys. Analysen resulterade i fyra kategorier: Arbetsform och förutsättningar för ett hälsofrämjande ledarskap som visade chefernas upplevelse av hälsofrämjande ledarskap. Goda möjligheter till stöd i det dagliga arbetet var såväl befintliga som önskvärda stödjande strukturer och resurser inom organisationen. Hanterbara arbetskrav i form av prioritering av resurser där cheferna förmedlade deras upplevda arbetskrav inom organisationen, vilka inte ansågs vara för höga. Vikten av att prioritera resurser och tid låg till grund för ett hälsofrämjande ledarskap. Slutligen var goda förutsättningar för kompetensutveckling och dagligt lärande vilket förekom på såväl individ som gruppnivå. Utifrån resultatet kan slutsatserna dras att cheferna upplevde att det fanns goda förutsättningar för att bedriva ett hälsofrämjande ledarskap i form av stöd, krav och resurser samt kompetensutveckling. Prioritering av resurserna låg till grund för chefernas förutsättningar för att bedriva ett hälsofrämjande ledarskap.

Syftet med denna studie var att bidra med mer kunskap kring medarbetares syn på erbjudanden till fysisk aktivitet som ett hälsopromotivt arbete, samt hur de förhåller sig till friskvårdsbidraget. Detta har gjorts genom semi-strukturerade intervjuer med tio medarbetare på ett produktionsföretag i södra Sverige. Genom en allmän kvalitativ analysmetod kunde sex teman identifieras: Muntlig kommunikation är centralt, läridentitet och self-efficacy har betydelse, tidsbrist och skiftarbete kan hindra, privatekonomin kan hindra, socialt stöd är centralt, samt motivation från ledningen är centralt. Slutsatsen är att deltagande och nyttjande behöver förstås utifrån en rad olika faktorer där det sociala stödjandet från omgivningen, från såväl ledningen som medarbetare, är särskilt viktigt. Det fordras även ett strategiarbete där aktiv uppmuntran, muntlig kommunikation samt gemensamma hälsomål ges utrymme att integreras och prioriteras i samtliga delar av organisationen.

Lärande är centralt för både den enskilda individen och samhället. Ur ett hälsopedagogiskt perspektiv är det betydelsefullt att lärare utvecklar sitt eget lärande. Detta för att kunna stödja elever till att nå resultat och samtidigt själva, trivas i sitt yrke. Syftet med studien var att belysa hur lärare uppfattar det egna lärandet i förhållande till sin profession och om lärandet kan vara hälsofrämjande. Studiens teoretiska referensram utgår ifrån ett hälsofrämjande perspektiv med känsla av sammanhang som teori, sociokulturellt perspektiv på lärande och livslångt lärande. Studien tog sin utgångspunkt i ett hermeneutiskt synsätt med en abduktiv ansats. Empirin har samlats in med en kvalitativ design i form av strukturerade intervjuer med tio grundskollärare, årskurs 5-9. Intervjuerna har analyserats med en kvalitativ analys som skapade fyra teman och åtta kategorier. Resultatet visar att lärarna uppfattar sitt lärande som en ständigt pågående process. Lärandet sker aktivt som ett resultat av det sociala sammanhang läraren befinner sig i. Andra lärare och elever var viktigast för lärares lärande tillsammans med egna personliga intressen och visioner om yrkesrollen. Det finns många möjligheter och hinder till lärares lärande varav lärargemenskap, praktisk yrkesutveckling och reflektion är framstående möjligheter som överväger alla hinder. / Learning is central for the individual and society. From a health pedagogical perspective, it is important that teachers develop their own learning, to be able to support the students so that they can achieve results and at the same time, thrive in their profession. The purpose of the study was to illustrate how teachers perceive their own learning in relation to their profession and whether the learning can be health-promoting. The study's theoretical frame of reference is based on a health-promoting perspective with the theory Sense of coherence, the Socio-cultural perspective on learning and Lifelong learning. The study was based on a hermeneutic design with an abductive approach. The result has been collected with a qualitative design in the form of structured interviews with ten primary school teachers. The interviews were analyzed with a qualitative analysis that created four themes and eight categories. The results show that teachers perceive their learning as an ongoing process. Learning takes place actively as a result of the social context the teacher is in. Other teachers and students seemed to be most important to teachers' learning process together with their own personal interests and vision of the professional role. There are many opportunities and obstacles to teachers’ learning where teachers’ community, practical professional development and reflection are prominent.

Under 2020 har pandemin haft stor påverkan på mänskligheten och oron över det nya coronavirusets konsekvenser har stegrat. Internationella studier tyder på att psykiska besvär har ökat under pandemin. Social distansering har uppmanats och många yrkesarbetare har jobbat hemifrån för att undvika smittspridning men det finns även många samhällsviktiga yrken där yrkesarbetare dagligen måste möta människor i sitt arbete. Syfte och frågeställningSyftet med studien är att undersöka om det finns skillnader på nivå av oro mellan personer som arbetar på distans och personer som inte gör det till följd av Covid-19.  ●       Hur ser oronivåerna ut för yrkesarbetare under Covid-19 pandemin? ●       Finns det skillnad mellan respektive grupper? ●       Ökar eller minskar oron beroende på risk för exponering? Metod  Studien har genomförts med en kvantitativ forskningsmetod där en Google enkät har utformats för datainsamling. Enkäten består av åtta slutna frågor som var utformade för att vara enkla att besvara. För att få en bild över orosnivåer hos yrkesarbetare under en viss tidpunkt och att mäta skillnader, utformades studien som en tvärsnittsstudie. Google Enkäten samlar enkätsvaren i en Excelfil, online. Det har gjorts av praktiska, kostnadseffektiva och etiska skäl. Det gör att fysiska möten inte har behövt ske för resultatinsamlingen. Upplägget följer Folkhälsomyndighetens rekommendationer kring Covid-19 om minskade antal möten.  ResultatResultatet visar en skillnad på 0,15 enhet mellan deltagarna som arbetade på distans och mellan de som inte gör det (p=0,70). Det betyder att studien inte visar några signifikanta skillnader mellan de olika grupperna. Mellan grupper som antas haft högre exponering för Covid-19 under arbetet och de som antas ha haft minst exponering för Covid-19 under arbetet finns det skillnad på 0,66 enheter (p=0,17). Det betyder att det inte heller fanns signifikanta skillnader mellan olika exponering. SlutsatsResultatet från studien visar inga skillnader i oro mellan personer som på grund av Covid-19 arbetade på distans och personer som inte gjorde det.

Att vara ombytt i idrott och hälsa är en självklarhet för många medan andra gör allt i sin makt för att inte använda något annat än sina vardagskläder på lektionerna. Lärare i ämnet har olika metoder för att få sina elever att delta ombytta på lektionerna, men de saknar stöd i styrdokumenten för att kunna kräva ombyte. Syftet med denna studie är att öka förståelsen för hur gymnasielärare i idrott och hälsa resonerar om och förhåller sig till elever som inte byter om i anslutning till lektioner i idrott och hälsa. I studien har nio lärare i idrott och hälsa deltagit och svarat på frågor om hur de resonerar kring sina elevers ombyte, varför de tror att eleverna inte byter om, hur de arbetar för att få eleverna att byta om, och på vilka sätt elever utan ombyte får delta på lektioner. Metoden som användes i denna studie var semistrukturerade intervjuer. Resultatet visade att deltagarna anser att det är positivt och viktigt att deras elever byter om inför lektioner i idrott och hälsa och att lämpliga skor är det viktigaste att ha då det höjer säkerheten och förbättrar rörelsekompetensen bland eleverna. Vidare menar lärarna att de saknar riktlinjer från styrdokumenten om hur de ska förhålla sig till sina elevers ombyte samt att det finns en mängd faktorer som gör att elever inte byter om och att dessa faktorer är svåra att komma underfund med. Sammanfattningsvis visar denna studie att det är problematiskt med elever som inte byter om i anslutning till idrott och hälsa och att det finns en mängd faktorer som måste åtgärdas för att underlätta för elevers ombyte.

Fysisk aktivitet och inaktivitet har under senare år fått mycket uppmärksamhet när man talar om hälsa. World Health Organization har identifierat fysisk inaktivitet som den fjärde vanligaste dödsorsaken i världen och vi går mot ett allt inaktivare samhälle. Fysisk aktivitet på Recept är en arbetsmetod som förebygger ohälsa och främjar hälsa genom förskrivning av fysisk aktivitet. Denna kvalitativa forskningsstudie belyser hur idrottsförbunds-, hälso- och sjukvårdspersonal i ett av Sveriges län talar om konceptet Fysisk aktivitet på Recept. Syfte: Studiens syfte är att analytiskt beskriva och problematisera de diskursiva mönster om FaR som kommer till uttryck genom hur ett antal FaR-arrangörer talar om FaR. Teoretisk utgångspunkt: Studien tar sin teoretiska utgångspunkt i ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Materialet har samlats in med hjälp av sju semistrukturerade intervjuer och materialet har analyserats med hjälp av en kritisk diskursanalys. Resultat: Ur analysen framträdde tre övergripande diskurser, en pedagogisk diskurs, en medicinsk diskurs och en aktualiseringsdiskurs. Resultaten visade på att det finns en problematik kring hur personal i den Svenska hälso- och sjukvården talar om och arbetar med Fysisk aktivitet på Recept. Det talas om konceptet som ett komplement till vanlig sjukvård snarare än som en etablerad arbetsmetod och de styrdokument som finns följs inte i de flesta verksamheter. Att styrdokument och avtal mellan verksamheter inte följs skapar även en problematik kring de pedagogiska aspekterna i konceptet. Slutsats: Slutsatser som kan dras är att FaR behöver aktualiseras i den svenska hälso- och sjukvården och i samhället. Arbetet behöver även etableras som en rutin i det vardagliga arbetet inom hälso- och sjukvården för att det ska fungera. Uppmärksammas inte dessa fakta och inget görs, är enligt författarna i den föreliggande risken överhängande att Fysisk aktivitet på Recept glöms bort och kanske även dör ut som arbetsmetod. / Physical activity and inactivity has during the last years received a lot of attention when it comes to health. World Health Organization has identified physical inactivity as the fourth most common reason for death in the world and we are moving towards a society with increased levels of physical inactivity. Physical activity on Prescription (PaP) is a working method for obviating illness and promoting health through prescription of physical activity. The involved organizations in this research were healthcare and sports federation in one of Sweden’s regions and this qualitative study elucidate their way of talking about Physical activity on Prescription. Aim: The aim of this study is to analytically describe and problematize the discoursive patterns of PaP as reflected by how a number PaP-organizers speak of PaP. Theoretical basis: The theoretical basis of the study is a social constructional perspective and the data material was conducted with the help of seven semi-structured interviews. The data material was analyzed using a critical discourse analysis. Result: Three discourses were found in the analysis, an educational science discourse, a medical discourse and an actualization discourse. The results showed that there’s a problem of how staff in the Swedish healthcare talk about and working with Physical Activity on Prescription. They talk about the concept as a complement to regular medical care, rather than as an established method of working and the steering documents are not followed in most organizations. The steering documents and contracts between the involved organizations are not followed which also creates problems concerning the educational aspects in the concept. Conclusion: Conclusions to be drawn is that PaP needs to be updated in the Swedish healthcare system and the society. The working method also needs to be established as a routine to the healthcare employees’ work tasks to make it work. If these facts are not observed and taken into action, there is a large risk that Physical activity on Prescription will be forgotten and might even disappear as a working method.

Studien handlar om att utifrån ett hälsofrämjande perspektiv studera arbetsplatslärande på en kommunal kostenhet i Sverige. Syfte: Syftet var att utifrån ett hälsofrämjande perspektiv undersöka anställdas upplevelser av arbetsplatslärande på individ- och gruppnivå. Metod: Studien baserades på en kvalitativ ansats och empirin samlades in genom tre fokusgruppsintervjuer. Totalt medverkade nio personer från den kommunala kostenheten. Studiens resultat har analyserats abduktivt genom ett hälsofrämjande perspektiv. Teoretisk referensram: Den teoretiska referensramen grundade sig i pedagogiska och hälsofrämjande områden med fokus på arbetsplatslärande och friskfaktorer. Den pedagogiska ansatsen innefattade erfarenhetsbaserat lärande. Studien berör friskfaktorer som begrepp och tillvägagångssätt, genom till exempel sociala relationer och delaktighet. Slutsats: Studiens resultat visar betydelsen av sociala samspel och att ta del av varandras erfarenheter för lärande på arbetsplatsen. Grupperna indikerar på att arbetsplatslärande upplevs ske i det dagliga arbetet på en gruppnivå, dock upplevs ingen större satsning gällande detta. Skapas förutsättningar för detta skulle utveckling på både grupp- och individnivå främjas. Ur ett hälsofrämjande perspektiv kan samtliga ovan nämnda lärande faktorer gynna personalens välmående och kontinuerliga utveckling. / The study is based on a health promotion perspective and involves studying workplace learning on a communal dietary unit in Sweden. The Aim: The aim of this study was from a health promotion perspective examine employees experiences of workplace learning at individual- and group level. Method: The study has been made on a qualitative approach and results have been collected through three focus group interviews. In total, nine people participated from the communal dietary unit. The study's results have been analyzed abductive through a health promotion perspective. Theoretical Framework: The theoretical framework of this essay had its foundation in educational and health promotion areas with focus on workplace learning and wellness factors. The educational approach is based on experiential learning. The study relates to health factors as concepts and approaches, for example through social relationships and participation. Conclusion: The study shows the importance of social interactions and to share each other's experience for workplace learning. The groups indicate that workplace learning is experienced in daily work situations at a group level, but no major effort and investment is experienced in this regard. Creating conditions for this would promote development at both group- and individual level. From a health promotion perspective, all learning factors mentioned above can benefit the well-being and continuous development of employees.