I forskning har betonats hur företag i högre grad behöver engageras i det lokala arbetet för en hållbar utveckling. Interorganisatoriska samarbeten av olika slag har i hållbarhetsdebatten kommit att framhävas som centrala för omvandlingen av begreppet hållbar utveckling till praktisk verklighet. Med detta som utgångspunkt är syftet med denna studie att nå fördjupade kunskaper om företags och organisationers motiv, förväntningar och erfarenheter av att delta i interorganisatoriskt nätverksarbete för hållbar utveckling på lokal nivå. Det interorganisatoriska nätverket – här exemplifierat med Alingsås miljönätverk – ses som ett potentiellt sätt att möjliggöra lokalt hållbarhetsarbete som överbryggar organisationer, branscher och sektorer. Halvstrukturerade intervjuer har genomförts med representanter från 13 deltagande företag och organisationer i Alingsås miljönätverk. En kortare telefonintervju har även genomförts med kommunens miljöchef, som är en av miljönätverkets samordnande aktörer. Resultatet indikerar att ett engagemang i denna typ av interorganisatoriskt hållbarhetsarbete främst grundar sig i företags och organisationers motiv att öka sin och i vissa fall även andras miljökompetens genom möten med andra aktörer. Hållbarhetsfrågans komplexitet verkar kunna framstå tydligare för aktörer när de deltar i ett interorganisatoriskt nätverk och med detta också betydelsen av interaktion med andra aktörer. Att nätverksdeltagarnas olikhet och varierande inställning balanseras av en gemensam grund för erfarenhetsutbyte och dialog, och att en tvåvägskommunikation sker mellan sändare och mottagare under nätverkets föreläsningar, verkar vara kritiska punkter för interorganisatoriskt lärande. Som ytterligare en kritisk punkt framstår att den kunskap som aktörerna kan få i nätverket tydligt kan kopplas till deras egen verksamhet. Det kan finnas ett behov av dialog i interorganisatoriska miljönätverk kring vad det som behandlas i nätverket kan leda till i form av praktiska resultat och hur detta kan genomföras. Vidare kan det i det specifika fallet Alingsås miljönätverk som ett interorganisatoriskt hållbarhetsarbete behövas ökad dialog för en gemensam vision kring hur ett hållbart företag kan skapas. Genom studiens resultat antyds att ett interorganisatoriskt nätverksarbete i sig själv kan skapa ringar på vattnet, genom att dess deltagare blir angelägna om att intresset för att interagera kring hållbarhetsfrågor skapas hos fler aktörer. Avslutningsvis verkar miljöskyddsmyndigheten kunna ha en viktig men krävande ny roll att spela när det gäller att engagera och samordna företag och organisationer i interorganisatoriskt hållbarhetsarbete på lokal nivå.

Vi måste ändra samhället vi lever i idag för detta samhälle är inte hållbart. En hållbar utveckling är därför viktig att sträva emot. Företag måste anpassa sig till en hållbar utveckling och de har lagar och krav som deska följa. För att de ska kunna uppnå en hållbar utveckling måste begreppet operationaliseras, tas ner till handlingsbara regler. Det är näst intill omöjligt att veta vad som ska göras för att uppnå en hållbar utveckling utan att bryta ner begreppet till delmål och lagar. Studien tar upp fallet Bravikens Pappersbruk som vill hitta en annan avsättning för en av sina restprodukter. Detta för att visa hur ett företag går till väga då de anpassar sig till hållbar utveckling genom att börja med något litet som återanvändning av en restprodukt. Studien är uppdelad i två undersökningar en organisatorisk, där visas det hur lagar och krav från Länsstyrelsen bryts ner. Den andra undersökningen, den tekniska, visar vad Braviken måste göra för att få återanvända restprodukten, på vilket sätt de genomför det mål som i resultatet av operationaliseringen blir det sista delmålet. Här visas detta genom en kvalitetssäkring av restprodukten. Slutsatserna i studien är att det är svårt att anpassa företag till hållbar utveckling, men att det kan bli lättare om företag och myndigheter har en tät och bra kontakt.

På uppdrag av Naturvårdsverket och kommunstyrelsen startade våren 2006 miljöprojektet för utbildningssektorn i Linköpings kommun. Miljöprojektet bestod av två delar. Dels skulle all kommunal personal utbildas i miljöfrågor, och dels fanns möjligheten för personalen att söka medel för olika typer av utvecklingsprojekt. Omkring tio piloter från var och ett av de elva geografiska områdena gick en miljöutbildningsdag, varefter de skulle vidarebefordra informationen till sina kolleger. De skulle också inspirera sina kolleger till att starta utvecklingsprojekt. Marcus Olsson, lärarstuderande på Linköpings Universitet, fick uppdraget att utvärdera utvecklingsprojekten samt spridningen av informationen som delgetts under utbildningsdagen. Kvantitativa metoder i form av enkäter har använts i två geografiska områden för att undersöka informationsspridningen, inspirerande till utvecklingsprojekten samt kollegers attityder angående miljöprojektet. Vidare har kvalitativa intervjuer använts med områdeschefen och en rektor i det område som beviljats medel för flest utvecklingsprojekt. Framgångarna i området tycks främst bero på hur områdeschefen har valt att organisera utvecklandet av utvecklingsprojekten. Av de utvecklingsprojekt som beviljats medel finns de flesta inom förskola eller grundskolans tidigare år. Få gymnasieskolor och inga grundskolor i de senare åren har beviljats medel för utvecklingsprojekt. Uppmaningar finns från staten och skolverket i rapporter och läroplaner att miljöutbildning ska ersättas med utbildning för hållbar utveckling, vilket innebär utbildning för utveckling mot ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart samhälle. I utbildning för hållbar utveckling finns möjligheten att arbeta med de flesta av skolans ämnen på ett sätt som utmanar eleverna att själva ta ställning i viktiga moraliska frågor om hur vi vill att världen ska utvecklas och vad vi kan göra för det. Tyvärr har utbildning i hållbar utveckling ännu inte fått fäste i undervisningen i skolorna, vilket bland annat upplyser oss om vikten av fortbildning för skolans personal.

År 2016 avled 91 000 personer i Sverige. Av dessa beräknas 80 % ha varit i behov av palliativ vård. Den palliativa vården ska värna om patienternas värdighet och välbefinnande. Sjuksköterskan är en viktig aktör för att den palliativt vårdade patienten ska kunna uppleva hälsa och få en hälsosam död. Detta kan tyckas motsägelsefullt i livets slutskede men bör betraktas som både en möjlighet och en rättighet. Syftet är att beskriva främjandet av hälsa hos palliativt vårdade patienter inom hemsjukvården utifrån sjuksköterskors perspektiv. I studien användes kvalitativ metod utifrån en reflekterande livsvärldsteoretisk grund. Sju sjuksköterskor inom hemsjukvård intervjuades. Resultatet utarbetades genom innebördsanalys vilket kom att resultera i fyra innebördsteman. Att främja hälsa hos den palliativt vårdade patienten innebär att med inkännande försöka förstå patientens behov och att i reflektion hjälpa denne att återfinna sig själv. Det innebär också att det som stör det existentiella varandets lugn förhindras och åtgärdas samt att vårdandet är närvarande men inte påtagligt i patientens vardag. Slutligen innebär främjandet av hälsa att livets speciella upplevelser görs tänkbara och möjliga. Resultatet diskuterades mot tidigare studier och även vad gäller kompatibilitet gentemot studier med patientperspektiv. Särskild tonvikt läggs på autonomins dilemma, dels när patienten själv är oförmögen att föra sin talan, men också svårigheten i att följa patientens vilja och samtidigt försäkra sig som trygg och säker vård. Slutsatsen var att hälsofrämjande vid palliativ vård ska vara följsam mot patienten som unik person, med det övergripande målet att hen ska kunna leva fram till sin död.

Syftet med studien är att undersöka hur sju F-3 lärare ser på undervisning för hållbar utveckling samt fördjupa kunskapen om hur de arbetar med hållbar utveckling. Vi har använt oss av semistrukturerade intervjuer där informanterna arbetar på olika skolor. För att öka förståelsen kring betydelsen av hållbar utveckling använder vi oss av Bronfenbrenners utvecklingsekologiska  teori (1979). Vi har även använt Uitto & Salorantas (2017) forskning för att styrka våra teorier gällande arbetet med hållbar utveckling i skolan. Resultatet visar att begreppet hållbar utveckling är mångtydigt och komplext. Skolornas arbete är en viktig del i samhällets uppbyggnad. Resultatet visar även att det finns en tydlig koppling mellan arbetet med hållbar utveckling och hur det sociala klimatet ser ut på skolorna. Relationsbyggande är en väsentlig del i elevernas välmående och kunskapsutveckling. En stor del av samhällets framtid hänger på skolans sätt att tolka och arbeta med hållbar utveckling. För att bygga ett tryggt och stabilt samhälle krävs det att vi går hand i hand mot en hållbar framtid.

Ekologisk hållbarhet är en av tre dimensioner i hållbar utveckling. Hållbar utvecklingär både en del av olika kursplaner samt en del i skolans värdegrund och uppdrag. Attkunna samtala och diskutera om ekologisk hållbarhet är också en del avkunskapskraven i biologi i årskurs 4-6. Tidigare forskning visar att det är komplexaområden och att det finns svårigheter med att få hållbar utveckling som ett perspektivsom genomsyrar skolan verksamhet. Studier visar att det finns oro bland unga förmiljöproblem och att elevers negativa känslor påverkar inlärningen ochförutsättningar för att skapa handlingskompetens. I undervisning om hållbarutveckling kan det finnas en risk för att skuldbelägga elever och att ansvaret flyttasfrån de vuxna till barnen. För att skapa förståelse för ekologiska samband behövskunskaper om naturen och där är utomhusundervisning och platsbaserat lärandebetydelsefulla delar. Elevernas känslor och värderingar för upplevelser utomhus ärviktiga för vilka kunskaper de inhämtar. Studien tar stöd i pragmatismen och Deweyssyn på kunskap och lärande. Syftet för studien är att undersöka pedagogersupplevelser av att undervisa om ekologisk hållbarhet och vilka framgångsfaktorer,svårigheter och möjligheter som de upplever. Data har samlats in genomsemistrukturerade intervjuer med fem pedagoger och har analyserats med enkvalitativ innehållsmetod där innehållet har kodats och kategoriserats och rör siginom fältet för grundad teori. Resultatet visar att det är viktigt att skapahandlingskompetens hos elever och att det är möjligt att göra genom att eleverna fåruppleva att deras val och agerande har betydelse. Elevernas egna engagemang är enmöjlighet och framgångsfaktor i undervisningen. Ett kritiskt förhållningssätt ärbetydelsefullt och därför behöver läraren också belysa komplexa frågor och diskuterasamhälleliga strukturer. Läraren behöver möta elever i deras oro för miljöproblem ochbedriva en hoppfull och lösningsinriktad undervisning. Det är också betydelsefullt attlärare finns och stöttar elevernas i deras oro. Att utgå från elevernas erfarenheter ärcentralt för att skapa engagemang och en förståelse för ekologisk hållbarhet. Vidare ärett platsbaserat lärande en framgångsfaktor där eleverna får möta naturen och skapaen relation till den och där läraren möjliggör positiva möten. Ett platsbaserat lärandeär också viktigt för att elever ska undersöka platser för att förstå samband i samhället.Det teoretiska och det praktiska bör kopplas samman, och det är centralt att upplevamed alla sinnen. Slutligen visar resultatet att skolans organisation och framföralltlärarens personliga intresse och engagemang är centralt för hur undervisningen ser utoch vilka kunskaper och perspektiv som lyfts i undervisningen.

Unethical procedures, social irresponsibility and climate change all contribute to unsustainable development. Changing our behavior to contribute to sustainable development has therefore become increasingly important. This increased awareness of corporate social and environmental impact has meant that sustainable development has become an important issue for both companies and individuals. An important factor in contributing to a sustainable society is to direct capital flows into sustainable investments and the interest in investing sustainable has increased in recent years. Thus, the pressure on companies has increased in terms of working more with sustainability and communicating that work externally by drawing up a sustainability report.An important stakeholder group for companies is institutional investors. Our purpose was to find out how they use companies' sustainability reports to analyze a company's work with sustainability and what they consider about the credibility of sustainability reports. Given the purpose, the study aims at contributing to an increased understanding of sustainability reports and their usefulness for institutional investors. We have also intended to contribute to a greater understanding of what opinions institutional investors have about the credibility of sustainability reports. To achieve the purpose of the study, a qualitative method has been used. Qualitative interviews have been conducted with seven respondents with good knowledge in the areas of sustainable investments and sustainability reports.The result of the study shows that institutional investors believe sustainability reports are useful for analyzing a company's sustainability efforts. Corporate sustainability reports are used by all respondents, but to varying degrees. All respondents consider that other sources are also needed to obtain the information required to get a comprehensive picture of the companies' work with sustainability, so the information in the sustainability report is not sufficient. Respondents also argue that sustainability reports are credible reports, but in the case of external review, the views differ somewhat. The majority believe that it is positive if a sustainability report is externally reviewed, while a few respondents consider that an external review is of no importance.

The field of gender studies has shed a new light on environmental issues and given the possibility to inquire how men and women respectively perceive and address sustainability. Studies have shown that women tend to have a favourable attitude towards the environment whereas men are less driven in environmental questions. Consequently, this study has conducted a hypothesis to further the correlation between gender and sustainability by examining attitudes of young adults. The study seeks to prove the hypothesis, compare the differentiated attitudes of each gender to those of older adults and finally put the results in perspective by reviewing its scientific importance. The study uses a postal survey conducted for the purpose to disclose Swedish attitudes towards the environment. The results prove the hypothesis to be in accordance with reality and show a distinguished divide between young adults based on their gender roles. Young women display attitudes more favourable towards sustainability than young men and the overall differences between young adults based on their gender roles correspond with the differences between older adults. Furthermore, the study is in dialogue with its research field by demonstrating the values of Swedish sustainability and the Swedish welfare society, and advancing the correlation between gender and environment whilst also reminding the scope of research of the significance of young people’s attitudes in social and political contexts.

Hållbar utveckling har länge varit integrerat i den svenska läroplanen och det framgår där att samtliga ämnen ska dela på detta ansvar. Trots att begreppet betonas i styrdokument finns det en risk att det bortprioriteras eller glöms bort eftersom inget ämne har något huvudansvar och det inte finns någon form av kontroll att det tas upp i skolorna. Vissa geografer menar därför att geografiämnet bör ta just detta ansvar för hållbar utveckling då det skulle ge geografiundervisningen en röd tråd samtidigt som hållbar utveckling skulle få en tydlig inramning. I tillägg menas det att såväl hållbar utveckling som geografiämnet behöver få ett tydligare framtidsperspektiv för att förbereda dagens ungdomar för morgondagen. Syftet med denna studie är därmed att diskutera vilken roll geografi har i förhållande till hållbar utveckling, samt på vilket sätt utbildning för hållbar utveckling kan bedrivas inom ämnet. Studien har genomförts genom semistrukturerade intervjuer med geografilärare samt med både elever som läser geografi på gymnasiet och elever som inte gör det. Resultatet visar att synen på geografiämnets roll i förhållande till hållbar utveckling bland lärarna och eleverna skiljer sig åt. Lärarna förknippar geografi med hållbar utveckling i större grad än eleverna. Eleverna som läser geografi på gymnasiet förknippar geografi mer med hållbar utveckling än de elever som inte läser geografi, vilka förknippar hållbar utveckling främst med naturvetenskapliga ämnen. Varken elever som läser geografi eller de som inte gör det anser att de diskuterar framtidsperspektiv i sin undervisning och för att elever ska ta till sig budskapet av hållbar utveckling behöver begreppet solidaritet få en större roll i utbildningen.

Studiens syfte är att undersöka om, och i så fall hur dagens elever i grundskolan undervisas om hållbar utveckling enligt riktlinjerna i Baltic 21E. Studien är av kvalitativ karaktär och bygger på intervjuer av skolledning samt undervisande lärare i NO- och SO-ämnen vid två högstadieskolor i två kommuner i nordöstra Skåne. Baltic 21E:s övergripande mål gäller alla utbildningsnivåer, men anger speciellt för grundskolan att eleverna skall ha ”kompetens, värderingar och färdigheter för att kunna vara aktiva, demokratiska och ansvarsfulla medborgare och för att kunna fatta egna beslut”, samt kunna delta i beslut inom olika nivåer i samhället för att skapa ett hållbart samhälle. Eleverna ska också ha färdigheter, kompetens och relevant yrkesutbildning för sitt framtida arbetsliv. Resultatet visar att eleverna når likvärdiga kunskapsmål trots att de två skolorna bedriver undervisningen olika. Läromedlen är samma eller i vart fall likartade och innehåller de punkter Baltic 21E pekar på. De använda läromedlen uppfyller de normer Baltic 21E anger, varför alla grundskolor har möjligheten att bereda sina elever en tillfredsställande undervisning om hållbar utveckling, men ämnena bör samordnas bättre. Begreppet hållbar utveckling bör markeras med en ”flagga”, så att den ämnesövergripande kopplingen blir tydligare, och lättare att förstå för eleverna.