Syftet med studien är att undersöka hur arbetet kring hållbar utveckling utifrån den socialadimensionen under samling ser ut på förskolan. Vi valde intervju som metod och använde oss av kvalitativa intervjuer, mer specifikt semistrukturerad intervjuform. Vi intervjuade verksamma pedagoger i olika åldrar och med olika mycket erfarenheter från yrkeslivet. Dessa pedagoger kommer från två olika förskolor. Intervju som metod valdes då vi var ute efter pedagogernas åsikter och känslor inför ämnet. Tidigare forskning visar att hållbar utveckling är  ett  stort och aktuellt ämne  (Björneloo  2007,  s.  19), som även berör förskolans värld. Studien utgår ifrån att hållbar utveckling består av tre dimensioner: social, ekologisk och ekonomisk. Resultatet visar att pedagoger förstår innebörden av social hållbarhet och arbetar med det på förskolan, både i samling och i det spontana mötet med barnet och man använde sig helst av verktyg i samlingen för att förmedla kunskapen. Dock sätter man inte alltid ord på begreppet och man reflekterar inte heller på arbetet med den sociala hållbarheten i lika storutsträckning som eventuellt andra ämnen man förmedlar på förskolan. / The aim of the study is to investigate how the work on sustainable development, based on the social dimension during assembly, looks at the preschool. We chose interview as a method and used qualitative interviews, more specifically semistructured interviews. We interviewed active educators of different ages and with a lot of experience from working life. These preschool teachers come from two different preschools. Interview as a method was chosen because we were looking for teachers' opinions and feelings about the subject. Previous research shows that sustainable development is a major and central subject, which also affects the pre-school world. The study assumes that sustainable development consists of three dimensions: social, ecological and economic. The focus on this study is on the social dimension. The results we gained show that educators understand the meaning of social sustainability and how to work with the subject at the preschool, both in assembly and in the spontaneous meeting with the child, and they use different tools in the assembly to convey knowledge. However, they do not always put meaning into the word nor do they reflect on the work  they  put  in  on  social  sustainability  as  much  as  they  do  in  other  subjects that are communicated to preschool.

In today's society it is clear that the accelerating climate change comes from human activities and in particular, emissions from both traffic and industry. It has become increasingly important to defend a sustainable society and there is therefore a great need to constantly develop and secure the necessary resources. Due to this, sustainability requirements in public procurement are an important part of triggering companies to engage in sustainable development.The purpose of this study is to review how public procurement can contribute to a sustainable society as well as investigate what municipal companies can do to meet future sustainability requirements. The study is based on a qualitative empirical case study. It has been used both primary and secondary data to gather reliable theory and empirical data. The empirical data was collected through interviews and documentary review. The theoretical part of the study was collected through literature, compilations of earlier publications, texts and documents. The result shows that sustainability requirements currently imposed on public procurement are something that is constantly being developed. These requirements include requirements for systematic environmental work, creditworthy companies and contractual wages. The conclusions that can be drawn are that public procurement can contribute to a sustainable society by setting sustainable requirements, thus making companies compelled to comply with these requirements. Furthermore, it has been found that companies should, among other things, review the follow-up and conduct more supplier meetings to contribute to a sustainable society. A more open and well-functioned dialogue between the company and the supplier should also be undertaken as to formulate better sustainability requirements.

Mängden digitala läromedel har bidragit med nya utmaningar, då det ställer nya krav på hur lärare väljer ut dem. Syftet med studien är att analysera möjligheter för lärande i digitala läromedel, inom ämnet biologi. Tre gratis och fritt tillgängliga digitala läromedel haranalyserats utifrån en kombination av en kvalitativ innehållsanalys och funktionell analys. Studien utgår frånfrågeställningen, Vilka kvaliteter framträder i digitala läromedel för årskurserna f-6, om hållbar utveckling?Resultatet visar att de digitala läromedlen som analyserats innehållerkvaliteter som behandlar möjligheten att ta ställning i verklighetsförankrade problem, digital aktivitet kan medverkatill hållbara livsvaloch drillning och repetition om återvinning. Studiens slutsats är att digitalaläromedel ger olika möjligheter för lärande, men kan sällan ses som kompletta och självständiga.Lärare behöver möjlighet tillkompetensutveckling för att få mer kunskap om vad de digitala läromedlen erbjuder undervisningen och vad de behöver kompletterasmed.Det hade varit av intresse att undersöka vidare om hur digitala läromedel kan analyseras, genom en sådan forskning hade det varit önskvärt att formulera ett analysverktyg som är väl avgränsat, tydligt och lättillgängligt att använda för verksamma lärare.

Det här examensarbetet utgår från en ämnesdidaktisk teori där vikten av artkunskap betonas i ett större sammanhang samt kopplas till lärarrollen. Artkunskap utgör en grund för att elever ska få möjligheten till att kunna se förändringar som sker i naturen och utveckla förståelse för hållbar utveckling. Undersökningen är en konceptuell replikering av Patrick och Tunnicliffes studie ”What Plants and Animal Do Early Childhood and Primary Students Name? Where Do They See Them?” som genomfördes i USA och England.Syftet är att främst ta reda på elever i Sveriges kunskaper om djur och i vilket sammanhang de lärt sig om dem, men även till viss del att jämföra resultaten med ursprungsstudiens resultat. Följande frågor används för att uppfylla syftet: Vilka kunskaper om djurarter och deras livsmiljöer uppvisar elever i Sverige, samt var hämtar de sina kunskaper från? Finns det pedagogiska och eller kulturella likheter/skillnader mellan Sverige och USA/England, samt likheter/skillnader mellan elevernas djurkunskaper? Precis som i ursprungsstudien användes kvalitativ undersökningsmetod genom intervju. 27 elever i sex-, åtta- och tioårsåldern intervjuades, varav nio elever i varje ålder. Frågorna som användes var trelagers intervjufrågor som gjorde det möjligt att undersöka elevers grundläggande och djupare kunskaper om djur. Av resultatet framgick det att de svenska eleverna har grundläggande kunskaper om djur. De saknar dock till viss del kunskaper kring djurs karaktärsdrag och livsmiljöer. Merparten av de yngre förstod inte vissa naturvetenskapliga begrepp så som däggdjur och vattenyta, däremot visade de goda kunskaper om ryggradslösa djur. Jämförs dessa resultat med USA är de lika, förutom att de amerikanska barnen har stora svårigheter med att namnge ryggradslösa djur. De engelska barnen har också grundläggande kunskaper om djur, däremot har de lättare för begreppen däggdjur och vattenyta än svenska elever, men svårare för ryggradslösa djur precis som barnen i USA. De platser samtliga till störst del hämtar sin kunskap från är hemma/trädgård/gård och media men de svenska eleverna nämner även skola, som inte får lika stort utrymme i de övriga länderna. Dessa resultat visar på pedagogiska och kulturella likheter och skillnader, som bland annat kan bero på två olika läroplaner, gemensamma standarder och även olika närmiljöer.

Tillverkningen, användandet och avvecklingen av elektronik och elektroniska produkter ger upphov till negativ miljöpåverkan. Samtidigt ökar försäljningen av dessa produkter till följd av kortare innovationscykler och ökad efterfrågan. Det här examensarbetet syftar till att jämföra två TV-apparater ur ett miljöpåverkansperspektiv. Detta har skett genom en livscykelanalys där de främsta målen varit att undersöka vilka faser i TV-apparaternas livscykel som ger upphov till störst miljöpåverkan, vilka de huvudsakliga utsläppskällorna är samt vilka skillnader som kan urskiljas mellan produkterna. Den funktionella enheten för analysen har varit Miljöpåverkan per tillverkad TV och studien har avgränsats till att undersöka påverkan från tillverkning, transport och användning av TV-apparaterna. Data till analysen samlades in genom demontering, vägning och mätning av en 32-tums respektive 40-tums LED-TV. Den insamlade informationen analyserades sedan med hjälp av programvaran SimaPro och bedömningsmetoden ReCiPe Endpoint (H/A). Resultatet av analysen visar att tillverkningen av TV-apparaterna är den livscykelfas som ger upphov till den största miljöpåverkan, vilken främst sker genom utarmning av fossila bränslen och utsläpp som leder till klimatförändringar. Detta sker i huvudsak till följd av utsläpp av koldioxid samt användningen av råolja, kol och naturgas. Vid jämförelse av de två TV-apparaterna kunde man se att 40-tums TV:n orsakade större belastning på miljön till följd av högre vikt, större dimension och högre strömförbrukning. / The production, use and decommissioning of electronics and electronic products cause adverse environmental impact. At the same time, sales of these products increase due to shorter innovation cycles and increased demand. The scope of this study is to perform a comparing life cycle assessment between two television sets. The main objectives is to investigate which life cycle phases that give rise to the greatest environmental impact, which are the main sources of emissions and what differences can be distinguished between the two products. The functional unit for the assessment has been the environmental impact per manufactured television and the study has been limited to investigating the impact of manufacturing, transportation and use of the televisions. Data for the analysis has been collected by disassembling, weighing and measuring a 32-inch and 40-inch LED-TV. The collected information has then been analyzed using the SimaPro software and the ReCiPe Endpoint (H/A) as assessment method. The results of the analysis show that the production of the televisions is the life cycle phase that give rise to the biggest environmental impact, which is primarily due to the depletion of fossil fuels and emissions that lead to climate change. This is mainly due to carbon dioxide emissions and the use of crude oil, coal and natural gas. When comparing the two televisions, one could see that the 40-inch TV caused greater environmental impact due to higher weight, greater dimensions, and higher power consumption.

Syftet med denna forskningsstudie är att undersöka hur två skönlitterära barnböcker från olika decennier framställer ekologisk hållbar utveckling med fokus på nedskräpning i havet, samt vilka aspekter om miljö en elevgrupp uppmärksammar. Barnlitteraturen som analyseras är Tore och Ama räddar havet (2015) och Plupp och havet (1986). Vi gör ekokritiska läsningar av de båda böckerna samt genomför två lektionstillfällen med tillhörande observation för att undersöka vilka aspekter eleverna uppmärksammar om ekologisk hållbar utveckling. De teoretiska utgångspunkterna som vår forskningsstudie utgår från är det ekokritiska och det sociokulturella perspektivet. Studien visar betydelsen av praktiska inslag i undervisningen, diskussionens betydelse i komplexa ämnen samt vikten av att läraren är väl förberedd på vad eleverna skulle kunna uppmärksamma, vilket läraren kan göra genom att ekokritiskt granska sitt material. Eleverna visar under forskningsstudien intresse för ekologisk hållbar utveckling samt att de är medvetna om vad människan kan göra för att hjälpa naturen. Vi upplever att de har kunskaper om var skräp bör slängas, men inte om konsekvenserna om det till exempel hamnar i havet. Slutsatsen av vår undersökning är att eleverna är medvetna om att alla kan bidra med någonting för att främja en hållbar utveckling.

I kombination med kommande klimatförändringar och städers ianspråktagande av markytor som resulterar i hårdgjorda ytor så skapas problem för marken att hantera naturlig infiltration av vatten. En av påföljderna är bland annat översvämningar. Syftet med arbetet är att undersöka hur motståndskraften för översvämningar, i samband med skyfall i Sveriges urbana områden, kan ökas genom fysisk planering och grön infrastruktur. Syftet är även att ta fram ett gestaltningsförslag för hur översvämningsrisken i ett specifikt område, Rönneholm i Malmö, kan minskas. Med hållbar utveckling och resiliens som teoretisk ram, undersöks Sveriges förhållandesätt till översvämningsrisker. Det undersöks även vilka åtgärder som går att implementera i urbana områden som ökar motståndskraften för översvämningar. Arbetet har baserats på metoderna kvalitativ textanalys och platsinventering som sedan presenteras i ett gestaltningsförslag. Fysisk planering förser flera nycklar till gröna lösningar. De lösningar och förslag som presenterats genom arbetet är goda förslag  på åtgärder som kan implementeras i befintliga och på nya områden som ökar motståndskraften för översvämningar.

Kuriska näset är en krumudde som delas av Litauen och Ryssland, området är en nationalpark och sedan år 2000 upptaget på UNESCOs världsarvslista över skyddsvärda natur- och kulturområden. Syftet med det här arbetet är att kartlägga potentiella hot mot Kuriska näsets fortsatta existens. Undersökningen har baserats på teorier utifrån ett hållbart perspektiv för ett bevarande för framtiden, det har också studerats huruvida dessa teorier eftersträvas i Litauen respektive Ryssland. Med hållbar utveckling eftersträvas att inte tära på naturens resurser utan att se till att de finns kvar för framtiden. För att kunna kartlägga hoten har en jämförelse mellan Kuriska näset och Gotska sandön genomförts. Naturen på Kuriska näset är varierande, stora skogsområden, öppna vidsträckta sandområden, sanddyner med eller utan vegetation är de mest förekommande landskapstyperna. Här återfinns också några av Europas högsta sanddyner. Fram till för fyrahundra år sedan var näset jämförelsevis oexploaterat av människan, sedan dess har påverkan skett i olika stor utsträckning. Under början av 1900-talet var de negativa effekterna så tydliga och påverkan så betydande att åtgärder måste vidtas för att bevara näsets befintliga utseende. För att förhindra slitage, sandflykt och onödig nötning av naturen bedrivs bevarande åtgärder i olika modeller. Det har planterats sandbindande vegetation så som strandrör mm, spångar att gå på har lagts ut, det har byggts staket för att förhindra sandflykt och slitage, nätmönster och liknande för att förhindra sandflykt mm. På näset finns regleringar som förhindrar till viss del onödigt slitage av parken som i form av tältning eller andra aktiviteter och evenemang. Båtförbindelsen är en reglering som bidrar till att nationalparken kan begränsa antalet besökare, till vad de anser är rimligt. Potentiella hot som föreligger Kuriska näset kan vara oljeutvinning i Östersjön, utsläpp av miljögifter, näringsämnen och liknande, bristande avfallshantering, kunskapsbrist eller bristande intresse, luftföroreningar, slitage från exploatering och en oreglerad turism samt regionens politiska och ekonomiska situation. En parkadministration återfinns på båda sidor av näset, dessa har till uppgift att förvalta nationalparken. De arbetar bland annat med att bevara det kulturella och naturliga arvet av näset, kontrollera den ekonomiska och urbana utvecklingen, bedriva vetenskaplig forskning, arrangerar undervisning om hur man bäst bibehåller näset, utveckla hållbar rekreation mm. Den litauiska administrationen anser att det är viktigt att utveckla registrering av besöksantalet, för att vid behov kunna reglera antalet turister. De tycker också att det är av vikt att utveckla samarbetet med utbildningsinstitutioner för vidare utveckling av nationalparken. I dag finns det endast planer angående hur turismen ska utvecklas. Ryssland och Litauen stiftade under 2005 en överenskommelse gällande näsets skötsel för en hållbar utveckling. Förhoppningsvis är detta en början till ett långsiktigt samarbete mellan länderna, ett bra komplement till samverkan med bland annat Baltic 21 och HELCOM.

År 1998 gav regeringen 24 myndigheter ett särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling, vilket innebär att myndigheterna ska verka för att arbetet mot ekologisk hållbarhet förs framåt inom hela myndighetens sektor. Syftet med studien är att utreda vad det finns för svårigheter och möjligheter när det särskilda sektorsansvaret ska omsättas i praktiken. För att undersöka denna fråga utförs en fallstudie som berör flygsektorn, det vill säga hur ansvaret yttrar sig på Luftfartsverket (LFV). Jag berör även kopplingen till exempelvis miljömålsarbetet. Kvalitativa intervjuer har kompletterats med litteraturstudier av interna dokument från LFV. Alla intervjupersonerna tycker att LFV har ett sektorsperspektivpå sitt miljöarbete idag. Det skiljer mycket i hur positivt inställda personerna på LFV är till sektorsansvaret (som i denna studie används för att benämna det särskilda sektorsansvaret för ekologiskt hållbar utveckling), vissa upplever det som motiverande, andra som ett direktiv. I interna dokument från LFV framgår det att ansvaret inte behövs. Intervjupersonerna är oeniga om huruvida sektorsansvaret har inneburit en förändring av LFVs miljöarbete, vissa ser det som ett argument och en betoning, andra som helt onödigt. Sektorsansvaret är förknippat med en mängd svårigheter, bland annat genom de målkonflikter det är förknippat med. Konflikter uppstår mellan miljöarbetet och myndighetens kärnverksamhet, mellan de tre aspekterna av hållbarhet, samt mellan sektorsansvaret och flygplatsernas prövningsplikt. Några anledningar till att sektorsansvaret inte har fått så stort utrymme på LFV är att det har integrerats med det övriga miljöarbetet, samt att sektorsansvaret inte har fått genomslag i hela organisationen. De många hinder som uppstår gör att jag anser att ansvaret behöver förändras, för att arbetet inte ska upplevas som mer omständligt och betungande än det gör nytta, samt för att minimera de målkonflikter som uppstår. Sektorsansvaret har dock inneburit stora förändringar för många myndigheter. Anledningen till att sektorsansvaret har betytt olika saker och fått mer eller mindre konsekvenser på olika myndigheter är beroende av hur mycket myndigheten har arbetat med miljöfrågor tidigare, samt vilka andra mål eller styrningar som verket har att förhålla sig till. Vid en omformulering av ansvaret finns en mängd faktorer att ta hänsyn till, något som denna studie kartlägger. Formerna för sektorsansvaret behöver ses över, både på myndighetsnivå och centralt, exempelvis om möjlighet finns att integrera målen innan de når myndigheterna.

Hållbarhetskonceptet har blivit mycket spritt och allmänt accepterat av myndigheter, politiker, företag och andra organisationer över hela världen. Som ett svar på utmaningen att få verksamheten att överensstämma med hållbarhetsideal, har intresset ökat bland svenska företag för att integrera arbetet med miljö, kvalitetsrelaterade och sociala frågor samt ekonomi. Företag inom verkstadsindustrin anses vara särskilt aktiva på det här området. Denna studies syfte är att beskriva hur företag går från miljöarbete till arbete för hållbar utveckling bl.a. genom att inleda en integrering av sina ledningssystem. I studien studeras vilka vägar tre ledande företag inom verkstadsindustrin tar i sin strävan mot hållbar utveckling. De studerade företagen ITT Flygt, SKF och ABB förväntas arbeta på ett liknande sätt med hållbar utveckling. Studien är en s.k. multipel fallstudie, där företagens erfarenheter sätts samman snarare än att jämföras. Den huvudsakliga metoden som har använts är kvalitativa intervjuer. Företagens strävan mot hållbar utveckling är också en strävan efter legitimitet. Företagen i denna studie vill få intressenternas stöd för sina handlingar. Vad man tar med i arbetet för hållbar utveckling skiljer sig mellan företagen. Vad som dock är generellt för företagen är att gränserna för det man anser vara företagens ansvarsområde har vidgats. Till sist diskuteras om integrerade ledningssystem kan stödja företag i sitt arbete för hållbar utveckling. Jag drar slutsatsen att det finns element i dagens standardiserade ledningssystem som hindrar snarare än påskyndar arbetet för företag med ett etablerat miljöarbete. Det ter sig fördelaktigt att ligga i framkant och arbeta proaktivt. Detta ger företaget större handlingsfrihet.