Sweden has a long tradition of having sex education in primary school and some of the teaching material have earned international spread. In Sweden, the state develops the teaching material on sex education, such as curriculums and guidelines. In the current essay, school is regarded as an extension of the state. Therefore the state’s view on sex education should be reflected in the teaching material and have impact on the socialization of Swedish adolescents. The research question addressed in this essay concerns the notion and portrayal of the 'ideal' sexuality in four state-developed teaching material on sex education between 1956 and 2013 and how it has altered since sex education became mandatory in 1955. In order to answer this, a Foucauldian discourse analysis is applied as both a theory and method complemented by Rubin's theory about "the sloping walls". The result shows that the 'ideal' sexuality in 1956 is a societal matter and abstinent. In 1977 the 'ideal' sexuality is "free but with responsibility" and exercised on equal terms. In 1995, the 'ideal' sexuality is intertwined with love, an individual right and a source of happiness, and heteronormativity is prominent up until now. Lastly, in 2013, the 'ideal' sexuality is norm-critical and an individual matter. Initially, the state was clear about what the 'ideal' sexuality included. The most prominent discursive change found was that the state over time embodies an unobtrusive role, illustrated by silences and ambivalence in the teaching material from 2013. Further research on implementation is required in order to investigate what adolescents internalize of the messages conveyed in the current sex education teaching material and how it affects the self-perceived sexuality. Our hope is that the study motivates the transformation of sex education as an independent school subject and part of the Swedish teacher education.

Syftet med föreliggande studie är att skapa en bild av den potential för tillägnande av språk och kunskap som finns inom arbetsplatsförlagt lärande (apl) i vård och omsorg. Vi vill undersöka hur handledare och andraspråkselever upplever sina möjligheter att arbeta med språk och lärande inom ramen för apl samt identifiera de strategier handledare använder för att bidra till en utveckling av språket jäms med övrigt lärande. Studien genomfördes med djupintervjuer av två informantgrupper; tio handledare och tretton andraspråkselever. I vårt resultat framkom olika exempel på hur handledning organiseras, planeras och genomförs. Vi kunde, ur både elev- och handledarperspektiv, identifiera olika strategier för hur handledning utformas men även hur olika kommunikationsstrategier fungerar som verktyg i arbetet med att förstå och göra sig förstådd. Det framkom bland annat att andraspråkseleverna upplevde skillnader mellan icke utbildade och utbildade handledare. Det framkom även att elever och handledare har en samsyn kring vad bra handledning innebär. När det gäller medvetenhet om hur man kan arbeta med språket i det arbetsplatsförlagda lärandet skiljer sig informantgrupperna åt. Handledarna ger en nyanserad bild av språkutvecklande arbetssätt medan andraspråkseleverna inte tycks medvetna om att och hur ett sådant arbete sker. En slutsats är att samarbete och samplanering mellan arbetsplats och skola är viktigt och att som apl-plats samarbeta med ett fåtal utbildningsaktörer/skolor kan vara en väg till bra resultat. Vid analys av våra djupintervjuer ser vi exempel på hur ett aktivt språkutvecklande arbete bedrivs ute i de i undersökningen ingående verksamheterna.

The present study focuses on students with linguistic vulnerability. It may be students who have diagnosed language impairment, but also students with similar expressions/needs. It is an interview study of teachers who have received further education and tutorials on the subject. The study focuses on the preventive work, how teachers can make the language available in teaching conditions for their communication, verbally, but also in writing, as language is a channel for acquiring knowledge in all subjects. The study also focuses on the impact of the course and the tutorial on teachers' ways of thinking and teaching. The study has also investigated the continuing need for support teachers find that they have. The course that the teachers have participated in is built on the circle model. Based on that model, scaffolding is provided to make these students educatively involved. It was found in the study that the circle model is a good working model to start out from in the language supportive work. Scaffolding such as picture support, writing templates, communication-, structural- and strategic support provide opportunities for the student to understand and develop, which is incorporated into the circle models working process. The study emphasizes that teaching should be done explicitly, in interaction in a community with others. All teachers had changed their education towards greater accessibility after participation in further education and tutorial. One of the teachers showed that she worked more consciously and to a greater extent based on the content of the course than the others did. She had received tutorials for a longer time than the others, which had a positive impact. The study found that further education is important, but more steps are needed to successfully complete language-including education. Time, supervision, collegial cooperation, reflection together, consensus and collaboration with several professions are crucial.

Föreliggande arbete har för avsikt att utforska specialpedagogers yrkespraktik i samtalen med pedagoggrupper i förskolan. Vi har undersökt högskoleförordningens beskrivning av specialpedagogens uppdrag som en kvalificerad samtalspartner och hur definitionen av kvalificerade samtal kopplas till detta uppdrag. Detta genom att lyfta fram specialpedagogernas röster och beskriva deras användning och upplevelser av kvalificerade samtal.  Studien innehåller sju intervjuer med specialpedagoger som arbetar inom förskolans verksamhet. Vi har använt oss av halvstrukturerade kvalitativa intervjuer med en hermeneutisk metod, som bygger på öppenhet och tolkning där teman och mönster har tagits fram från det insamlade datamaterialet.  I det resultat som framkommit har vi funnit vissa gemensamma nämnare hos de informanter som vi intervjuat. De belyser vikten av att ha samtal i grupp men att tiden inte alltid finns eller räcker till med en tung arbetsbelastning, både för de själva men också för pedagogerna. Med anledning av detta har våra informanter fått göra vissa anpassningar i utförandet av de samtal som förs i pedagogiska grupper för att optimera den tid de och pedagogerna har. Detta är något av ett dilemma som våra informanter uttrycker eftersom de vet att samtal är en viktig del för utveckling på individ-grupp- och organisationsnivå samt i ett förebyggande syfte. Utifrån vårt resultat är samtalsformen kvalificerade samtal fortfarande något som inte är ett vedertaget begrepp ute på fältet, utan en variation där olika samtalsformer och tillsvägagångssätt presenterats.

Vårt syfte var att undersöka hur lärare och blivande lärare analyserar och bedömer en elevtext från skolår 2. Vidare ville vi undersöka vilken handledning och respons dessa ville ge eleven. Undersökningen grundade sig på 24 enkäter och 4 intervjuer som tog upp stavningsförmåga, användning av skiljetecken, meningsbyggnad, textens längd och sammanhang i texten. Dessa aspekter har berörts genom att lärarna och de blivande lärarna har fått göra iakttagelser och bedömningar av elevtexten. De har också fått redovisa vilken handledning och respons de vill ge till eleven. Resultaten visade på likheter och skillnader i sättet verksamma lärare och blivande lärare analyserar och bedömer en text. Vi drog slutsatsen att den största skillnaden var att de verksamma lärarna analyserar, bedömer, handleder och ger respons mer detaljerat än de blivande lärarna. Nyckelord Analys, bedömning, handledning, respons, elevtext, skolår 2, lärare, blivande lärare

Denna uppsats tar utgångspunkt i begreppet kollegialt lärande som de senaste åren har blivit ett välbekant inslag i svenska skolor. Studien riktar sig mot att undersöka hur kollegialt lärande beskrivs, initieras och används på huvudmannanivå i några svenska kommuner. Den akademiska litteratur som behandlar kollegialt lärande är begränsad. Med den utgångspunkten tar litteraturdelen form av en begreppsanalys. Begreppet kollegialt lärande är ingen vetenskaplig term och kan sägas vara ett paraplybegrepp för olika former av lärande och kunskapsutveckling i skolan. Begreppet myntades i samband med ett regeringsuppdrag till Skolverket i början 2010-talet om att utveckla underlag för undervisningsutvecklande insatser till skolorna för att vända den neråtgående resultattrenden bland svenska ungdomar i PISA- undersökningarna. Undersökningen i denna uppsats följer en kvalitativ forskningsansats och utförs som en kvalitativ innehållsanalys. De data som ligger till grund för analysen är dokument från de valda kommunernas hemsidor och som sökts fram genom begreppet kollegialt lärande. Resultatet av undersökningen visar stora variationer i förhållande till både hur begreppet kollegialt lärande beskrivs och hur det förekommer på huvudmannanivå i de olika kommunerna. Gemensamt för de olika huvudmännen förefaller vara föreställningen om att lärarnas kompetens kan höjas genom kollegialt lärande och att detta kan stärka elevernas måluppfyllelse.

Sammanfattning Om särskild hänsyn ska tas till varje elevs förutsättningar, behov och kunskapsnivå som det står i Lpf 94, behöver skolan öka lärares möjligheter att tillmötesgå olika behov genom att erbjuda pedagoger utvecklingsmöjligheter. Handledning skulle kunna, enligt tidigare forskning av Elisabeth Cederwald (2006) och Johan Näslund (2004), utgöra ett utvecklingsredskap genom att låta lärare ta del av varandras erfarenheter och på så sätt utöka sin gemensamma kollegiala kompetens och sin egen professionella kompetens. Det behövs mer forskning inom detta område, då en stor del av svensk handledningslitteratur framför allt är erfarenhetsbaserad. Föreliggande studie har syftet att utforska vilka konsekvenser handledning givit några aktiva pedagoger i deras yrkesliv. För att söka svar på mitt syfte, har jag intervjuat sex lärare, med minst 7 års arbetslivserfarenhet, som deltagit i olika handledningsgrupper på olika skolor i Mellansverige. Jag har använt mig av en hermeneutisk forskningsansats, eftersom jag ville försöka förstå och tolka personliga upplevelser av handledning. När jag sedan tolkat materialet, har jag gjort det utifrån bland annat två teorier: systemteorin och den sociala interaktionismen. Systemteorin utgår från ett helhetsperspektiv och betonar ömsesidigheten i alla relationer som finns i skolan. Den sociala interaktionismen bidrar med förståelse för relationernas och kommunikationens betydelse i skolan för elevens utveckling av sitt sociala jag och sin självuppfattning. Resultatet av mina undersökningar visar på att respondenterna har förändrat sina förhållningssätt till sin egen professionalitet, kollegor och elever. Grunden i de konsekvenser som handledningen bidragit till är förståelse för relationers påverkan och inflytande över elevers inlärningsprocess. Respondenterna menade sig ha fått en djupare förståelse för vad ett professionellt förhållningssätt kan innebära genom att bland annat vara medveten om att elevens beroendeställning till läraren ställer krav på ett etiskt handlande. Resultatet visar på en upplevelse av att handledningsgruppen kan föra läraren utöver sina egna begränsade perspektiv och utöka den enskildes professionella kompetens. Via handledningen stärktes arbetslagets gemenskap, eftersom man tillsammans stöttat varandra och bearbetat arbetsrelaterade problem; detta resulterade i upplevelsen av att en trygg utvecklingsmiljö skapades för såväl lärare som elever. Alla respondenter menade att de i diskussion med kollegor fått nya infallsvinklar på arbetsrelaterade problem och därmed vidgat sina perspektiv och sina handlingsmöjligheter.

Pedagoger i förskolan har lite tid för pedagogisk reflektion, detta begränsar möjligheter för pedagoger att samtala kring dilemman i verksamheten. Det begränsar även möjligheter för pedagoger att synliggöra och kritiskt granska sina egna handlingar och koppla dem till sina värderingar samt till ett teoretiskt perspektiv för att bli medveten om sin praktikteori, vilket är syftet med studien. Kollegiala samtal används som metod i studien för att skapa möjlighet för pedagoger att kritiskt granska sin verksamhet, sina handlingar samt sin praktikteori. Studien har ett aktionsforskningsinriktat arbetssätt där handledarna är aktiva i de pedagogiska samtal som äger rum med utgångspunkt i pedagogernas vardagdilemman. Samtalen analyseras med hjälp att två analysverktyg för att medvetandegöra de olika delar som utgör praktikteori. Resultatet visar att teoriförankringen inte sker naturligt i pedagoger samtal. Det är först när handledaren introducerar olika teoretiska perspektiv som samtalet når en ny nivå, där alla delar av pedagogers praktikteori blir synlig och kan granskas kritisk.

No description available.

Bakgrund Handledning av sjuksköterskestudenter finns väl beskriven i litteraturen men erfarenheter av att handleda i kontexten studentsal har endast i ringa omfattning fokuserats i tidigare studier. Syftet med denna studie var att beskriva handledning i studentsal utifrån handledande sjuksköterskors erfarenheter. Metod Studiens ansats var kvalitativ och datainsamling genomfördes genom åtta semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna utfördes med respondenter från två sjukhus i en svensk storstad. Data har bearbetats genom innehållsanalys. Resultatet Analysen resulterade i fem kategorier. Ur dessa framträdde två teman, Förändrade förutsättningar i lärandemiljön och en utmanande pedagogik. Respondenterna beskrev både utmaningar, vinster och brister i handledningssituationen som skedde mer på distans på studentsalen. Kommunikation, bekräftelse och ärlighet beskrevs som en grundförutsättning för en välfungerande handledning. Därtill hör också organisatoriska förutsättningar, kollegialt stöd, egen kompetens och engagemang från både lärosäte och verksamhet. Den stora vinsten framställdes som professionell utveckling hos handledande sjuksköterskor, mer självständiga studenter samt bättre handledningsklimat. Svårigheterna låg i att handleda en grupp med studenter med olika kunskapsnivåer samt att få tiden att räcka för både patient och student. Resultatet har efter sammanställning diskuterats utifrån Katie Erikssons teoretiska begrepp om ansa, leka och lära. Slutsats Handledning av studenter i studentsal accentuerade vinster respektive svårigheter i handledning. Detta berodde på att handledningen skedde i grupp vilket ofta upplevdes som en svårighet. Välfungerande studentsalshanledning kunde å andra sidan tillföra ökad möjlighet till professionell utveckling. Klinisk betydelse Med kunskap om handledning i studentsal genereras förutsättning för handledning i tiden, vilket i sig skapar möjligheter att möta framtidens behov av välutbildad personal och därigenom bibehållen patientcentrerad omvårdnad. / Background Nursing students preception is well described in previous literature but studies about registered nurses´ experiences of precepting in student-dedicated treatment rooms have been done in very little extent. Aim of present study was to describe precepting in student-dedicated treatment rooms according to experiences of precepting nurses. Method for this study has been through qualitative approach, collection of data has been executed through eight semi-structured interviews with respondents from two hospitals in a Swedish downtown area. Data was analysed through structured content analysis. Result is presented in five categories and two themes: Changed prerequisites in the teaching environment and pedagogic challenges. Precepting nurses described challenges, benefits and limitations with hands-off precepting. Communication, acknowledgement and honesty were described as fundamental to achieve effective precepting as well as organisational prerequisites, support from colleagues, individual nursing competence and commitment from both universities and clinic. The major benefits were professional growth for precepting nurses, more independent students along with improved climate on the ward amongst the preceptors. The difficulties were related to precepting groups of students and to find enough time to care for both student as well as patient. The result of this study has been discussed from the perspective of Katie Eriksson’s healthcare theory. Conclusion Precepting in student-dedicated treatment rooms accentuates the benefits and limitations within the core of student precepting in general. Group precepting per se is experienced as more difficult than traditional supervision. At the same time precepting in student-dedicated treatment rooms can be even more rewarding than traditional precepting and lead to a higher amount of professional development. Clinical contribution Precepting nursing students rightly is essential for a modern precepting that meet the demands of the future and renders well educated health personnel and thereby maintains patient-centred care.