Detta självständiga arbete inom ämnet idrott och hälsa syftar till att studera vilka förutsättningar idrottslärare har för att bedöma sina elever likvärdigt och rättvist. Uppsatsens metod var semistrukturerade intervjuer med målinriktat urval som bestod av sex verksamma idrottslärare. Enligt idrottslärarna är tid och den kollegiala samverkan avgörande för att kunna åstadkomma en likvärdig bedömning. Inom faktorn tid ryms tid mellan lektioner, tid för gemensam planering men också tid för gemensam bedömning. När lärare bedömer teoretiska uppgifter är formativ bedömning en vanlig bedömningsmetod och när lärare bedömer rörelser kan användning av video vara framgångsrikt. Slutsatsen kan dras att lärare behöver dels få tillbringa med tid med varandra inom kollegiet och dels att den tillkomna tiden behöver förläggas åt att bedöma elevers insatser. Studiens resultat är i huvudsak relevant för verksamma idrottslärare men såväl för huvudmän och rektorer, eftersom den ger kunskap om bedömningsuppdragets möjligheter och begränsningar.

Till en början användes doping inom elitidrotten för att förbättra prestationer hos idrottare. På senare år har användandet ökat utanför elitidrotten och fler vanliga personer använder dopingpreparat för att få en mer muskulös kropp. Syftet med den här uppsatsen har varit att undersöka vilket förhållningssätt högstadie- och gymnasieelever har till doping och dopingundervisning. Doping finns med under idrott och hälsas centrala innehåll för både högstadie- och gymnasieskolan. Med bakgrunden av dopinganvändandets spridning in till samhället och idrottsämnets centrala innehåll har dopingfrågan undersökts på skolelever. Uppsatsens metod är en kvantitativ enkätundersökning där 150 elever från en högstadieskola och en gymnasieskola från Mellansverige har deltagit. Designen på studien har varit tvärsnittsstudie då datainsamlingen genomfördes vid ett tillfälle, och någon uppföljning har inte gjorts. Uppsatsen har kommit fram till att elevernas uppskattade kännedom skiljer sig åt beroende på ålder, kön och hur mycket de tränar. Männen har uppskattat att de har bättre kännedom än kvinnorna, gymnasieeleverna har uppskattat att de har bättre kännedom än högstadieeleverna och de som tränar mer än tre gånger i veckan har uppskattat att de har bättre kännedom än övriga respondenter. En majoritet av respondenterna kan inte uppge en bieffekt som anabola steroider kan leda till. De flesta elever har inte haft undervisning om doping. Eleverna anser att dopingpreparat som anabola steroider är dåligt för samhället och att det ska fortsätta vara olagligt. Eleverna har också kännedom om att det är framförallt yngre män som använder sig av preparaten men har generellt sett dåliga kunskaper på hur många som faktiskt använder dopingpreparat bland skolungdomar i deras egen ålder. Uppsatsens slutsats är att ungdomarna önskar och behöver mer undervisning om doping. Detta gäller samtliga ungdomar oavsett hur mycket de tränar, hur gamla de är och oavsett om det är kvinnor eller män. Eleverna har generellt sett kunskap om att dopingpreparat är dåligt men de har sämre kunskaper om varför det är dåligt. Det går inte att se någon liberaliseringsvåg hos ungdomar gällande doping, utan de anser att det är farliga preparat som inte ska användas i samhället.

Syftet med studien är att undersöka idrottslärares arbete med undervisningsmetoder som möjliggör en skola för alla. Samt att undersöka eventuella kompetenser eller kunskaper som idrottslärarna upplevs sakna inom möjliggörande metoder för ämnet idrott och hälsa. Vi använde oss av en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer för att undersöka ett fenomen. Sex intervjuer genomfördes med idrottslärare som undervisar i olika årskurser, från förskoleklass till gymnasiet samt särskola i hela landet. Alla idrottslärare har en lärarlegitimation och har varierad grad av fortbildning.    Resultatet visar att idrottslärarna har höga ambitioner till att anpassa och inkludera för alla elever i idrottsundervisningen. De som framkommer är att idrottslärarna upplever ha begränsat med tid för det inkluderande arbetet samt önskar de ett bredare kollegialt samarbete. De uppmärksammas även att idrottslärarnas habitus inte varit tillräcklig utmanande under lärarutbildningen för att kunna variera undervisningsmetoder. Man kan urskilja ett antal pedagogiska undervisningsmetoder i deras berättelser, däremot lyfts inga ämnesspecifika undervisningsmetoder. I ett framgångsrikt kollegialt lärande sker ett utbyte av erfarenheter mellan idrottslärare men även mellan specialpedagoger och speciallärare samt handledare. Då det inte är lika beforskat om möjliggörande tillvägagångssätt som främjar alla elevers delaktighet i ämnet idrott och hälsa behövs vidare forskning kring konkreta ämnesspecifika undervisningsmetoder. Samt vidare forskning angående vikten av kollegialt lärande för yrkesprofessions utveckling. / The purpose of this study is to examine PE- teachers’ work with teaching methods that enable a school for all. And to investigate any eventual skills or knowledge that PE-teachers are perceived to lack when it comes to enabling methods regarding physical education. We used a qualitative method in the form of semi-structured interviews to investigate a phenomenon. Six interviews were conducted with PE-teachers in different grades, from preschool classes to high school and special need schools throughout the country. All PE-teachers have a teacher ID and have a varied degree of in-service training.   Results show that PE-teachers have high ambitions to adapt and include all students in PE. What emerges is that the PE-teachers feel that they have limited time for the inclusive work and that they want a broader collegial collaboration. It is also noted that the PE-teachers’ habitus has not been sufficiently challenged during teacher training to be able to vary teaching methods. One can distinguish a number of pedagogical teaching methods in their stories; however, no subject-specific teaching methods are highlighted. In successful collegial learning is there an exchange of experiences between PE-teachers but also between special educators or special teachers and supervisors. As there is less research on enabling approaches that promote all students’ participations in PE, further research is needed on concrete subject-specific teaching methods. As well as further research regarding the importance of collegial learning for professional development.

Abstract As part of the 1990;s school reform one aim was to reinforce the objective of knowledge, and physical education and health (PE) went from being a recreational subject to a subject of knowledge among others. As part of the reform a new criterion-referenced grading system was introduced. Several studies and reports since, has shown that teachers in PE have a hard time interpreting and implementing the national criteria in relation to a very traditional content, mainly consisting of ball games. Consequently, fair and equivalent grading in the subject have been questioned. The purpose of this thesis is to investigate how the dominance of ball games as content, together with teacher’s difficulty in interpreting national grading criteria, impacts equivalent grading in PE. The study is carried out with a didactic and curriculum-theory framework, using survey as method. In the survey the respondents were to make an assessment of three different students, using the same marks used in the national grading system. As a basis for the assessment, three movieclips containing twelve students from a seventh grade class, playing basketball were used. The selection of respondents were 17 licensed teachers from upper- secondary school. The results show a remarkably low conformity among the respondents, where the same performance was graded differently by different respondents. Attached to each assessment the respondents were to formulate their grounds for the grade given. These motivations seem to consist of a mix of languages, partly resembling that of the curriculum and syllabus, and partly resembling that of traditional sports-logic. The latter seems harder to seperate from the specific activity being assessed, and does not seem to reflect the more universal description of quality in movement used in the syllabus. I conclude in my discussion that my results indicate that verbally formulated criteria can be questioned as a method for measuring students’ knowledge in a high-stakes grading system. Where such a method lacks, other frame factors seem to exercise influence over the teachers grading practices, threatening reliability as well as validity of the grades. As a conclusion, I can establish that the dominance of ball games as content in PE may result in grades being given without reliable and valid basis. Dominance of one activity also seems to favour certain pupils over others, often boys, participating in organised sports in their spare time. Keywords: assessment, ball games, equivalent grading, frame factors, physical education

Denna studie handlar om idrottslärares syn, stöd och utvecklingsmöjligheter om psykisk hälsoundervisning på skolan. Studien avser att besvara följande frågeställningar:  ● Hur förstår och uttrycker idrottslärare psykisk hälsoundervisning?  ● Vilka svårigheter och möjligheter upplever idrottslärare om psykisk hälsoundervisning?  ● Vilket stöd får idrottslärare för psykisk hälsoundervisning? Totalt har fem semistrukturerade intervjuer genomförts med idrottslärare, där alla har erfarenhet av att jobba i grundskolan. Fyra av fem intervjuer genomfördes på Zoom, och ljudinspelningen skedde via programmets egen inspelningsfunktion. En intervju genomfördes fysiskt, där användes både ljudinspelningsutrustning och anteckningar. Efter att ha genomfört intervjuerna transkriberades dem och tolkades med hjälp av teoretiska utgångspunkter.  Resultatet på den första frågeställning som berör idrottslärarnas syn på psykisk hälsoundervisning är att det är en ständig process, tolkas olika och att den tar olika mycket plats. Resultatet på den andra frågeställningen är att svårigheterna bakom att undervisa om ämnet är att det kan upplevas känsligt och kan förvärra livssituationer för vissa elever. Möjligheterna som fanns var att elever kan genom kunskap om ämnet bli rustade att möta psykiska besvär. Resultatet på den tredje frågeställningen visade på att hjälp av skolan erbjuds men bara vid förfrågan och att upplevelsen av utbildning om psykisk hälsa var att den var nästintill obefintlig. / This study is about physical education teachers' views, support and development of opportunities for mental health education at school. The study intends to answer the following questions:   ● How do physical education teachers understand and express mental health education?   ● What difficulties and opportunities do physical education teachers experience with mental     health education?  ● What support do physical education teachers receive for mental health education?  A total of five semi-structured interviews were conducted with physical education teachers, all of whom have experience of working in primary school. Four out of five interviews were conducted on Zoom, and audio recordings were made through the program's own recording function. An interview was conducted physically, using both audio recording equipment and notes. After conducting the interviews, they were transcribed and interpreted by using scientific theories.  The result of the first question, that concerns the physical education teachers' view of mental health education, is that it is a constant process, interpreted differently and that they take up different amounts of space. The result of the second question is that the difficulties behind teaching about the subject is that it can be experienced as sensitive, and can aggravate life situations for some students. The opportunities the teachers found were that the students can, through knowledge of the subject, be equipped to face mental health problems. The result of the third question was that the teachers can get help from the school, but only when requested and that they experienced their education about mental health was almost non-existent.

The aim of this study has been to examine the function of swear words amongst student´s in physical education and health. The basis of the study lies on Andersson´s (1985) division for the function of swear words and is categorized after social, psychological and linguistic motives. Furthermore, the study is permeated by Hirdman´s (1988) gender contract, in order to examine whether gender affects the function of the swear words. The study is based on a qualitative method, where the empirical data was collected by structured observations.A total of six observations were made with six different classes and consisted altogether 85 students. During the analysis of the results three main categories aroused regarding the function of swear words amongst student´s in physical education for how it can be interpreted and explained from Hirdman´s gender contract but also past research. The categories are linguistic dichotomy, school responsibility, The norm-carrying man: A structure in resolution? The result shows that the most common function of swear words amongst student´s is from a social motive where the subcategory to indicate group affiliation is the most prevalent. The study also shows how the gender contract partially continues to be upheld by the separation of what is male and what is female based on the expectations created by society for how a person should speak based on their (biological) gender. Lastly, the maintenance of the gender contract can be seen from the schools´ work regarding fundamental values, where the liability to prevent and counteract all forms of discrimination and degrading treatment seems to be heading in the right direction, but at the same time the work to prevent gender patterns is perceived as lacking.

Vi har i dagens samhälle väldigt höga krav på oss själva och varandra. För många ungdomar är skolan en av de första källorna till hälsa eller ohälsa de kommer i kontakt med. Psykisk och fysisk ohälsa idag är något som det ofta talas om i media, i skolor och runt om oss väldigt ofta, inte minst i min utbildning. Jag som blivande gymnasielärare i idrott och hälsa vill därför undersöka om ämnet idrott och hälsa kan ha en positiv eller negativ effekt på gymnasielevers psykiska och fysiska hälsa. Syftet med arbetet blir då att undersöka betydelsen för elevers fysiska och psykiska hälsa i förhållande till ämnet idrott och hälsa. Frågeställningen som genomsyrar arbetet och som arbetet bygger på är följande:-Anser gymnasieelever att ämnet idrott och hälsa har en positiv effekt på deras fysiska och mentala hälsa?För att uppfylla detta syfte så har en enkätundersökning genomförts på en gymnasieskola i Lunds Kommun där totalt 115 gymnasieelever som alla varit över 18 år gamla deltagit. Efter att den data som samlats in analyserats visar det sig att gymnasieeleverna menar att ämnet idrott och hälsa är en källa till psykisk hälsa, men framförallt fysiskt hälsa. / We have very high demands on ourselves and each other in today's society. For many young people, the school is one of the first sources of health or ill-health they encounter. Mental and physical ill-health today is something that is often talked about in the media, in schools and around us very often, not least in my education. As a future high school teacher in physical education, I would like to investigate whether the subject of physical education can have a positive or negative effect on the mental and physical health of high school students. The purpose of this study will then be to investigate the significance for pupils' physical and mental health in relation to the subject of physical education.The issue that permeates the study and on which the study is based is as follows:- Do high school students consider that the subject of physical education has a positive effect on their physical and mental health?To fulfill this purpose, a questionnaire survey has been conducted at a high school in Lunds Kommun, where a total of 115 high school students who have all been over the age of 18 participated. After the collected data has been analyzed, it turns out that high school students believe that the subject of physical education is a source of mental health, but above all physical health.

Grupparbete är en vanlig arbetsform i ämnet idrott och hälsa. Trots det råder begränsad förståelse bland lärare kring vad gruppdynamik är och hur det kan appliceras i undervisningen. Med denna problematik som bakgrund är syftet med denna kunskapsöversikt att redogöra för hur grupparbete kan påverka gruppdynamiken. Vi kommer att utgå efter följande frågeställningar: 1. Hur kan idrottsläraren arbeta med grupparbete för att påverka gruppdynamiken? 2. Vilka positiva och negativa effekter har grupparbete på gruppdynamik inom ämnet idrott och hälsa?För att kunna redogöra för syftet och för att få svar på frågeställningarna har metoden litteraturstudie använts. Resultatet indikerar att det finns en koppling mellan gruppdynamik och grupparbete. Aspekterna (1) samarbete, (2) gruppsammansättning och (3) ömsesidigt beroende har en stark påverkan på gruppens dynamik. Dessa tre aspekter visar sig också ha en inverkan på grupparbetets effektivitet, och då idrottsläraren ser till att grupperna inom grupparbetet uppfyller dessa aspekter finns det en möjlighet att gruppdynamiken stärks och att elevernas lärande stimuleras. Ett sätt för idrottsläraren att kunna nå denna framgång är att fördela grupperna heterogent (en grupp med olika förmågor och ambitioner), eleverna inom grupperna ska ha ett positivt ömsesidigt beroende och grupperna ska arbeta utifrån ett kollaborativt lärande. Om tillämpningarna av dessa aspekter får ett positivt utfall kan det i sin tur leda till att eleverna kan samarbeta utanför undervisningen på ett stimulerande sätt. Kort sagt är det väsentligt att idrottsläraren har kunskap om gruppdynamik och dess processer samt hur det kan appliceras i undervisningen vid användning av grupparbete. Har idrottsläraren inte den kunskapen och sätter ihop elever med olika ambitioner i samma grupper kan resultatet av grupparbete bli negativt och därefter påverka gruppdynamiken och elevernas lärande negativt.

Hur en människas yttre bör se ut styrs av rådande normer i samhället vilket skapar ideal som människor eftersträvar. Att vara hälsosam och ha ett attraktivt utseende är av vikt för ungdomar (Frisén & Hwang, 2017). Sökandet efter hälsa i relation till kropp och livsstil blir således väsentligt för dem. Ett lättillgängligt medel att ta till i sökandet är sociala medier eftersom hälsorelaterat material finns tillgängligt där. Detta material kan förespråka en snäv hälsosyn gällande kropp och livsstil vilket kan skapa ett dilemma för lärare i idrott och hälsa eftersom ämnet ska förse eleverna med kunskap om vad hälsa är. Med detta dilemma som utgångspunkt blir således syftet med studien att undersöka vad hälsorelaterat material påsociala medier har för betydelse för ungdomars syn på hälsa. Denna studie är en systematisk litteraturstudie eftersom vi systematiskt sökt efter vårt empiriska material, granskat detta och slutligen sammanställt det (Eriksson Barajas, Forsberg & Wengström, 2013). Studiens huvudsakliga resultat påvisar att den rådande fitnesskulturen på sociala medier förmedlar budskap om att en smal kropp bestående av tonade muskler är en attraktiv kropp samt att en fysiskt aktiv livsstil innehållandes en god kosthållning är hälsosam. Ungdomar engagerar sig i detta material i form av att vara medvetna och påverkbara konsumenter samt normupprätthållande producenter och de jämför sina kroppar i relation till både fitnessmodeller och jämlikar. Detta material ser vissa som motiverande och inspirerande, andra ser det som stressande och vissa är kritiska och tar avstånd. Studiens slutsats blir följaktligen att sociala medier ytterligare är en arena där ungdomar engagerar sig i hälsorelaterat material som påverkar dem och deras syn på hälsa vilket därav blir väsentligt för lärare i idrott och hälsa att ta i beaktning i undervisningen.

Idrott och hälsa är ett ämne som de senaste åren har vuxit genom att gå från idrott, till idrott och hälsa. Då hälsa blivit en del av ämnets innehåll innebär det att undervisningen ska innefatta både de fysiska och praktiska momenten men även den teoretiska momenten, där begreppet hälsa bör vara en del. Psykisk ohälsa har ökat under de senaste åren ökat med 70% och psykiska problem som ätstörningar och ångest har tagit fart. Hälsobegreppet har haft en tendens att hamna i skymundan av fysisk aktivitet i idrottsundervisningen, vilket är något som problematiseras med sin grund i Skolinspektionens flygande tillsyn som genomfördes på svenska skolor år 2010. Där framkom det att hälsoundervisningen hamnat i skuggan av fysiska aktiviteter, där olika bollspel ofta har en stor plats. I denna systematiska litteraturstudie studeras forskning om lärares arbetssätt, möjligheter och utmaningar i undervisning av psykisk hälsa inom ämnet idrott och hälsa. Metoden som legat till grund för studien är att systematiskt söka efter 22 artiklar på olika databaser, som sedan sorterats för att hitta relevanta studier. Utifrån artiklarnas resultat kunde fem olika arbetssätt som personal arbetar utifrån i skolverksamheten identifieras som möjligheter. I resultatet har även eventuella upplevda utmaningar i idrottsundervisningen kunnat identifieras. I diskussionen analyseras och problematiseras såväl arbetssätten som utmaningarna, det framkommer att det finns möjligheter med alla identifierade arbetssätt, men även utmaningar då skolor undervisar om psykisk hälsa. Utmaningarna som framkommit är främst självstigmatisering samt brist på tid.