Studien tar sin utgångspunkt i samhällskunskapsämnets texter, vilka enligt såväl forskning som verksamma lärare ses som särskilt svåra. I studien undersöks vad som är svårt med samhällskunskapstexterna, men framförallt riktas fokus mot lärares uppfattningar av läsförståelsens betydelse för måluppfyllelse i samhällskunskapsämnet, samt vilka strategier för undervisning som uppfattas framgångsrika och betydelsefulla av lärare. Detta undersöks utifrån en fenomenografisk ansats för att synliggöra kvalitativt skilda uppfattningar. Datainsamlingen innefattar semistrukturerade intervjuer med tre lärare på tre olika skolor. För att analysera materialet och för att få ett tydligare ämnes- didaktiskt fokus används analysverktyg hämtade ur samhällskunskapsdidaktiken i form av å ena sidan innehållsbegrepp – bestående av sakbegrepp och processbegrepp – och å andra sidan tankeredskap, vilket innefattar elevens förmåga att kunna ta olika perspektiv, jämföra och se samband. Resultaten visar att de intervjuade lärarna uppfattar läsförståelse som någonting väldigt betydelsefullt för måluppfyllelse i samhällskunskapsämnet. Framförallt handlar det om möjligheten att nå de högre betygen, för vilket god hantering av processbegrepp och tankeredskap är nödvändigt. Uppfattningarna om vad elevernas största svårigheter är skiljer sig till viss del åt vilket också återspeglar sig i informanternas olika sätt att arbeta med läsundervisning. Uppfattningen av att arbete med elevernas avkodning av text är det viktigaste finns bland informanterna, precis som uppfattningen av att det först och främst är elevernas förståelse för ord och begrepp som måste tränas upp. Resultaten visar också att det inte längre går att ta elevers läsförståelse för givet, vilket lärarna härleder till att eleverna läser mindre idag. Detta i kombination med att samtliga informanter identifierar särskilda svårigheter med texterna i samhällskunskaps- ämnet leder till slutsatsen att läsförståelse fyller specifika funktioner i just samhälls- kunskap Därmed visar studien på ett behov av att samhällskunskapsdidaktiken inte isoleras från läsning och läsförståelse, utan att det tillåts utgöra en central och viktig del av samhällskunskapslärares undervisning.

According to the SBU-report (2014), a conscious and systematic training of the students phonological awareness, is of great importance for the students further progress in reading. The purpose of this study was to investigate whether intensive reading with Wendick's (2015) reading lists in full-class make a measurable difference of the students reading speed and flow, compared to a control group. At the same time the study investigated the educators and students experience of the method. The study is a mixed method with a qualitative and a quantitative part. During four years, the reading speed was measured prior to four-week experiment periods with pupils in grade one at a school. The students in the experiment group read the reading lists every day at school in pairs. After four weeks, the reading speed was measured for both the experiment and the control group. The result was complemented with qualitative interviews of the educators and a selection of the students to take their experience into consideration regarding this way of educating. The result showed that the reading lists has a measurable difference on the reading speed and flow, and that the method operates in a satisfactory manner.

Detta arbete behandlar begreppen läsförståelse och lässtrategier, samt läsundervisningens innehåll. Begreppet läsförståelse består av olika delar och kan därför förstås på många olika sätt, vilket i sin tur kan påverka utformandet av läsundervisningen. Vidare finns det även oklarheter kring lässtrategiundervisningen. På grund av detta syftar denna studie till att undersöka vilka uppfattningar som finns av begreppen lässtrategier och läsförståelse utifrån vad som står i kursplanen för ämnet svenska, samt vilken betydelse detta har för hur läraren utformar sin undervisning. Data för studien har samlats in via en webbenkät som skickats ut till undervisande lärare i ämnet svenska i årskurserna F-6. Insamlad data har analyserats genom en tematisk analys för att kunna svara på studiens frågeställningar. Resultat som har framkommit är att begreppet lässtrategier uppfattas i enlighet med vad som står i kursplanen för ämnet svenska då begreppet uppfattas som ett verktyg att ta till vid läsning, för att ta sig an och förstå en text. Genom resultatet redovisas fem huvudteman: läsundervisning - att ta sig an och bearbeta det läsa, lässtrategier - verktyg för att ta sig an och förstå en text, lässtrategiundervisning - arbete med lässtrategier genom kommunikation, läsförståelse - förståelse av det lästa på olika nivåer och läsförståelseundervisning - undervisning där interaktion spelar stor roll. Vidare visar resultatet att begreppet läsförståelse beskrivs till viss del i enlighet med vad som står i kursplanen för ämnet svenska. Den beskrivning av uppfattning som stämmer mest i enlighet med vad som står i kursplanen är beskrivningen som går mer på djupet med konkreta exempel. Detta på grund av att denna beskrivning ger exempel på hur eleverna visar förståelse för det lästa vilket även kunskapskraven gör då det kommer till läsförståelse. Gällande hur lärarna utformar sin lässtrategi- och läsförståelseundervisning kan vi se vissa kopplingar mellan undervisningen och uppfattningarna av begreppen. Kopplingarna som dras grundar sig i att uppfattningen återspeglas i undervisningen.  Vidare i arbetet följer en metoddiskussion där studiens tillvägagångssätt diskuteras samt en resultatdiskussion där studiens resultat diskuteras i relation till tidigare forskning kring ämnet. Arbetet avslutas med didaktiska implikationer och vidare forskning där en etnografisk studie föreslås för att möjliggöra observation av hur lärares faktiska läsundervisning bedrivs.

Att kunna läsa är viktigt i ett samhälle där information och kommunikation ofta sker genom skrift. Syftet med denna studie var att undersöka och belysa hur några lärare inom grundsärskolan, årskurs 7-9, understödjer elevers läsutveckling. Den teoretiska utgångspunkten grundar sig i Vygotskijs sociokulturella perspektiv. Studien utgjordes av en multipel fallstudie med en kvalitativ forskningsansats. I fallstudien undersöktes sex stycken grundsärskolor genom 15 observationer och 6 intervjuer varav 4 gruppintervjuer. I intervjuerna deltog sammanlagt 10 lärare. Resultatet i studien visar att lärarna i studien använder en mix av läsutvecklingsstrategier i sin läsundervisning. Eleverna har individuella och nivåanpassade arbetsuppgifter med anledning av olika behov och intressen. Resultatet visar även att lärarna tycker att arbetet med läsförståelse är särskilt viktigt för eleverna i grundsärskola, att eleverna arbetar aktivt med ord- och begreppsförståelse och att eleverna ges tillfällen att återberätta händelser och texter. Både vikten av individuellt och gemensamt arbete kring läsning träder fram som viktiga delar i elevernas läsutveckling.

En känsla av otillräcklighet –Svensklärarens metoder och utmaningar vid läsundervisning hos elever med dyslexi i årskurs 7–9, är en studie som undersöker de undervisningsmetoder lärare använder när de undervisar elever med dyslexi och vilka utmaningar lärare ställs inför. Bakgrunden till studien är att elever med dyslexi kan ha lässvårigheter och det är av stor vikt att de får stödetde behöver i sin läsutveckling. Lärare som undervisar elever med dyslexi behöver kunskaperna för att stötta dessa elever. Att kunna läsa är viktigt i skolans värld men blir ännu viktigare när eleverna kommer ut som vuxna i samhället. Studien innefattar en enkätundersökning av såväl kvalitativ som kvantitativ form och riktar sig till svensklärare som undervisar elever med dyslexi på högstadiet. Denna studie bygger på flera teoretiska utgångspunkter; Lev Vygotskijs sociokulturella perspektiv på lärande och utifrån Claes Nilholms synvinkel tre olika specialpedagogiska perspektiv (kompensatoriskt perspektiv, kritiskt perspektiv och dilemmaperspektiv). Resultatet av studien visar att lärare använder ett flertal metoder och hjälpmedel i läsundervisningen. Till största del förlitar lärarna sig på inläsningstjänster av olika slag. Vidare visar resultaten att lärare upplever utmaningar när det gäller att undervisa elever med dyslexi. Dessa utmaningar består exempelvis av tidsbrist, elevers brist på motivation, att elever får för lite lästräning och otillräckliga kunskaper hos läraren. Dessutom visar resultaten även på att ett fåtal lärare inte upplever några svårigheter alls när det gäller att undervisa elever med dyslexi i läsning.

Att behärska läsning och det skrivna språket är en central del för att klara sig i dagens samhälle. Eleven behöver utsättas för rik exponering av läsning för att utveckla en god läsförmåga. Det finns olika påverkansfaktorer på barns läsförmåga. Lärarens kompetens är en grundläggande faktor och utbildningssystemet kan aldrig kan bli bättre än kvaliteten på dess lärare. Lärarens kompetens står dock inte ensam utan den informella läsningen är även en bidragande faktor till barns läsförmåga. Syftet med kunskapsöversikten är att kartlägga, presentera och analysera forskningen som kännetecknar främjande läsundervisning i grundskolans tidiga åldrar (F-3) samt hur forskningen framställer den informella läsningens påverkan på läsförmåga. För att uppfylla kunskapsöversiktens syfte används två frågeställningar: ● Hur framställer forskningen främjande läsundervisning i skolan? ● Hur framställer forskningen den informella läsningens påverkan på läsförmågan? Utifrån noga formulerade urvalskriterier och sökord relaterade till våra frågeställningar gjordes sökningar i tre olika databaser. Sökprocessen resulterade i nio relevanta artiklar och alla sammanställdes i en matris för att underlätta kartläggnings- och analysprocessen. Matrisen ligger till grund för kunskapsöversikten. Artiklarnas syfte, frågeställning, metod och resultat analyserades för att kartlägga forskningsområdet. Resultaten i denna kunskapsöversikt visar att kartläggning av elevers kunskaper är viktigt för att individualisera undervisningen. Ett varierat arbetssätt och bokstavsarbete i snabbare takt samt gemensam läsning och textbearbetning har även framstått som gynnsamma arbetssätt. Vidare bör elever få rika möjligheter till att läsa och uppleva glädjen med att läsa. Språkutvecklande aktiviteter, digitala verktyg, ASL och tematiskt arbete har även visat sig vara främjande arbetssätt inom läsundervisning som bör användas och appliceras i klassrummen. Något som även framkom är att elever utvecklas på olika sätt beroende på vilka kunskaper de besitter vid skolstart. Resultaten visar även på att den informella läsningen påverkar elevers läsförmåga. Hemmet och vårdnadshavare har en betydande roll att stimulera och spegla ett läsintresse till barnen, då detta visat sig öka elevers läsförmåga och självuppfattning inom läsning.

Denna forskningsstudie behandlar anpassningar som F-3 lärare gör i läsundervisningen i svenskämnet. Undersökningen berör anpassningar på individnivå, gruppnivå och helklassnivå. En kvalitativ datainsamlingsmetod i form av semistrukturerade intervjuer har tillämpats. Resultatet har delats in i olika kategorier och fått följande benämningar: Anpassningar i läsundervisningen, Läsutveckling, Anpassningar på individnivå, gruppnivå och helklassnivå, Läsinlärningsmetoder och läsinlärningsmodeller och Bristande läskunskaper och omotiverade elever. Slutsatsen av den genomförda undersökningen är att de medverkande lärarna använder sig av liknande anpassningar i läsundervisningen i svenskämnet, exempelvis nivåanpassat material. Däremot använde inte alla lärare sig av samma läsinlärningsmodeller i läsundervisningen.

En av de stora upptäckterna i livet är att lära sig läsa, men det är en ännu större upptäckt att förstå det lästa, det vill säga att läsa för att lära. Dessvärre visar de senaste internationella läsundersökningarna, bland annat Progress in International Reading Literacy Study (PIRLS), att läsförståelsen hos svenska elever har försämrats. Därför är syftet med vår studie att reda ut hur fyra lärare i åk 4-6 arbetar för att utveckla sina elevers läsförståelse. Vår teoretiska utgångspunkt är bland annat det sociokulturella perspektivet. För att kunna genomföra studien använde vi oss av kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Vi intervjuade sex lärare från två olika skolor, men urvalet bestod endast av fyra. Resultatet tyder på att läsförståelseutvecklingen är beroende av en mängd olika faktorer, särskilt att eleverna behöver skapa förförståelse, arbeta med ordkunskap samt använda sig av lässtrategier för att kunna göra inferenser och för att på egen hand klara av svårigheterna de stöter på under läsningen. Den dominerade läsundervisningen bland lärarna utmärks av en reciprok undervisning, där de fyra grundstrategierna innehar en central roll. Lärarnas fokus ligger främst på att arbeta med den övergripande faktorn som deras elever behöver utveckla. Efter denna studie har vi utvecklat en förståelse för att vissa faktorer är svårare än andra att arbeta med och att pedagogernas kompetens inte alltid är tillräcklig för att läsförståelseundervisningen ska bli gynnsam.

Barn börjar skolan med olika erfarenheter av läsning samt olika sorters literacy. För att vi på bästa sätt ska kunna möta våra elever är det av stor vikt att ta hänsyn till detta och använda elevernas erfarenheter i undervisningen. Syftet med den kvalitativa studien är att undersöka åtta elevers relation till läsning. Vi vill förstå vilket förhållningssätt till texter eleverna i undersökningen har och hur detta tas tillvara på i skolan. För att uppnå vårt syfte har vi observerat två klassrum, intervjuat åtta elever i år tre och deras två klasslärare samt lämnat 16 enkäter till elevernas föräldrar. Undersökningens resultat visar att eleverna väljer texter efter eget intresse både hemma och i skolan under den individuella obligatoriska tysta läsningen. Lärarna i undersökningen låter aldrig eleverna bearbeta texterna de läst gemensamt eller läsa högt för klassen. Samtliga elever associerar ordet läsning till böcker men det visar sig att eleverna har en viss insikt att läsning även sker i andra forum som exempel textremsan på TV eller på mjölkpaket. Lärarna fokuserar på att eleverna ska läsa mycket och lägger inget fokus på innehållet. Vår slutsats är att när eleverna aldrig får bearbeta, samtala eller läsa texter har de inte en chans att nå uppnåendemålen i svenska för år 5. Hemmet påverkar elevernas läsning men lä-rarna i vår undersökning lägger ett alltför stort ansvar på föräldrarna och läsningen hemma. Eleverna ställer sig positiva till läsning men det är få av eleverna som läser spontant av egen fri vilja.

Syftet med examensarbetet är att undersöka hur skönlitteraturläsning kan legitimeras i grundskolans tidiga år. Litteraturgenomgången fokuserar på forskning kring vilken nytta som skönlitteraturläsning kan tillskrivas i ett bredare perspektiv samt hur litteraturundervisning i skolan kan bedrivas. Undersökningen har genomförts med hjälp av kvalitativa intervjuer av pedagoger verksamma i årskurs F-3 – två lärare och två skolbibliotekarier – och tre elever i årskurs 2, samt en textanalys av styrdokumenten för F-3. Resultatet visar att lärare och skolbibliotekarier framför allt legitimerar litteraturläsning med fokus på skriftspråkssamhällets krav på medborgarna och att de ser det som en demokratisk fråga att stödja elever mot att bli läsare med djup läsförståelse. Lärarna arbetar med enskild läsning, högläsning och läsläxa och undervisningen inkluderar språkliga färdigheter, läsförståelse samt koppling till elevernas erfarenheter. Bibliotekarierna arbetar med att bygga goda elevrelationer för att stödja dem i sökandet efter en bok som kan väcka läslust och motiverar det framför allt med litteraturläsningens personlighetsutvecklande sidor. Styrdokumenten legitimerar litteraturen genomgående positivt och beskriver den som ett medel för språk- och identitetsutveckling samt omvärldsförståelse. De litteraturkunskaper som konkretiseras i centralt innehåll och kunskapskrav handlar om litterära texters upplägg, form, budskap och författare. Eleverna ser läsningen som viktig för framtiden och nämner flera andra medier som de ägnar sig åt på sin fritid. Slutsatsen som dras är att bibliotekarierna i högre grad än lärarna lyfter skönlitteraturens möjligheter att utveckla personliga och demokratiska förmågor, medan lärarna istället i högre grad fokuserar på färdighetsaspekter. Eventuella orsaker till detta, möjligheten att skapa mötesplatser mellan litteratur och andra medier samt vikten av att förhålla sig kritisk till litteraturen diskuteras.