Syftet med detta arbete är att undersöka hur formativ återkoppling i matematik helst tasemot av elever. Undersökningen är baserad på en fokusgruppintervju med elever på engymnasieskola. Vissa grundläggande delar av den formativa bedömningen behandlas.Resultatet visade att eleverna gärna fick återkoppling under lektionstid, antingen direkt avläraren eller som en genomgång på tavlan.En av slutsaterna är att elever vill ha mer självskattning i matematik.

Abstract Avsikten med följande kunskapsöversikt är att undersöka betydelsen som programmering har på lärandet i matematikämnet. Metoden för att undersöka detta var att utföra en systematisk datasökning, alltså söka bland annat studier, metaanalyser, vetenskapliga artiklar i olika databaser. I denna kunskapsöversikt har resultatet sammanställts genom att analysera internationella studier som utförts på flera grundskolor och gymnasium. Resultatet för denna kunskapsöversikt har visat på att programmering har en positiv inverkan på elevers matematiska kompetenser, däremot behövs mer forskning kring detta område att utföras.

Detta utvecklingsarbete har haft som syfte att undersöka hur det påverkar högstadieelever som uppvisat svårigheter att nå upp till godkänt betyg i matematikämnet att få samarbeta när de ska försöka lösa problemlösningsuppgifter inom matematik. En grupp bestående av 15 elever i åk 7 på en skola har fått försöka lösa tre uppgifter enskilt och en uppgift i par samt svarat på en utvärdering och sedan har elevlösningarna och svaren på utvärderingen analyserats. Resultatet av dessa analyser har visat att eleverna i högre grad fått bättre resultat på uppgiften de fick försöka lösa i par än uppgifterna de fick försöka lösa enskilt, att eleverna för det mesta visat fler av de matematiska förmågorna när de fått samarbeta än när de jobbat enskilt samt att de flesta elever upplevde att det gick bättre när de fick samarbeta. Det visar även att det verkar ha haft en något positiv påverkan när eleverna först hade fått samarbeta på en uppgift och sedan fick försöka lösa en liknande uppgift enskilt.

Syftet med studien är att undersöka elevers matematiska förmågor och samspel med varandra vid arbete med en problemlösningsuppgift, samt deras inställning till detta arbetssätt.Metoden för studiens undersökning är en observation av en aktivitetssituation där elever i grupp om tre i samarbete ska försöka lösa en problemlösningsuppgift. Studien har sinutgångspunkt i det sociokulturella perspektivet med fokusering på begreppet stöttning. Teorin har sedan kombinerats med Niss & Højgaard framtagna kompetenser rörande matematiska förmågor för att möjliggöra skapandet av ett eget ramverk. Detta har använts vid analysen för att på ett strukturerat och tydligt sätt kunna identifiera elevers matematiska förmågor och den stöttning som sker vid arbetet med problemlösningsuppgiften. Sedan identifierades teman, detta gjordes genom att se i vilka situationer stöttning interagerar med de matematiska förmågorna. De teman som identifierades var följande: Olika sätt att vägleda, osäkerhet (tystnad och försäkringar), bristande förmågor och elever som ger upp och deras attityder. Dessa teman svarade upp på studiens frågeställningar. Resultatet i denna studie pekar på att det är till stor del genom kommunikation som alla förmågor visar sig. Konflikten mellankommunikationsförmåga och tystnad, leder till svårigheter med att bidra till andra elevers utveckling av förmågor samtidigt som möjligheten till stöttning uteblir. Resultaten visar även att elever som anses starka av sina klasskamrater föredrar hellre att arbeta själva med problemlösningsuppgifter än i samspel med andra.Tidigare forskning inom området belyser vikten av att eleverna får möjlighet att utveckla sina matematiska förmågor och hur detta genomförs på bästa sätt. Forskning visar att elevers ojämna förmågor är ett resultat av för mycket individuellt arbete i matematikböckerna vilketäven benämns som tyst matematik. Resultat från denna studie visar att den tysta matematiken är tydlig men om elever med olika matematiska förmågor får arbeta i grupper med varandra kan det gynna elevernas utveckling av de matematiska förmågorna.

I matematikundervisning görs betygssättningen främst utifrån delprov skapade av lärarna själva och utifrån det Nationella provet. Det är viktigt att dessa bedömningssituationer ger information om elevens kunskap utifrån kursplanernas betygskriterier, vilka utgår från sex matematiska förmågor. Syftet med denna studie är att jämföra hur förmågorna är fördelade på lärargjorda prov med hur de är fördelade på Nationella prov. Detta ska bidra till ökad kunskap om hur lärare prioriterar i skapandet av egna prov och hur prov sedan används i betygssättning. För att besvara syftet har lärargjorda prov och Nationella prov analyserats och kvalitativa intervjuer med sju lärare som undervisar matematik på gymnasiet har genomförts. Resultatet visar att procedurförmågan testas i högre grad på lärargjorda prov, samt att lärarna prioriterar ämnesinnehåll och nivåfördelning före förmågorna på proven de skapar. Elevers slutbetyg baseras enligt lärarna i första hand på resultatet på det Nationella provet, som har en större fördelning av förmågorna.

Syftet med studien var att ta reda på hur pedagoger i tidigare år värderar matematisk begåvning i sin undervisning. Det utifrån hur pedagogen arbetar i undervisningspraktiken i relation till pedagogens tankar, synsätt och åsikter kring fenomenet. Studien utgick från en kvalitativ metod och en fenomenografisk ansats då syftet var att jämföra de två perspektiven med varandra, det vill säga pedagogens synsätt med undervisningspraktiken. Den empiriska studien genomfördes genom semistrukturerade intervjuer och deltagande observationer på två olika undersökningsenheter. Den data som tagits fram har sedan transkiberats för att sedan enkelt kunna bearbetas och sammanställas till ett resultat. Resultatet visar att pedagogens medvetenhet samt värderingar har en betydande roll för den matematisk begåvade eleven. Resultatet visar även att ett varierat arbetssätt där undervisningen individanpassas kan främja för elevens utvecklingsmöjligheter. Slutligen visar resultatet att elever med matematisk begåvning behöver uppgifter som stimulerar och utmanar dem för att motsvara deras behov i matematikundervisningen.

Studiens fokuserar på att får en djupare förståelse för hur elever med fallenenhet för matematik i årskurs 4-6  ges möjlighet att utvecklas och utmanas på sin egen nivå genom organisatoriska och pedagogiska anpassningar. Skolans styrdokument uttrycker tydligt elevers rätt till en undervisning anpassad till deras egen nivå, oavsett om de har lätt eller svårt att nå målen Utöver detta undersöktes även vilket stöd lärarna ansåg att de kunde erhålla från skolledningen i arbetet med dessa elever. I studien deltog sex verksamma lärare med behörighet i matematik för årskurserna 4 till 6. Metoden för datainsamling har varit kvalitativa intervjuer. Resultatet visade att lärarna anser att det finns två olika grupper av elever med fallenhet: de som vill visa och synas samt de som inte gör mycket väsen av sig, en grupp som de beskrev som kan vara svår att upptäcka. Problemlösning användes som en metod för lärarna att identifiera elever med fallenhet, men även i att utmana dem vilket skedde främst genom resonemang och diskussioner om olika lösningsalternativ. Individuella anpassningar för eleverna gjordes dels i arbetet med problemlösning samt med hjälp av läromedlets nivåindelningar. Vidare visade resultatet även att lärarna är väl medvetna om dessa elever och deras rätt att utmanas och utvecklas på sin egen nivå. I likhet med tidigare forskning belyste även denna studie att skolledningens resursallokeringar fokuserar på de elever som har svårt att nå målen vilket påverkar lärarens möjligheter till att maximera undervisningen genom pedagogiska och organisatoriska anpassningar för den motsatta elevgruppen, de som har lätt att nå målen.

Studien är utförd i tre klasser där fokus har varit på att identifiera vilka matematiska kompetenser som utvecklas då de arbetar individuellt och i par med öppna problem Fokus har även varit hur ett samarbete kan påverka eleverna inom ett arbete med dessa problem. Detta har identifieras genom observationer, elevintervjuer och elevlösningar. För att analysera resultatet har studien använts sig av det danska KOM- projektets åtta kompetenser. Dessa åtta kompetenser ligger till grund för Skolverkets fem matematiska förmågor som eleverna i svenska skolan förväntas utveckla under sin skolgång. Under arbetet individuellt och i par har arbetssättet studerats och det har identifierats vilka av de åtta kompetenserna som utvecklas inom de olika arbetssätten. Resultaten påvisade en viss skillnad mellan de olika arbetssätten i hur de behandlar de åtta kompetenserna, vilket i diskussionen problematiseras och diskuteras. Vidare förs även en diskussion om hur ett samarbete kan påverka eleverna då de arbetar med öppna problem. Detta samarbete visade sig ha en viss positiv påverkan, dock marginell av elevernas utveckling av de matematiska kompetenserna.

Studiens syfte är att synliggöra vilka ändamål lärare har vid användning av IKT imatematikundervisning i årskurs 4-6. Studien ämnar även undersöka hur IKT kanstimulera de fem matematiska förmågorna utifrån grundskolans läroplan. Studien är empirisk och insamlad data består av observationer, intervjuer ochlektionsplaneringar. Insamlad data analyseras med stöd av det sociokulturellaperspektivet, där Vygotskys teori om mediering och den proximala utvecklingszonenligger i fokus. Vidare ställs matematiska förmågor mot studiens insamlade data.Förmågorna baseras på Niss samt Boesen, Lithner och Palms matematiska kompetenser.Kompetenser som ligger utanför de förmågor som är beskrivna i grundskolans läroplanomfattas inte av studien. Resultatet visar att lärare främst använder IKT i syfte att låta elever träna sinamatematiska förmågor samt för att skapa en variation i undervisningen som kan tilltalaeleverna. Lärare använder även IKT för att visuellt presentera olika lösningar ochstrukturer. Resultatet av observationerna synliggör också att IKT kan stimulera de femmatematiska förmågorna. Analysen påvisar att de digitala verktygen underlättarförmedling av kunskap såväl som utbyte av kunskap.

Läraren fyller en viktig roll för att elever ska utveckla sina matematiska förmågor som bland annat innefattar att tillhandahålla eleverna med återkoppling som syftar till att ta elevernas lärande vidare. Syftet med denna studie är att utifrån ett lärarperspektiv undersöka hur lärare som undervisar i matematik i årskurs 1-3 beskriver att arbete med återkoppling sker vid bedömning för att bidra till att elever utvecklar sina matematiska förmågor. För att kunna uppnå studiens syfte och frågeställningar har tre fokusgruppintervjuer genomförts med lärare som undervisar matematik i årskurserna 1-3. Det insamlade materialet har analyserats utifrån ett fokus på olika sorters återkoppling som förkommer i matematikundervisningen samt olika fokus som dessa kan ha. Resultatet visar att olika sorters framåtriktad återkoppling, målinriktad återkoppling och återkoppling förekommer i matematikundervisningen för att på olika sätt bidra till elevers utveckling av de matematiska förmågorna. Vidare visar resultatet att återkopplingens fokus har betydelse för hur återkopplingen bidrar till att utveckla elevers matematiska förmågor. De slutsatser som har dragits utifrån studiens resultat är att återkoppling som ges på ett medvetet och effektivt sätt är av stor vikt för att bidra till elevers utveckling av matematiska förmågor. / <p>Matematik</p>