Bakgrund: Substanssyndrom är en kronisk sjukdom som kommer till följd av långvarigt bruk av narkotika. Det finns cirka 29 500 personer i Sverige som har ett utvecklat substanssyndrom. Riskfaktorer kan vara tidigare trauma, uppväxt och ärftlighet. Substanssyndromet påverkar hälsan både psykiskt och fysiskt och leder till ett lidande. Stigmatisering av fenomenet finns i samhället. Det behövs ytterliggare kunskap för att sjuksköterskan ska kunna tillgodose patientens behov. Syfte: Beskriva vuxna personers upplevelser av att leva med substanssyndrom. Metod: En kvalitativ analys har gjorts på bloggar skrivna av personer som själva lider av substanssyndrom. Etiska överväganden har gjorts för att anonymisera personerna bakom bloggarna. Resultat: I resultatet framkommer personers upplevelser under tre huvudkategorier; känna tillhörighet i en ny miljö, när drogerna tar över och att inte orka leva under drogernas påverkan. Konklusion: Mer förståelse för hur personer upplever sin beroendeproblematik krävs för att sjuksköterskan ska kunna möta patienten och ha kunskap för att ge rätt vård. / Background: Substance syndrome is a chronic disease that results from long-term drug use. There are about 29,500 people in Sweden who have a developed substance syndrome. Risk factors can be past trauma, upbringing and heredity. The substance syndrome affects health both mentally and physically and leads to suffering. Stigmatization of the phenomenon exists in society. Additional knowledge is needed for the nurse to be able to meet the patient's needs. Aims: To describe adult’s experiences of living with substance abuse syndrome. Method: A qualitative analysis has been made on blogs written by people who themselves suffer from substance syndrome. Ethical considerations have been made to anonymize the people behind the blogs. Results: The result shows people's experiences under three main categories; feel a sense of belonging in a new environment, when the drugs take over and not being able to live under the influence of the drugs. Conclusion: More understanding of how people experience their addiction problems is required for the nurse to meet the patient and have the knowledge to provide the right care.

I uppsatsen studeras föreställningar om självmord bland yrkesverksamma inom Statens institutionsstyrelse [SIS] och Kriminalvården. Studien bygger på fyra semistrukturerade intervjuer som har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Den teoretiska ramen utgörs av sociologiska och individuella suicidteorier. Resultatet visar att orsaker till självmord tenderar att relateras till psykisk ohälsa med betoning på depression. Resultatet visar att båda verksamheterna arbetar aktivt för att motverka självmord, med hjälp av strategiska insatser och samverkan med andra aktörer. Vidare indikerar studien att det inte finns någon enkel förklaring till uppkomsten av självmord, det är ett komplext fenomen bestående av både individuella och samhälleliga faktorer. Självmord ska förstås som ett multifaktoriellt problem. I studien förs resonemang om hur strukturella förhållanden påverkar individers benägenhet att begå självmord.

Through a literature study of previous research, the study aims to investigate injection rooms in Europe. The study also aims to compile and discuss effects, both positive and negative, of injection rooms linked to the prevention of drug-related mortality. This is especially considered on the basis of possible obstacles related to the implementation of injection rooms in Sweden. The results show that injection rooms are seen as a harm reduction strategy, which can be motivated from both a user perspective and a public health perspective. Potentially, injection rooms have been shown to have positive effects on fatal overdoses and the spread of infection. What has been established is that injection rooms can work to reach an otherwise marginalized group. No negative effects have been demonstrated. Possible obstacles seen in the implementation of injection rooms in Sweden are the current drug policy which advocates vision zero. In order to fulfill the best function, it has been shown that the availability of injection rooms needs to be unlimited, which can be difficult to justify financially regarding the size of the target group.

Kombinationen missbruk och psykisk ohälsa, även kallat dubbeldiagnos, har blivit ett alltmer uppmärksammat fenomen i både forskning och på ett övergripande samhällsplan. Specialiseringen inom organisationer har enligt forskning lett till att individer med dubbeldiagnos riskerar att falla mellan stolarna, då de skickas mellan instanser på grund av att de inte uppfyller kriterierna varken inom Socialtjänsten eller hälso- och sjukvården. Tidigare forskning uppmärksammar komplexiteten hos individer med dubbeldiagnos, inte minst i behandling; den psykiska sjukdomen skapar hinder för individen att tillgodose sig missbruksvården och psykiatrisk vård kräver att individen är drogfri och nykter för att behandlingen ska ge resultat. Syftet med studien är att undersöka vilka förutsättningar de professionella inom missbruksvården upplever sig ha och vilka utmaningar de ställs inför i arbetet med klienter med dubbeldiagnos. Studiens empiri utgår från tre semistrukturerade intervjuer med fyra personer som arbetar klientnära på ett kommunalt stödboende och ett statligt behandlingshem. I resultatet identifierades tre övergripande teman: den mångfasetterade dubbeldiagnosen, motivationen som drivkraft och vikten av samverkan. Dubbeldiagnos är något som samtliga intervjupersoner kunde definiera på liknande sätt, och som upplevdes som frekvent förekommande bland klienterna på både stödboendet och behandlingshemmet. Förutsättningarna att stötta och behandla klienter med dubbeldiagnos beskrevs som inte helt okomplicerat, inte minst på grund av aspekter såsom tidsbrist, bristande kunskap, resurser och samverkan. Vikten av motivation framkom som en central aspekt inom missbruksvården för både stödboendet och behandlingshemmet, på grund av att motivationen är det som driver klienten att förbli nykter och drogfri både under och efter behandlingen. Samverkan beskrivs som komplex i förhållande till sekretess mellan verksamheter, ansvarsfördelning mellan organisationer och svårigheterna i att upprätta ett fungerande samarbete. Slutsatser från studien är att på grund av komplexiteten i dubbeldiagnos finns det ett behov av ökad kunskap hos de professionella, så att de kan bemöta klienterna och ge dem den bästa möjliga vården. Studien pekar på behovet av en högre grad av integrerad vård för att inte gå miste om helhetsperspektivet som utgör klientens problembild, speciellt inför arbetet med klienter med dubbeldiagnos.

Den här studien är en empiriskt grundad kvalitativ studie som undersöker samsjukliga personers perspektiv på fysisk aktivitet kopplat till psykiskt välbefinnande. För att samla in material användes intervjuer som var skriftliga och digitala, och för att analysera empirin användes tematisk innehållsanalys. Resultatet visar att fysisk aktivitet har en övergripande positiv inverkan på det psykiska välbefinnandet hos samtliga personer som intervjuades. Vidare visar resultatet att samtliga intervjupersoner uppgav att de inte alls, eller otillräckligt, blivit informerade eller rekommenderade fysisk aktivitet i sin behandling, men att de trots det har en övergripande positiv inställning till potentiell inkludering av fysisk aktivitet som del av behandling. Studiens resultat indikerar sammanfattningsvis att det således finns fördelar med att implementera fysisk aktivitet i behandling av samsjukliga, men att det trots sina påvisade fördelar inte verkar vara en vanligt förekommande behandlingsmetod när det kommer till behandling av personer med samsjuklighet.

Syftet med vår studie har varit att bidra med kunskap när det gäller praktikers syn på samsjuklighet, tvångslagstiftning och de etiska dilemman som kan uppstå. Vårt intresse grundar sig i att en av oss arbetar inom missbruksområdet och själv upplevt att det inte alltid fungerar med samverkan för klienter med samsjuklighet. Men ämnet blev också aktuellt genom det nya delbetänkandet av Samsjuklighetsutredningen “Från delar till helhet - en reform för samordnade, behovsanpassade och personcentrerade insatser för personer med samsjuklighet” (SOU 2021:93). Det vi ville förstå var huruvida praktiker inom socialtjänst och region ser på missbruk, utifrån ett sjukdomsperspektiv eller socialt problem. Samt hur de ser på den nya ansvarsfördelningen gällande tvångslagstiftningen. Ett annat syfte var att utforska olika etiska dilemman som både finns och kan uppstå vid den nya ansvarsfördelningen. Vi har utfört semistrukturerade intervjuer med praktiker inom socialtjänst och region som arbetar med målgruppen samsjukliga. Vi har analyserat vår empiri utifrån de teoretiska perspektiven etik och etiska dilemman samt använt oss av tidigare kunskapsläge. I studien kom vi fram till att praktiker är positiva till förslaget om den nya ansvarsfördelningen när det gäller tvångslagstiftningen för missbruk, LVM. De var även positiva till om att allt ansvar hamnar hos en huvudman. Vårt resultat när det gäller missbruk som sjukdomstillstånd visade att de flesta redan såg det så, men däremot att det kan leda till sociala problem. De etiska dilemman vi kunde upptäcka i vår studie var makt och kön. Vi upplever att det vi fått reda på i vår studie är sådant som tidigare har upptäckts i annan forskning, exempelvis behovet av samverkan för människor med samsjuklighet. Men slutsatserna vi kan dra är att förslaget som ges i Samsjuklighetsutredningen är nödvändigt ur praktikers perspektiv för människor med samsjuklighet. Men också för praktikers möjlighet att skapa förutsättningar för människor i social utsatthet.

Bakgrunden till studien är att människor som lever i missbruk ofta har en samsjuklighet med andra psykiatriska diagnoser. NEPO-teamet är en insats som beviljas av Skellefteå kommuns socialkontor. Målgruppen är individer med missbruksproblematik i kombination med neuropsykiatrisk problematik, men utan krav på fastställd diagnos. Den här studien syftar till att undersöka hur NEPO-teamets (neuropsykiatriskt omsorgsteam) vuxenbehandlare jobbar med målgruppen, samt undersöka de organisatoriska förutsättningarna, i form av resurser och förhållningssätt, sett ur de anställdas perspektiv. Studien utfördes genom semistrukturerade intervjuer med verksamhetschefen och samtliga anställda i NEPO-teamet. Resultatet av studien visar på att NEPO-teamets anställda inte är styrda att jobba efter en specifik metod och att personalen har ett väldigt stort handlingsutrymme. Deras ledord är ”strukturerad flexibilitet”, som genomsyrar kulturen i hela verksamheten. Det stora handlingsutrymmet uttrycks vara en förutsättning för att nå effekt i målgruppens komplexa problematik. NEPO-teamet jobbar med klienten i helhet, vilket innebär att de skräddarsyr stödet efter individen på alla klientens olika livsområden och använder sig av bland annat CRA-metoden som verktyg.

I varje klass går cirka fyra barn som lever under dysfunktionella förhållanden och det är upp till oss pedagoger att se dessa barn. Syftet med denna uppsats är att efter intervjuer med fyra personer som vuxit upp med en eller två missbrukande föräldrar få en inblick i hur deras skolgång sett ut. Vilken hjälp, råd och stöd fick de från sina pedagoger? Hur vill de att en pedagog ska förhålla sig gentemot dessa barn? Vi valde Antonovskys´s KASAM som teori för att analysera vårt resultat som efter analys visade på följande slutsats, ingen av våra informanter upplevde att de fick någon hjälp eller något stöd i skolan och deras viktigaste råd till pedagoger idag är att VÅGA FRÅGA! Den forskning vi valde ”Se de tidiga tecknen ”och ”Barn från utsatta livssituationer” var relevant så tillvida att vi fick bekräftat att som pedagog måste du se alla barnen och du måste skaffa dig verktyg för att hjälpa dem. Vi känner att under utbildningen har vi inte fått så mycket kunskap om barn från dysfunktionella familjeförhållanden och vill med denna uppsats ta reda på hur barnen själv vill bli bemötta. Vi kom fram till att vår uppsats fyller en stor funktion eftersom det inte finns mycket om hur barnen själv har upplevt sin skolgång och hur de vill att pedagogerna ska förhålla sig till dem.

Studiens syfte var att analysera hur svensk dags- och kvällspress framställer narkotikabrukare. Metoden som användes för att besvara syfte och frågeställningar var en kritisk diskursanalys. Studiens teoretiska grund var socialkonstruktionism och kritisk diskursanalys i relation till Goldbergs (2010) stämplingsteoretiska modell. Resultatet visade på beskrivningar av narkotikabrukare som kriminella, utsatta, offer och beroende. Vad som också framkom var en bild av narkotikabrukare som en helt vanlig person, en Svensson med familj, barn och fast anställning. De diskurser som uttyddes var en förövardiskurs, en offerdiskurs och en normaliseringsdiskurs. Utifrån den stämplingsteoretiska modellen kunde det tolkas som att både offerdiskursen och förövardiskursen är stigmatiserande och således med i skapandet av avvikare medan normaliseringsdiskursen kan sägas vara icke-stigmatiserande för narkotikabrukare. / The purpose of the study was to analyse how the Swedish daily and evening press portraysdrug users. The method used to answer the purpose and questions of the study was a critical discourse analysis. The theoretical basis of the study was social constructionism and critical discourse analysis in relation to Goldberg's (2010) stigma theory. The results showed descriptions of drug users as criminals, victims and addicts. What also emerged was an image of drug users as an ordinary person with a family, children and full-time employment. The interpreted discourses were an offender discourse, a victim discourse, and a normalization discourse. Based on the stigma theory, it could be interpreted that both the victim discourse and the perpetrator discourse are stigmatizing and thus involved in the creation of deviants while the normalization discourse can be said to be nonstigmatizing for drug users.

This qualitative study consists of eight interviews. The selection of respondents is individuals who have a background as a former addict, who currently lives a drug-free life.  The respondents are members of NA (anonymous drug addicts) in Skåne. In our study, we have chosen to examine how women and men are treated by society and the surroundings, given the background as a former addict. Furthermore, the study will deepen on whether the gender aspect has played an influential role in being considered a socially accepted citizen. We also want to inform the feelings, thoughts and experiences of the respondents about stamping and gender.  We used the hermeneutic perspective to interpret our results and get an overall picture. The results show that all respondents feel that they are treated differently based on gender aspects of what is male and female. The results also show that the majority of the male respondents have been denied treatment for their addiction, and have been sent home with a few words such as "you are a man you can do it on your own". Furthermore, the results show that it is more shameful to be an addict as a woman than a man. The majority of the results that emerged based on our interpretations of the empirical material agree with our pre-understanding that we had before we began this study. Keywords: Substance abuse, gender differences, gender, deviators, stamping, stigma / Denna kvalitativa studien består av åtta intervjuer. Urvalet består av individer som har enbakgrund som före detta missbrukare, som lever ett drogfritt liv. Respondenterna ärmedlemmar i NA (anonyma narkomaner) i Skåne. I vår studie har vi valt att undersöka hurkvinnor respektive män bemöts av samhället och omgivningen, med tanke på bakgrundensom före detta missbrukare. Vidare kommer studien fördjupa i hur könsaspekten har varit enpåverkande roll för att anses som en socialt accepterad samhällsmedborgare. Vi vill ävenupplysa känslor, tankar och upplevelser respondenterna har kring stämpling och genus.Vi använde oss av det hermeneutistiska perspektivet för att tolka vårt resultat och få enhelhetsbild. I resultatet framgår det att alla respondenter upplever att de blir behandlade olikautifrån genusaspekter vad som är manligt och kvinnligt. Där majoriteten av manligarespondenterna blivit nekade till behandling för sitt missbruk, och blivit hemskickade mednågra ord som “du är en man du klarar det på egen hand”. Vidare framgår det i resultatet attdet är mer skamligt att vara en missbrukare som kvinna än en man. Resultatet av detempiriska materialet stämmer i stort sätt överens med vår förförståelse.