Syftet med föreliggande uppsats har varit att undersöka den muntliga interaktionens funktion och utrymme i sfi-undervisningen.  Uppsatsen har utgått från fyra forskningsfrågor, där två riktar sig till sfi-läromedel, och två till sfi-lärare. För att besvara uppsatsens forskningsfrågor har vi intervjuat fyra verksamma sfi-lärare och gjort kvalitativa innehållsanalyser av deras läromedel. Vi har därmed undersökt de aktuella lärarnas syn på muntlig interaktion samt deras undervisningspraxis. I läromedelsanalyserna har vi undersökt hur stort utrymme den muntliga interaktionen får, samt vilken karaktär och vilket syfte de muntliga övningarna har. Studiens resultat blev att både de analyserade läromedlen och de intervjuade lärarna använde muntlig interaktion som metod för andraspråksinlärningen. De kvalitativa innehållsanalyserna visade att samtliga läromedel, i varierande utsträckning, uppmuntrar till interaktionella moment med innehåll snarare än form i centrum. Resultatet från intervjuerna visade att lärarna värderar den muntliga interaktionen högt. De använde sig av läromedlen som grund i planerandet och utförandet av undervisningen, någonting som stämmer överens med tidigare forskning. Trots att lärarna fann sina läromedel något bristfälliga gällande muntliga övningar, såg de inget problem med att skapa egna diskussionsövningar utifrån böckernas texter. Diskussionsövningar tenderar att ha en innehållsbaserad karaktär, med ett intersubjektivt meningsskapande som syfte. Den muntliga interaktionen blir då en undervisningsprincip, snarare än ett undervisningsmål.

Syftet med denna studie är att undersöka hur två förlagsutgivna läromedel för ämnet engelska i Sverige bidrar till att stimulera elevers muntliga kommunikativa förmåga, samt hur de två läromedlen förhåller sig till varandra utifrån denna aspekt. En enkätundersökning ligger till grund för vår litteraturstudie, där fokus har varit att bilda oss en uppfattning om vilka förlagsutgivna läromedel i ämnet engelska som förekommer för årskurserna 1-3. Dessa läromedel visade sig vara Magic! 3 och Learn English. I vår granskning av dessa två läromedel har vi valt att utgå från de tre aspekterna social interaktion, engelska som ett dominerande språk samt förekomst avsånger och ramsor, eftersom forskning visat att dessa aspekter är viktiga förutsättningar för utvecklandet av unga elevers muntliga kommunikativa förmåga. Resultatet visar att båda läromedlen innehåller parövningar som enda uttalatinteraktiva aktiviteter. Ett annat resultat är att det svenska språket förekommer i instruktioner och översättningar i Magic! 3 men inte i Learn English, och ett tredjeatt båda läromedlen saknar tillhörande rörelser i samband med sånger och ramsor. Inte desto mindre är en av de slutsatser som vi dragit utifrån detta är att även deläromedelsdelar som inte uppenbart är interaktiva aktiviteter ändå kan användas i ett muntligt kommunikationsfrämjande syfte, genom att de sätts i ett interaktivt sammanhang. En annan slutsats vi har dragit är att Magic! 3 inte är uppbyggt i enlighet med forskningen, gällande användandet av svenska översättningar. Vi kan även dra slutsatsen att läromedlen bör vidareutvecklas gällande olika metoder för språklig input, exempelvis tillhörande rörelser till de inkluderade sångerna och ramsorna.

Syftet med denna studie är att ta reda på om det bedrivs någon medveten träning i muntlig framställning i ämnet svenska på gymnasiet. Vilken attityd och inställning har lärarna till muntlig framställning och retorik och i vilken omfattning ingår det i de olika kurserna? Vidare studeras i vilken mån lärarna upplever att eleverna behöver stöd och hjälp i sin utveckling till offentliga talare. Undersökningen består av enkät och intervjuer. Resultaten visar att flera lärare bedriver ett engagerat och medvetet arbete med systematatisk talträning. Arbetet med detta omfattar i de flesta fall 30% eller mer av kurstiden. Lärarna upplever att elevernas behov av hjälp är i många fall mycket stort men att det varierar. Den största svårigheten är att stärka deras självförtroende så att de vågar hålla ett anförande. Slutligen konstateras att lärarna önskar större möjligheter till kompetensuveckling i ämnet.

I dagens svenskundervisning är det mestadels läraren som äger talutrymmet och eleverna får sällan tillfälle att använda sin muntliga kommunikativa kompetens. Eftersom läraren har stort inflytande på undervisningen är studiens syfte att undersöka hur den muntliga kommunikativa kompetensen uttrycks när läraren undervisar, hur läraren möjliggör och begränsar elevernas muntliga kommunikation i svenskundervisningen. Med utgångspunkt i ett observationsschema har sex strukturerade observationer genomförts i grundskolans yngre åldrar. Empirin har deskriptivt analyserats och resultatet visar en förhållandevis jämn fördelning av att läraren möjliggör och begränsar elevernas muntliga kommunikativa kompetens. Läraren möjliggör elevernas muntliga kommunikativa kompetens genom att ställa frågor och låta eleverna svara på frågor. Läraren begränsar genom att själv använda talutrymmet och låta eleverna arbeta enskilt. Slutsatsen är att läraren både möjliggör och begränsar elevernas muntliga kommunikativa kompetens i undervisningen i samma utsträckning. Dessutom dras slutsatsen att lärarna behöver bli bättre på att låta eleverna vara muntligt aktiva i undervisningen. Studien bidrar därmed med kunskap hur lärare kan bli medvetna om de möjliggör eller begränsar elevernas muntliga kommunikativa kompetens och därigenom utveckla sin undervisning då eleverna blir muntligt aktiva. Studien bidrar dessutom med kunskap till lärare som inte har elevernas muntliga kommunikativa kompetens i fokus i sin nuvarande undervisning. Det är av intresse att studera vidare kring huruvida elevernas muntliga kommunikativa kompetens påverkas av lärarens frågor.

Svensk matematikundervisning har under lång tid kritiserats för att eleverna arbetat enskilt i sina matematikböcker. På så sätt har eleverna inte fått möjlighet att kommunicera matematik och därför inte kunna utveckla sin kommunikativa förmåga. Men mycket har hänt i svensk matematikundervisning de senaste åren. En ny läroplan har kommit och många lärare har fått vidareutbildning i matematik genom Matematiklyftet. Denna studies syfte är att undersöka hur lärare resonerar om betydelsen av muntlig kommunikation i matematik och vilka arbetsformer de säger sig använda för att främja den. Totalt har fem lärare som arbetar i årskurs F-3 intervjuats. Två av lärarna bedriver sin undervisning helt utan matematikbok. Resultatet visar att lärarna prioriterar interaktionen mellan eleverna. Lärarna anser det vara viktigt att de själva använder sig av ett korrekt matematiskt språk, men har olika syn på hur viktigt det är att eleverna gör det. Lärarna använder sig av flera kommunikationsutvecklande metoder i sin undervisning och använder flertalet semiotiska resurser för att möta olika elevers lärstilar. Slutsatsen är att det inte finns några direkta skillnader mellan de lärare som använder matematikbok och de som arbetar utan matematikbok gällande hur de resonerar kring muntlig kommunikation och hur de beskriver sin matematikundervisning. Det skulle vara intressant att genom vidare forskning undersöka hur lärare arbetar med muntlig kommunikation med elever med svenska som andraspråk.

Syftet med studien är att utifrån ett lärarperspektiv beskriva den muntliga kommunikationens betydelse för att utveckla språk- och kunskapsförmågor hos flerspråkiga elever, samt hur flerspråkigheten präglas i lärares utformning och innehåll av undervisningen. Den muntliga kommunikationens betydelse för en god språk- och kunskapsutveckling genomsyras av det sociokulturella perspektivet, som är den teoretiska förankringen i denna studie. För att uppfylla studiens syfte samt besvara dess frågeställningar har vi gjort kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fem lärare. Resultatet av studien visar att lärarna har en samstämmig syn på den muntliga kommunikationen som utgångspunkt för majoriteten av undervisningen och att den är viktig för stöttning och integrering av flerspråkiga elever, vilket stämmer överens med den tidigare forskningen som presenteras i studien. Dessutom har lärarna en positiv inställning till elevernas förstaspråksanvändning med syftet att tillägna sig det svenska språket och som resurs för att lära sig mer. För att komplettera den muntliga kommunikationen använder lärarna även andra kommunikationsstrategier för att stötta flerspråkiga elever. Lärarna var överens om att elevernas egna erfarenheter och förkunskaper fungerar som utgångspunkt för deras undervisning. En slutsats vi kan dra är att lärarna inte utgår från ett transspråkande arbetssätt, vilket var en hypotes vi hade vid planeringen av studien.

Studiens syfte är att fördjupa kunskapen om hur fyra lärare i årskurs F-3 upplever skillnader i elevers talutrymme, utifrån genus och andra samband, och lärares arbetssätt för att gynna talutvecklingen hos elever. Studiens ansats är kvalitativ och genomförd med hjälp av semistrukturerade intervjuer med verksamma lärare. Resultatet visar varierande utsagor gällande talutrymmets fördelning mellan elever utifrån genus och andra samband. Det finns dessutom både likheter och olikheter i hur lärare arbetar med muntlig framställning i klassrummet. Slutsatsen är att lärare bör vara uppmärksamma på hur talutrymmet är fördelat i klassrummet, vare sig det handlar om genus eller andra samband. I arbetet med muntlig framställning är det viktigt att bemöta alla elevers individuella behov och även att variera och anpassa arbetssätt efter dessa. För att främja klassrumsklimatet behöver läraren prioritera relationsarbetet och arbeta för en trygg lärandemiljö.

Muntlighet och förmågan att hålla i muntliga framställningar är en av de centrala delarna i svenskundervisningen på gymnasieskolan. Talängslan är nära förknippat med muntlighet och kan vara ett hinder för elever i samband med muntliga framställningar. Syftet med kunskapsöversikten är att få en överblick av studier om talängslan i samband med muntliga framställningar i skolan. Fokus ligger på att utreda hur talängslan visar sig hos elever samt vilka didaktiska möjligheter och problem som finns i det förebyggande arbetet mot talängslan. Resultatet visar att det finns flera faktorer bakom talängslan som är genomgående i de undersökta studierna. Mest förekommande orsaker till talängslan är kopplade till publiken och elevers oro för bristande ämneskunnande och förberedelser. Viktigast för lärare i det förebyggande arbetet mot talängslan är att erbjuda elever många tillfällen till övning, tryggt klassrumsklimat samt anpassat stöd vid behov.

Denna studie presenterar problematiken med att elever med åren blir allt mer tysta under sin engelskundervisning; där lärare finner svårigheter med att uppmuntra elever att prata engelska. Studien presenterar tidigare forskning som belyser möjliga anledningar till att elever blir tystare med åldern, vilket enligt forskning, kan bero på oro, dåligt självförtroende och avsaknad av en trygghetskänsla.  Syftet med denna studie var att ta reda på åk 4–6 lärares åsikter om hur mycket elever talar engelska. Denna studie syftar till att besvara frågan: Hur resonerar lärare kring faktorer som kan påverka elevers vilja inför muntlig kommunikation på engelska? Studien presenterar också hypotesen om att lärare kommer att uttrycka att det är viktigt att skapa trygghet hos eleverna. Det är viktigt för elever att upprätthålla en muntlig kommunikation under sin engelskundervisning. I resultatet framkom att lärarna resonerade kring flera faktorer som påverkar elevernas muntliga kommunikation: trygghet, oro och självförtroende. Resultatet gav också stöd för studiens hypotes, där de deltagande lärarna uttryckte att det upplevdes viktigt att skapa en trygghet hos eleverna för att de ska kunna uttrycka sig muntligt under engelskundervisningen. De implikationer som kan dras ur studiens resultat är att lärare bör ta hänsyn till elevers trygghet, oro och självförtroende. Det identifierades i resultatet att eleverna var mer villiga att prata i mindre grupper, vilket i sin tur främjar elevernas muntliga kommunikation under engelskundervisningen.

Den orosfyllda inställningen till att ställa sig och redovisa inför klassen är något som många elever delar. Vi ville med denna uppsats undersöka hur dagens elever får öva på de muntliga färdigheter som de senare ska examineras i. Därtill befinner sig dagens lärare i en verksamhet där information om vad som ska läras ut fås utifrån läroplanen, men hur det ska läras ut är mer tolkningsbart. Detta reducerades till våra frågeställningar: “Hur återspeglas kunskapskraven som berör muntlig redogörelse i läromedelstext för årskurs 4 till 6?” respektive “Vad skapar de föreslagna övningarna i muntlig redogörelse för möjligheter eller utmaningar för lärarens undervisning?”. Studien baserades på en läromedelsanalys där tre läromedel som fanns tillgängliga på Uppsala universitetsbibliotek undersöktes. Dessa läromedel är producerade för svenskämnet, årskurs 4-6. Analysresultaten kopplades sedan till teorin, som bestod av såväl partesläran som de retoriska grundpelarna; “ethos”, “logos” och “pathos”. Av de två kunskapskraven som berör det som undersöktes bestod slutsatsen i att kunskapskravet gällande “fungerande inledning, innehåll och avslutning” var mer framträdande än det som gäller “anpassning till syfte och mottagare”. Dock får eleven många tillfällen att öva på fler retoriska aspekter än det som syns i de två kunskapskraven. Det fanns inget i vår insamlade empiri som uttryckligen stöttade eleven i att komma över talrädsla. Däremot kunde de tips som gavs, samt de lekfulla omständigheter som vissa övningar skedde i vara sådana indirekta bidrag som kan tänkas motverka en orosfylld inställning till tal.