Denna undersökning är en analys av intervjuer som är genomförda med fyra informanter. Tre av dem är första generationens invandrare och den fjärde är andra generationens invandrare. Jag har som ambition att problematisera termen invandrare utifrån begreppet identitet. Jag undersöker hur identiteter skapas, formas och utvecklas i samband med migration. Rami kommer från Irak, Maria kommer från Guatemala, Line kommer från Norge och Kristina är född och uppvuxen i Sverige av kroatiska föräldrar. Genom att ha låtit informanterna berätta om vem de är, hur deras liv ser ut och hur de har upplevt sina migrationer har jag undersökt om och i så fall hur deras identiteter har påverkats av detta. Det finns olika faktorer som påverkar en individs identiteter, och en av dem är etnicitet. Jag har konstruerat en analysmodell av etnicitet som jag har använt i analysen av källmaterialet för att se hur etnicitet har påverkat informanternas identitetsskapande. Som en bas för undersökningen utgår jag från den amerikanske socialpsykologen Georg Herbert Meads teori om symbolisk interaktion, som förklarar hur identiteter skapas och utvecklas. Hans teori beskriver hur individen påverkas av kontexten och att kommunikation med andra individer är utvecklande för individens identiteter.

I slutet av 1800-talet startade många västeuropeiska länder vad som kallats "kampen mot tuberkulos". Sjukdomen skulle stoppas genom en utbyggd vård och förebyggande insatser. Barnhemmet jag har undersökt startades 1930, och syftet var att undvika smittspridning genom att ta emot barn till tuberkulossjuka. På 1950-talet breddades intagningen i takt med att tuberkulosen minskade. Trots detta kvarstod institutionens ursprungliga behandlingsideologi - att fämja hälsa genom näringsriktig kost och utomhusaktiviteter, och att vara ett hemlikt barnhem. Uppsatsen bygger till stor del på muntliga källor, vilket på många sätt har påverkat resultatet. Under intervjuerna fick jag höra om bestraffningar och andra kännetecken för totala institutioner, men också hur barnen bemötte dessa kontrollerande drag. Att se barnhemmet endast som ett uttryck för social kontroll blev omöjligt när jag lyssnade till minnen av gemenskap, trygghet och starka traditioner. Mötet med före detta barn och anställda på Marklunda barnhem tvingade också fram ett experiment med det akademiska skrivandet; den här uppsatsen är skriven som ett brev. / In the late 19th century, many western European countries formed tuberculosis programs consisting of special care and preventive measures. I have examined an orphanage that in 1930 started to receive children of the urban poor, in order to isolate them from their contagious parents. In the 1950s the admission became broader as the tuberculosis decreased. However, the institution’s care ideology - open air activities and nutritional treatments in a home-like and healthy environment - was sustained. My understanding of everyday life at this institution has been altered by the use of oral history. The nine informants told me about punishments and other characteristics of total institutions, but also how they resisted this. To regard the orphanage only as a means of social control became impossible when listening to memories of fellowship and strong traditions. Encountering former residents of the orpanage also made me experiment with academic writing; this thesis is formulated as a letter.

I Egendomslösa historier: Om historieproduktion i de jordlösas rörelse (MST) undersöks berät- telser om det förflutna med upphov inom den sociala rörelsen o movimento dos trabalhadores rurais sem terra (de jordlösa lantarbetarnas rörelse) i Brasilien. Uppsatsens syfte är att utöka förståelsen för hur berättelser om det förflutna kan användas som en samhällsförändrande kraft. I uppsatsen ställs frågan om hur berättelser om det förflutna blir en resurs för MST:s pågående organisering och kamp. Frågan undersöks med perspektiv från muntlig historia och med narrativ analys. Som material används filmen Raiz forte (på svenska “Starka rötter”), A históra da luta pela terra e o MST som är en inom rörelsen välspridd och ofta diskuterad historiebok samt levnadsberättelser från tre deltagare i rörelsen. Uppsatsens resultat är att berättelser om det förflutna blir en resurs för social förändring genom att de berättas med narrativ struktur som är inkluderande, aktiverande och som hjälper de jordlösa att framträda som berättare. Viktigt är också det sätt på vilka berättelserna omsätts, det vill säga i rörelsens bas som är ett sammanhang präglat av muntliga utbyten och deltagande demokrati. / In Unpropertied Stories: The Social Production of History in the Landless’ Movement (MST) I explore stories about the past with origin in the brazilian social movement o movimento dos trabalhadores rurais sem terra (the landless rural workers’ movement). The purpose of the thesis is to enhance the understanding for how narratives about the past can be used in social change. The starting point for the thesis is a question about how the past becomes a resource for the ongoing struggle and organisation that the MST performs. This question is elaborated with perspectives from oral history and narrative analysis. Material is collected from the movie Raiz forte (in english “Strong Roots”), A história da luta pela terra e o MST which is common and well spread among the participants of the movement, and personal narratives from three of the movement’s participants. The result of the thesis is that narratives about the past becomes resourceful for social change because they are told with a narrative structure that is inclusive, activating, and that invites the landless to become story tellers of their own making. Further important is the way in which the stories are being told and lis- tened to, that is in the movement’s base which is a context dominated by oral exchange and participatory democracy.

Syftet med denna litteraturstudie var att sammanställa vetenskaplig kunskap om vilka rapporteringssystem som finns samt om något av dem leder till större patientsäkerhet. Metoden som har använts för att få fram resultatet är en systematisk litteraturstudie där vetenskapliga artiklar granskas. Det finns fyra olika rapporteringssätt: muntlig rapport, bandspelarrapport, tyst rapport och bedsiderapport. Inget av dem leder ensamt till ökad patientsäkerhet. Resultatet baseras på nio vetenskapliga artiklar. Resultatet visar att då muntlig rapport används kan informationen som tas upp vara irrelevant för patientvården. Det kan bli sjuksköterskans egna personliga värderingar om patienter som tas upp och viktig information faller i glömska, vilket kan spela en avgörande roll för kvaliteten på vården och patientsäkerheten. Ytterligare forskning kring rapporteringssystem och patientsäkerhet behövs och då mer inriktad på empiriska studier. / The aim of this literature review was to compile scientific knowledge of which systems of reporting that exists and if any of them will lead to a greater patient safety. The methods used to bring out the results is a systematic literature review were scientific articles has been examined. There are four ways to carry out a report: the verbal handover, the taped report, the silent/written report and the bedside report. Neither of those will alone lead to an increased safety for the patients. The result is based on nine scientific articles. The result indicates that when verbal handovers are used the information can be irrelevant to the patient care. The nurses’ personal judgements about the patients are often brought up during the verbal handover and important information is forgotten. This can play a vital role for the care of the patients and also their safety. Further research about systems of reporting and patient safety is needed and then in an empirical style.

Idag ställer både skolan och samhället höga krav på elevers och medborgares muntliga förmåga. Dessa krav kan bli en utmaning för lärare till talängsliga mellanstadieelever då det saknas allmänna strategier och riktlinjer att ta del av. Syftet med föreliggande studie är därför att undersöka vilka strategier som grundskollärare inom svenskämnet använder för att stödja talängsliga elever i årskurs 4–6, samt hur grundskollärare arbetar med formativ bedömning i detta sammanhang. För att besvara studiens syfte och forskningsfrågor användes ett kvalitativt angreppssätt, där sju svensklärare inom grundskolan deltog genom semistrukturerade intervjuer. Resultatet analyserades med hjälp av tematisk analysmetod och diskuteras sedan med utgångspunkt i tidigare forskning samt de teoretiska utgångspunkter som studien tar avstamp i, vilka är det sociokulturella perspektivet och formativ bedömning. Resultatet visar att lärarna använder flertalet överensstämmande strategier, såsom att möta elevens behov genom en individanpassad undervisning, utforma ett tryggt klassrumsklimat, avleda uppmärksamheten från eleven samt ge positiv återkoppling som stärker elevens självförtroende. Studiens slutsats är att samtliga strategier behöver vara flexibla och anpassade till varje enskild elev och situation. Det finns med andra ord inte en lösning som lämpar sig till alla. Därför behöver lärare ha en god förståelse för talängsliga elevers behov. Ytterligare forskning behövs inom ämnet då tidigare forskning främst fokuserat på äldre elever med talängslan, vilket gör att det i dagsläget kan finnas kunskapsluckor när det kommer till stödjande strategier för de yngre åldrarna.

I den här studien undersöktes vilka metoder som aktiverar elever i muntlig interaktion och som stöttar elever med svag språkförståelse i de naturvetenskapliga ämnena och i allmänhet. Studiens metod består av fyra semistrukturerade intervjuer och fyra ostrukturerade observationer av NO lektioner. Studien visade att samtliga fyra lärare använde sig mycket av varierande undervisning med stort fokus på samspel och interaktion med andra. Lärarnas förklaring till detta var att ordförrådet måste byggas upp för att eleverna ska kunna utrycka sig verbalt. Genom samspel och interaktion med varandra, maximeras elevernas verbala uttrycksförmåga och tillgängliga lärmiljöer underlättar elevernas inlärningsförmåga enligt lärarna.  De metoder som användes av lärarna för att hjälpa eleverna att aktivera deras muntliga förmåga var tydlighet, struktur och möjligheter att språka i olika sammanhang. Lärarnas motivering till detta var att eleverna som har svag språkförståelse måste använda språket ofta och i många olika sammanhang, men för att kunna göra detta, speciellt i naturvetenskapliga ämnena, måste det finnas tydlig struktur och ramar som hjälpmedel för att eleverna ska kunna använda språket.  Studiens resultat visade att lärarna behöver variera sin undervisning, anpassa utifrån alla elevers individuella förutsättningar och konkretisera genom mycket visuellt stöd och struktur. Lärarnas uppfattning var att först då kan eleverna få en språkutvecklande undervisning som möjliggör muntlig delaktighet för samtliga elever.

Kommunikationsförmåga inom ämnet matematik beskrivs enligt Skolverket som förmågan att använda matematikens uttrycksformer för att samtala om och redogöra för frågeställningar, beräkningar och slutsatser. Muntlig kommunikation är centralt då lärande sker i samspel, och därmed utgör interaktion en viktig aspekt för att elever ska kunna delta aktivt i sitt lärande. I denna studie undersöks förekomsten av uppgifter, i tre olika läroböcker, som utifrån uppgiftsbeskrivningen skapar möjligheter för elever att kommunicera muntligt med varandra. Innehållet i läroböckerna, ämnade för matematikundervisning i årskurs 4 analyseras i syfte att synliggöra i vilken omfattning uppgifterna i de olika läroböckerna innehåller uppmaningar som innebär att eleverna ska samarbeta och kommunicera muntligt. Resultatet visar att endast ett fåtal av uppgifterna i läroböckerna är avsedda att skapa tillfällen för muntlig kommunikation, vilket leder till begränsade möjligheter för elever att utveckla detta. Studiens resultat visar därmed betydelsen av att göra medvetna val i undervisningen.

Syftet med studien är att undersöka vilka konsekvenser en pandemiinitierad (covid-19)distansundervisning i muntlig argumentation har medfört i en årskurs 3 klass på gymnasiet. Det är en kvalitativ undersökning som har genomförts med en lärarintervju, fyra elevintervjuer och två observationer för att komplettera varandra. Resultatet visar att intervjuerna med lärare och elever bekräftar varandra, likväl som observationerna. Slutsatsen av studien är att det finns fler nackdelar med distansundervisningen än vad det finns fördelar.

Syftet med denna studie är att skapa kunskap om SFI-lärares arbete kring webbaserad undervisning, samt vilka digitala verktyg de använder och på vilket sätt lärarna främjar språkinlärning, när det gäller muntlig interaktion och produktion och vilka metoder som används. Jag vill också ta reda på vad SFI-lärarna har för utmaningar och möjligheter med undervisning på distans.Den här studien bygger på den sociokulturella teorin. Metoden som används är kvalitativ. Materialet samlades med hjälp av enkäter som skickades via mejl till sex SFI-lärare från tre olika skolor. Resultatet av undersökningen visade att de tillfrågade SFI-lärarnas fjärrundervisningstimmar skiljer sig mellan 3h och 15h. Resultatet visade också att samtliga tillfrågade SFI-lärare använder Microsoft Teams och Lunis Liber som digitala hjälpmedel vid fjärr- och distansundervisning. Studien har även tydliggjort att vid webbaserad undervisning uppstår problem med teknik och dåligt nätverk. Samtliga tillfrågade lärare försöker använda den största delen av lektionen till att utveckla elevernas muntliga färdigheter och finner det väldigt utmanande på distans. I resultatet framgick också att samla bedömningsunderlag är mycket svårare på distans. Vidare visade resultatet att IT-support är önskvärt både för lärare och elever. Att genomföra prov, läxförhör och hörförståelse är något lärarna endast kan utföra på plats. De möjligheter med webbaserad undervisning som resultatet tog fram är: flexibilitet, besparing av tid, bättre elevkontakt, mer individ anpassad undervisning samt den digitala kompetensen utvecklas både hos lärare och elever. Avslutningsvis presenteras förslag till vidare forskning.

Då strategier är vagt beskrivna i styrdokument och svåra att observera hos elever är studiens syfte att undersöka några lärares förmåga att uppfylla läroplanens krav när det gäller undervisning och bedömning av strategier i muntlig kommunikation i engelska och slutligen utifrån litteratur ge exempel på hur det kan konkretiseras i klassrummet. Genom kvalitativa metoder inom fenomenologin har observationer och intervjuer med tre lärare genomförts och analyserats. Resultatet visar att lärare är överens gällande styrdokumentens otydlighet. Dessutom är strategibegreppet vagt beskrivet och saknar gemensam definition bland forskare. Lärares metoder för att undervisa strategier sker både genom direkt och indirekt undervisning och båda metoderna får stöd i forskning. Materialet som ska bidra med mer förståelse till kursplanen, kommentarmaterialet, används inte av lärare. Det leder till att lärare inte blir medvetna om vilka strategier elever rekommenderas att använda och att bedömningen av kunskapskravet blir godtyckligt. Lärare anser dessutom att strategier är svåra att upptäcka då vissa strategier inte sker synligt eller att de sker i samband med att elever interagerar i par eller helklass. Problemet med att upptäcka vilka strategier som används av ”duktiga elever” gör att progressionen i kunskapskravet kan ifrågasättas. Resultatet visar på ett utvecklingsbehov av metoder för att undervisa strategier i muntlig kommunikation samt att resurseffektiva metoder för bedömning behöver identifieras. / When strategies are vaguely described in steering documents and difficult to observe with students, the aim of the study is to investigate the ability of some teachers to fulfil the curriculum's requirements in terms of teaching and assessing strategies in oral communication in English and finally based on literature giving examples of how it can be made concrete in classroom. Through qualitative methods in phenomenology, observations and interviews with three teachers have been carried out and analysed. The result shows that teachers agree on the obscurity of the steering documents. In addition, the strategy concept is vaguely described and lacks a common definition among researchers. Teachers' methods for teaching strategies take place through direct and indirect teaching and both methods are supported in research. The material that will contribute more understanding to the syllabus is not used by teachers. This means that teachers do not become aware of which strategies students are recommended to use and that the assessment of the knowledge requirement becomes arbitrary. Teachers also believe that strategies are difficult to detect, as some strategies are not visible or that they occur in connection with pupils interacting in pairs or in full class. The problem of discovering which strategies are used by "good students" makes the progression of the knowledge requirement questionable. The results show a need for development of methods for teaching strategies in oral communication and that resourceefficient methods of assessment need to be identified.