Uppsatsen syfte är att undersöka vilka normer om funktion och funktionsnedsättning som reglerar när, var och hur personer med icke-synliga funktionsnedsättningar upplever att de kan passera som icke-funktionsnedsatta. Författaren analyserar förståelser av passering hos personer med icke-synliga funktionsnedsättningar utifrån en intersektionell förståelse av funktion, kön och genus. Med hjälp av transteoretiska tankar kring passering som praktik finner författaren flera likheter mellan hur tillfällen till passering skapas och förstås hos personer med funktionsnedsättningar och transpersoner både i en social och medicinsk kontext.

SAMMANFATTNING Fenomenologi handlar om att finna ett fenomens kärna, dess essens. Utgångspunkten är att alla fenomen har en mening för människor och är en del av människans livsvärld – hur hon ser på världen. Med utgångspunkt i livsvärldsperspektivet, och med fenomenologisk filosofi- och metodansats, har jag intervjuat fem mödrar i ett försök att finna föräldraskapets essens. Utifrån att det inom aktuell forskning framkommer en tudelad syn på neuropsykiatriska funktionvariationers vara eller icke-vara syftar denna studie till att beskriva och klargöra vad som konstituerar fenomenet föräldraskap till barn med NPF, utifrån vad som framträder i mödrarnas beskrivning av sitt föräldraskap. Resultatet visar att föräldraskapet kännetecknas av engagemang där föräldern agerar för rätt hjälp. En fungerande vardag underlättar och planering och strukturering är ett stort vardagsengagemang. Vidare kännetecknas föräldraskapet av att möta omvärlden, dels i form av ensamhet men också med styrka, där mötet med omvärlden leder till en inre konflikt hos föräldern. Slutligen kännetecknas föräldraskapet av en emotionell förbindelse, ett symbiotiskt förhållande, som är både närande och tärande där föräldern ger sitt barn allt och anpassar sitt liv efter barnet samt möter barnets ibland mycket svåra tankar och känslor. Här innefattas också förälderns egna känsloupplevelser. Nyckelord: Fenomenologi, Livsvärldsperspektiv, Föräldraskap, NPF, Sociala- och beteenderelaterade svårigheter

Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka om gymnasielärare i instrument/sång-kurser tycker att de fått tillräcklig utbildning från sina högskoleutbildningar samt fortbildning från sina arbetsgivare för att kunna bemöta elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar på ett lämpligt sätt. Frågeställningarna handlar om vad lärare i INSÅ behöver tänka på i sin undervisning av elever med NPF, samt vilken utbildning/fortbildning de fått för att kunna möta och undervisa dessa elever. Intervjuer har genomförts med 9 musiklärare som alla undervisar i INSÅ på estetiska programmet inriktning musik. Resultatet, som har analyserats ur ett sociokulturellt perspektiv, visar att endast en av lärarna under sin lärarutbildning fått en kurs i specialpedagogik, och att ingen av de intervjuade lärarna fått någon fortbildning av betydelse från sin arbetsgivare. Samtliga lärare önskar fortbildning från sin arbetsgivare om NPF, då de alla möter och undervisar elever med dessa diagnoser. De upplever att den kunskap de har idag beror mycket på lärarens eget intresse och de önskar djupare kunskap om hur de kan känna igen och bemöta NPF.

Denna studie omfattar erfarenheter som uppstår när en elev med särskilt behov får ta del avdigitala verktyg som hjälpmedel i undervisning. Arbetet grundar sig i en deltagandeobservation samt fem intervjuer om fenomenet användandet av digitala verktyg i skolan, medfokus på visuella metoder via digitala verktyg som stöd för elev med NPF. Det hela bearbetasgenom en fenomenografisk ansats där slutsatser även har representerats visuellt som ettkonstverk i ett pedagogiskt forum på Konstfack. Genom inkludering som teori vill dennastudie bidra med en diskussion om hur digitala verktyg kan vara ett stöd för elever medneuropsykiatriska funktionsvariationer. Studien utgår från att digitala verktyg har en relationtill ämnet bild eftersom de visuella metoderna via digitala verktyg grundar sig i bildteknikersom går att använda som undervisningsmetoder i alla ämnen. Därmed använder sig studien aven visuell metod för att gestalta erfarenheterna kring neuropsykiatriska funktionsvariationer iett konstverk som skapas digitalt med en ritplatta.Studien resulterar i kännedom om erfarenheter kring visuella ledtrådar som hjälpmedel genomfenomenet användandet av digitala verktyg i skolan kopplat till forskning och en inkluderandelärmiljö. Relevanta elever och pedagoger har deltagit som informanter i denna studie genomatt svara på intervjufrågor. Analysen sammanställer det empiriska materialet i kategorierna:Inkludering, digital kompetens och sociala samspel/utsatthet. Studien påvisar att digitalaverktyg har en viss påverkan i skolan som berör elevers studieförmågor och trivsel. Dettabaseras på elever och pedagogers erfarenheter i helhet kring själva fenomenet användandet avdigitala verktyg i skolan.

Skolvägran hos barn med autism är vanligare än hos neurotypiska barn (Munkhaugen et al.,2017) och barn med ADHD riskerar att inte nå godkänt betyg i skolan (Jangmo et al., 2019). Lärares bristande kunskaper om NPF samt otillräckliga anpassningar i skolan har lyfts somorsaker till detta (Anderson, 2020). Denna kvantitativa studie hade som syfte att få svar på hur föräldrar till elever medautism och/eller ADHD i mellanstadieåldern uppfattar att skolan fungerar överlag för derasbarn, samt vilka faktorer som har störst inverkan och korrelation med denna upplevelse.Däribland frånvaro, lärares- och skollednings kunskap om NPF, förståelse från skolpersonal,andra elevers bemötande samt anpassningar i skolan. Kön, skolform, medicinering och typ avdiagnos har också funnits med som variabler och kunnat kontrolleras för eventuell inverkanpå hur skolan upplevs fungera överlag. Studien har gjorts via en webbaserad enkät där deltagarna (n=144) rekryterats medbekvämlighetsurval. Resultaten visar att lärares- och skollednings kunskap om NPF, samt frånvarosignifikant korrelerar med hur skolan bedöms fungera överlag. Detta ger en indikation på attflera lärare saknar adekvat kunskap om autism och ADHD och att en kunskapshöjning inomdessa områden behövs. / School absenteeism is more common for children with autism than neurotypical developingchildren (Munkhaugen et al., 2017) and children with ADHD risk not reaching a passinggrade (Jangmo et al., 2019). Teacher’s lack of knowledge about neurodevelopmentaldisorders and insufficient adaptation strategies in school have been highlighted as a reason(Anderson, 2020). The purpose of this quantitative study was to obtain answers to how parents ofchildren with autism and/or ADHD perceive how school works in general, and what factorshave the greatest impact and correlation with that experience. Factors examined areabsenteeism, teacher and school management knowledge of autism and/or ADHD,understanding from school staff, attitude from other pupils and adaptations in school. Gender,type of school, medical treatment and type of diagnosis (autism/ADHD) are additionalvariables that have been able to be examined on their impact on the overall schoolexperience. The data was collected through an online survey where the participants (n=144) wererecruited with a convenience sample. The results show that teacher and school management's knowledge of autism and/orADHD, as well as absence, significantly correlates with how the school is judged to functionoverall. This indicates that an increase in knowledge among existing teachers who lackadequate knowledge about autism and ADHD is required.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare beskriver att de organiserar verksamhetentill barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). För att undersöka detta användese-postintervju där fem verksamma förskollärare i två närliggande kommuner beskrev hur deorganiserar verksamheten till barn med NPF. Den teoretiska utgångspunkten i studien utgårfrån det relationella specialpedagogiska perspektivet och det kategoriska specialpedagogiskaperspektivet. De mest framträdande resultaten är att förskollärarna i studien arbetar för attanpassa verksamheten efter individens behov och att specialpedagogik innebär att hittalösningar för att alla barn ska ges möjlighet till utveckling och lärande. Relationen mellan barnpedagog-vårdnadshavare framträder som betydelsefull för barns utveckling och lärande.Resultatet visar även att organisering av miljön sker på olika sätt och skiljer sig åt mellanförskollärarnas beskrivningar. Erfarenheter, kollegialt lärande, föreläsningar och utbildningframträder som viktiga aspekter i arbetet med barn som har NPF.

Mellan gymnasiestudier och vidare studier uppstår en institutionell brytpunkt. Förmågan att hantera en brytpunkt är olika men individer med neuropsykiatriska nedsättningar har särskilt svårt att ta sig igenom brytpunkter och efterföljande övergångar utan stöd. Syftet med den här studien är att undersöka studie- och yrkesvägledares upplevelser av vägledningen av elever med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, i brytpunkten mellan gymnasiestudier och vidare studier. Detta undersöks i form av tre frågeställningar om förutsättningar, arbetssätt och utvecklingsområden. Nio semistrukturerade intervjuer har genomförts och sedan bearbetats och analyserats genom tolkning av de teman och mönster som har kunnat utläsas. Pågående och tidigare forskning, Careership-teorin samt begreppet self-efficacy har använts i resultatanalysen av empirin. Resultatet visar att förutsättningarna för vägledningen skiljer sig åt mellan skolor och kommuner och att kompetensen att använda framgångsrika arbetssätt är hög, men att strukturerade övergångsstrategier saknas. Andra utvecklingsområden berör exempelvis behovet av nationella styrdokument och utbildningsinslag om vägledning och neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.

Forskning visar att flickor med NPF-problematik inte får det stöd och de insatser som de behöver i skolan. Det framkommer också i forskning att samverkan mellan skola och hem är viktigt när det kommer till elevers resultat, men att det brister i samverkan mellan skolan och hemmet när det handlar om flickor med NPF-problematik. Eftersom flickors symptombild skiljer sig från pojkars finns ofta en förutfattad mening om hur NPF tar sig uttryck och flickan med NPF riskerar att missas. Syftet med den här studien är dels att bidra med kunskap om hur föräldrar upplever att neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) tar sig uttryck för flickor i både hemmiljön och skolmiljön. Vi vill också med studien bidra med kunskap om hur hem och skola kan samverka för att kunna arbeta främjande och förebyggande både kunskapsmässigt och socialt. Vi har valt att använda oss av en kvalitativ forskningsmetod som inspirerats av andra fenomenologiska studier med induktiv ansats. Vår metod bygger på självrapporteringar av föräldrar till flickor med NPF. Vi skickade ut våra frågor till en grupp på facebook som vänder sig till föräldrar som har barn med NPF och resultatet bygger på de 51 svar som kom in. I vår diskussion har vi valt att titta på vårt resultat utifrån systemteoretiskt perspektiv och Antonovskys begrepp KASAM.  Resultatet visar att föräldrar till flickor med NPF ofta upplever sig förbisedda av förskolan och skolan när det kommer till vilket stöd flickorna ska ha. Om en elev klarar sig bra i skolan och uppnår målen i undervisningen visar vårt resultat att flickorna inte heller får adekvat stöd när det gäller det sociala samspelet. I vårt resultat kan vi se att i takt med att flickornas ålder ökar, ökar kraven i skolan och i det sociala samspelet, vilket för med sig att flickorna med NPF drabbas av utanförskap, ångest och skoltiden präglas av mycket frånvaro. Vår analys visar att om skolan istället tog ett systemteoretiskt perspektiv och insåg vidden av KASAM skulle förståelsen för flickor med NPF skulle öka. Detta skulle troligtvis leda till mindre svårigheter och en anpassad skolmiljö som är mer tillgänglig för alla.

Syftet med denna studie är att fördjupa förståelsen angående det stöd som lärare anser sig behöva i undervisningen för barn med NPF. För detta har en fenomenografisk intervju och analysmetod använts. I genomförandet av detta har åtta lärare intervjuats och materialet har sedan analyserats och kategoriserats för att kunna beskriva det totala utfallsrummet. Resultatet visade tre övergripande beskrivningskategorier, Yttre förutsättningar för stöd till läraren, Inre förutsättningar för stöd till läraren samt Normkritiskt perspektiv. De yttre förutsättningarna förklarar hur lärarna i denna studie uppfattar att de behöver stöd i form av kriterier som ligger utanför den egna personen. De inre förutsättningarna förklara hur lärarna i denna studie uppfattar att de behöver stöd i form av inre egenskaper eller kvalitéer. Det Normkritiska perspektivet förklarar hur lärarna i denna studie uppfattar att de behöver stöd i form av ett utvidgat normkritiskt tänkande och handlande. Resultatet visar också att detta är ett komplext och mångbottnat fenomen som inte har ett enkelt allmängiltigt svar. Slutsatserna som går att dra utifrån denna studie är att det finns brister i lärarutbildningen gällande kunskaper om barn med NPF, samtidigt som kontexten för lärandet av dessa kunskaper bör ske i nära anslutning till lärarens praktiska yrkesutövning. Utöver det går det att dra slutsatsen att det finns ett behov av en profession i skolan, som kan möta elever med NPF i de socialpedagogiska svårigheter som uppstår.

Abstract/Sammanfattning Berg, Helena & Brink, Caroline (2021). ”Fri som en ko”- Framgångsrikt stöd i skolan enligt elever med NPF. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Syfte och frågeställningar Syftet med detta arbete är att tillföra kunskap om hur elever med NPF-diagnos upplever det stöd och vilket av dessa stöd de anser har haft bäst inverkan på deras inlärning. Vi vill även undersöka på vilket sätt dessa elever upplever relationen till vuxna i skolan. Frågeställningarna är: På vilket sätt upplever elever med NPF-diagnos skolans stöd för att hjälpa dem att utvecklas i skolan? Hur påverkas elevernas mående och inlärning av relationerna med vuxna på skolan? På vilket sätt upplever eleverna att de får vara delaktiga i lärmiljön?   Teori Perspektivet KASAM är en central del i detta arbete och handlar om känslan av begriplighet, sammanhang och meningsfullhet. Frågorna till eleverna handlar speciellt om att få fram vilka verktyg som skapar denna känsla hos dem - KASAM, kompensatoriska eller det relationella perspektivet? Kompensatoriskt perspektiv innebär att man försöker förstå elevernas problem utifrån neurologiska eller psykologiska processer för att hitta metoder att stötta dem. Det relationella perspektivet lägger fokus på relationer, kommunikation och samspel. Studien utgår också ifrån det sociokulturella perspektivet som bland annat handlar om den proximala utvecklingszonen där barn med rätt hjälp i samspelet kan utvecklas.   Metod I uppsatsen används en kvalitativ metod som består av ett mindre antal semistrukturerade intervjuer med tretton respondenter. De är i åldersspannet 14–21 år med olika NPF-diagnoser och går eller har gått på samma skola när studien genomförs. För att analysera data genomfördes en tematisk analys som resulterade i två huvudteman: “Relationer och Delaktighet” med tillhörande underteman.   Resultat Resultatet pekar framförallt på vikten av goda relationer och möjligheten till delaktighet. Syftet med studien var att framförallt undersöka det stöd elever upplever genom extra anpassningar, men resultatet visade på att respondenterna primärt återkom till vikten av en god relation till en eller flera pedagoger på skolan. Resultatet visar på att en god relation med de vuxna på skolan har en stor påverkan på hur eleverna med NPF-diagnos lyckas i skolan. Betydelsefulla egenskaper hos de vuxna som att vara förstående och lyhörda i sina roller är en viktig del. Tydlighet och att ha en tydlig ingång till eleverna ses också som värdefullt liksom bekräftelse genom exempelvis positiv feedback. Delaktigheten visar sig också ha stor betydelse i hur respondenterna upplever att de fått rätt stöd. Ett flertal av respondenterna har känt sig styrda och inte delaktiga. De upplever att lärarna inte förstått dem och att delaktigheten varit dålig. En förståelse för problematiken utifrån elevernas behov och intressen i verksamheten främjar delaktigheten. Respondenterna önskar sig kortare skoldagar och färre antal elever i klasserna. Det är då de känt sig mest delaktiga och har kunnat få bäst hjälp. Respondenterna pekar inte i första hand ut extra anpassningar och särskilt stöd som en källa till att de upplevt att de lyckats. Vissa ser å andra sidan detta stöd som avgörande för att de ska lyckas. En drömskola för respondenterna är en skola där ämnen vävs ihop, där deras personliga intressen och hobbys tas tillvara på. Vi vill med vårt arbete bidra till att aktörerna ute på fältet ska inse vikten av det relationella perspektivet.   Specialpedagogiska implikationer För att skapa ett framgångsrikt lärande i både den fysiska och psykosociala lärmiljön måste specialpedagoger och pedagoger lyssna på hur eleverna själva vill ha det. Många av perspektiven i detta arbete är extremt viktiga, exempelvis KASAM och det relationella perspektivet, men förmågan att tillämpa dessa måste stärkas och utvecklas i lärarkåren. Relationer är fundamentala för att eleverna ska känna att de får rätt stöd. Detta är något som ofta inte lyfts fram ute i skolorna. Lärarna beskrivs i allmänhet ofta som väldigt ämnes-fokuserade. Att satsa mer på det relationella ute på fältet är därför något som måste bli mycket bättre. Där har en specialpedagog en mycket viktig roll, inte minst genom handledning av pedagoger. Specialpedagogen är en nyckelperson på skolan när det gäller att ha en aktiv och bärande relation och kommunikation mellan elever, vårdnadshavare och de olika yrkeskategorierna på skolan, så även med de olika aktörerna som finns utanför skolan.   Nyckelord Delaktighet, Främjande verktyg, KASAM, NPF-diagnos, Relationer, Stöd