Bakgrund: Elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) är i behov av stöd då de är extra känsliga för krav och press i skolan. Skolsköterskans primära uppgift är att stärka elevens välbefinnande genom att vara närvarande, lyssna och att vara delaktig i samtal. Skolsköterskan har, tillsammans med elevhälsan, till uppgift att arbeta hälsofrämjande för att bidra till att eleven lyckas i skolan. Skolsköterskorna som träffar eleverna under hälsobesök och korta spontana besök utför ett betydelsefullt arbete för att skapa tillit och förtroende hos eleven. Syfte: Syftet var att beskriva skolsköterskans erfarenhet av hälsofrämjande insatser bland elever med NPF. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats användes i studien. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med 10 skolsköterskor. Intervjuerna analyserades i enlighet med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Vid analysen identifierades två kategorier: Stödjande insatser och Samarbete. Stödjande insatser inkluderar att skapa en relation via samtal och möten samt skolmiljöanpassningar. Samarbete inbegriper samverkan med andra professioner samt delaktighet med vårdnadshavare och elev. Slutsats: Ett hälsofrämjande arbete uppnås genom samverkan inom elevhälsoteamet, skolsköterskans samarbete med vårdnadshavare samt genom att göra barnen med NPF delaktiga. Dessutom bidrar skolsköterskans lyhördhet till att stärka elevernas självkänsla. / Background: Students with neurodevelopmental disorders (NDDs) need support since they are extra vulnerable for pressure and demands from school. The school nurse's primary task is to strengthen the student’s well-being by being present, listening and being involved in conversations. The school nurse, together with the student health, has the task to work with health promotion to contribute to the student’s success in school. School nurses who meet students during health visits and short spontaneous visits performs an important work to create a trustful and confident relationships. Aim: The aim was to describe the school nurse's experience of health promotion efforts among students with NDDs. Method: The study is based on a qualitative method with an inductive approach. Data collection took place through semi-structured interviews of ten school-nurses. The analysis was performed with a qualitative content analysis. Results: In the analyze, two categories emerged: Supporting initiatives and Collaboration. Supporting initiatives includes create relationship through interactions and dialogue as well as adapting the school environment. Collaboration involves cross functional cooperation as well as involvement of parents and students. Conclusion: Health promotion is achieved through cooperation within the student health team, involving parents and by making the student with NDDs a part of the process. Moreover, does the school nurse recognition contribute to strengthen the students’ self-esteem.

Trygga relationer mellan pedagog och elev är av stor betydelse då det ökar elevens skolresultat och motivation inför skolan. Elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) står inför många utmaningar i skolan och det är inte ovanligt att elevgruppen har hög frånvaro. Trygga relationer skulle kunna fungera som en skyddsfaktor för dessa barn och bidra till en ökad närvaro. Syftet med uppsatsen var att undersöka hur trygga respektive otrygga relationer kommer till uttryck i skola och att undersöka om det finns andra tillvägagångssätt i relationsskapandet till elever med NPF. För att besvara studiens frågeställningar har det genomförts semistrukturerade intervjuer med pedagoger som arbetar relationsskapande i skolan. Empirin har analyserats med hjälp av en tematisk analys. Resultatet visade att relationsskapande är av stor betydelse för en lyckad skolgång på såväl ett akademiskt som socialt plan. Otrygga relationer leder till att pedagogen har svårt att nå fram till eleven. Trygga relationer bidrar till att pedagogen med hjälp av små signaler kan korrigera oönskade beteende. Elever med NPF behöver ibland mer tid för att bygga tillitsfulla relationer till pedagoger. Resultatet visade också att relationen är extra viktig för dessa elever eftersom de redan står inför många utmaningar i skolan. För att pedagogen ska kunna göra anpassningar utifrån elevens behov blir relationen än viktigare. / Secure relationships between educator and student are of great importance as it increases the student's school results and motivation towards school. Students with neurodevelopmental disorder (NDD) face many challenges in school and it is not uncommon for this group of students to have high absence. Secure relationships could act as a factor of protection for these children and contribute to an increased presence. The purpose of the study was to investigate how secure and insecure relationships are expressed in school and to investigate whether there are any other approaches to relationship-building towards students with neurodevelopmental disorder. To answer the purpose of the study, semi-structured interviews have been conducted with educators working relationship-building in schools. The empirical experience of the study has subsequently been analyzed using a thematic analysis. The results showed that relationship-building is of great importance for a successful time in school on both an academic and social level. Precarious relationships lead to the teacher having difficulty reaching the student. Secure relationships help educators to be able to correct unwanted behavior with the help of small signals. Students with NDD sometimes need more time to build trusting relationships with educators. The results also showed that the relationship is extra important for these students because they already face many challenges in school. In order for the educator to be able to make adjustments based on the students needs, the relationship becomes even more important.

SammanfattningInga-Karin Dentz (2019) Föräldrar till barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning – en intervjustudie om samverkan med skolan (Parents to children with autism spectrum disorder – an interwiev study about cooperation with the school) en kvalitativ intervjustudie om hur föräldrar till barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning uppfattar samarbetet med skolan.SyfteSyftet med detta arbete är att genom intervjuer undersöka hur föräldrar till barn med NPF uppfattar samarbetet mellan hemmet och skolan.FrågeställningarVilka positiva och negativa faktorer som påverkar samarbetet beskriver föräldrarna och hur hade de velat att samarbetet skulle sett ut.TeoriEnligt Bronfenbrenners kan systemteorin beskrivas som en rysk docka där den innersta dockan är personen som sedan är omgiven av olika lager av system. Ett system kan aldrig vara opåverkat av andra system som finns runt om kring det utan påverkas alltid av dem. Olika systemskiften kan påverka individen och övriga system runt densamma. De olika systemen kan inte ses som skilda enheter utan verkar tillsammans.MetodStudien gjord i form av kvalitativa intervjuer med ett urval av sex respondenter. Intervjuerna som respondenterna deltagit i har varit av strukturerat slag med öppna frågor kring tre frågeområden. Då studien har som syfte att undersöka respondenternas tankar kring ett fenomen, här hur samarbetet mellan skola och hemmet upplevts av respondenterna, har både val av metod och analysmodell haft förankring i fenomenografin.  ResultatStudiens resultat visar sammanfattningsvis att alla respondenter har erfarenheter av både positiva och negativa samarbeten. De områden som utmärkte sig mest både positivt och negativt var kommunikation och kompetens. Områdena makt och roller var de två områden som utmärkte sig negativt. De områden som flest önskade samarbeten kring är kompetens, kommunikation och delaktighet. Det framkommer även ett övrigt område under önskemål som jag kallat strukturellt. ImplikationerUtfallet i studien identifierar utvecklingsområden för skolan som organisation där specialpedagogen har en framträdande roll. Vilket kan leda till att personer med NPF i framtiden genom gott samarbete mellan skola och hem, kunna få en högre skolkvalitet, måluppfyllnad samt högre möjlighet att finna en positiv plats i samhället som vuxen med en ökad möjlighet för delaktighet istället för utanförskap.SlutsatsFöräldrar till barn med NPF har flera olika erfarenheter av samarbeten med sig. Om skolorna tänker utifrån föräldra- och familjeperspektivet då de utformar hur kommunikation och proaktivt samarbete ska se ut ges bäst förutsättningar för lyckade samarbeten. Sökord: bemötande, barn i behov av särskilt stöd, föräldrar, NPF, samarbete, specialpedagogiksamarbete

AbstractProgram och kurs: Specialpedagogprogrammet/ Magisteruppsats 15hp Nivå: Avancerad nivå Termin/år: Vt 2018 Handledare: Lisa Hellström Examinator: Magnus ErlandssonTitel/ Rapportnummer: Starka system och bräckliga broar - En studie om övergångar från och inom förskola och skola för barn och elever med en NPF-problematik utifrån ett systemteoretiskt- och specialpedagogiskt perspektiv.Nyckelord: förskola, förskoleklass, NPF, organisation, skola, specialpedagogiskt perspektiv, systemteori, övergångar, överlämningar.SyfteSyftet med arbetet är att undersöka hur olika yrkesgrupper inom förskolan och skolan uppfattar att de möter de behov som föreligger för barn med en NPF-problematik vid en överlämning mellan förskola och skola, samt inom skolan. Syftet är också att synliggöra hur man uppfattar förskolans och skolans generella kunskaper om NPF och hur skolan ser på specialpedagogens roll som kunskapsbärare av NPF. TeoriVi har valt att spegla vår empiri utifrån ett systemteoretiskt och specialpedagogiskt perspektiv. Systemteorin belyser att ett systems länkar mellan delarna är grundläggande för att ett system ska kunna arbeta mot ett gemensamt mål. Länkarnas styrka är även nära förknippade med det specialpedagogiska perspektivets utgångspunkt i det kategoriska- och relationella perspektivet, samt organisations- och systemperspektivet.MetodVi använder oss av en fenomenografisk ansats. Fenomenografin är lämplig att använda när syftet är att belysa informanternas egna upplevelser av ett fenomen. I vår forskningsprocess har utgår vi från semistrukturerade kvalitativa intervjuer i syfte att ta del av hur informanterna resonerar kring överlämningar, hur de upplever den egna- och organisationens samlade kunskaper om att möta barn och elever med en NPF-problematik, samt få kunskap om hur informanterna resonerar kring den specialpedagogiska uppdraget i organisationen i relation till överlämningar. Vårt empiriska material består av intervjuer av fem informanter, en rektor, en förskolechef, en förskollärare, en specialpedagog och en logoped. Empirin har analyserats utifrån en tematisk analysmetod och resultaten kategoriserades utifrån teman och underteman.ResultatResultatet visar på att det föreligger en väl underbyggd organisation vid överlämning från förskola till förskoleklass, som bygger på att man har bestämda dagar då samtliga förskolor och skolor i rektorsområdet möts i ett överlämningsforum. Samtidigt framgår det att vetskapen kring de dokumenterande rutinernas existens enbart befinner sig på ledningsnivå och inte delas med den pedagogiska personalen som är involverade i överlämningarna. Inom skolan framgår det att överlämningarna är bristfälliga och helt saknar fasta strukturer, dokumenterade rutiner och individuell dokumentation i överlämningarna, samtidigt framgår det att detta är något som det finns vetskap kring inom organisationen och uppges saknas, men som inte har organiserats.Vidare framgår det att den starka sekretessen mellan förskola och skola kan utgöra svårigheter vid överlämnandet. Det relationella perspektivet upplevs vara avgörande för att få en god samverkan med vårdnadshavarna och därmed goda förutsättningar för en framgångsrik överlämning, särskilt när det gäller barn med en NPF-problematik. Undersökningen visar också på bristen av kunskaper kring NPF och vilka behov som kan föreligga för de barnen. Rektor och förskolechef upplever att det inom organisationens pedagogiska personal finns tillräckliga kunskaper för att möta barn med NPF-problematik i deras respektive behov. Pedagogerna ger en annan bild och menar att avsaknaden av kunskaper om NPF från den pedagogiska utbildningen skapar en kunskapskonflikt, som innebär att det finns en förväntan på specialpedagogen från både ledning och övriga pedagoger att ha kunskaper som denne inte upplever sig kunna leva upp till. Vidare visar undersökningen att den undersökta organisationen har en logoped som utifrån sin utbildning har kunskaper om NPF, men att de kunskaperna används utifrån en mer rådgivande funktion och inte har spridits i organisationen genom ett systematiskt skolutvecklingsarbete. Det framgår också att specialpedagoger och speciallärare har samma uppdrag inom organisationen och att deras huvudsakliga fokus ska ligga på individ- och gruppnivå, samt att specialpedagogens kompetens inom skolutveckling på organisationsnivå inte får särskilt stort utrymme och inte tas tillvara på för ett mer långsiktigt förebyggande arbete. Vidare framgår det att den undersökta förskolan och skolan har ett starkt system, trots vissa informativa brister, och starka broar vid överlämningarna från förskola till förskoleklass, men att det inom skolan helt saknas ett utarbetat system kring överlämningarna och broarna vid överlämningarna riskerar att bli bräckliga.

Tidigare forskning förklarar att elevers misslyckande handlar om bristande fysiska, sociala och pedagogiska skolmiljöer. Syftet med denna studie är att undersöka några specialpedagogers uppfattningar kring lärmiljön för elever i gymnasieskolan, med utgångspunkt i SPSM:s tillgänglighetsmodell. Studien utgår ifrån en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer av nio specialpedagoger från två olika kommuner. Resultatet har analyserats tematiskt med stöd av ovan nämnda tillgänglighetsmodell, och studien visar att det råder bristande kunskap om NPF hos lärare. Även om det finns vissa uttalade riktlinjer kring anpassning, visade studien att dessa inte alltid efterföljs. Det framkommer att det finns utvecklingspotential i några av skolorna gällande elevperspektiv utifrån informanternas utsaga. Enligt resultatet uttrycker samtliga specialpedagoger en önskan om att få mer resurser i form av tid för att kunna handleda och utbilda lärarna så att en tillgänglig lärmiljö kan bli ännu bättre. En av studiens slutsatser är att en systematisk utbildning av lärare om NPF skulle ge grunden till en mer anpassad lärmiljö i gymnasieskolan.

Syftet med denna studie är att få inblick i hur fritidhemslärare förhåller sig till elever med NPF-diagnoser samt hur de strukturerar verksamheten så att alla elever inkluderas. Studiens empiriska material består av semistrukturerade intervjuer med nio fritidshemslärare från olika svenska skolor i olika kommuner med varierad erfarenhet och utbildning. Studien har en specialpedagogisk utgångspunkt med ett relationellt perspektiv. Resultatet visar att fritidshemslärare har ett positivt förhållningssätt till elever med NPF-diagnos, vilket medför att elever med NPF-diagnos ofta inkluderas väl i verksamheten. Resultatet visar också att fritidshemslärarna använder sig av olika strategier för att skapa en god relation till alla elever, oavsett diagnos. Något som påverkar strategierna är deras förutsättningar, utbildningsnivå, kompetens och engagemang. Fritidshemslärarna värdesätter och utgår från relationen till eleverna, särskilt till elever med NPF-diagnos, och anser att relationen är grunden för att kunna anpassa verksamheten bra. Resultatet synliggör också de utmaningar som fritidshemslärare står inför. Dels anser de att det saknas stöd från ledning, elevhälsan och specialpedagog för att lyckas strukturera verksamheten i enlighet med de uppdrag som fritidshemsverksamheten har. Studiens resultat visar dock att fritidshemslärare, trots ibland utmanande förhållanden, ser till det positiva och med sin kompetens möjliggör och anpassar verksamheten för alla elevers bästa.

Inom skolans värld har eleverna rätt till att få de anpassningar och stöd som de är i behov av. På arbetsmarknaden finns däremot inte samma möjligheter till anpassningar och stöd, vilket kan påverka unga kvinnor med NPF-diagnos och hur deras studie- och yrkesval ser ut. Denna studie ger en ökad förståelse för och kunskap om hur detta kan påverka handlingshorisonten för unga kvinnor med NPF-diagnos. Metoden som används är kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer där vi intervjuar åtta verksamma studie- och yrkesvägledare somarbetar på gymnasiet. Studien resulterade i att det går att se att det finns ett större behov avstöd och studie- och yrkesvägledning för unga kvinnor med NPF-diagnos inom gymnasiet.Dessa elever har ett större behov av stöd än elever utan en NPF-diagnos. Det går även att se att brytpunkten efter gymnasiet för dessa elever är något som kan påverka dem negativt. Slutsatsen som sedan kan dras är att det finns ett större behov av gymnasieskolor som är specialpedagogiskt inriktade då det går att se att dagens utbildningssystem inte är anpassat efter unga kvinnor med NPF-diagnos för att de ska kunna få det stöd de är i behov av. Slutsatsen blir även att respondenterna i studien har för lite kunskap kring hur arbetsmarknaden ser ut för dessa elever efter avslutade gymnasiestudier.

Syftet med denna studie är att få ökad kunskap och förståelse för hur personer med NPF-diagnoserupplever den psykosociala och fysiska arbetsmiljön. För att besvara syftet användes krav-, kontrolloch stödmodellen som ett verktyg för att undersöka upplevelsen av den psykosociala arbetsmiljön ochhur det påverkade hälsan. Vidare undersöktes även hur den fysiska arbetsmiljön upplevdes påverkaarbetet. För att undersöka detta användes en kvalitativ metod med åtta stycken semistruktureradeintervjuer. Urvalet bestod av personer med ADHD (Attention deficit hyperactivity disorder) och AST(Autismspektrumtillstånd) med arbetslivserfarenhet. Resultatet och analysen visade att denpsykosociala och fysiska arbetsmiljön är viktiga faktorer som påverkar hälsan hos personer medNPF-diagnoser. Balansen mellan rimliga krav, möjlighet till kontroll och det sociala stödet är extraviktigt för denna grupp. Det framkom att det är individuellt hur NPF-diagnoser yttrar sig och attindividuell kartläggning är att föredra för att skapa eventuella anpassningar. Det framkom även attbrist på kunskap hos kollegor och chefer var återkommande. Stigmat kring att ha en diagnospåverkade respondenterna i olika grad vilket går samman med tidigare forskning. Studiensförhoppning är att ge ett bidrag till hur organisationer kan arbeta mer hälsofrämjande gentemotpersoner med NPF-diagnoser.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur pedagoger i förskolan och autistiska kvinnor ser på förskolan som tidig insats för flickor på autismspektrumet. Ur syftet ställdes fem frågeställningar 1. Hur beskriver pedagoger att förskolan arbetar för att identifiera och stötta flickor på autismspektrumet i tidig ålder? Vilka styrkor och utvecklingsområden kan pedagogerna se i detta arbete? 2. Vilka strukturella svårigheter ser förskolan i sitt arbete med autistiska flickor? 3. På vilket sätt beskriver autistiska kvinnor sin upplevelse av förskolan samt vilka styrkor och utvecklingsområden kan de se i förskolans arbete? 4. På vilket sätt beskriver autistiska kvinnor att förskolan kan ses som en tidig insats för autistiska flickor? 5. Hur resonerar autistiska kvinnor och pedagoger om diagnoser och vikten av diagnostisering? Datainsamlingen gjordes genom att sju förskollärare intervjuades med en semistrukturerad intervjumetod. Även fem intervjuer med vuxna autistiska kvinnor genomfördes för att erhålla deras inifrånperspektiv. Studiens data analyserades med tematisk analys och utifrån ett relationellt perspektiv. Resultatet visade att pedagoger och autistiska kvinnor ser kunskapsbrister i förskolans arbete med autistiska flickor samtidigt som det finns många styrkor i den förskoleverksamheten. Det framkommer att professionella och autistiska kvinnor ser olika på vikten av förskolan som tidig insats, främst när det kommer till frågan om tidiga diagnoser. Studiens resultat diskuteras utifrån ett relationellt perspektiv i samklang med tidigare forskning. Avslutningsvis redogörs för studiens betydelse för professionen och behovet av vidare forskning.

Inledning I skolorna sker en ökning av elever med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Följande text kommer att lyfta hur vårdnadshavare till dessa barn upplever att fritidshemmen hanterar behovet av stöttning. Därav finns ett intresse av att systematiskt generera kunskaper om detta. Därtill har vi uppmärksammat brister i stöttningen till dessa elever på fritidshemmen. Det finns en tydlig problembild och oro hos vårdnadshavarna, då det ofta saknas resurser för att säkerställa att deras barns behov tillgodoses. Fritidshemmen ska erbjuda en verksamhet där samtliga elever ska känna sig inkluderade. Syfte Syftet med vår studie är att belysa i vilken omfattning vårdnadshavare till elever med en NPF diagnos anser att deras barn är inkluderade i fritidshemmets verksamhet. Vår studie ämnar även undersöka huruvida eleven får tillräckligt med stöd och stöttning på fritidshemmet, samt att belysa och förstå vårdnadshavarnas syn på barnens välmående. Metod Studien genomfördes med kvantitativ metod via webbenkäter. Webbenkäterna distribuerades i Facebookgrupper för vårdnadshavare till barn med NPF-diagnos. Vi utgick från subjektivt representativt urval, där populationen var vårdnadshavare i de utvalda grupperna. Studien följer de forskningsetiska reglerna Resultat Resultatet visar ett stort missnöje bland vårdnadshavare till barn med en NPF diagnos då många anser att stödinsatserna för deras barn är undermålig. Majoriteten av de barn som har stöd under skoltiden tappar detta stöd när fritids börjar. Detta har en negativ påverkan på eleverna vilket i vissa fall leder till psykisk ohälsa och segregation.