Kvinnor begår färre våldsbrott än män, och endast en tiondel av alla mord begås av kvinnor. Detta speglas i att relativt lite forskning om kvinnor som begår dödligt våld har genomförts. När kvinnor dödar är det ofta en nuvarande, eller före detta, intim partner som faller offer. Men varför dödar kvinnor en person som de tidigare valt att spendera sitt liv med? Finns det några likheter mellan dessa kvinnor? Denna systematiska litteraturstudie visar att en majoritet av de kvinnor som tar livet av sin partner, gör det efter att ha utsatts för fysiskt och psykiskt våld av sin partner under lång tid. Tidigare partnervåld, och den överhängande risken att utsättas för ännu en episod av grovt våld, leder till att dessa kvinnor lever med ständig skräck, rädsla och ångest. Många av dessa kvinnor upplever även en känsla av isolation, vilket förstärks av att mannen ofta förbjuder dem att arbeta utanför hemmet. Kvinnor som dödar sin partner gör det ofta i, vad de själva anser är, självförsvar. Många av dessa kvinnor menar att de dödade sin partner för att de var tvungna. Hade de inte gjort det hade de själva förmodligen blivit mördade. / Women commit fewer violent crimes than men, with only one tenth of all murders committed by females. This is reflected in the fact that relatively little research has been conducted about women who kill. When women kill, the victim is often a current or former intimate partner. But why do some women kill an individual whom they have previously chosen to spend their life with? Are there any similarities between these women? This systematic literature review shows that a majority of women who take the life of an intimate partner, do it after having been subjected to physical and psychological violence by their partner for a long period of time. Former partner violence, and the imminent risk of being subjected to yet another episode of serious violence, leads to these women living with constant fear, horror and anxiety. Many of these women also experience a sense of isolation, which is reinforced by the fact they their partner often forbids them to work outside of the home. Women who kill their intimate partner often do so in, what they feel is, self-defence. Many of these women say that they killed their partner because they had to. Had they not killed him, they themselves would probably have been murdered.

Vård av kvinnor utsatta för våld i nära relationer är en komplex och krävande del av sjuksköterskors arbete. Våldet är vanligen förenat med fysiska, psykiska såväl som sociala utmaningar och kräver kunskapsbaserad vård. Trots ökad medvetenhet om våld i nära relation finns det fortsatta brister i förståelsen av sjuksköterskors upplevelser och hantering av vården på våldsutsatta kvinnor. Syftet är att belysa sjuksköterskors upplevelser av att vårda kvinnor utsatta för våld i nära relation inom somatisk vård. Genom att få insikt i deras perspektiv kan eventuella brister i vården identifieras och förbättringar föreslås för att öka effektiviteten och stödet för både sjuksköterskor och patienter. En integrerad sammanställning av kvalitativ forskning inspirerad av metasyntes utfördes. Genom att systematiskt granska och syntetisera befintliga kvalitativa forskningsstudier kring sjuksköterskors upplevelser av att vårda kvinnor utsatta för våld i nära relationer, identifierades olika teman. Sjuksköterskor beskrev svårigheter att vårda dessa kvinnor och betonade utmaningarna med att identifiera och stödja dessa patienter. Det framgick även hur arbetet kan innebära en känslomässig påverkan på sjuksköterskan. Resultaten sammanställdes och visade på behovet av ökad utbildning och bättre samarbete mellan olika vårdinstanser. Denna metod möjliggjorde en djupare förståelse för sjuksköterskors upplevelser genom en sammanvägning av flera studiers resultat. Litteraturstudien betonar behovet av stöd och förbättringar i utbildning och samarbete mellan vårdgivare för att bättre tillgodose behoven hos sjuksköterskor såväl som för våldsutsatta kvinnor. / The care of women exposed to intimate partner violence is a complex and demanding aspect of nurses' work. Violence is often associated with physical, psychological, and social challenges, requiring knowledge-based care. Despite increased awareness of intimate partner violence, there are continued gaps in understanding nurses' experiences and management of care for abused women. The aim is to highlight nurses' experiences in caring for women exposed to intimate partner violence within somatic healthcare. By gaining insight into their perspectives, any deficiencies in care can be identified, and improvements suggested to enhance effectiveness and support for both nurses and patients. An integrated compilation of qualitative research inspired by metasynthesis was conducted. By systematically reviewing and synthesizing existing qualitative research studies on nurses' experiences in caring for women exposed to intimate partner violence, different themes were identified. Nurses described difficulties in caring for these women and emphasized the challenges in identifying and supporting these patients. It also emerged how the work could have an emotional impact on the nurse. The results were compiled, indicating the need for increased education and better collaboration between different healthcare entities to enhance care. This method allowed a deeper understanding of nurses' experiences by combining results from several studies. The literature-based study emphasizes the need for support and improvements in education and collaboration among healthcare providers to better meet the needs of both nurses and abused women.

Bakgrund Våld i nära relation är ett globalt problem och i Sverige utsätts ungefär var fjärde kvinna för våld i nära relation. Våldet som utövas skadar kvinnans hälsa både psykiskt och fysiskt därmed bär hälso-och sjukvården ett stort ansvar i att stödja och identifiera pågående våld. Syfte Syftet var att beskriva hur kvinnor i våldsnära relation upplevt vårdpersonalens bemötande inom hälso- och sjukvården. Metod ​​En strukturerad litteraturöversikt gjordes med sökningar i databaserna Pubmed och Cinahl complete. Tio vetenskapliga granskade artiklar sammanfattades och analyserades med inspiration från Fribergs mall därefter tematiserades resultaten. Resultat ​​Tre huvudteman anträffades; Att bli sedd och bli tagen på allvar, vårdrelationens betydelse och hälso-och sjukvårdens tillgänglighet samt två tillhörande subkategorier. Fynden visade bland annat på att kvinnor vill bli tillfrågade om våld, i en ostörd miljö där vårdpersonalen visar på empati, engagemang och kunskap. En brist på kunskap om våld i nära relation föreligger ofta hos vårdpersonal vilket bidrar till att kvinnorna inte uppmärksammas och bemöts på ett lämpligt sätt. Slutsats ​​Att uppleva våld innefattar flera dimensioner av känslor. Att bli tillfrågad och få stöd från vårdpersonal i denna situation kan bidra till en känsla av hoppfullhet och trygghet i att våga lämna relationen. Stödet och bemötandet av vårdpersonal är grundläggande för att kvinnor i våldsutsatta relationer ska våga öppna upp och söka hjälp för sin situation.​ / Background Domestic violence is a global problem and in Sweden about one in four women are subjected to domestic violence. This violence damages a woman's health both mentally and physically, so the healthcare system has a significant responsibility to support and recognize ongoing violence. Aim ​​The aim was to describe how women in a violent relationship experienced the behavior of healthcare professionals in the healthcare system.​ Method A structured literature review was conducted with searches in the databases Pubmed and Cinahl complete. Ten peer-reviewed articles were summarised and analysed using Friberg's template, and the results were then thematised. Results ​​Three main themes were found: being seen and taken seriously, the importance of the care relationship and the accessibility of health care, as well as two associated subcategories. The findings showed, among other things, that women want to be asked about violence, in an undisturbed environment where healthcare staff show empathy, commitment and knowledge. There is often a lack of knowledge about domestic violence among health professionals, which contributes to women not being recognized and treated appropriately. Conclusions Experiencing violence involves multiple dimensions of emotion. Being asked and receiving support from healthcare professionals in this situation can contribute to a sense of hope and security in daring to leave the relationship. The support and response of healthcare professionals is fundamental for women in abusive relationships to have the courage to seek help for their situation.

Syftet med denna uppsats var att sammanställa forskning kring våldsutsatta kvinnors erfarenheter av vilka faktorer som påverkat deras beslut i att stanna eller lämna en våldsam relation, samt vad som har ökat deras förutsättningar att lämna relationen. Detta besvarades med forskningsfrågorna: “Vilka faktorer påverkar att en kvinna stannar kvar i eller lämnar en relation där det förekommer våld?” och “Vad ökar förutsättningarna för att lämna en relation där det förekommer våld?”. De vetenskapliga artiklar som användes till resultatet baserades på kvalitativa studier som intervjuat kvinnor som har erfarenhet av att utsättas för partnervåld och som antingen har valt att stanna i eller lämna relationen. En innehållsanalys användes för att analysera resultatet. De teorier som användes var intersektionalitet och normaliseringsprocessen, för att få en ökad förståelse för hur dessa teorier förklarar processen gällande förutsättningarna för ett uppbrott. Resultatet visade att beslutet att stanna i eller lämna relationen påverkas av bland annat kvinnornas tillgång till stöd, om de har barn och vilka känslor de har inför situationen. De faktorer som resultatet visade ökade förutsättningarna för att lämna är kvinnans ekonomiska förutsättningar att försörja sig själv och landets lagar och normer. Den slutsatsen som drogs var att det är högst individuellt vad som påverkar om en kvinna väljer att stanna i eller lämna relationen, men att ökade förutsättningar att lämna inte garanterar att kvinnan väljer att genomföra uppbrottet, då andra faktorer kan spela in. / The purpose of this essay was to compile research on abused women's experiences of which factors influenced their decision to stay or leave a violent relationship, as well as what they think has increased their chances of leaving the relationship. This was answered with the research questions: "Which factors influence whether a woman stays in or leaves a relationship where there is violence?" and "What increases the conditions for leaving a relationship where there is violence?". The scientific articles used for the results were based on qualitative studies that interviewed women who have experienced partner violence and who have either chosen to stay in or leave the relationship. A literature analysis was used to analyze the results. The theories that have been used are intersectionality and the normalization process, to gain an increased understanding of how these theories affect the process to leave the abusive relationship. The results showed that the decision to stay in or leave the relationship is influenced by, among other things, access to support, their children and what feelings they have about the situation. The results showed that conditions like the woman's financial conditions and the country's laws and norms increased the chance of leaving. The conclusion drawn is that it is highly individual what affects a woman to stay or leave the relationship, but that conditions that increase her opportunity to leave does not necessarily guarantee that the woman chooses to carry out the breakup, since other factors can play a part in her decision.

The discourse about intimate partner violence often centers around men’s homicide against women, whereas women’s homicide against men is a topic that rarely receives attention. Hence, this study aims to investigate how female perpetrators of intimate partner homicide rationalize their reasons for committing the act. To address the purpose of the study, the following research questions have been formulated: How do women rationalize committing intimate partner homicide? Which accounts do women use in the court in their reasonings of committing intimate partner homicide? The study does not intend to explain influencing factors but rather to understand the women’s reasonings. The empirical data consists of preliminary investigation protocols. Womens interrogations have been analyzed through qualitative text and thematic analysis. Scott & Lyman’s (1968) theory of accounts and a feminist perspective consisting of Hunnicutt’s (2009) approach to patriarchy within the context of criminology has made up the theoretical framework of the study. Some key findings concern the women’s intimate relationship with the victims. Common in all but one case is that the intimate relationship was characterized by violence, control, and dominance, which urged the women to find a way out of the situation. In most cases, the act was not intentional in the sense that the violence would have a deadly outcome, but rather that the women felt the need to use violence in different situational contexts. The result suggests that the woman, as a victim of intimate partner violence committed homicide in self-defense, as revenge, or as an accident caused by fear. The results also include a case that stands out from the rest, where the relationship was not characterized by any violence or dominance, but where the woman rationalized the homicide as a humanitarian deed.

Our purpose was that through semi-structured interviews with professionals from relevant organizations and an authority, which comes in contact with men who are victims of domestic violence and/or sexual violence, highlight and analyze their experiences and perceptions of these men's victimization. The organizations and the authority that they worked for was a non-profit organization, a hospital and the Swedish police. When it comes to these men it has emerged that they rarely contact support organizations and/or file a police report. The reason for this is, according to our study, among other factors the norms of masculinity that exist in society which claims that men can not be victims of neither domestic violence nor sexual violence, men are expected to be able to defend themselves or they are themselves the perpetrators. / Genom intervjuer med yrkesverksamma personer från relevanta organisationer och en myndighet, som kommer i kontakt med män som utsatts för våld i nära relation och/eller sexuellt våld, var vårt syfte att belysa och analysera dessa personers erfarenheter av och uppfattningar om dessa mäns utsatthet. Organisationerna och myndigheten som de arbetade för var en ideell organisation, ett sjukhus samt Polismyndigheten. När det gäller dessa män har det framkommit att de sällan kontaktar stödorganisationer och/eller gör en polisanmälan. Enligt studien är anledningen till detta bland annat de maskulinitetsnormer som finns i samhället som menar att män inte kan bli utsatta för varken våld i nära relation eller sexuellt våld. Detta då män förväntas kunna försvara sig själva eller själva vara förövare.

Inledning: Mäns våld mot kvinnor i nära relationer är ett utbrett folkhälsoproblem vilket hindrar utvecklingen av ett jämställt samhälle och bidrar till allvarliga hälsoproblem för många kvinnor i form av både kort- och långsiktig fysisk och psykisk ohälsa. Våldet påverkar även våldsutsatta kvinnors möjlighet till delaktighet och inflytande i samhället, vilket ytterligare gör det till en viktig folkhälsofråga. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva riskfaktorer för mäns våld mot kvinnor nära relationer. Metod: Utifrån tjugofem vetenskapliga artiklar vilka analyserades med en tematisk analysmetod identifierades fem huvudsakliga teman: ”Uppväxtvillkor”, ”Individuella faktorer hos mannen”, ”Förhållandekontext”, ”Socioekonomiska och demografiska faktorer” samt ”Normer”. Även fyra subteman identifierades: ”Personlighetsdrag”, ”Alkohol och droger”, ”Konflikter” samt ”Graviditet och barn”. Resultat: Resultatets nyckelfynd var negativa barndomsupplevelser, impulskontroll, alkoholpåverkan, ekonomiska resurser och maskulinitetsnormer. Diskussion: Resultaten har delvis diskuterats utifrån en ekologisk modell och avslutas med implikationer och förslag på utveckling av ämnet. Litteraturstudien belyser vikten av att utveckla förebyggande och behandlande strategier på flera olika nivåer för att motverka mäns våld mot kvinnor i nära relationer. / Introduction: Men’s perpetration of intimate partner violence against women is a widespread public health problem that prevents the development of an equal society and contributes to serious health problems for many women in terms of both short and long term physical and mental health. The violence also affects the victimized women's opportunity for participation and influence in the society, which further makes it an important public health issue. Aim: The aim of the literature review was to describe risk factors for men’s perpetration of intimate partner violence against women. Methods: Based on twenty-five scientific articles analyzed by a thematic analysis method, five main themes were identified: "Conditions during childhood”, "Individual factors of the man", "Relationship context", "Socio-economic and Demographic factors" and "Standards." Four sub-themes were also identified: "Personality traits", "Alcohol and drugs", "Conflicts" and "Pregnancy and children". Results: The key findings of the results were negative childhood experiences, impulse control, alcohol impact, financial resources and masculinity standards. Discussion: The results have been discussed partly based on an ecological model and concluded with implications and suggestions on the development of the subject. The literature study highlights the importance of developing prevention and treatment strategies at several levels to counter men’s perpetration of intimate partner violence against women

Riskbedömningar är ett betydande inslag för att arbeta förebyggande mot återfall i partnervåld. Denna studie syftade till att undersöka interbedömarreliabiliteten bland socialarbetares riskbedömningar för partnervåld gällande identifiering av risk-, sårbarhets- och skyddsfaktorer samt ärendeprioritering. Undersökningen genomfördes genom att sex socialarbetare, både individuellt och gemensamt, fick bedöma risk- sårbarhet- och skyddsfaktorer samt prioritering av ärendet i sex fiktiva fall. Resultaten påvisade att interbedömarreliabiliteten vid jämförelse av enskilda bedömare varierade beroende på vilken faktor som skulle identifieras samt vilken prioritering som skulle tillskrivas ärendet. Det samma gällde de gemensamma bedömningarna. Riskfaktorer påvisades inneha högst interbedömarreliabilitet och sårbarhetsfaktorer inneha lägst interbedömarreliabilitet. utslaget på samtliga fall. Det gällde även vid jämförelse av gemensam bedömning. Ärendeprioritering påvisade varierande interbedömarreliabilitet med måttlig samstämmighet mellan enskilda bedömare och något lägre samstämmighet i jämförelse med en gemensam bedömning, utslaget på samtliga fall. Vidare forskning rekommenderas i syfte att bistå i utvecklandet och användandet av manualer i bedömningar gällande partnervåld och förstå behovet av stöd till dess användare. / Risk assessments are an important element in preventing recidivism for intimate partner violence. This study aimed to investigate the inter-rater reliability of social workers' risk assessments for partner violence regarding the identification of risk, vulnerability and protective factors as well as case prioritization. The study was conducted by giving six social workers, both individually and jointly, the opportunity to assess risk-, vulnerability- and protective factors as well as prioritization of safety measures for six fictitious cases. The results showed that inter-rater reliability varied when comparing individual assessors depending on the factor that was to be identified and the priority to be attributed to the case. The same was true of the joint assessments. Risk factors were shown to have the highest inter-rater reliability and vulnerability factors to have the lowest inter-rater reliability averaged across all cases. The same was true when comparing joint assessments. Case prioritization showed varying inter-rater reliability with moderate agreement between individual assessors and somewhat lower agreement compared to a joint assessment, averaged across all cases. Further research is recommended in order to assist in the development and use of manuals in assessments of partner violence and in order to understand the need for support to its users.

Våld i nära relationer är ett stort samhällsproblem, i synnerhet mäns våld mot kvinnor. Vad som inte får glömmas är att våld i nära relationer inte är begränsat till heterosexuella relationer, utan även förekommer i samkönade. Syftet med denna uppsats är att genom en kvalitativ undersökning, öka kunskapen om och hur sjuksköterskor på en akutmottagning tillämpar Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer (SOSFS 2014:4). Av särskilt intresse är att undersöka om skillnader finns i bemötandet av heterosexuella och HBTQ-personer. Vår studie är således en fallstudie och bygger på en vinjett undersökning, kombinerat med semistrukturerade intervjuer. Studien genomfördes med fyra informanter, vilka är anställda sjuksköterskor på en akutmottagningen. Resultatet av studien tyder på att sjuksköterskor på akutmottagningen inte korrekt följer Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd, vad gäller våld i nära relationer. Resultatet tyder även på att sjuksköterskorna är präglade av den heteronorm som råder i samhället, vilket innebär att de inledningsvis eller helt misstar samkönade relationer för att vara vänskapsrelationer. / Intimate partner violence is a major societal problem, especially mens violence against women. What should not be forgotten is that intimate partner violence is not limited to heterosexual relationships, but also occurs in same-gender relationships. The purpose of this essay is to increase knowledge about and how nurses, in an emergency department, apply the National Board of Health and Welfare's regulations and general advice on intimate partner violence through a qualitative study (SOSFS 2014: 4). Of particular interest is to investigate whether there are differences in the treatment of heterosexuals and LGBTQ people. Our essay is a case study and is based on a vignette survey, combined with semi-structured interviews. The study was conducted with four informants, who are employed nurses at an emergency department. The results of the study indicate that nurses at the emergency department do not correctly follow the National Board of Health and Welfare's regulations and general advice regarding intimate partner violence. The results also indicate that the nurses are characterized by the heteronormative that prevails in society, which means that they initially or completely mistake same-gender relationships to be friendships.

Världshälsoorganisationen har definierat mäns våld mot kvinnor som ett världshälsoproblem och är ett förekommande problem i det svenska samhället. Detta utgör en utmaning för folkhälsan och en kränkning av kvinnors mänskliga rättigheter. Historiskt har kvinnor kämpat för jämlikhet och lagstiftning som skyddar dem från våld, men trots formella rättigheter upplever kvinnor fortfarande våld som ger allvarliga fysiska och psykiska konsekvenser. Denna litteraturöversikt av kvalitativa studier vill belysa hur våldsutsatta kvinnor upplever vårdmötet. Elva artiklar har analyserats som kan appliceras till svensk sjukvård och ett resultat har yttrat sig i två huvudteman: "Emotionella upplevelser av vårdmötet” och “Vårdens betydelse för den våldsutsatta kvinnan”, samt fem tillhörande under teman. Resultatet visar att våldsutsatta kvinnors känslomässiga upplevelser av vårdmötet påverkas av hur vårdpersonal bemöter dem. Kvinnors upplevelser av vårdmötet inkluderar känslor av att bli ignorerade och skuldbelagda men även upplevelser av att bli sedd och bli lyssnad till när vårdpersonalen tar sig tid, är lyhörd, visar empati och skapar en trygg miljö. På grund av olika hinder som dålig vårdmiljö, rädsla hos kvinnor och okunskap hos vårdpersonal skapar det svårigheter i kommunikationen för att kvinnan ska våga be om hjälp och vårdpersonalen att hjälpa. Det ligger på vården att ta initiativ att lyfta frågan om våld samt skapa kontinuitet för att fånga upp och stödja kvinnor som utsatts för våld i hemmet. Det krävs stora insatser som mer resurser, mer personal och utbildning på organisatorisk nivå och individnivå för att skapa förutsättningar för en god vård samt främja läkningsprocessen och återuppbygga förtroendet hos våldsutsatta kvinnor. / World health organization has defined men's violence against women as a global public health issue and it’s a prevalent problem in the Swedish society. This poses a challenge to public health and a violation of women's human rights. Historically, women have fought for equality and legislation to protect them from violence, but despite formal rights, women still experience violence that results in severe physical and psychological consequences. This literature review of qualitative studies aims to shed light on how abused women experience the healthcare encounter. Eleven articles have been analyzed, that can be applied to Swedish healthcare and the result manifest in two main themes: "The emotional experiences of the healthcare encounter" and "The significance of healthcare for the abused woman," with five related sub-themes. The findings indicate that abused women's emotional experiences of the healthcare encounter are influenced by how healthcare professionals treat them. Women's experiences of the healthcare encounter include feelings of being ignored and blamed, but also experiences of being seen and listened to when healthcare professionals take the time, are responsive, show empathy, and create a safe environment. Due to various obstacles such as poor healthcare environment, fear among women, and lack of knowledge among healthcare personnel creates difficulties in communication for the woman to dare to seek help and for healthcare professionals to provide assistance. It is up to the healthcare professionals to take the initiative to address the issue of violence and create continuity to identify and support these women. Significant efforts are needed as more resources, more healthcare personnel and education, at an organizational- and individual level to create conditions for good healthcare and promote the healing process and rebuilding trust for abused women.