<p>Rapporten är ett samhällsvetenskapligt och kulturgeografiskt forskningsresultat från studier i det multikulturella Varanasi i Indien. Det kulturgeografiska inslaget berör hur rummet skapar interrelationer mellan muslimer/hinduer på en gata i staden genom en social och ekonomisk aktivitet, sidenbranschen. Den uråldriga staden har varit ett centralt produktionsläge av siden, där muslimerna dominerar fabrikationen medan hinduerna är ledande köpmän. Denna affärsrelation frambringar även ett ömsesidigt beroende som resulterar i en social samexistens, men där den inhemska politiken hotar denna relation. En hypotes kring relationernas betydelse för att motverka dessa hot har formulerats. Denna hypotes testades empiriskt där metodiken bestod av kvalitativa observationer direkt på en gata (Madanpura) samt två festivaler (Roza Iftar & Divali) med anknytning till affärsrelationen mellan hinduer/muslimer verksamma i sidenbranschen. Utöver detta utgör intervjuer med berörda affärsmän som respondenter ett annat underlag för data. Forskningen begränsades till en specifik gata och en likaså aktivitet, med fokus på hinduiska och muslimska näringsidkare som skapar och påverkas av</p><p>ekonomiska/sociala relationer sidenproduktionen alstrar. Resultatet tyder på att; Madanpura är en rumslig samlingsplast för interaktioner mellan muslimska och hinduiska affärsmän i sidenbranschen. Och dessa affärsrelationer, som är en del av ett civilt nätverk i samhället via dess interaktiva aktiviteter, innebär även sociala relationer, i samband med särskilda högtider. Men av den politiska kontexten är det möjligt att relationerna socialt och ekonomiskt, rubbas av etniska inre stridigheter.</p>

<p>The purpose of the thesis is to identify relationships between economic factors and the probability to vote on populist parties. The results are in turn based on the populist parties’ outcome in the 2006 Swedish election to parliament. Parties below the 4 percent margin, prior to the election, which is the percentage point required to enter the parliament, are defined as populist parties. Furthermore, based on theoretical and previous empirical research, seven economic variables are chosen; disposable income, income distribution, municipal tax rate, unemployment and higher education. In addition to these five, are the number of crime incidents reported, and the share of people born outside of the European Union also included. Moreover, the study is conducted at a regional, or more explicitly, at a municipal level, implying that 290 observations are used for each variable, in a total of five regressions. These are performed to test the diversity of populist parties.</p><p>The findings confirm that there are obvious relationships between the chosen variables and the probability of voting on populist parties, as the majority of the regressions explain 25 to 35 percent of the variation in the voting decision. These figures seem consistent, since ideological and factual issues are more important to populist party sympathizers.</p><p>Nevertheless, the results show that when it comes to the economic variables - unemployment, education, disposable income and consequently the municipal tax rate are the ones which concerns people the most when voting on populist parties. Additionally, as the share of people born outside of the European Union increases, the probability of voting in favor of Sverigedemokraterna also increases.</p><p>Finally, the growth of populist parties or of Sverigedemokraterna in particular, forces the conventional parties to adopt similar political standpoints in order to gain votes. Implying that if the present economic and political situation persists, populist parties’, especially Sverigedemokraterna’s policies will thrive in Swedish politics.</p> / <p>Avsikten med denna studie är att identifiera samband mellan ekonomiska faktorer och sannolikheten att rösta på populistpartier. Genomförandet är i sin tur baserat på 2006 års riksdagsvalresultat. Partier som innan valet befann sig under 4 procentsmarginalen definieras som populistiska partier. Grundat i tidigare forskning och teori, har sju ekonomiska variabler valts; disponibel inkomst, inkomstfördelning, kommunskatt, arbetslöshet och högre utbildning. Förutom dessa fem, är även antalet anmälda brott och andelen människor födda utanför den Europiska Unionen inkluderade. Vidare utförs studien på regional, närmare bestämt kommunalnivå, där 290 observationer används för varje variabel, i totalt fem regressioner. Detta med syfte att testa populistpartiers mångfald.</p><p>De empiriska resultaten bekräftar att det finns uppenbara samband mellan de valda variablerna och sannolikheten att rösta på populistpartier, då en majoritet av regressionerna förklarar 25 till 35 procent av variationen i röstningsavgörandet. Dessa siffror verkar stämma överens med verkligheten, eftersom ideologi och sakfrågor är viktigare för populistpartianhängare.</p><p>Gällande de ekonomiska variablerna är det arbetslösheten, utbildningsnivån, disponibla inkomsten och kommunalskatten som påverkar människor mest när de röstar på populistpartier. Det visar sig även att när andelen människor födda utanför den Europiska Unionen ökar, ökar även sannolikheten att man röstar på Sverigedemokraterna.</p><p>Till sist, tillväxten av populistpartier, speciellt av Sverigedemokraterna, har på senare tid tilltagit, vilket leder till att de konventionella partierna måste anamma likartade politiska ståndpunkter för att kunna få fler röster. Innebärande att om den rådande ekonomiska och politiska situationen består, kommer populistpartiers och i synnerhet Sverigedemokraternas riktlinjer att i framtiden få ett mycket större utrymme i den svenska politiken.</p>

The aim with this study is to compare the American newspaper The New York Times and the Swedish newspaper Dagens Nyheter and its framing of the organization the Islamic State. The study uses a selection of articles during the period when Barack Obama ordered airstrikes against the Islamic State. The period is 2014/07/27-2014/08/14 and it gave 107 articles to the analysis. The study undertakes a methodology based on the quantitative content analysis. The study leans on the theory of framing and theories of war journalism which is a common and well suitable theory for the study’s aim. The result shows both differences and similarities between the two newspapers frame. The most notable difference between the newspapers' articles were the appellation of the Islamic State and also how the newspapers used sources and statements. The Swedish newspaper had a more religious orientation in the appellation of IS, while the American newspaper had a military orientation in the appellation of IS.

No description available.

Människor i dagens samhälle engagerar sig i allt lägre utsträckning i partipolitik och representativ demokrati. Den här studien fokuserar på de som ändå väljer ett partipolitiskt engagemang. Studiens syfte är att belysa hur processen ser ut när man som vuxen person mitt i livet väljer att bli medlem i ett politiskt parti med avsikt att vara aktiv. Utifrån detta syfte är studien utförd med analytisk induktion som metod, då fokus ligger på att studera en process. Studien bygger på intervjuer och i resultatet sammanfattas processen i fem steg, vilka är följande: att ha lärt sig att politik är viktigt, erfarenhet av att kunna påverka, identifikation med parti, partimedlemskap som plattform för aktivitet och inspirerad av enskild händelse. Dessa steg är alla väsentliga och utgör tillsammans en förklaring till hur det ser ut när man väljer att aktivera sig partipolitiskt när man är en vuxen person mitt i livet. Resultaten kontextualiseras mot senmoderna teorier av Beck och Giddens om individualisering, reflexivitet, subpolitik och livspolitik, samt Sörboms idéer om politiskt engagemang.

Syftet med denna uppsats är att skapa en bredare förståelse för varför individer utvecklar invandringskritiska åsikter. Ett begränsat antal utländska studier har visat att det tycks finnas ett samband mellan individers inställning till det politiska systemet och deras attityder till invandring, men förhållandet mellan dessa två har inte tidigare undersökts i en svensk kontext. Någonting som däremot konstaterats i tidigare forskning är det faktum att invandringsfrågan på senare år blivit en allt viktigare konfliktdimension inom svensk politik. Vi undersöker därför i denna studie huruvida svenska invånare som upplever sig vara politiskt alienerade tenderar att ha en mer kritisk attityd till invandring än andra. Dessutom studeras ifall ett sådant samband i så fall blivit starkare över tid, som ett resultat av den förändrade politiska diskursen. Studien baseras på riksrepresentativ data från år 2002 och 2014, och som teoretisk bakgrund används teori om relativ deprivation och politisk alienation. Resultatet visar att det bland svenska invånare finns ett samband mellan att vara politiskt alienerad och kritisk till invandring, samt att detta samband har blivit starkare över tid. Den generella attityden till invandring visar sig trots det vara mer generös 2014 jämfört med 2002, vilket till stor del tycks ha att göra med att utbildningsnivån blivit högre. Ytterligare en slutsats är att attitydskillnaderna mellan olika grupper är större år 2014 än 2002, vilket innebär att svenskars åsikter gällande invandring har blivit mer socialt strukturerade över tid.

Syfte: Få en förståelse kring hur politiker använder sig av retoriska strategier och verktyg för at.t förmedla ett budskap. Metod Kvalitativa retoriska analyser av ett tal vardera från fem socialdemokratiska partiledare. Resultat: Huvuddrag från resultatet är att samtliga politiker tenderar att använda sig av retoriska verktyg så som ethos, logos, pathos samt av retoriska stilfigurer så som metaforer samt anaforer. I många situationer använder politikerna de retoriska verktygen för att antingen styrka sitt argument eller för att lyfta fram en fråga som de vill belysa. Slutsats: Det går genom denna undersökning att konstatera att det finns retoriska verktyg som tenderar till att återkomma i socialdemokratiska partiledares tal. De mest använda retoriska verktygen är ethos, logos samt pathos. Även de retoriska stilfigurerna metaforer samt anaforer har varit återkommande verktyg hos politikerna

I denna kandidatuppsats undersöks vilken upplevd makt Sveriges riksdagspartiers pressekreterare har över den politik deras parti för samt i vilka dimensioner av deras arbete denna makt finns och fungerar. Detta är av intresse eftersom pressekreterare är politiska tjänstemän utan demokratiskt mandat att påverka politiken. Är det så att de genom sitt kommunikativa arbete påverkar politiska beslut kan de anses spela en stor roll i det politiska systemet. Studien tar avstamp från tidigare forskning som hävdar att politiska tjänstemän utgör en egen social kategori med homogena intressen och stort politiskt inflytande. Till hjälp i analysen återfinns här teorier kring maktbegreppet, politikens medialisering och samt problematiserande av pressekreterarrollen. Vissa teoretiker menar att pressekreterare inte kan anses ta hänsyn till folkviljan och att en högt uppsatt grupp specialiserade experter utgör ett hot mot demokratin. Med mediernas ökade inverkan på politiken påstås att behovet av en specialiserad pressekreterarkår ökar. För att undersöka detta har jag använt kvalitativa intervjuer med en pressekreterare ur samtliga åtta riksdagspartier. Detta har sedan analyserats tematiskt. Flertalet pressekreterare upplever en viss makt över utformningen av politiken, medan andra helt avvisar den bilden och kritiserar den av principiella skäl. Det som respondenterna är överens om är dock att de har stort inflytande över den mediekontakt och det påverkansarbete som ingår i deras arbetsuppgifter. Detta trots att medierna alltid har sista ordet och påverkar den politiska agendan. Pressekreterare menar att inflytande kommer med erfarenhet och förtroende inom partiet. Deras påverkan på politikutvecklingen sker främst via förslag och idéer som presenteras för andra högt uppsatta i partiet, både tjänstemän och förtroendevalda. Pressekreterare har dock en medvetenhet kring sin egen position och känner ett ansvar inför väljarna och inte endast lojalitet mot sin arbetsgivare. Så är pressekreterares medieexpertis ett demokratiskt problem? Det är mycket möjligt eftersom den bild kritikerna målar upp liknar det resultat som denna studie visar. Dock är det troligtvis inte ett så pass stort problem som det kritikerna menar. Pressekreterarens makt är dock speciell för vårt politiska system och ska inte helt förbises.

Military thinkers, from Clausewitz and Liddell Hart to Grey and Dolman, reason around the meaning of the term strategy and its natural place in a nation’s efforts to plan for the worst-case scenario – war. At the same time, the term policy is used when aligning a nation’s effort. The debate in Sweden has for a long time included both these terms when discussing with what detail the government should direct its armed forces. This indistinctness in usage is analysed and operationalised in order to answer the question; Are the Swedish armed forces governed by policy or by strategy? Theories on policy from social studies are summarized together with the strategy term derived from war studies in order to operationalise their meaning in the Swedish governing system where parliament, consisting of Regering and Riksdag, make decisions regulating its armed forces.The analysis shows that decisions showing both policy and strategy is present, but that the detail in strategic decisions in certain cases overrides the overarching policy rendering the armed forces without freedom of strategic action.This study contributes to both the field of public policy as well as military strategy where they come together in the military-political arena in Sweden. It clarifies the level of detail in which the military is governed and determines whether decisions can be considered a strategic plan or a governing political policy.

Invandring och integration har varit bland de viktigaste valfrågorna i senare års valrörelser i Sverige. Integration syftar i dessa sammanhang på många olika processer och skär in i skilda politiska områden och diskurser. I uppsatsen undersöks: (1) hur, utifrån vilka problemformuleringar och med fokus på vem, partiledarna talar om integration i valdebatterna 2006–2018, (2) hur olika integrerande åtgärder legitimeras i valdebatterna, (3) hur de Andra konstrueras diskursivt och hur maktrelationer, ansvar och förpliktelse uttrycks samt (4) om diskursen om integration har förändrats. Studien bidrar med en ökad förståelse för hur integration formas till en meningsfull politisk praktik. Materialet består av valdebatter från de fyra valåren 2006–2018. I analysen, som är en kritisk och postkolonial diskursanalys, kombineras två metoder. Med hjälp av en legitimeringsanalys visas hur olika integrerande åtgärder rättfärdigas. Sedan urskiljs de processer och deltagare som förekommer i legitimeringarna med en transitivitetsanalys. Resultatet visar att två diskurser är återkommande i alla integrationsdebatter, dels att människor behöver lära sig svenska för att kunna integreras, dels att en lyckad integration kräver förbättrade villkor på arbetsmarknaden. Den förra lägger en stor del av det integrerande ansvaret på individen, medan den senare främst tillskriver politiken ett ansvar. Resultatet synliggör också att det över tid har skett förändringar i vilka andra diskurser som aktualiseras i debatterna och hur dessa legitimeras. Sammantaget indikerar detta att det har skett en förändring i samhällsklimatet under den studerade tidsperioden. Studien visar även att diskurserna om integration i Sverige på flera håll överlappar med diskurserna om ämnet i andra länder.