Att sätta könsnormer i gungning - Om föräldrars fostran utifrån jämställdhetsideal Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om innebörden av jämställd fostran för föräldrar som fostrar utifrån jämställdhetsideal samt att identifiera hinder och möjligheter för att utmana och gå bortom dominerande diskurser om kön. Det teoretiska perspektivet i denna uppsats bygger på feministisk post­strukturalism och metoden har inspirerats av ett integrerat perspektiv på diskursanalys. Datainsamlingen gjordes genom fokuserade intervjuer med fem kvinnor och fyra män som vid intervju­tillfället var föräldrar till sammanlagt 19 barn i åldrarna 7 mån- 18 år. Slutsatser av arbetet är att en fostran utifrån ideal om jämställdhet kännetecknas av att föräldrarna intar ett aktivt förhållningssätt till relationerna inom och utanför familjen och strävar efter att destabilisera gränser för kön, maskulinitet och femininitet. Genom ett medvetet användande av språk och kommunikation försöker föräldrarna skapa representationer av kön och positionerings­möjligheter som öppnar upp barnens föreställningsvärld. Centralt för en jämställd fostran är att bekräfta barnens egna val och uttryckssätt för att bygga upp deras självkänsla, samt att uppmuntra barnen till att vidga sina erfarenheter genom normöverskridande uttryck och beteenden. Dessa kategori­destabili­serande fostransstrategier syftar till att sätta dominerande föreställningar om kön ”i gungning” och öppna upp för nya positionerings­möjligheter bortom de bipolära stereo­typerna av könskategorierna. Hinder för föräldrarnas försök att göra jämställd fostran finns i form av den patriarkala diskursen och normalitets­diskurser på så sätt att de kommer till uttryck som den omgivande kulturens bilder och värderingar av samt förväntningar på kvinnor, flickor, män och pojkar. I de fall då dessa diskurser även är en integrerad del i föräldrarnas egna föreställningar utgör de hinder för att föräldrarna fullt ut ska kunna bryta mot traditionella könsmönster i sin fostran. Även omgivningens försvar av könskategorierna i form av kategoriuppehållande arbete och i vissa fall agentskapet hos de intervjuade föräldrarnas barn utgör hinder för en jämställd fostran. I talet om jämställd fostran artikuleras flera diskurser som genomkorsar varandra och en och samma intervjuperson kunde ge uttryck för multipla positioneringar inom dessa diskurser. Två diskurser om frihet som har olika grund ses i materialet: en liberal frihetsdiskurs som utgår från ett betonande av individens frihet och rätt till självbestämmande samt en feministisk frihetsdiskurs som kännetecknas av en betoning på frihet från könsförtryck. Beroende på vilken av dessa diskurser som dominerar i förälderns berättelse så framstår kompensatoriska metoder och styrning av barnet som mer eller mindre problematiskt. Normalitets­diskurser i relation till kön artikuleras i intervjuerna både som något att förhålla sig medvetet strategiskt till och även som en integrerad del av föräldrarnas egna bilder av normalitet. På samma sätt finns den patriarkala diskursen närvarande i talet om jämställd fostran både som en medvetenhet hos föräldrarna om den dominerande kulturens mentala föreställningar om, och praktiska uttryck för manlig överordning och kvinnlig underordning, samtidigt som den yttrar sig som internaliserade dominerande föreställningar i deras tanke­strukturer. Föräldrarnas kategoridestabiliserande fostransstrategier förstås utifrån feministisk poststrukturalistisk teoribildning som praktiker av kontinuerligt motstånd. Genom att utgå från de positioner som finns att tillgå i en normalitetsdiskurs och använda sig av medvetna misslyckade eller otillåtna upprepningar har föräldrar och barn möjligheter till att utvidga innehållet i begrepp, förskjuta diskursiva meningar och förändra betydelser och betydelsebärande praktiker. I och med detta ses också möjligheter till att genom jämställd fostran, med den innebörd som den ges i denna studie, utmana och gå bortom dominerande diskurser om kön.                                                                                                                                    Nyckelord: jämställdhet, fostran, föräldraskap, kön, diskurs, feministisk poststrukturalism, kategoridestabiliserande fostransstrategier

Denna studies syfte är att undersöka hur barn konstruerar kön utifrån normbrytande barnböcker. Därmed vill vi skapa förståelse för hur barn kan tänka och resonera kring könskonstruerande. Studiens upplägg är inspirerat av Davies (2003) forskning och den teoretiska utgångspunkten är den feministiska poststrukturalismen. För att söka svar på våra frågeställningar har vi använt oss av en kvalitativ metod, vilken har integrerat en kombination av boksamtal och barnintervjuer. Undersökningsgruppen bestod av åtta 5-6 åringar, varav det var lika många barn av respektive ålder och kön. Genomförandet ägde sedan rum vid två olika tillfällen, det ena med 5-åringarna och det andra med 6-åringarna. Böckerna vi utgick ifrån var Kenta och barbisarna och Så gör prinsessor, utifrån dessa hade vi sedan formulerat intervjufrågor som diskuterades under boksamtalen. Därefter analyserades materialet i förhållande till den feministiska poststrukturalismen. Resultatet har stora likheter med Davies (2003) slutsatser, detta trots att hennes undersökning genomfördes på 1980-talet. Vi kan konstatera att det inte skett någon större förändring gällande barns syn på könskonstruktion. Majoriteten av barnen i vår undersökning intog så kallat traditionella diskurser gällande hur en flicka respektive pojke ska vara. Dock upplevde vi att de under diskussionernas gång kunde ändra sitt förhållningssätt och acceptansen för normöverskridandet ökade.

Vårt syfte är att studera hur barn gör sig eller görs till ett manligt eller kvinnligt subjekt under bildskapande aktiviteter i relation till färgval och motiv på en förskoleavdeling. Vi valde icke deltagande observation där vi antecknat vad som sades och gjordes och vi har även fotograferat barnens bilder. Vi har analyserat vårt insamlade data utifrån ett feministiskt poststrukturellt perspektiv i kombination med diskursanalys för att studera vilka förväntningar och normer som möter barnen under bildskapande aktiviteter. I vårt resultat kan vi se att barnen använde sig av bilddialoger och verbalt språk men även färger och motiv för att göra sig till ett manligt eller kvinnligt subjekt. Vi har även sett en viss skillnad i bemötandet av flickor och pojkar från pedagogernas sida. I vårt resultat beskriver vi två diskurser som barnen positioneras och positionerar sig i relation till. Vi har, i vårt material, kunnat se stereotypa förväntningar på flickor och pojkar, vilket även tidigare forskning skrivit fram. Vi vill därför uppmärksamma stereotypa förväntningar på flickor och pojkar och på så sätt bidra till ett mer jämställt förhållningssätt under bildskapande-aktiviteter och även till ett reflekterande förhållningssätt kring bemötande av flickor och pojkar på förskolan.

Med spjärn i den poststrukturalistiska teoribildningen genus och diskursteori granskar denna uppsats framställningarna av kvinnor och män, genus och jämställdhet i gymnasieskolans läroböcker med syftet att undersöka hur läroböckerna framställer kvinnan avseende hur läroboken upprätthåller eller motverkar särskiljandets logik mellan män och kvinnor, samt att identifiera dessa mekanismer och hur dessa tar sig uttryck. Undersökning består av en kvantitativ delstudie vilken ringar in aspekter av representationen av kvinnor och män i läroböckerna. Denna utgör sedermera en språngbräda åt en kvalitativ genuskritisk närläsningsstudie av läroböckerna vilken leder fram till dekonstruktionen av desamma. Samtliga studieobjekt är publicerade inom ramen för den nya läroplanen, Gymnasieskola 11, under år 2011 och 2012 och är ämnade att användas i kursen Historia 1b. Resultatet visar att mannens hegemoni gentemot kvinnan reproduceras genom en rad olika diskurser: att män är överrepresenterade gällande såväl historiska aktörer som anonyma människor, att kvinnors roll genom historien förbises genom t.ex. utebliven historisk fakta eller styvmoderlig behandling av densamma och att kvinnor ej tillskrivs rollen som subjekt i sin egen historia. Vidare kan en dubbelhet skönjas i vilken läroböckerna å ena sidan manifesterar ett stundom framträdande jämställdhetspatos samtidigt som de å andra sidan reproducerar en historieskrivning vilken alltjämt förbiser, förminskar och underordnar kvinnor.

En del av doktrinforskningen berör att doktriner som redskap för det militära har en rad disparata betydelser som är motsägelsefulla. Detta orsakar doktrindilemmat. Exempelvis är det svårt för doktrin att både kunna ge tydlig inriktning till landets försvarsmakt samtidigt som doktrinen ska vara anpassningsbar till en värld i förändring. Argument för doktrinens olika syften och nyttofunktion framförs ofta i relation till hur robust doktrinen kan och bör vara mot en föränderlig värld. Svensk militärstrategisk doktrins syften är ambitiös i omfång och omfattar exempelvis funktioner som inriktande, utbildande, signalerande och vägledande. I föreliggande arbete formuleras frågeställningar som besvarar huruvida och på vilket sätt det är möjligt att kommunicera samtliga syften deklarerade i MSD. Analysen sker genom diskursanalys där olika meningsbetydelserna i doktrintexten undersöks. Metoden är poststrukturalistisk dekonstruktion vilket innebär att motsatsförhållanden i texten påvisas och framförs vilket skapar andra diskurser än de som normalt framträder som självklara. Utifrån detta diskuteras huruvida diskurserna bidrager till att stärka argument för doktrinsyftenas funktion. Resultatet påvisar att dekonstruktionen frambringar motsägelsefull kommunikation av samtliga analyserade doktrinsyften vilket innebär att doktrindilemmat är aktuellt för MSD.

Den kvalitativa studiens syfte är att uppmärksamma några föräldrars berättelser om hur de upplever sina könsöverskridande barns möjlighetsvillkor i förskolan. Frågeställningar som studien vill besvara är vilka möjligheter till lek, kamratrelationer och inkludering föräldrarna uppger att deras könsöverskridande barn har i förskolan, samt hur de beskrivningar föräldrarna ger av pedagogernas bemötande av deras barn förhåller sig till gällande styrdokument. För att besvara studiens frågeställningar gjordes semistrukturerade forskningsintervjuer. I intervjuerna beskrev alla föräldrarna att de upplevt sina barns möjligheter till lek och kamratrelationer i förskolan som goda. Uppgifterna om barnens inkludering var mer motstridiga. Alla barnen uppgavs regelbundet utsättas för ifrågasättande och/eller kränkningar av andra barn med anledning av sina könsöverskridande uttryck. Alla föräldrarna var nöjda med förskolans pedagoger. Studiens slutsats är att föräldrarna i studien beskriver att barnens möjligheter till lek, kamratrelationer och inkludering i många avseenden är goda, men att villkoren för barnens könsöverskridande medför upprepat ifrågasättande och risk för könsattributsrelaterade kränkningar från andra barn. Vad gäller föräldrarnas berättelser om barnens pedagoger beskrivs dessa leva upp till de läroplansdirektiv som fokuserats i studien. En utmaning som identifierats i studien är de svårigheter pedagogerna verkar ha när det gäller att förankra läroplanens värdegrund hos de barn som kommer till förskolan med normer som inte överensstämmer med förskolans. Ett bekymmer svårigheterna leder till är de kränkningar som sker till följd av barns försök att upprätthålla dessa normer som de håller för sanningar. Studien har lett till konstaterandet att tvåkönsmodellen och dess prägling på läroplanen (se Skolverket 2016:4-5) bidrar till att osynliggöra och exkludera barn med överskridande könsidentiteter vilket därmed innebär att läroplanen kommer i konflikt med diskrimineringslagen (se SFS 2008:567). Fastslås i studien görs även att förskolebarn med könsöverskridande identiteter exkluderats i den utredning av transpersoners livsvillkor som tillsatts på uppdrag av regeringen (SOU, 2017:92).

I föräldrakooperativa förskolor verkar pedagoger och vårdnadshavare i nära samarbeten. Detta examensarbete syftar till att nå pedagogers perspektiv på föräldrasamverkan och professionalitet i föräldrakooperativ. Studien baseras på kvalitativa intervjuer med pedagoger med erfarenhet av just denna förskoleform. Intervjuerna har analyserats med stöd i poststrukturalism och diskursanalytisk metod. I resultaten synliggörs hur föräldrakooperativens särskilda förutsättningar för föräldrasamverkan både skapar hinder och möjligheter. Pedagogerna upplever å ena sidan att deras professionalitet begränsas av familjära pedagog-föräldrarelationer samt deras roll som arbetstagare gentemot vårdnadshavare. Å andra sidan framkommer det att pedagogerna känner sig engagerade i sitt yrke och att nära, prestigelösa pedagog-föräldrarelationer stödjer deras yrkesutövning. Med grund i den föräldrakooperativa förskoleformen synliggör studien alternativa sätt att praktisera föräldrasamverkan, sätt som både kan verka underminerande och stärkande i pedagogers professionssträvanden.

Studiens syfte har varit att undersöka hur storleken på förskolors friytor påverkar barnets vardag, med fokus på 50 kommunala förskolegårdar i Karlstads kommun. Då gårdarna idag krymper i takt med förtätningens ökade konkurrens om mark, samtidigt som behovet av nya förskoleplatser är stort, är barns rätt till rum ett aktuellt ämne. Studien inleds med en kort bakgrund om förskolans historia och aktuella lagar för att sätta ämnet i en större kontext. Metoderna i studien är både kvalitativa och kvantitativa i sin utformning med empiri insamlad genom geografiska mätningar av förskolegårdar och observationer av förskolebarn. Det empiriska materialet har bland annat analyserats genom kvalitativa innehållsanalyser. Studiens vetenskapliga utgångspunkt är inspirerad av poststrukturalismen och de teorier som presenteras grundar sig i barngeografi och rumsforskning. Av observationerna framkom att barnens uppmätta rörelsegrad inte hade något tydligt samband med gårdarnas storlek. Däremot observerades ett samband mellan typ av lek, rörelse och gårdarnas utrymme. Studiens resultat visar därmed att barnens vardag påverkas av gårdarnas storlek, framförallt den totala storleken, och att barn inom mindre gårdar har sämre förutsättningar för vidlyftig lek och god hälsa. Gårdarnas storlek utgör också en grundförutsättning för andra kvaliteters existens som i sin tur påverkar barnen. Resultatet visade att det fanns stor spridning av förskolegårdar med olika storlekar i kommunen, vilket innebär en ojämlikhet i barnens vardagsmiljö och förutsättningarna för god hälsa och utveckling. En slutsats som kan dras är att barnens rätt till rum bör prioriteras för att förhindra krympande ytor och för att säkerställa jämlika förutsättningar.

Forskning visar att förskolan fortfarande är en plats som präglas av könade förväntningar. Syftet med denna studie är att synliggöra könskonstruktioner i förskollärares samtal och vilken betydelse diskurser om kön har för beskrivningen av jämställdhetsarbete. De forskningsfrågor som studien ger svar på är: Vilka könskonstruktioner framträder i förskollärares samtal? Vilken betydelse har könskonstruktioner för hur jämställdhetsarbete konstrueras? En feministisk poststrukturell teori har använts för att analysera hur kön och jämställdhetsarbete konstrueras i fokussamtal med förskollärare. I resultatet framträder tre teman som behandlar könskonstruktioner, subjektspositioner och jämställdhetsvisioner. I studiens slutsats beskrivs varför konflikter uppstår mellan fria val och styrning, vad en kvalitativ respektive kvantitativ ingång i jämställdhetsarbetet är, och mot vad fokus behöver riktas i jämställdhetsarbetet.

Studien har syftet att undersöka hur barnen använder sig av byggmaterialet på en förskola samt hur det blir en del av barnens subjektskapande. Studien använder sig av feministisk poststrukturalism som teori, en annan del av teorin är begreppet diskurs där ”det kompetenta barnet” dyker upp i mina observationer. Genom observationer av en grupp barn i åldern tre till fyra år på en förskola under sammanlagt fem timmar har jag analyserat om det finns eller inte finns vissa skillnader mellan hur pojkar och flickor använder sig av byggmaterial. Det framkom ganska snabbt att det finns vissa skillnader mellan hur pojkar och flickor förhåller sig till byggmaterial samt hur de väljer att bygga med byggmaterial. Pedagogerna har en stor påverkan vad gäller hur barnen använder sig av material eftersom det är de som bestämmer vad som skall erbjudas barnen.