2001 startade den nya lärarutbildningen. 2005 tyckte Lars Leijonborg och Jan Björklund att man lika gärna kunde stänga lärarhögskolorna och satsa på universiteten istället. Den nya lärarutbildningen har fått mycket kritik, både av högskoleverket, av pedagoger och av andra. Syftet med mitt examensarbete har varit att ta reda på hur skolledare ställer sig till anställningsbarheten efter avslutade studier inom den nya lärarutbildningen. Detta gjordes genom att jag först skickade ut enkäter till 100 rektorer i Sverige, varav 28 användes i själva studien. Jag har sedan gjort uppföljande intervjuer med fyra av dessa rektorer. Enkäterna och intervjuerna har haft som syfte att ta reda på huruvida lärarutbildningen lever upp till de krav som ställs på studenterna efter examen eller inte. Jag kommer i arbetet fram till att lärarutbildningen inte lever upp till alla de krav som ställs på studenterna när de kommer ut på arbetsmarknaden, varför anställningsbarheten riskerar att bli låg. Jag ger dock förslag på hur blivande lärare kan bli mer attraktiva på arbetsmarknaden och på hur lärarutbildningen skulle kunna reformeras för att bättre passa arbetsmarknaden, bland annat genom ett nytt antagningssystem samt genom nya eller förändrade kurser.

Undersökningen bygger på en abduktiv ansats av intervjuer av tre rektorer på skolor i en kommun. Jag genomförde 3 semistrukturerade intervjuer av rektorer för att undersöka hur rektorer styr och leder sina förstelärare samt vilka faktorer och övertygelser som upprätthåller ledarskapet. Jag sände även ut enkäter till 12 förstelärare för att jämföra deras upplevelse av rektorernas ledarskap. I analysen framkommer att rektorer leder och styr sina förstelärare olika och rektorerna har olika faktorer och övertygelser som upprätthåller ledarskapet. Rektorer har olika uttalade teorier som ligger till grund för deras ledarskap av förstelärare. De bruksteorier som framträder hos rektorerna kring styrning är hierarki och tillit. När det gäller rektorernas uttalade teori kring stilen de använder i sitt ledarskap framträder både transaktionellt ledarskap och transformativt ledarskap. De framkommer även att en uttalad teori från samtliga rektorer att det inte är tydliga med sina förväntningar på förstelärarna och de faktorer som upprätthåller rektorernas uttalade teori är olika organisatoriska förutsättningar som att man har haft fokus på drift snarare än utveckling, att man ärvt en organisation eller att man inte skapat forum för förstelärarna att träffas. Det är även övertygelser som att de leder sina förstelärare individuellt som upprätthåller rektorernas uttalade teori. Det framkom även att rektorer värderar undervisningen högre än tid för förstelärarna att arbeta skolutvecklande. Förstelärarnas upplevelse av rektorernas bruksteori stämde överens när det gällde upplevelsen av förstelärare som kompetenta och som tar ansvar, vilket kan påverka motivationen. Förstelärarna verkar erfara att rektorerna pekar ut riktningen för deras arbete och att de därefter får frihet att organisera sitt arbete trots att rektorerna beskriver att de inte är så tydliga i detta. Vilket visar att förstelärarnas upplevelse av rektorernas bruksteori inte stämmer överens med rektorernas uttalade teori. För att en skola ska kunna bedriva ett kontinuerligt förbättringsarbete behöver resultat följs upp och analyseras. Att tänka att rektor ska leda alla förbättringsprocesser själv är att ställa orimliga krav. Det operativa förbättringsarbetet behöver ledas av flera och rektor behöver hålla fokus på innehållet och målet för respektive uppdrag. För att kunna uppnå intentionen med förstelärarreformen visar denna studie att det behöver finnas uppdragsbeskrivningar där det tydliggörs på vilken arena försteläraren förväntas verka och vad för slags processer försteläraren ska leda. Rektor behöver i sitt ledarskap vara tydlig med förväntningar på sina förstelärare och klargöra skillnaden mellan lärare och förstelärare, skapa lärande gemenskaper för förstelärare, följa upp förväntningar och utforska det gemensamma lärandet. När förstelärare är involverade i beslutsprocessen kan det innebära att de upplever sig själv som värdefulla medlemmar i organisationen. Förstelärarna behöver se sig själv som ledare och koppla tillhörigheten till andra förstelärare.

Detta arbete är en fenomenologisk studie som fokuserar på inkludering av elever som har kommit till Sverige som flyktingar. Syftet med studien är att ta reda på föräldrars och rektorers uppfattningar kring flyktingelevers inkludering i den svenska skolan. Genom semistrukturerade fokusgruppintervjuer med föräldrar och rektorer till flyktingelever har jag lyft fram deras personliga uppfattningar om hur de upplever flyktingelevers inkludering. Jag belyser dessa uppfattningar med hjälp av en beskrivande fenomenologisk analysmetod. Vid analys av empirin framkommer essensen av föräldrars och rektorers upplevelser av inkludering av flyktingelever som fenomen som en känsla av acceptans som ofta är kopplad till skolprestationer och det svenska språket, en känsla av tillhörighet som ofta begränsas av rasism och kulturkrockar samt ett undervisningsnära problem. Rektorerna inser att de behöver jobba mer aktivt med flyktingelevers inkludering.

Studiens syfte var att undersöka betygets påverkan på undervisningen. Metodvalet var en semistrukturerad intervjuform där lärare och rektorer medverkade. Analysmetoden i studien är fenomenografisk. Resultaten visade att lärarna inte anser att betygsättning påverkar undervisningen. Betyg kan ses som en metod för att motivera elevers lärande och det kan även vara en stressfaktor. Resultatet visade att betyg kan vara fördelaktigt då eleverna blir förberedda för framtida utmaningar exempelvis betyg i högstadiet och gymnasiet. Utmaningen för lärarna blir att få eleverna att titta på matrisen och inte endast bokstaven i betyget. Slutsatsen som kan dras av studiens resultat är att feedback till elever bidrar till ett utvecklat lärande. Ett betyg utan feedback bidrar inte till elevers lärande. Skolverkets införande av betygsättning från årskurs fyra har ifrågasatts och vår studie belyser både för och nackdelar med fenomenet.

The principal profession has historically been a male-dominated profession. However, as women entered the industry and became the majority, both salary and status decreased. With that, the responsibility and the amount of work tasks increased to the principal’s role. In the past, studies around female leadership have been focused on the woman in a minority position within a male-dominated industry. Hence, the purpose of this study was to explore how women in a female-dominated industry experience their leadership in relation to their professional role. This has been done with a qualitative study that was carried out using semi-structured interviews, where seven female principals in Uppsala were interviewed about their experiences regarding what it is like to be a female leader in a female-dominated industry. The study was based on an inductive approach where the goal was to be able to present a result based on the empirical data collected through the interviews. Yvonne Hirdman's theories on gender structures and gender contracts was used as the main theory to analyze the results, but also how power is interpreted through theories by Wahl et al. and Kanter. To structurize the result and analysis, a thematic analysis was used. Contrary to what previous leadership research has presented, the results showed that gender has little or no significance when it comes to how the women experienced their leadership and the situation they were in. According to the women in the study, the important parts of their leadership was creating good relationships with their co-workers and involving them in the activities to run the school together. The major parts that were highlighted in their leadership styles, was clarity in their leadership as well as transparency. The resistance and difficulties that could be an effect of the fact that they are female leaders were by the informants as likely to be referred to personal and individual reasons, as to reasons of being women.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur rektorer tolkar och leder det specialpedagogiska förebyggande och främjande arbetet på grupp och skolenhetsnivå. Studien använder sig av en kvalitativ ansats i form av djupintervjuer med nio rektorer verksamma på nio olika gymnasieskolor. Informanterna har valts ut med hjälp av ett tillfälligt och slumpmässigt urval. Analysen av data har gjorts tematiskt och resultatet har analyserats i relation till Hoy och Miskels (2007) teori om skolan som socialt system med delsystemen: struktur, kultur, individ och politik. Resultatet visar att majoriteten av de undersökta rektorerna inte har en explicit definition av begreppet specialpedagogiskt förebyggande och främjande, vilket påverkar strukturen och tydligheten i det specialpedagogiska arbetet. De rektorer som har tydliga strukturer för det specialpedagogiska förebyggande och främjande arbetet använder sig i högre utsträckning av den specialpedagogiska personalen på skolenhetsnivå för att driva den processen framåt. De rektorer som delegerar ansvaret för det specialpedagogiska förebyggande och främjande uppdraget till specialpedagog riskerar att minska sitt engagemang och sin insyn i det arbetet. Bristen på en gemensam tolkning och definition av begreppet innebär även hinder för att skapa en samsyn i hur skolan arbetar förebyggande och främjande på skolenhetsnivå. De utmaningar som framkommer relaterar dels till resursbrist och dels till en kategorisk syn bland lärare på elevers svårigheter. Detta identifieras också av informanterna som ett hinder för att bedriva ett utvecklat specialpedagogiskt förebyggande och främjande arbete. Sammantaget visar resultaten att det specialpedagogiska förebyggande och främjande uppdraget fortfarande till stor del hamnar på individnivå och är reaktivt. För att lyckas med ett framgångsrikt specialpedagogiskt förebyggande och främjande uppdrag på skolenhetsnivå, visar resultatet att det finns behov av en gemensam tolkning av begreppet, tydligare strukturer, ökad samverkan och resurstilldelning.

Syftet med studien är att undersöka hur lärare i fritidshem och rektorer beskriver sitt arbete med nyanlända elever i fritidshem. Vi vill genom studien öka förståelsen för de svårigheter och möjligheter lärare i fritidshem och rektorer uppfattar i arbetet med nyanlända elever i fritidshem. För att besvara studiens syfte har följande frågeställningar använts: Hur beskriver lärare i fritidhem och rektorer mottagande av nyanlända elever i fritidshem? Hur beskriver lärare i fritidshem inkluderingen av nyanlända elever i fritidshem? Vilka utmaningar identifierar lärare och rektorer inom dessa områden? Studien har använt en kvalitativ metod och för att samla in data valdes en semistrukturerad intervjumetod, där tre skolor besöktes och en lärare och en rektor på varje skola intervjuades. I studiens resultat framkommer det att respodenterna är skeptiska till direkt placering av nyanlända elever i ordinare klasser, eftersom de ofta saknar grundläggande språkkunskaper i svenska. Bristen på struktur och tydliga riktlinjer från Skolverket leder till att mottagande ofta sker informellt, vilket riskerar att elevernas individuella behov förbises. Respodenterna efterfrågar en mer omfattande kartläggning av elevernas tidigare erfarenheter. Språkbarriärer utgör en utmaning, men fritidshemmet identifieras som en bra miljö för språkutveckling. Leken betonas av respodenterna som viktig för att främja inkludering och utveckla starka relationer.

Enligt granskningar som Skolinspektionen utfört framkommer det att utmanande och stimulerande undervisning för elever som ligger långt fram i sin kunskapsutveckling inte prioriteras i mellanstadiet. Granskningarna påvisar att problematiken kring ledning och stimulans kan kopplas till rektorernas organisatoriska arbete kring resursfördelning. Det finns därmed ett syfte att undersöka rektorers inställning till särbegåvade elever samt vilka strategier som övervägs. Det empiriska underlaget grundas i semistrukturerade intervjuer med N=8 grundskolerektorer. Analysen utfördes med en deduktiv ansats utifrån Dai och Chens tre praktikparadigmen och fyra paradigmfrågor som resulterade i fem dimensioner: Vad är särbegåvning, varför ska särbegåvade ges stöd, vem är särbegåvade genom identifikation, hur kan särbegåvade ges stöd och hinder i den sociokulturella kontexten. Resultatet i studien visar att rektorer uppvisar ett varierat synsätt utifrån de tre praktikparadigmen. Resultatet visar att rektorer har strategier förankrade i differentieringsparadigmet. Dessutom visar resultatet att hinder i den sociokulturella kontexten begränsar strategier för stimulerande undervisning gentemot särbegåvade elever i matematik. Slutsatsen i studien är att rektorers synsätt och strategier kan förändras beroende av vilken strategi som används för att identifiera särbegåvade elever; när identifikation sker medför det ett förändrat val av undervisningsstrategier och följaktligen det matematiska innehållet.

Syftet med arbete är att visa vilka hinder och möjligheter för samverkan mellan fritidshemmet och skolan, som klasslärare och lärare i fritidshemmet ger uttryck för samt hur samverkan skulle kunna utvecklas. Studien uppmärksammar framförallt vilka behov lärare i fritidshem och klasslärare uttrycker av samverkan. Studien har även för avsikt att synliggöra hur samverkansprocesser i skolan kan utvecklas samt vilka positiva effekter en fungerande samverkan har för skolverksamheter. I vår studie har vi utifrån en kvalitativ metod valt ett strategiskt urval av respondenter, samt semistrukturerade intervjuer. Tre legitimerade klasslärare och tre legitimerade lärare i fritidshem medverkade. Resultatet visar att båda yrkesgrupperna, lärare i fritidshem och klasslärare, uttrycker ett behov av att ha planeringstid tillsammans för att samverkan ska fungera. Framgångsfaktorerna som nämns i resultatet kan ge en vägledning på hur samverkan kan utvecklas. Lärare i fritidshem uttrycker även ett behov av tydligare styrning och ledning av rektorer på grund av den, som de beskriver det, otydliga läroplanen. Klasslärare menar också att rektorer kan ha en avgörande roll i samverkan. Av klasslärare beskrivs det dessutom att det inte bara finns positiva effekter med samverkan för samtidigt beskrivs samverkansprocesser vara någonting som är för tidskrävande att hinna genomföra. Studiens resultat påvisar brister i samverkan mellan verksamheterna, det i sin tur gör att skolans och fritidshemmets potentiella utvecklingsprocesser stagnerar.

The aim of this master´s thesis is to analyse what factors have an impact on the quality of school libraries. The research questions are: How do some school principals, school librarians and school inspectors view quality in school libraries and what has an impact on quality?How do they view some existing quality criteria?How important do they think the integration of the school library into the curriculum is?The theoretical approach is derived from research about school libraries by David Loertscher and by Sharon Markless and David Streatfield. The empirical material has been collected through half structured qualitative interviews. The informants chosen are principals and school librarians from three Swedish primary schools (6-15 years). The schools are chosen because their libraries have been awarded the title school library of the year. Two school inspectors have also been interviewed. Some of the aspects of quality that both the research literature and the interviews show as important factors are cooperation and collaboration between school librarians and teachers, learning by ICT and students' information literacy. The investigation shows that earlier research is valid for this thesis also. The views of the informants are that school libraries can play a vital role in schools. The investigation confirms the importance of support from principals and of evaluation of your work, by the help of school inspections and existing quality criteria.