Museisektorn står idag inför utmaningar som kräver att museerna anpassar sina kommunikativa strategier för att hålla sig aktuella och kunna tävla om publikens uppmärksamhet. Då museerna har mycket att vinna på att arbeta med strategisk kommunikation och tidigare studier visat att museer i andra länder har dåligt utvecklade kommunikativa strategier, ämnar denna uppsats undersöka på vilket sätt museer i Stockholm Stad arbetar med strategisk kommunikation för att nå de mål de har satt upp i sina visioner samt vilken roll de nya digitala och sociala medierna spelar i detta arbete. De digitala och sociala medierna öppnar nämligen idag upp för nya sätt att bedriva strategisk kommunikation i och med att de möjliggör en två-vägs kommunikation som inte tidigare varit möjlig.  I sökandet efter svar har tre kvalitativa intervjuer genomförts med kommunikationspersonal på museer i Stockholms Stad.  Genom att koppla resultatet från dessa intervjuer till teori och tidigare studier har slutsatsen dragits att museerna arbetar tydligt med strategisk kommunikation i vissa aspekter av kommunikationen samtidigt andra delar av kommunikationen utmärks av ett tydligt marknadsföringstänk. Arbetet med de digitala och sociala medierna präglas av visionerna och således ett strategiskt tänk, dock utnyttjas inte potentialen till relationsfrämjande dialog vilket gör att dessa medier bara blir ännu en kanal för museerna att nå ut till publiken.

Syftet med studien var att öka kunskapen om föräldrars förståelse av mobbning, genom att utifrån tidigare forskning som inkluderar kontext och sociala grupprocesser beskriva tolka och förstå hur föräldrar uppfattar fenomenet. Urvalet bestod av sex föräldrar som alla hade barn i mellanstadiet. Metoden som användes för datainsamling var halvstrukturerade intervjuer och analysen och kodningen av materialet var inspirerad av ett hermeneutiska cirkeln. Resultatet visade att mobbning, enligt föräldrarna, var alla handlingar som uppfattades som mobbning av motparten. Mobbning skedde främst i övergången i tonåren när barnet gick från barn till vuxen vilket bidrog med en identitetskris som resulterade i en osäkerhet och dålig självkänsla hos barnet. Identitetskrisen som barnet upplevde var en produkt utav antingen en omogenhet, samhällets och vuxnas krav eller en kombination av båda. Osäkerheten och rädslan var även den främsta anledningen till att någon mobbade, blev mobbad eller stod med som åskådare. Vilket i sin tur grundade sig i antingen en medfödd personlighet hos barnet eller i ett beteende som ett resultat av barnets fostran och uppväxt. För att bli kvitt denna osäkerhet och rädsla använde sig barnen av gruppen för att skapa makt, tillhörighet och identitet. Tillhörigheten påverkades utav de normer som rådde, först och främst i gruppen men också i samhället. Att någon avvek från normen kunde starta mobbning men behövde inte alltid vara en orsak. Föräldrarna vägde in alla typer av mobbning och tog även med flera aspekter till varför mobbning sker så som sociala och kulturella dimensioner. Föräldrarna kunskap om mobbning som en social process i en grupp var till viss del begränsad, där mobbning främst ansågs vara en isolerad händelse grundade i personlighet, uppväxt eller samhällsfaktorer snarare än som ett resultat av ett relationsarbete.

Syftet med denna studie har varit att belysa huruvida relationen mellan barn och pedagoger kan påverka möjligheten att upptäcka barn som far illa i hemmet, samt på vilka sätt som fritids kan arbeta för att uppnå förtroendefulla relationer. Fem kvalitativa intervjuer med fem verksamma pedagoger utfördes för att ta reda på deras erfarenheter. Även en socialsekreterare intervjuades. Studiens resultat visade att relationsarbetet mellan barn och pedagog kan vara som svårast när det är som viktigast. Inom fritidsverksamheten är det nödvändigt med en ökad förståelse för vikten av trygga och förtroendefulla relationer, samt att i större utsträckning våga beröra ämnet. Det framkom både av intervjuer och tidigare forskning att ämnet är laddat bland många pedagoger. Detta gör möjligheten för dialog och utbyte av varandra i personalgruppen betydelsefull. Samtidigt försvårar omständigheter som stora barngrupper, vilket kräver en ökad medvetenhet bland skolhuvudmän och rektorer.

I skolan träffas lärare och elever stora delar av vardagen, både i skolverksamheten samt ifritidshemsverksamheten. Tidigare forskning visar att det vid varje möte skapas eller fördjupas en typ av relation och hur kvaliteten på denna ska vara är framförallt upp till läraren. I vår studie har vi ställt frågor till lärare och fritidslärare om relationen mellan dem själva och elever - via enkäter och fokusgruppsdiksussioner. Där framkommer det att lärare och fritidslärare säger sig arbeta mycket med relationer till elever, vilket de ser som en viktig del i sitt arbete. Resultatet visar att lärarna arbetar för att dagligen se eleverna och vara lyhörd, visa intresse för dem och skapa en ömsesidig respekt. I grund och botten tolkar vi det som att lärare och fritidslärare ser på relationer till elever på liknande sätt, men vissa delar skiljer sig åt som exempelvis gränssättning och omsorg. Resultatet visar även att relationsarbetet kan skilja sig åt utifrån deras förutsättningar i respektiveverksamhet, men även om relationsarbetet kan vara svårt ibland har båda yrkesprofessionerna somambition att skapa goda relationer med eleverna. / <p>Godkännande datum: 2017-06-02</p>

Goda relationer påverkar barns utveckling och lärande. Personalen i förskolan ska skapa relationer som är personliga till varje enskilt barn oavsett deras olika förutsättningar och behov så att de får möjlighet att utvecklas och lära sig. Studiens syfte är att medvetandegöra och öka kunskapen om vilka olika uppfattningar förskolepersonal har om relationsskapande till barnen i förskolan. I en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer som har sin utgångspunkt i fallbeskrivningar har vi undersökt detta. Resultatet visar att förskolepersonal uttrycker att respekten för individen samt bekräftelsen av barnets känslor är en viktig del i det relationsfrämjande arbetet. Relationens kvalitet ses av de intervjuade förskollärarna och barnskötarna som ett resultat av positiva händelser som gynnar såväl barn som personal. Vår slutsats är att förskolepersonalens relationskompetens har betydelsen för hur relationen till det enskilda barnet blir.

Examensarbetets syfte var att få en fördjupad förståelse och kunskap om relationsarbete på fritidshemmet, hur fritidslärares bemötande och förhållningssätt främjar och påverkar relationer och deras betydelse för eleverna. För syftet insamlades empiriska data i en kvalitativ intervjustudie med åtta informanter, samtliga yrkesverksamma fritidspedagoger/fritidslärare i fritidshemmet. Intervjuerna transkriberades och analyserades tematiskt i förhållande till studiens teoretiska utgångspunkt, ett sociokulturellt perspektiv på lärande. I studiens resultat framkommer att fritidslärarnas arbete för att främja goda relationer och nå alla elever med olika behov är grundläggande för att få en fungerande verksamhet på fritidshemmet. Goda relationer utgör enligt studiens informanter grunden för elevernas trivsel, trygghet och mående som i sig utgör grunden för lärande. Samtliga av de medverkande fritidslärarna strävar efter att främja goda relationer, genom att använda sig av olika former av samtal och lekar. Studiens resultat ligger därmed teoretiskt i linje med det sociokulturella perspektivet på lärande. Studiens övergripande slutsats är att fritidslärare i sin dagliga verksamhet behöver ha en bred verktygslåda för att kunna variera sitt förhållningssätt och bemötande av alla olika elever.

Pedagogiska insatser för främjande av elevers relationsskapande i fritidshemmet är ett utvecklingsinriktat arbete som utfördes under våren 2017 i ett fritidshem på en mindre ort. Under en VFU (Verksamhetsförlagd utbildning) uppmärksammades ett utvecklingsområde. Barnen i verksamheten grupperade sig i mindre isolerade grupper, där medlemmarna sällan gick ur sina grupper och mötte andra barn i verksamheten. Utvecklingsarbetets syfte var att genom pedagogiska insatser främja varierade gruppkonstellationer. Arbetet har använt Lewins action research spiral som modell, samt inspirerats av Wengers sociala inlärningsteori, och har resulterat i två temaarbeten som skulle främja de varierande gruppkonstellationerna projektet sökte. Dessa temaarbeten följdes upp och utvärderades tillsammans med den befintliga personalen i verksamheten. För att skapa en nulägesanalys samt generera en god didaktisk bas för projektet har systematiska observationer gjorts i barngruppen. I dessa observationer har värdefull information framkommit som har varit betydande för såväl projektets uppstart som resultat. Genom arbetet har det visat sig vara svårt att påverka gruppkonstellationer och luckra upp inrutade mönster. Barnen i projektet påverkades i många fall utifrån olika gränsmarkeringar, så som kön, miljö, likheter och olikheter. Projektet kan därför visa vikten av ett aktivt genusarbete i skola/fritidshem samt pedagogens egen roll för att varierat möte ska ske för eleverna. De pedagogiska insatser detta projekt syftar till är att försöka skapa gemensamma intressen för barnen, som de sedan själva kan mötas i. Under arbetets gång har det visat sig att det inrymmer flera olika typer av handlingar i de pedagogiska insatserna för att främja varierande gruppkonstellationer.

Bakgrund I bakgrunden till undersökningen presenteras olika former av samspel och vilka orsaker det finns som bestämmer vilken form samspelet tar. Positivt samspel inkluderar utveckling och lärande, skapande av kamratrelationer, pedagogers arbetssätt samt miljön på förskolan. Vidare ger vi läsaren en insyn i hur negativt samspel kan se ut, vilket innefattar uteslutningar, fysiska kränkningar, hur barn testar gränser och hur den fria leken kan ta en negativ form. Dessutom presenteras orsaker till hur samspelet ser ut, vilket omfattar inkludering och uteslutning, yttre attribut, gruppstorlek samt barnens ålder. Slutligen ges en genomgång av vilka riktlinjer som ska följas i arbetet med att utveckla barns samspel.Syfte Vi vill undersöka hur det sociala samspelet ser ut bland barn i förskolan, samt hur barn ger uttryck åt sina tankar kring samspel med andra barn.Metod Undersökningen tar utgångspunkt i kvalitativ metod med inspiration av etnografi, där vi främst har använt oss av observation. Vi har även använt oss av fältsamtal. Insamling av empiri hargjorts på tre avdelningar på tre olika förskolor. Undersökningen följer Vetenskapsrådets etiska principer.Resultat Inom resultatet har positiva såväl som negativa former av samspel framkommit i observationer och samtal, de har delats in i kategorier utifrån vad som tydliggörs i dem. Resultatet visar olika kategorier av samspel såsom positivt samspel, negativt samspel och yttre faktorer, och att det påverkar barnens utveckling av deras sociala förmågor. Vidare framkom att det finns olika faktorer som påverkar hur samspelet yttrar sig, exempelvis av gruppstorlek och vuxnas inverkan. Då barnen berättat om sina tankar har en insikt skapats i hur de tänker kring sitt samspel med andra barn. / Program: Lärarutbildningen

Syftet med denna studie är att synliggöra hur barnen ser på sina sociala relationer. Detta genom att göra fokusgruppsintervjuer med barn i åldrarna 6–10 år inskrivna vid fyra olika fritidshem. Undersökningen grundas på en kvalitativ metod som har till syfte att synliggöra deltagarnas varierande och gemensamma uppfattning om ämnet. Med utgång ifrån vad tidigare forskning behandlat konstruerades olika diskussionsteman som stöd vid våra fokusgruppsintervjuer. Resultatet i vår undersökning påvisar att de sociala relationerna har en övergripande betydelse i flera sammanhang. Detta grundar sig bland annat genom att barnen hänvisar till situationer som har anknytning till miljöer i skolan, på fritids och hemma. Barnen beskriver i samband med intervjuerna att de har olika syn på sina relationer beroende på hur nära relationen är mellan individerna. I undersökningen framgår det också att barnen idkar ett intensivt relationsarbete som kan innefatta att barnen ibland upplever kränkande behandling. Detta kan till exempel visa sig genom att individer som utesluts ur gemenskapen upplever nedsättande kommentarer, blir sviken av kompisar, samt inte få vara med och bestämma i situationer med kompisar eller kamrater. Resultatet i denna studie belyser även att barnen i vissa avseenden ser vuxnas position som ett stöd i vissa sammanhang, men de kan också utgöra ett motstånd till deras inflytande och delaktighet i de sociala sammanhangen. / <p>Godkännande datum: 2017-06-02</p>

Det här är en kvalitativ studie med utgångspunkt i berättelser om upplevelser och erfarenheter av orosanmälningar hos professionella med anmälningsskyldighet inom förskola och BVC. Studien har med hjälp av semistrukturerade intervjuer och ett hermeneutiskt förhållningssätt gett nya tolkningar och ökad förståelse för de professionellas upplevelser och processen med orosanmälningar. Goffmans teori om social interaktion och Hasenfelds teori om relationsskapande i människobehandlande organisationer har bidragit till att vi har kunnat skapa ett djup i våra tolkningar, samt till att kunna nå förståelse för hur olika upplevda hinder spelar in i de professionellas anmälningsbenägenhet. Utifrån en hermeneutisk tematisk analys har vi i resultatet kunnat identifiera ett antal olika teman i de professionellas upplevelser kring orosanmälningar. Dessa teman berörde arbetet i att identifiera barn som far illa, att välja att inte göra en orosanmälan, professionellas relationer till föräldrar och deras reaktioner på orosanmälan, samt de professionellas behov av stöd i arbetet. Studiens resultat visar på att det finns kopplingar mellan de professionellas anmälningsbenägenhet och en rädsla inför att göra en felaktig orosanmälan. De professionella har ett stort behov av stöd främst från kollegor och chefer och upplevelsen av att inte vara ensam om att göra en orosanmälan ökar anmälningsbenägenheten. Vår studie syftar till att ge en ökad förståelse för de svårigheter som de professionella upplever vid orosanmälningar.