Mot bakgrund av att jag har ett stort intresse för religionsämnet och dess breda innehåll, samt att jag hösten 1998 gjorde en undersökning baserad på intervjuer av mellanstadielärare om hur religionsämnet ser ut i dagens skola och hur det borde vara, har jag valt att göra en liknande undersökning hos ett antal elever för att få deras synpunkter på skolans religionsundervisning. Detta mycket för att få en helhetssyn på saken och kunna knyta ihop påsen. Tillvägagångssättet för denna undersökning har jag försökt att göra så likartad den tidigare som möjligt för att få en något så när rättvis jämförelse och bedömning. De intervjuade går i tre olika skolor i en och samma kommun. Intervjuerna har varierat tidsmässigt, men genomsnittet är ca 15 minuter. Dessa har jag sedan sammanställt efter bästa förmåga, oftast ordagrant men även sammanfattande beroende på elevernas olika förmåga att uttrycka sig. Även genom denna undersökning har jag fått bekräftelse på att det är dåligt ställt med religionsundervisningen i dagens skola. Eleverna nämner ofta att de har religion när de har historia och samhällskunskap. När eleverna förstår att ämnet innefattar mycket mer än människors tro och de Bibliska berättelserna är de alla i stort sett överens om att ämnet är både intressant och viktigt. / Denna uppsats utgör en uppföljning av uppsatsförfattarens examensarbete på Grundskollärarprogrammet 1-7. Examensarbetet återfinns här: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hig:diva-5541

Uppsatsens syfte är att försöka ta reda på vilka påverkansfaktorer som är mest avgörande i utformningen av religionsundervisningen på gymnasiet. Undersökningen grundar sig på rapporten Hur formas undervisning? En studie av lärares tänkande om sitt handlande inom skolämnet religionskunskap som Björn Falkevall skrev 1995. Syftet med hans rapport var att kartlägga lärares sätt att tänka kring hur undervisning i religionskunskap utformades. Falkevall utgick ifrån sex olika påverkansfaktorer. Dessa var läroboken, kollegorna, läroplanen, samhället, lärarens egen personlighet och eleverna. Han kom fram till att de tre förra var perifera faktorer och de tre senare var centrala sådana. Jag har använt kvalitativa intervjuer som metod, jag intervjuade sex stycken religionslärare på tre olika kommunala gymnasieskolor i en kommun i Mellansverige. Intervjuerna grundades på samma påverkansfaktorer som Falkevall använde i sin studie. Mina frågeställningar har kretsat kring dessa påverkansfaktorer samt om det går att jämföra mitt resultat med Falkevalls. Jag har inte utfört intervjuerna på samma sätt som Falkevall gjorde eftersom jag anser att det finns brister i hans utförande. Till skillnad från Falkevall argumenterar jag för att det finns två påverkansfaktorer som är mer betydande än de övriga, dessa två faktorer är kursplanen och eleverna. Jag påstår dock att det inte finns någon perifer påverkansfaktor. Jag hävdar att de lärare jag intervjuat följer de riktlinjer för lärare som finns i Lpf 94. Jag anser att mitt resultat skiljer sig åt från Falkevalls på grund av att hans tillvägagångssätt inte överensstämmer med de kvalitetskriterier som kvalitativa forskare tar hänsyn till. En annan förklaring som jag kommit fram till är att Falkevalls resultat blir missvisande eftersom han delar in och definierar påverkansfaktorerna i centrala och perifera sådana. Med en sådan indelning skapade han enligt mig ett större avstånd mellan de sex påverkansfaktorerna.

I denna studie undersöker och analyserar jag religionsundervisningen i tre olika skolor i Ghanas huvudstad Accra. De tre skolorna har alla olika profiler, varav en är muslimsk, en är kristen och en saknar religiös profil eller är icke-konfessionell. De tre skolorna är således Islamic Educational Unit, Presbyterian Boys Secondary School samt University Primary School. Studiens syfte är att jämföra hur religionsundervisningen ser ut och bedrivs i de olika skolorna, vilka olika religioner som presenteras i undervisningen och hur man ställer sig till olika aspekter av religionsundervisningen och religion i allmänhet, och hur ämnet är upplagt. Jag vill undersöka huruvida religionsundervisningen i de olika skolorna domineras av någon religion och ifall någon religion helt lämnas utanför. Detta är viktigt för att ge en bild av hur skolornas karaktär ser ut och hur man prioriterar i undervisningen. Undersökningen innebär en jämförelse mellan skolorna, vad som skiljer och vad som är likt i den undervisning som ges till ungdomar i några av Accras skolor. För att få den bästa och mest övergripande bilden av hur undervisningen ser ut, krävs en stor tonvikt på lärarna. Eftersom lärarna ger så stark prägel på undervisningen, behövs det även framhållas hur de personligen ser på religion i olika syften. För att nå mina mål och syften, kommer jag att arbeta utifrån följande frågeställningar: • Vilka böcker och vilken litteratur används i samband med undervisningen? • Vilken syn har lärarna på religion som ett ämne i skolan? • Vilken är lärarnas personliga syn på religion, och religionen i samhället? • Vilka religioner presenteras i undervisningen? / The purpose of this study was to examine how religion as a subject in school is taught in three different schools in the capitol of Ghana, Accra. The schools have different religious profiles; Muslim, Christian and non-confessional. The aim is to present a view on the subject of religion that is taught in these different schools, what separates them and what is common to them. The result was slightly surprising, because all the schools seemed more similar than different. That is not what you could expect from the beginning, but it has its reasons. In Ghana there is and always has been a strong freedom of worship, and they have never suffered from problems with religious disputes in modern times. Certainly that is because of the education that is given in the schools. Every student is taught about the three main religions in Ghana, and they learn about them in detail. The main difference between the three schools is that the Christian school has its own subject (Christian Religious Studies), and that the Muslim school has mandatory teaching in Arabic and Islam. Besides that, the similarities are much more visible than the differences. Much of that is because of the economic situation in the country, there are no options, and therefore the education is similar in most of the schools.

Denna uppsats syftar till att kartlägga religionsämnets utveckling i Sverige från 1950-tal till 1990-tal genom att undersöka och jämföra styrdokument och läromedel från dessa årtionden. Resultatet visar att ämnet har gått från att vara konfessionellt i kristen mening till att bli icke-konfessionellt. Detta yttrar sig genom ökad objektivitet och neutralitet i läromedlens beskrivning av kristendomen. Undersökningen visar också att ämnets omfång har ökat från att vara enbart kristendomslära till att innefatta både andra religioner samt livskunskap. Uppsatsförfattarna ger här också sin framtidsprognos av en trolig förändring av ämnet samt sin vision om en önskad utveckling.

AbstractFilm är något som använts i skolan under en lång tid. Film är dock något som används relativtokritiskt. Den källa som lärare normalt använder för att visa film är AV-Media. I dennaundersökning har fyra av AV-Media Kronobergs filmer om hinduismen undersökts: Världensreligioner: Hinduismen och tre delar ur serien Kort om Indien.Teorin bygger i huvudsak på tre böcker, Umberto Ecos Den frånvarande Strukturen, Bill NicholsRepresenting Reality, Mattew Bernstein och Gaylyn Studlars Visions of the East, Orientalism inFilm. Samt Edward Saids Orientalism. Eco används för att spåra en struktur i filmerna, strukturenframträder genom att motsatspar identifieras. Bill Nichols används för att se vilken påverkanfilmernas stil har.I undersökningens analys framträder en struktur med motsatspar. I hela filmerna finns ettöverliggande motsatspar som är Indien – västvärlden. Detta motsatspar förstärks av en mängd andramotsatspar som tillskriver Indien och västvärlden olika egenskaper. I analysen blir det tydligt attfilmernas stil leder till att de sänder ut orientalistiska budskap. Det framkommer också att det finnsen latent orientalism hos såväl tittare som filmskapare.

The project of this thesis is to illuminate the teacher perspective on study visits by examining how six religion teachers relate to the study visit method in high school religious education. The research object of the thesis is to investigate whether teachers believe there are viable didactic possibilities and challenges associated with the study visit concept in education, and to define them if present. The results show that the main didactic advantage, as perceived by the teachers participating in this study, lies in the meeting the study visit enables. A meeting may lead to increased insight and understanding of other people’s way of thinking, conceiving and believing. It may result in improved understanding of religiosity in general and religious identity in particular. The teachers also acknowledged that impressions and activities of a study visit may be remembered longer, as such learning methods incorporate our senses more integrally, allowing us to remember them better. The study visit is an experience the students may find useful long after graduation. One didactic challenge teachers identified is that of time and commitment investment for the individual teacher. All participants agreed that a clearly defined aim is imperative to a successful study visit, emphasizing the importance of conducting preparatory work before and after the event. The teachers also identified a didactic challenge regarding representativity. One side of the problem regarded the selection, what religions would be included in the study visits program? It was also a matter of deciding who would be representing an entire religion. The didactic challenge presented by representativity has been prioritized and is linked to theories on sociocultural perspectives on learning and intercultural pedagogy. Viewing teaching methods in a sociocultural perspective, one can conclude that students are absorbing knowledge by making study visits. The difficulty for the teacher lies in identifying what they are learning. Adopting intercultural pedagogy could circumvent this. Students are then equipped with an intercultural awareness. They will have the tools to interpret this meeting in a meaningful way, recognizing the qualities and benefits of a multicultural society. / Syftet med denna uppsats är att belysa ett lärarperspektiv på studiebesök genom att undersöka hur sex religionslärare förhåller sig till metoden studiebesök i religionskunskap på gymnasiet. Uppsatsens forskningsfrågor är huruvida lärarna anser att det finns några religionsdidaktiska möjligheter och utmaningar med att använda sig av studiebesök och i sådana fall vilka. Resultatet visar att de didaktiska möjligheterna lärarna ser är framför allt mötet som ett studiebesök kan generera. Mötet kan ge eleverna insikter och förståelse för andra människors sätt att tänka, tycka och tro samt ge förståelse för människors religiösa identitet och religiositet överlag. Lärarna ser också en möjlighet i att ett studiebesök kan leva kvar längre eftersom de aktiverar fler sinnen och på så sätt enklare fastnar i minnet. Studiebesöket blir då en erfarenhet som eleverna kommer att bära med sig ut i samhället efter examen. En didaktisk utmaning som lärarna beskriver är att det krävs både tid och engagemang för läraren. För att ett studiebesök ska bli lyckat anser alla att det är viktigt att ha ett tydligt syfte med studiebesöket och betonar vikten av både för- och efterarbete. Lärarna såg också en didaktisk utmaning vad gällde representativitet. Problemet handlade dels om urval, alltså vilka religioner och livsåskådningar som skulle få utrymme i studiebesök och vilka som uteblev. Det handlade också om vem som skulle få representera en hel religion. Den didaktiska utmaningen som representativitet innebär har i uppsatsen fått ett särskilt utrymme och kopplats till teorin om sociokulturellt perspektiv på lärande och interkulturell pedagogik. Genom ett sociokulturellt perspektiv på lärande kan man konstatera att eleverna lär sig något genom ett studiebesök, svårigheterna för lärarna är att veta vad eleverna lär sig. Att använda interkulturell pedagogik skulle kunna vara ett sätt att hantera denna problematik. Eleverna utrustas då med en interkulturell medvetenhet och får på så sätt redskap för att kunna tolka detta möte på ett mer meningsfullt sätt och därmed se kvalitéerna i ett mångkulturellt samhälle.

In the seemingly ever growing, diverse, and developing fields of comparative education, specific parts of integrative processes in many countries’ religious education (RE) also appears to develop. Whereas many countries’ religious educations tend to act upon integrative aspirations, many of them take different routes as well. Even so, does the more specific part of “Lived Religion”. This study aims to ask and inquire into some of the comparative questions that might occur while reading about different countries’ different forms of implementation of Lived Religion in their education (e.g. In what different ways does Lived Religion seem to be interpreted, understood, and treated?). This is done by examining and comparing three different examples of Nordic studies (Sweden, Norway, and Finland) that refer to the implementation of Lived Religion in their classrooms, as primary materials. This paper concludes that there is an apparent need of more research in this matter, both nationally and comparatively. Whereas also Lived Religion is both treated and understood differently between the examined prime materials, there are though some fruitful similarities and differences that can be worthwhile drawing. While the Lived Religious aspects might be tough to educate, as with many other integrative matters, it is discussed that there is several benefits ongoingly understanding and comparing Lived Religion as a field of research in the classrooms (when it comes to approaching the aspirating integrative ambitions underlying the chosen countries’ curricula and religious educations). Even though this kind of “Lived” understanding of how Religion and Religiousness works for many people and is compatible with the ambitions the chosen Nordic countries has, there are also some similarities and differences regarding the difficulties implementing these kinds of understandings in the classroom. Both because of curricular and practical reasons.

Syftet med examensarbetet är att undersöka huruvida lärare väljer att bedriva religionskunskapsundervisning med hänvisning till att skapa en klassrumsmiljö som främjar tolerans. Syftet är även att synliggöra de utmaningar lärarna ställs inför i religionskunskapsundervisningen samt hur lärarna går tillväga med dessa utmaningar. Undersökningen bygger på kvalitativa semistrukturerade intervjuer för att undersöka lärarnas val av didaktiska metoder i undervisningen. Intervjuernas fokus ligger på vilka metoder lärarna använder sig av för att skapa tolerans hos eleverna. En central punkt i undersökningen grundar sig i synen på den sociokulturella teorin om samspel och lärande, andra teoretiska utgångspunkter såsom pragmatism och fenomenologin förekommer som underlag för vår analys av det samlade datamaterialet. Examensarbetets resultat presenteras i fyra delar med olika teman som belyser undersökningen. Resultatet av undersökningen visar på hur olika metoder spelar roll i religionskunskapsundervisningen för att främja en gynnande lärandemiljö för eleverna.

Det didaktiska ämnesfältet gör det möjligt att undersöka vilka metoder yrkesverksamma lärare applicerar i undervisningen i religionskunskap 1 för att uppnå de krav som ämnesplanen kräver. Denna kvalitativa och kvantitativa undersökning undersöker vilka utmaningar lärare ställs inför och hur dessa utmaningar kan tacklas i religionsundervisningen samt i mångreligiösa klassrum. Denna studie grundar sig i en diskursteori och utgår ifrån en enkätundersökning samt kvalitativa intervjuer som visar på vilka utmaningar som existerar inom ämnet samt hur dessa utmaningar kan bemötas. Studien visar att tiden för undervisningen i ämnet religionskunskap 1 är bristfällig och att mycket stoff ska förmedlas på kort tid. De didaktiska metoder som lärare tillämpar berör kommunikationsfrågor, att arbeta ämnesöverskridande och att komprimera delar av material. Även elevperspektivet sätts i fokus som en didaktisk metod där undervisningen individanpassas. Studien visar också att det finns en osäkerhet kring vad lärare kan ta upp i religionsundervisningen i mångreligiösa klassrum och att lärare saknar ett stöd kring den didaktiska balansgång som råder.

I denna kunskapsöversikt undersöks vilka problem religionslärare upplevde med att undervisa om hedersrelaterat våld och förtryck inom sex och samlevnad. I kontrast till dessa upplevda problem ämnade kunskapsöversikten även finna exempel på hur religionslärare kan bemöta dessa upplevda problem. Bakgrunden till undersökningen uppstod dels ur författarens egen kunskapsbrist och nyfikenhet kring hedersfrågor i rollen som religionslärare, dels ur att hedersrelaterade frågor nämns specifikt i Skolverkets uppdatering kring sexualundervisning. Metoden för forskningsöversikten var att med särskilt utvalda nyckelord söka inom forskningsdatabaser efter forskningsartiklar och böcker relaterat till ämnet. Sedan presenteras och analyseras det utvalda materialet. Forskningsöversiktens slutsats kring upplevda problem är att eleverna inte inkluderas mer i planeringen av sexualundervisningen. Ytterligare en slutsats är att det kollegiala samarbetet kring planeringen av sexualundervisning mellan lärare är bristande, vilket då påverkar undervisningen negativt eftersom sexualundervisning är ämnesöverskridande. Kunskapsöversiktens slutsats kring metoder var att verklighetsbeprövande religionsdidaktik var särskilt lämpat för att tackla hedersrelaterade frågor inom sexualundervisningen. Även direkt och indirekt normkritik framhävs som fördelaktiga metoder för dels inkludering av eleverna, dels ett fördelaktigt sätt att diskutera hedersrelaterade frågor.