Syftet med denna kvalitativa fallstudie är att undersöka hur pedagoger skapar inkluderande undervisning i klassrummet och resonerar kring den samt undersöka hur pedagogernas inkluderande strategier är relaterade till det sociokulturella perspektivet på lärande. Data har samlats in genom observationer av lektioner samt semistrukturerade intervjuer av de pedagoger vars lektioner vi observerade. Bearbetningen av insamlad data genomfördes separat för varje fall och resulterade i fyra olika fallstudier. Fallen består av beskrivningar av olika händelser, både mer generella skeenden men även sådant som är karaktäriserande för de olika fallen. Det fanns fem inkluderande undervisningsstrategier som tydligt visade sig och som pedagogerna la sin tyngdpunkt vid. En av dessa var att använda sig utav gemensam arbetsplan utifrån de olika ämnenas kursplaner och mål. Ett annat var pedagogernas medvetenhet om elevernas olikheter. De andra undervisningsstrategierna var användandet av gemensamma genomgångar vid introduktionen av material, individanpassad återkoppling och stöd samt att pedagogerna gav eleverna möjligheter att få visa sina kunskaper. Det fanns även tre inkluderande undervisningsstrategier som kan ses ur ett sociokulturellt perspektiv. En av dessa strategier var att skapa goda relationer och kommunikation. De två andra var att pedagogerna styrde elevernas placeringar och grupperingar med syftet att förbättra elevernas möjligheter för samlärande samt pedagogernas medvetna användning av samlärande i undervisningen. Tyngdpunkten lades kring den kunskap om de skillnader och den variation som finns hos den enskilda individen. Det som också tydligt synliggjordes i de inkluderande undervisningsstrategier pedagogerna använde sig utav var betydelsen av att ha fungerande relationer och kommunikation med elever.

Syftet med studien är att ur ett Vygotskijperspektiv skildra förskollärares syn på barns samspel och samlärande samt vilken syn de har på sin egen roll i detta sammanhang. Studien utgår från följande frågeställningar: Vilka uppfattningar har förskollärare om samspel och samlärande hos förskolebarn? Hur ser förskollärare på den pedagogiska miljöns betydelse för att främja samlärande och samspel? Hur beskriver de sin egen roll i barns samarbete och samlärande? I studien intervjuas fem verksamma förskollärare på tre olika förskolor. Det visar sig att nästan alla känner till Vygotskij och delar av hans teorier och en förskollärare har även honom som förebild. Resultatet visar att de på många sätt arbetar efter hans teorier men att ibland saknas en medvetenheten om det. En större medvetenhet skulle kunna medföra att förskollärare främjar samlärande och samspel, både genom sitt förhållningssätt och genom sin attityd till samarbete samt hur den pedagogiska miljön organiseras. Det visar sig att barns förmåga till samspel och samarbete skiljer sig åt och att den kan komma till uttryck i såväl barn- som vuxeninitierade aktiviteter Förskollärarens roll innebär både att inspirera och utmana men också att vägleda och stötta för att främja samarbete och samlärande hos barn. Studien visar också att barn samspelar och hjälper varandra mer när vuxna inte finns i närheten samtidigt som informanterna anser att närvarande lärare är en viktig faktor i förskolan. Den pedagogiska miljön är viktig för barns samlärande och utveckling men resultatet visar att mängd, variation och tillgänglighet avseende material kan väcka debatt i förskolan.

Denna studies övergripande syfte är att undersöka hur inflytandet från elever i behov av särskilt stöd kan medverka till en lärmiljö där alla elever har möjlighet att utvecklas i positiv riktning, både kunskapsmässigt och socialt. I ett aktionsforskningsprojekt i en femteklass insamlades empirin genom fokusgruppsamtal med elever, deltagande observationer i klassrummet samt informella samtal med lärare. Resultaten visar att klassen från början oftast arbetade traditionellt och individuellt med sina uppgifter och läraren var den ende som ansvarade för att eleverna inhämtade kunskap. Lusten och motivationen hos eleverna i behov av särskilt stöd höjdes när lärarna utvecklade ett strukturerat samarbete i smågrupper. Eleverna upplevde då ett växande ansvar i sitt lärande. Även det utökade arbetet i par gjorde att deras arbetsglädje höjdes, men det var av avgörande vikt att läraren bestämde samarbetspartners. Också klassrumsklimatet och kamratskapen mellan eleverna blev bättre när de fick kommunicera och samtala med varandra i lärandet. Efter att ha öppnat upp samtalsstrukturen på klassråden minskade bråken mellan eleverna avsevärt. De tilläts ha öppna synpunkter på varandras och lärarnas förhållningssätt, vilket ledde till att de kände sig mer delaktiga och lyssnade på. För eleverna var det viktigt att rastverksamheten fungerade och att de lättare kunde förfoga över lekredskapen. De önskade också små korta avbrott, pauser, i den teoretiska undervisningssituationen. Samtliga förändringar som genomfördes gjordes på grupp- och organisationsnivå. Eleverna i behov av särskilt stöd önskade få vara mer delaktiga i besluten om när de skulle lämna klassrummet få att få stöd av specialläraren.

Denna studies övergripande syfte är att undersöka hur inflytandet från elever i behov av särskilt stöd kan medverka till en lärmiljö där alla elever har möjlighet att utvecklas i positiv riktning, både kunskapsmässigt och socialt. I ett aktionsforskningsprojekt i en femteklass insamlades empirin genom fokusgruppsamtal med elever, deltagande observationer i klassrummet samt informella samtal med lärare. Resultaten visar att klassen från början oftast arbetade traditionellt och individuellt med sina uppgifter och läraren var den ende som ansvarade för att eleverna inhämtade kunskap. Lusten och motivationen hos eleverna i behov av särskilt stöd höjdes när lärarna utvecklade ett strukturerat samarbete i smågrupper. Eleverna upplevde då ett växande ansvar i sitt lärande. Även det utökade arbetet i par gjorde att deras arbetsglädje höjdes, men det var av avgörande vikt att läraren bestämde samarbetspartners. Också klassrumsklimatet och kamratskapen mellan eleverna blev bättre när de fick kommunicera och samtala med varandra i lärandet. Efter att ha öppnat upp samtalsstrukturen på klassråden minskade bråken mellan eleverna avsevärt. De tilläts ha öppna synpunkter på varandras och lärarnas förhållningssätt, vilket ledde till att de kände sig mer delaktiga och lyssnade på. För eleverna var det viktigt att rastverksamheten fungerade och att de lättare kunde förfoga över lekredskapen. De önskade också små korta avbrott, pauser, i den teoretiska undervisningssituationen. Samtliga förändringar som genomfördes gjordes på grupp- och organisationsnivå. Eleverna i behov av särskilt stöd önskade få vara mer delaktiga i besluten om när de skulle lämna klassrummet få att få stöd av specialläraren.

I denna uppsats syftar jag till att undersöka hur, när och på vilka sätt samlärande kan ske i musikundervisning. Genom observationer och intervjuer på barn undersöks hur och på vilket sätt barn lär av varandra på musiklektioner. Med samlärande menas allt lärande som sker mellan människor och begreppet utgår ifrån hur vi i en lärprocess kan förespråka delaktighet, kommunikation och mångfald av idéer och tankar. Vygotskij och Piaget har haft stor inverkan på samarbetes roll i våra läroplaner och det framgår främst genom ett demokratiperspektiv på undervisningen. Dock tycks betydelsen av barns samverkan i läroplanerna minskat genom åren. För att barn ska lära sig av varandra är det ett antal faktorer som spelar in. Bland annat har läraren en stor roll för att uppmuntra eleverna till att samarbeta. Utifrån Vygotskijs teorier om den proximala utvecklingszonen har det vuxit fram ett antal olika modeller för kamratsamverkan, som används i undervisning. I musikundervisning kan elever praktisera samlärande på ett konkret sätt, både för att lära sig samarbeta men också som metod till musikalisk utveckling. På lektionerna kan elever lära sig av varandra och med varandra, och genom att se varandras kunskaper som en tillgång blir eleverna jämlika och kunskapsutbytet mer demokratiskt. / In this essay, I aim to examine how, when and in what manner a peer interaction can take place in music education. Through observations and interviews examines how children learn from each other during the music lessons. The concept of peer interaction can be described as all learning that takes place between humans, and the concept is based on how we can advocate participation, communication and diversity of ideas and thoughts in the learning process. Vygotsky and Piaget have had a major impact on the role of collaboration in our school curricula, which is primarily shown by teaching through a democratic perspective. However, it seems as though the importance of collaboration between children has decreased in the school curricula through the years. There are several factors that matter in order for children to learn from each other. Among other things, the teacher’s role to encourage the students to cooperate is very important. Based on Vygotsky's theories on the Zone of Proximal Development a number of different models of peer interactions, used in teaching, have emerged. In music education, students can concretely practice peer interaction, both by learning to work together and also as a method of musical development. In the lessons students can learn from each other and with each other, and by seeing each other's knowledge as an asset the students become equal and the exchange of knowledge more democratic.

Denna studie har som syfte att lyfta pedagogers och förskolechefers tankar om olika åldersammansättningar i förskolan och om de små barnens lärande och utveckling i dessa. För att komma fram till ett resultat så intervjuades pedagoger och förskolechefer på tre olika förskolor med olika åldersindelning; åldershomogen, småbarnsavdelning samt utvidgad syskongrupp. Jag analyserade intervjusvaren och kom fram till att pedagogerna och förskolecheferna ansåg att en blandning med barn från ett- två år möjligtvist var mest lämpligt för de små barnen med tanke på inskolning och trygghet. De motiv som finns bakom hur en förskola är ålderindelad blev synliga, och de som nämndes mest var hur organisationen med lokal, antal barn och pedagoger och föräldrars nöjdhet, såg ut.  Något som också sågs som motiv var anpassning av material och aktiviteter, samlärande med äldre barn och en lugn stämning som ger chans till trygghet för barnen.

No description available.

Den här arbete handlar om barns samlärande i språk på förskolan och behandlar barns språkliga strategier i relation till barns sociala utveckling. Utifrån arbetets syfte, som är att synliggöra barns strategier för samlärande samt att förstå vilken roll språket och kultur har i barns sociala utveckling och relationer, formulerades följande frågor: Vilken roll har språket samt kulturella kompetenser för barns samspel och samlärande? Vilka språkliga strategier använder barnen? Hur ser samspelet ut och vilka samlärande strategier använder barnen? Bakgrunden behandlar förskolans utveckling under senaste åren samt förändring av syn på barn och kunskap. Med tanke på dagens mångkulturella samhälle ska vi beröra betydelsen av språkinlärning. Begreppen språkinlärning och samlärande beskrivs utifrån Piagets och Vygotskijs teorier och är vårt tolkningsverktyg. Vi har utfört undersökningen med hjälp av videoobservationer, inspelningen tog sammanlagt 90 minuter. Därefter gjorde vi en kvalitativ analys av empirin där olika kategorier belyser språk och samlärande. Observationer utfördes på tre olika förskolor där vi observerade barns samlärande. Sammanlagt har vi observerat barnen från tre olika kulturer. Resultat som framkommit ur vårt arbete är att både språk och kultur har en avgörande roll för barns samspel och samlärande, samt att språkutveckling påverkas starkt av kulturen.

We learn more and practice social skills through cooperative learning. Research has shown that students who work together towards common goals become more motivated and therefore gain more knowledge.  Students who have challenges whilst learning can benefit from cooperative learning, but what about the high-performing students? How do high-performing students interpret cooperative working? In this essay I will, with a socio-cultural perspective, analyse the high performing students' ideas on cooperative learning. Students participated in a group interview. They conducted a survey with multiple choice questions and open answers questions and were observed during some lessons. The results of these surveys were analysed using Robert Slavins analysis model where I have looked at cognitive outcomes and non-cognitive outcomes as: interaction, altruism and intersubjective understanding. The results showed that students appreciate the cooperative learning but they see a danger of free-riders. The students also expressed a fear of being graded unfairly. The conclusion is therefore that the teacher's role is important to counter the negative aspects that the students raise. The teacher needs to have a clear structure and a clear goal of cooperative lessons to ensure that all students benefit from both cognitive and noncognitive outcomes.

Problemformuleringen grundar sig i att det finns ett stort tolkningsutrymme i förskolansläroplan då den inte säger hur läroplansmålen bör uppnås utan bara att de bör uppnås och därförblir förskolans undervisning inte likvärdig. Syftet med studien är att undersöka hur förskollärareresonerar kring sitt eget arbete för att främja yngre barns språklärande. Syftet besvaras medhjälp av följande frågeställning: Vilka diskurser framkommer i förskollärares resonemang kringarbetet för att yngre barn, två till fyra år, ska bli framgångsrika inom språklärande?Den kvalitativa studien har sin utgångspunkt i en socialkonstruktionistisk vetenskapsteori ochresultatet är analyserat ur ett diskurspsykologiskt perspektiv och dess centrala begrepp. Empirinhar samlats in genom semistrukturerade intervjuer med fem stycken verksamma förskollärare.De diskurser som framkom i resultatet var förskollärares språkundervisning somkommunikation, samlärande, stöttande samt utforskande. Någon som genomsyrat samtligaintervjuade förskollärares resonemang var kommunikationens betydelse för språklärande. Detfanns också variationer i resultatet som framförallt handlade om hur förskollärarna arbetar föratt främja barns språklärande. Slutsatsen av studien är att förskollärare har resonerat kringvarierande arbetssätt för barns språklärande vilket kan ge en utbildning som inte är likvärdigför språklärandet hos barnen. Ytterligare en slutsats är att det förskollärare gemensamt resoneratkring som anses vara av stor betydelse i förskollärarna är kommunikation, samlärande, attfinnas som stöttning för barnen samt en utforskande verksamhet.