Syftet med studien är att bidra med kunskaper om förskollärares uppfattning om lärmiljön inomhus. Studien genomfördes som en kvalitativ studie med fenomenografisk ansats. Förskollärare intervjuades med hjälp av semistrukturerade intervjuer. En induktiv analysmetod har använts för att kunna kategorisera resultatet. Analysen stöds även av teoretiska begrepp utifrån den sociokulturella teorin med hjälp av en deduktiv analysmetod. Studien visar sex betydelsefulla faktorer i lärmiljön som stödjer barns lärande. Dessa faktorer är följande: Pedagogiskt förhållningssätt, förskollärares reflektioner, barns samspel, samspel i mindre grupper, pedagogiskt material och barnantalets betydelse. Studien visar också att förskollärarnas uppfattningar skiljer sig åt gällande vilka spår Covid- 19 pandemin satt i förskolans lärmiljö.

Syftet med denna studie var att undersöka och analysera några lärares uppfattningar av hur de hanterar elevers behov av stöd i sin matematikundervisning. Det som denna kvalitativa fallstudie strävade efter att synliggöra, var dels lärarnas perspektiv på matematiksvårigheter, dels lärarnas hantering av elevernas behov av stöd i sin undervisning och deras beskrivning av orsakerna till de uppkomna behoven. Undersökningsgruppen bestod av matematiklärare åk 1-6 från tre olika kommuner. Studiens datainsamlingsmetoder utgjordes av dels fokusgruppssamtal dels samtal kring kritiska händelser. Insamlade data tolkades utifrån en hermeneutisk metodansats. Studien utgår från flera olika teoribildningar så som sociokulturell teori, Bronfenbrenners ekologiska systemteori samt Piagets kognitiva teori, då samtliga teorier synliggör den didaktiska aspekten av lärares handlingar. Resultatet visade att matematiksvårigheter upplevdes vara svårdefinierbart samt att kunskap inom området saknades bland flera av lärarna i studien. Förklaringar till svårigheter förlades främst på individnivå där språkliga svårigheter, elevers självbild samt svårigheter ej kopplade till matematiksvårigheter poängterades. Även undervisningsmiljö samt faktorer på samhällsnivå betraktades som hinder i lärandet. Stödet beskrevs i termer av kommunikativa stöttor, konkret material, men beskrevs också utifrån organisatoriska lösningar. I diskussionen diskuterades även kategoriska och relationella perspektiv samt dilemmaperspektiv som framträdde i lärarnas beskrivningar.

Syftet med min studie var att undersöka erfarenheter som vuxna nyanlända från Syrien har av sin SFI-utbildning, samt vad de upplevde var utbildningens huvudsakliga möjligheter och hinder för deras lärande och integration. En kvalitativ ansats valdes därför och semistrukturerade intervjuer användes som datainsamlingsmetod. Intervjumaterialet tematiserades sedan efter informanternas berättelser med utgång av mina frågeställningar och analyserades med hjälp utav det sociokulturella perspektivet. Det jag kom fram till var att samtliga informanter hade en positiv bild av själva socialisations och interaktionsuppdraget i utbildningen, genom de informella samtalen de hade med lärarna och andra kurskamrater samt de gruppaktiviteter de gjorde som utflykter till olika museum och statliga institutioner. De var dock negativa till det som tolkas som utbildningens kvalifikationsuppdrag och själva stödet till språkinlärningen. Där var istället fokus på det formella i lärandet, instrumentella och mätbara resultat och därför framförallt grammatik och teori, inte praktik och sociala övningar. Utifrån detta blev en viktig slutsats att utbildningen bör satsa mer på stöd till det sociala i språkinlärningen, samt att lärarna bättre bör försöka förstå elevernas olika behov och motiv.

I vårt informations- och kommunikationssamhälle utvecklas tekniken ständigt. För elever med intellektuell funktionsnedsättning kan digitala verktyg vara användbara för att kunna ta en aktiv del i samhället. I arbetet mot “en skola för alla” har specialläraren därför en viktig roll att utveckla arbetet med digitala verktyg i undervisningen.Syftet med undersökningen är att studera i vilken omfattning digitala verktyg används i en gymnasiesärskola och pedagogers upplevelser av att arbeta med dessa verktyg i undervisningen. Frågeställningarna som genomsyrar undersökningen är hur digitala verktyg används i verksamheten samt vilka möjligheter och svårigheter digitala verktyg kan skapa i undervisningen.Sociokulturell teori är en grund i denna studie. En av utgångspunkterna är att människan är en biologisk, social, historisk och kulturell varelse som ständigt utvecklas genom att dessa aspekter samverkar med varandra. En annan central del i den sociokulturella teorin handlar om lärande och människans förmågor, som enligt den sociokulturella teorin, inte stannar vid människans kropp, utan kan utvecklas och förlängas genom verktyg (artefakter).För att besvara frågeställningarna och uppnå syftet har både en kvantitativ och en kvalitativ metod används, genom både enkät och intervjuer. Dessa har sedan analyserats genom innehållsanalys.30 av 31 respondenter använder digitala verktyg i sin undervisning och mer än hälften använder sådana verktyg dagligen i olika ämnen och aktiviteter. Surfplatta och dator används mest och smartboard/interaktiv tavla minst. Pedagogerna uttrycker att digitala verktyg ökar möjligheten till kommunikation, tillgänglighet, delaktighet och bidrar till ett lustfyllt lärande. Däremot är tid, kostnader och brist på fortbildning och support svårigheter som rapporteras i arbetet med digitala verktyg.Eftersom resultatet visar att digitala verktyg ger förutsättningar för inlärning, kommunikation och för att planera undervisning utifrån elevernas proximala utvecklingszon bör detta arbete prioriteras. Fortbildning samt konkreta exempel på digitala verktygs möjligheter i undervisningen för elever med intellektuell funktionsnedsättning bör därför lyftas.

Föreliggande studie syftar till att undersöka och beskriva lärares inställning till grupparbete inom matematikundervisningen på lågstadiet. Dessutom studeras vilka metoder lågstadielärare säger sig använda vid arbete i grupp inom ämnet matematik, samt vilka av matematikens kunskapsområden som lämpar sig bäst för grupparbete enligt lärare. Studien tar sin utgångspunkt i den sociokulturella teorin där samarbetslärande är en central del. Vidare har empiri samlats in genom skriftliga semistrukturerade intervjuer med tio lågstadielärare och i analysen kategoriserades sedan svaren utifrån fyra sociokulturella begrepp: redskap, scaffolding, den proximala utvecklingszonen och metakognition. I studien framkom det att samtliga deltagare tillämpar grupparbete i matematikundervisningen vid ett eller flera tillfällen i veckan. Därtill lyfter lärarna en rad fördelar med arbetsformen och tolkas därför ha en positiv inställning till grupparbete i matematik. De arbetsformer som utkristalliserades i materialet var EPA, kompisrätta och lärpar. Av dessa ansåg flest lärare att EPA var en väl fungerande metod för arbete i grupp inom matematikundervisningen. De kunskapsområden som var mest framträdande i empirin var Problemlösning och Geometri. Dock understryker samtliga lärare att det inte finns något kunskapsområde inom matematik som bör undvikas helt vid arbete i grupp. Av de tio lärare som intervjuats uppgav samtliga att grupparbete är särskilt gynnsamt vid arbete med problemlösning medan sex av deltagarna framhöll geometri som ett lämpligt område för samarbetslärande.

Elevers begreppsförmåga är en viktig faktor för deras förmåga att lösa textuppgifter korrekt. Syftet var att studera och analysera hur några elever med eller utan matematik-, språk-, läs- och skrivsvårigheter upplever textuppgifter i matematik. Utifrån frågeställningarna: Vilka begrepp beskriver några elever som viktiga för att kunna lösa textuppgifter? Vad kännetecknar elevernas beskrivning av det som de uppfattar som viktiga begrepp? Vilket stöd beskriver eleverna att de behöver när de löser textuppgifter? Hur kan elevernas beskrivningar förstås mot bakgrund av Vygotskijs sociokulturella teori? genomförde vi en kvalitativ studie där 21 elever i årskurs 5 deltog i fokusgruppsintervjuer med inslag av interventioner. Svårigheter med begreppsförståelse kan ha flera bakomliggande orsaker och tidigare forskning pekar på vikten av kommunikation i undervisningen. Studiens resultat visade på en stor spridning i begreppsförmågan och på elevernas positiva upplevelse av att lösa textuppgifter med scaffolding/stöttor och i samarbete med andra, zonen för proximal utveckling (ZPD). Vårt resultat analyserade vi utifrån Vygotskijs sociokulturella teori och sedan diskuterade vi resultatet utifrån tidigare forskning.

Studien syftar till att belysa lärares, speciallärares och specialpedagogers stödjande metoder och arbetssätt för elever med koncentrationssvårigheter. Koncentrationssvårigheter är ett svårdefinierat begrepp då svårigheterna kan vara primära, situationsbundna eller sekundära. Arbetssätt och anpassningar kring dessa elever kan se olika ut då de behov som finns hos den individuella eleven kan se olika ut. Studien grundar sig framför allt i den sociokulturella lärandeteorin där scaffolding och zone of proximal development används som teoretiska begrepp. Studien är kvalitativ i form av intervjuer där intervjuerna spelades in och transkriberades. Transkripten i studien analyserades utifrån den tematiska analysmodellen. Resultatet visar att samtliga informanter ser liknande problematik hos elever med koncentrationssvårigheter. Informanterna beskriver till viss del lika arbetssätt som de anser stödjande för dessa elever framför allt inom läs- och skrivundervisningen. Fortsättningsvis förespråkar informanterna olika metoder men där en variation av olika metoder anses vara det bästa. Informanterna lyfter även olika typer av anpassningar och hjälpmedel under intervjuerna. Resultatet i studien visar även vissa kopplingar till både den kognitiva och den behavioristiska lärandeteorin, där även begreppet förstärkningsprincipen från den behavioristiska lärandeteorin lyfts av informanterna. Slutligen visar studien, likt tidigare forskning, att lärare är i behov av stöd i arbetet med dessa elever och att det är skolans ansvar att utforma undervisningen så att den stödjer samtliga elevers behov, oavsett eventuella svårigheter.

Språket har en stor betydelse för barns utveckling, lärande, kommunikation och samspel, enligt den sociokulturella teorin som är vald för analys i denna studie. Barn som dagligen spenderar mycket tid på förskolan i samspel med andra barn och vuxna behöver språket. Förskollärare har en viktig roll att stödja barn i att kommunicera och utveckla språket i både inne- och utemiljön. Denna studie syftar till att utveckla kunskap om förskollärares uppfattningar om utemiljöns betydelse för att stödja och utveckla barns språk, detta för att tidigare forskning belyser utemiljön som viktig för barns välbefinnande, utveckling och lärande. Utifrån syftet formades två frågeställningar: Vilka uppfattningar har förskollärare om utemiljöns betydelse för förskolebarns språk? Hur arbetar förskollärare med barns språk i utemiljön? Den kvalitativa metoden av halvstrukturerade intervjuer valdes för att besvara syftet och frågeställningarna och nio förskollärare från olika förskolor i tre olika kommuner intervjuades. Resultatet visade att utemiljön uppfattades som mer tillåtande, stimulerande och stödjande i kommunikationen mellan barn, därför att det i utemiljön finns mer utrymme för barns fysiska lek som gör att de använder mer kroppsspråk ute. Det beskrevs även att aktiviteter och socialt samspel i utemiljön stimulerar och utvecklar språket i viss mån, men att det behövs kunniga och närvarande vuxna för att stödja och utmana barn vidare i språket. Dock kunde hinder som exempelvis störande ljud från omgivningen och svårigheter med språkmaterial ute finnas i utemiljön. En av slutsatserna av denna studie var att det i utemiljön behövs finnas medvetna och närvarande förskollärare med barnen för att kunna stödja, utveckla och utmana barns språk.

Syftet med arbetet är att ur ett didaktiskt perspektiv undersöka de digitala verktyg som används i undervisningen av sju grundskollärare och för att öka kunskapen om lärarnas uppfattningar och erfarenheter kring digitaliseringens påverkan på elevers läsutveckling i årskurs 4. Undersökningens ansats är kvalitativ. Metoden som används för datainsamling är frågeformulär som besvaras av sju lärare i tre olika skolor inom Mälardalen. Några av studiens viktigaste resultat är att informanterna använder digitala verktyg så som e-böcker och inläsningstjänst när det kommer till läsning av skönlitteratur. Digitala verktyg har visat sig användas för att främja läsutvecklingen hos elever med särskilda behov. Informanternas uppfattningar och erfarenheter kring digitala verktyg skiljde sig åt och informanterna tog upp både positiva och negativa aspekter kring digitala verktyg i undervisningen.

Syftet med studien är att undersöka hur utvalda lärare motiverar högläsning i klassrummet samt vilka didaktiska val de gör vid högläsning för att främja elevernas läsintresse, läsutveckling och ordförråd.Aktuell forskning som ligger till grund för denna studie menar att högläsning är en aktivitet som bör planeras och prioriteras i skolan för att främja elevernas läsintresse, läsutveckling samt stärka deras ordförråd. Forskningen visar även att lärarens didaktiska val vid högläsningen är viktiga för att utveckla dessa förmågor hos eleverna.I studien har kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomförts med sex aktiva svensklärare i årskurs 1–3 för att klargöra hur och varför de använder sig av högläsning. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv då högläsning är en aktivitet som oftast sker tillsammans med andra.Slutsatserna av denna studie är att alla lärare använder sig av högläsning i undervisningen, men att de didaktiska valen inför, under och efter högläsningen kan se olika ut. Några lärare uppger att tiden inte finns för att genomföra aktiviteterna i den utsträckning de vill. Däremot framgår det att alla svensklärare ser högläsning som en viktig aktivitet för att utveckla elevernas ordförråd, läsintresse och läsutveckling. / <p>Svenska</p>