Syftet med denna studie var att undersöka hur förskollärare uppfattar förskolans lärmiljöer inomhus och hur de utformar den. Vi undersökte också hur förskollärare arbetar för att göra barnen delaktiga i utformningen. För att få fram deras uppfattningar använde vi oss av en kvalitativ forskningsansats med semistrukturerade intervjuer. Åtta förskollärare, med olika lång arbetslivserfarenhet, deltog. Studiens resultat visar att miljöns utformning utgår från barns intressen och behov. Det är deras mötesplats på förskolan där barnen kan utvecklas och lära. Resultatet visar att en välplanerad miljö kan främja barns lärande och utveckling, däremot finns det faktorer som påverkar utformningen. Resultatet har analyserats med hjälp av vår teoretiska utgångspunkt, det sociokulturella perspektivet. Eftersom perspektivet belyser individen i samspel med andra människor och artefakter där rika miljöer främjar barnens utveckling. Slutsatsen är att miljön är av betydelse och att flera faktorer kan påverka utformningen. Slutsatsen är också att förskollärares förhållningssätt har betydelse.

Studien utgår från förskollärares perspektiv på lekens betydelse för barns lärande och utveckling och hur förskollärarna ser på sin roll i relation till barns lek. Studien har en kvalitativ ansats och metoden vi använde var semistrukturerade intervjuer. Vi intervjuade tio förskollärare med varierad erfarenhet av att arbeta i förskolan. Resultatet visade att förskollärarna anser att leken utgör den största delen i förskolans verksamhet. Förskollärarna använder lärarstyrda och fria lekar i undervisningen för att uppnå förskolans strävansmål och de anser att miljön ska vara utformad efter barnens behov. Slutsatsen är att förskollärarens förhållningssätt och syn på leken förutsätter barns möjligheter att leka och lära.

Syftet med uppsatsen är att öka kunskapen om hur högläsning kan användas och utformas av förskollärare i förskolans vardag för att främja yngre barns språkutveckling och socialt samspel. För att undersöka förskollärares syften och arbete med högläsning valdes intervju som metod. Respondenterna var sex förskollärare från olika avdelningar och två olika förskolor. I analysen av förskollärarnas egna redogörelser om arbetet med högläsning utgick vi från språkinlärningens sociokulturella kontext.  Resultatet visar att förskollärarna dagligen arbetar med högläsning genom planerade och spontana högläsningar. Av resultatet framgår även att förskollärarna skapar en miljö för läsning som är lugn och avskild med lätt tillgänglighet till böcker för barn. Studien visar också att de två studerade förskolorna arbetar på olika sätt med läsplattor vid högläsning.  Högläsning används och utformas som en central del i förskoleverksamheten för barns språkutveckling. Resultatet i denna uppsats visar att förskollärarna använder högläsning med huvudfokus på barns språkutveckling samt som ett sätt att utveckla yngre barns intresse för läsning.

Syftet med den här studien är att synliggöra förskollärares och barnskötares uppfattningar av teknikundervisning på förskolegården. Studien utgick från en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer genomförts med fyra förskollärare och en barnskötare. Den teoretiska utgångspunkt som studien haft som grund är det sociokulturella perspektivet, där begrepp som socialt samspel, mediering, proximala utvecklingszonen och scaffolding används för att analysera resultatet. Resultatet visade att förskollärare och barnskötare sällan undervisar i teknikämnet. Förskolegården används vid sällsynta tillfällen för teknikundervisning. Förskollärarnas och barnskötarens uppfattningar och egna beskrivningar av material som används framkommer även i resultatet. En slutsats av den här studien är att förskollärarna och barnskötaren är överens om att teknikundervisning på förskolegården kan ske mer frekvent. Däremot anser de att mer kompetens behövs för att kunna genomföra mer av teknikundervisning.

Sammanfattning Syftet med studien är att undersöka förskollärarnas uppfattning kring samlingens betydelse i förskolan, samt vilket förhållningssätts som används till barnens delaktighet och inflytande. Studien grundar sig på följande frågeställningar: Vilken uppfattning har förskollärare om samling? Vilken uppfattning har förskollärare om barnens delaktighet och inflytande i samlingen? Vilket förhållningssätt har förskollärarna för att alla barn ska känna sig delaktiga och inkluderade?   Studien baseras på en kvalitativ metod i form av strukturerade observationer samt semi-strukturerade intervjuer. De centrala begreppen i denna studie baseras på sociokulturell teori. Resultatet visar att förskollärarens förhållningssätt till samlingen är avgörande för barnens utveckling. Under studien visar det sig att förskolläraren ser samlingen som en möjlighet att ge barnen chansen att vara delaktiga i sitt lärande samt ha inflytande över innehållet. Samlingen planeras och genomförs med fokus i att öka barnens delaktighet och inflytande samt att inkludera alla barn att delta genom att planera innehållet enligt barnens intressen. Språket som används under samlingen är anpassat till barnens kunskaper för att väcka intresse nyfikenhet.

Det här arbetet jämför två förskolor inom samma stad under sammanlagt fem observationer som utförts under matsituationerna i vardera förskola. Syftet är att undersöka huruvida barn med ett annat modersmål än det svenska uppmuntras och ges utrymme i skolan för sina egna modersmål, eller om det är en situation i förskolansom inte används som en lärandesituation. Metoden för att få in empiri har varit icke deltagande observationer som utförts under lunchen på de deltagande förskolorna. Det inkomna materialet har manuelt nedtecknats och sedan kompletterats direkt efter avslutad observation med nödvändiga anteckningar. Resultatet som framkom var att trots att pedagogerna gav intrycket av att vara posititvt inställda gentemot barnens egna modersmål, så uppmuntrades inte barnen till att uttrycka sig på sina egna språk.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur och med vilka syften lärare använder sig av boksamtal i undervisningen. De frågeställningar studien undersöker och besvarar är: Hur, och i vilka sammanhang, arbetar några lärare i årskurs 2 och 3 med boksamtal? Vilken typ av texter väljer läraren?  samt Vilka syften har läraren med boksamtalen?  Studiens teoretiska utgångspunkt är Vygotskijs sociokulturella perspektiv. För att besvara studiens frågeställningar har jag använt mig av en kvalitativ metod och genomfört såväl observationer som intervjuer. Informanterna i studien är tre behöriga lärare som undervisar i årskurs två och tre samt en behörig specialpedagog som alla arbetar på samma skola. Resultatet visar att lärare använder sig av boksamtal i tre olika sammanhang, vid högläsning, läxläsning och tematiskt arbete. I samband med boksamtalen använder sig lärarna av högläsning som metod för att samtliga elever oavsett läsförmåga ska få möjlighet att kunna delta med samma förutsättningar, öppna frågor för att stimulera till samtal och läsförståelsesstrategier hämtade från En läsande klass för att angripa textens innehåll. Boksamtalen sker främst i helklass men vid läxläsningen är eleverna indelade i mindre grupper om fyra till sex personer. Samtliga lärare arbetar med boksamtal kring skönlitterära texter och en av dem använder sig även av faktatexter.  Det framkommer också att lärarna arbetar med boksamtal utifrån tre olika syften, att ge eleverna en upplevelse av litteraturen, utveckla elevernas kunskaper inom ett aktuellt arbetsområde med hjälp av litteraturen samt för att färdighetsträna läsning och läsförståelsestrategier.

Syftet med studien var att utveckla kunskap om hur förskolepersonal stöttar barns språkutveckling oavsett vad barnet har för kommunikativa behov. Den teoretiska utgångspunkten för studien var det sociokulturella perspektivet. Vi använde oss av en kvalitativ forskningsansats där semistrukturerade intervjuer användes som metod. Resultatet visade att förskolepersonal använder olika verktyg för att stötta barns språkutveckling men att det finns vissa utmaningar i det språkutvecklande arbetet. Studiens slutsats är att arbetet med språkutveckling ses som viktigt i förskolans utbildning och det handlar om att se till varje barns individuella behov och förutsättningar. För att kunna möta barns olika kommunikativa behov behöver förskolepersonal inom förskolan få rätt förutsättningar där tid är en viktig aspekt.

Nationella studier visar att en stor del av dagens studenter på universitet lider av dåligt mående som indirekt påverkar deras lärande. Syftet med denna studie var att undersöka universitetsstudenters konstruktioner av mentala hinder för lärande, vad dessa konstruktioner består av och hur de kan hanteras. Studiens vetenskapliga ansats var socialkonstruktionistisk och studien avgränsades till att undersöka studenter som går en universitetsutbildning på grundnivå på Mittuniversitetet. Datamaterialet samlades in via semistrukturerade intervjuer och den teoretiska grunden som resultatet analyserades genom bestod av KASAM, sociokulturellt perspektiv och självförmåga. Resultaten visar att studenterna mött ett flertal mentala hinder av varierande grad som påverkat deras lärande negativt. Meningsskiljaktigheter med studiekamrater, otydliga lärare och bristande struktur inom utbildningen är några exempel. Resultaten presenterar även faktorer som studenterna anser är stödjande för deras lärande och vad som kan förebygga mentala hinder. Däribland tidigare studierfarenheter och stöd från närstående. Studenternas hantering av mentala hinder visar sig bestå av till exempel att ventilera känslor med studiekamrater, familj och vänner, kunna se objektivt på situationer och att härda ut. / <p>Betygsdatum 2022-06-09.</p>

Sammanfattning   Syftet med studien är att få ökad kunskap om lärares erfarenheter av alternativa verktyg i arbetet med elever som har dyslexi. Frågeställningar som använts är: Vilka alternativa verktyg erbjuds enligt lärare i läs- och skrivaktiviteter för elever som har dyslexi? Hur uppfattar lärare att alternativa verktyg används i läs- och skrivaktiviteter av elever som har dyslexi? Vilka möjligheter och utmaningar ser lärare i användandet av alternativa verktyg i läs- och skrivaktiviteter av elever som har dyslexi? Studien bygger på en kvalitativ forskningsansats med semistrukturerade intervjuer. Tolv mellanstadielärare intervjuades. I studiens resultat framkommer att kompetensen, både vad gäller dyslexi och alternativa verktyg, är låg. Resultatet visar även att lärare efterlyser mer kunskaper om dyslexi och alternativa verktyg. Lärare i studien anser att elever med dyslexi gynnas av att använda alternativa verktyg i undervisningen. Studien visar att det inte är jämlikt när det gäller tillgången till alternativa verktyg på skolorna i kommunerna. Därmed har skolorna olika förutsättningar när det gäller användandet av alternativa verktyg i undervisningen. Sammantaget visar resultatet i studien att det krävs flera olika förutsättningar för en likvärdig utbildning. Det krävs att lärare får det stöd och den utbildning de behöver för att undervisa elever med dyslexi, samt en lättillgänglig teknik för samtliga elever i skolan.