Studiens syfte är att undersöka sex lärares åsikter om sina didaktiska val i undervisningen i årskurs 1–3 relaterat till elevernas ordförrådsutveckling. Detta är viktigt att undersöka eftersom tidigare forskning visar att lärare använder olika undervisningssätt för att utveckla elevernas ordförråd. Olika undervisningssätt ger eleverna olika förutsättningar för deras utveckling av ordförrådet.  Med en kvalitativ metod har semistrukturerade intervjuer genomförts med lärare i årskurs 1–3. Studiens resultat har analyserats och tolkats utifrån ett sociokulturellt perspektiv. I studiens resultat framkommer att samtliga deltagare säger sig arbeta med ordförrådsundervisning genom högläsning. Det framkommer också att samtliga deltagare arbetar med ordundervisning på andra sätt, bland annat med hjälp av olika material som till exempel läroböcker och Ipads. Genom lärarnas uttalanden kan utläsas en medvetenhet om vikten av ett rikt ordförråd. / <p>Svenska</p>

Denna studie ämnar till att öka kunskapen om elevers uppfattningar om trä- och metallslöjd som ämne i grundskolans nionde årskurs. Särskilt fokus har lagts på kreativitet och idéutveckling. Grunden till studien var en undran om hur ett sociokulturellt perspektiv förhåller sig till elevernas resonemang kring vissa delar av slöjdundervisningen. Empirin består av halvstrukturerade fokusgruppintervjuer med elever. Slutsatserna som drogs var att elevernas resonemang kring lärande i trä- och metallslöjd kretsar kring en praktikgemenskap där artefakten står centralt. När eleverna resonerar kring kreativitet avser de främst olika former av (kreativa) förhållningssätt inom en gemenskap. Till slut var idéutveckling enligt elevernas resonemang ett sätt att relatera till artefakten, främst inom trä- och metallslöjdens praktikgemenskap, även om det fanns resonemang som anspelade på praktikgemenskaper utanför slöjdsalen.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur elever i årskurs 5 och 9 uppfattar textilslöjden i närsamhället före och efter de arbetat konkret med en uppgift inspirerad av hantverksaktivism och textilslöjdens kommunikativa funktion. Textilslöjd i närsamhället är ett abstrakt koncept som elever generellt har svårt att uppfatta. I studien användes etnografisk forskningsstrategi i kombination med aktionsforskning och data insamlades genom deltagande observationer samt semi-strukturerade intervjuer med fem elever i vardera årskurser. Aktionsforskning användes i syfte att, genom en lektion och hantverksuppgift, förändra elevernas uppfattning gällande textilslöjd i närsamhället. Resultatet visade att elevernas inledande uppfattning gällande textilslöjd i närsamhället begränsades till de praktiska kunskaper som de lärt sig tidigare under sin skolgång. Efter lektionen hade majoriteten av eleverna ändrat uppfattning gällande textilslöjd i närsamhället och vidgat sina perspektiv gällande textilslöjd som kommunikationsverktyg. Det förekom skillnader och likheter mellan eleverna i årskurs 5 och 9. Den mest framstående skillnaden gällde deras uppfattning om nyttan med textilslöjd. I årskurs 9 kopplades nyttan till att kunna laga kläder medan den i årskurs 5 kopplades till att vara bra att kunna i ett framtida yrke. En likhet som framträdde var att eleverna i båda årskurserna anser att textilslöjd är något som är bra att kunna när de blir äldre.

Syftet med arbetet är att undersöka hur SO-lärare i 1-3 undervisar om ämnesbegrepp för nyanlända elever. Ytterligare ett syfte är att undersöka om SO-lärare i 1-3 är medvetna om vilken forskning det finns om språkutveckling och om den tillämpas i undervisningen. Vi har valt att utgå från ett sociokulturellt perspektiv på lärande då modern forskning utgår från den lärandeteorin. I studien undersöker vi hur verksamma lärare arbetar och tänker kring undervisning om ämnesbegrepp för nyanlända elever. För att undersöka detta ansåg vi att kvalitativ metod var den rätta metoden för vår studie. Vi ville inte fokusera på en stor grupp lärare utan ett mindre antal där vi kunde genomföra djupintervjuer om deras erfarenheter. I studien har totalt åtta utbildade verksamma lärare i lågstadiet intervjuats. Vi har i vårt resultat kommit fram till att lärarna arbetar med ämnesbegrepp på olika sätt. De lärarna som var minst insatta i forskning kring språkutveckling förlitade sig på bilder och resurspersoner. De lärare som var medvetna om forskningen arbetade på ett varierat sätt där man utgick från elevernas erfarenheter och inkluderade alla elever i undervisningen. Det vill säga de lärare som var medvetna om den forskning som finns utgick från ett sociokulturellt perspektiv när de undervisade.

I den här studien vill jag undersöka hur några förskollärare ser på att undervisa med digitala verktyg, med anledning av att digital teknik fick en mer framträdande roll i den nya läroplanen. Studien vill ge svar på hur de idag använder digitala verktyg i sin undervisning, vilken roll de tycker att verktygen har samt hur den professionella diskussionen om digitala verktyg på förskolan ser ut. Eftersom den nya Läroplan för förskolan 18 (Lpfö18) gav digital teknik en helt ny ställning, som ett obligatoriskt inslag i undervisningen, är det angelägna frågor. Redan i förskolan förväntas barnen ta de första stegen mot den digitala kompetens samhället idag kräver av medborgare, vilket ställer krav på förskolans verksamhet &amp; lärarnas kompetens. I en kvalitativ intervjustudie med sociokulturellt perspektiv vill studien undersöka hur några förskollärare redan arbetade med IKT-resurser (information &amp; kommunikationsteknik), hur de såg på att arbeta med IKT-resurser samt om det på förskolan fanns någon diskussion om arbetet. Studien visade att alla intervjudeltagare redan använde digitala verktyg i sin undervisning, på många olika sätt &amp; med många olika sorters resurser. Alla intervjuade var positiva till de möjligheter som verktygen erbjöd barnen &amp; dem själva, även de som enligt dem själva inte var lika kunniga som sina kollegor. Studien visade också att det var stora skillnader hur olika förskoleenheter i samma kommun tänkte kring kollegialt lärande. På vissa förskolor var den väldigt formell, med särskilt avsatt tid både i veckoschemat &amp; på vissa personalmöten, på andra var den mer informell t.ex. att man sökte upp de nyckelpersoner som fanns när man behövde fråga något.

Studiens syfte har varit att undersöka hur storleken på förskolegården i stadsmiljö påverkar barns utomhuslek. Studien syftar även till att undersöka till vilka aktiviteter gården nyttjas samt hur förskolegården har en betydelse för barnens sociala samspel. I takt med städernas framväxt tenderar barns fysiska aktivitet att begränsas då utomhusmiljön krymper. Materialet har samlats in genom observationer av fem förskolegårdar vars gård var större än 2000 kvm och tre förskolegårdar vars gård var mindre än 2000 kvm. Studiens teoretiska ramverk utgår från ett sociokulturellt perspektiv då förskolegården är en del av barnens sociala sammanhang. Utifrån studiens resultat fann vi att storleken på förskolegården påverkar utformningen och utbudet av barnens aktiviteter. Vi fann att de olika förskolegårdarnas hade liknande förutsättningar till vilka material och miljöer som kunde tillämpas. Resultatet visade att både de större samt de mindre förskolegårdarnas utbud bidrog till liknande sociala samt fysiska aktiviteter. Studien har väckt många intressanta insikter om hur förskolegårdar i stadsmiljö faktiskt är utformade i kontrast till vad forskning och rekommendationer föreslår. Detta har väckt ett intresse att genom en intervjustudie forska vidare om hur förskolegården planeras i stadsmiljö.

Studiens syfte är att undersöka vilka möjligheter till kommunikation och språkutveckling barn erbjuds i förskolans hall, utifrån pedagogers perspektiv. Hur utformningen av hallens miljö samt hur dokumentation används i denna miljö för att stötta barns språkutveckling. För undersökningen valdes enkätstudie. Svar erhölls från 41 respondenter, både förskollärare och barnskötare. Datasorteringen resulterade i fyra kategorier, “Pedagogers bakgrund och verksamhet”, “Hallens utformning”, “Undervisning i språkutveckling utifrån och med stöd av dokumentation” och “Pedagogers förhållningssätt”. Undersökningen grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv på lärande och i resultatredovisningen kopplas datainsamlingen till begrepp inom detta teoretiska perspektiv med fokus på barns språkutveckling utifrån dokumentation samt samtal och sociala samspel med barn, pedagoger och barns vuxna. I resultatet beskrivs att hallen används som informationscentrum och miljö för kommunikation. Utifrån dokumentation i hallmiljön skapas möjligheter för barn och barns vuxna att samtala och reflektera. Pedagogerna anser att all dokumentation i hallen stödjer barns språkutveckling om den används. De stöttar barnen i samtal kring dokumentationen vid på- och/eller avklädning, genom att pedagogerna är medvetna i samtalen med barnen och med stöd av dokumentationerna, utmanar, ställer frågor och stöttar.

Syftet med denna studie är att undersöka när och hur lärare samtalar kring bilder och introducerar bildanalys i grundskolan. Undersökningsmaterialet lyfter lärarnas tillvägagångssätt och undervisningsmetoder. Studien är en kvalitativ studie där forskningsmetoden består av fem intervjuer där vi har frågat hur lärare arbetar med bildsamtal och bildanalys i undervisningen idag. Intervjuerna analyserades utifrån sociokulturellt perspektiv på lärande och utveckling. Studiens resultat visar på en viss osäkerhet hos lärarna när det kommer till vilken analysmetod de använder sig av när bildsamtal och bildanalys genomförs samt vilka begrepp de använder. Vår analys av materialet visar att ett läromedel hade underlättat för lärarna hur de ska gå tillväga när och hur de introducerar olika typer av bildsamtal och bildanalyser till respektive årskurser. Vi ser att lärarna väljer bort att samtala kring sexuellt laddade bilder i de lägre årskurserna. Enligt vår tolkning ser vi det som att lärarna funnit en trygghet i att använda sig av ett läromedel om när och hur de ska samtala kring olika typer av bilder.

Högläsning är en traditionell aktivitet i förskolan men trots det så är det inte förens nu det står i förskolans läroplan att barnen ska erbjudas högläsning. Vidare står det att de ska ges möjlighet att få samtala om litteratur och diskutera texter, vilket det inte stod i den tidigare läroplanen (Skolverket, 2016; Skolverket, 2018). Utifrån ett sociokulturellt perspektiv är syftet med studien att få fördjupad kunskap om förskollärares arbete med högläsning för att främja barns erövrande av litteracitet i förskolan. För att undersöka det så har en intervjustudie genomförts där sex förskolläraren har fått delge sina erfarenheter och upplevelser kring hur de didaktiskt arbetar för att främja barnens erövrande av litteracitet genom högläsning. Det insamlade materialet har analyserats utifrån teorier om litteracitet och ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Resultatet visar på förskollärarnas erfarenheter i de didaktiska valen inför högläsningen. Vidare visar resultatet att högläsningen både kan ske spontant och planerat samt artefakters olika betydelse i det didaktiska valen inför högläsning. Resultatet visar även att litteracitet som utgångspunkt visade sig i intervjuerna samt att det är ett tillfälle att skapa relationer med barnen. Vi fick även ta del av förskollärarnas erfarenheter i det didaktiska arbetet med högläsning före och efter den nya läroplanen. Studiens slutsatser är att högläsning enligt resultatet hänger samman med det sociala samspelet i förskolan, det vill säga att ur ett sociokulturellt perspektiv så erövrar barnen litteracitet i samspel med andra barn och vuxna. Det har framkommit att förskollärarna innan den nya läroplanen använde sig av högläsning för att barnen skulle vila. Men i och med att högläsning fått en framträdande roll i den nya läroplanen så har syftet förändrats och högläsningen har kommit att bli en undervisningsmetod.

Kamratrespons som arbetsform är en del av den formativa bedömningen och har stor potential i elevers lärande och utveckling. Syftet med denna studie var att fördjupa bilden av hur anonymiserad kamratrespons kan bidra till elevers kunskapsutveckling i ett område som rör svordomar. Studien tar sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet där kamratrespons är ett sätt att lära genom samspel och kommunikation. Materialet består av en enkätundersökning med 68 inhämtade enkätsvar från högstadieungdomar i årskurs 7. Undersökningen är både av kvalitativ och av kvantitativ art. Resultatet visar att högstadieeleverna upplever att kamratrespons är ett bra arbetssätt som hjälper dem i skrivprocessen att förbättra deras arbete och belyser vikten av att den genomförs anonymt eftersom de är oroliga vad andra ska tycka. Samtidigt föredrar 70 % av eleverna att få respons från lärare. Vidare visar resultatet att högstadieeleverna inte tycker att svordomar är ett känsligt område att arbeta med.