Den här studien tar upp vilka artefakter som används samt på vilket sätt dessa används isvenskundervisning i högstadiet på tre utvalda skolor i en stad i södra Skåne. Genomobservationer av nio svensklektioner och genom intervjuer med fem undervisande lärare isvenska har en kvalitativ studie genomförts med syftet att undersöka och förstå olikaklassrumsmiljöer när det gäller tillgängligheten och användningen av artefakter isvenskundervisningen. För att analysera resultatet har det sociokulturella perspektivet använts.Studiens resultat visar att det inte finns någon typisk ämnesrelaterad artefakt till svenskämnet. Datorn är dock den artefakt som tar störst plats i de svenskklassrum som jag observerade. För att datorn ska vara medierande krävs att eleverna och läraren kan hantera dess funktioner, vilket ibland blev en utmaning. Varierande undervisningsmaterial spelar stor roll för elevers lärande, men det är främst lärarens roll som väger tyngst för lärande i ett svenskklassrum, vilket visade sig mer tydligt i analysen av observationerna än ute på fältet. Hörlurar och laddare är två av de artefakter där tillgängligheten visade sig vara avgörande vid olika former av medierande inlärning under mina observationer. Studiens resultat talar emot en del av den tidigare forskning som jag tagit del av. Resultatet visar att tillgängligheten och synliggörandet av artefakterna inte utgör några utmaningar för eleverna på skolorna som jag observerade, utan snarare att avsaknaden av artefakter på några skolor skapar utmanande situationer för möjligheten till fortsatt lärande, där avsaknaden av laddare är ett exempel på detta.

Utgångspunkten för vuxenutbildningen ska vara den enskildes behov och förutsättningar. Som lärare är det viktigt att jag utgår från det och anpassar min undervisning utifrån eleven. För att möta varje individ finns det behov av anpassningar för att på så sett ge elever möjlighet till ökad att lyckas med sina studier. En intressant fråga i sammanhanget och som kan skapa förutsättningar för en ökad förståelse kring anpassning i vuxenutbildning är att ställa sig frågan hur anpassning uppfattas i undervisning och vilka strategier finns för anpassning utifrån vuxna elevers behov. Syftet med denna studie är att ur ett elev – och lärarperspektiv undersöka uppfattning om anpassning i vuxenutbildning relaterat till elevers lärande, engagemang och välbefinnande. Utifrån en fenomenografisk ansats genomfördes studien och data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med fyra lärare och fyra vuxna elever. Resultatet visade att vuxna elever uppfattar anpassning i undervisning utifrån beskrivningskategorierna tillgänglig undervisning, stöd i språklig utveckling, gruppanpassning och delaktighet samt trygghetsskapande. Resultatet visade också att lärares uppfattning och strategier kan kategoriseras i att skapa goda relationer, att motivera, att samverkan med andra, att skapa anställningsbarhet, att vara professionell.

En lärare som tar del i skolans uppdrag att lära elever för livet försätter sig i en komplex roll. Ett sociokulturellt perspektiv på lärande belyser vikten av de relationer som skolvärlden erbjuder för lärande. Ett lärande som är omöjligt utan en vilja att lära sig eller motivation till att engagera sig i en aktuell lärandekontext. Motivation är ett kognitivt begrepp som i denna undersökning placeras i den matematikdidaktiska doktrinen. Ur ett sociokulturellt teoretiskt lärandeperspektiv blir relationella faktorer inte bara viktiga för lärande utan också för dess drivkraft, motivationen. Elevers olikhet i avseende på motivation spänner ut ett spektrum av prestation, värdering och behov. Denna undersökning är menad att beskriva relationers påverkan på detta spektrum utifrån lärare, familj och klasskompisar. Det görs genom en kvantitativ metod och en univariat analys. Resultatets spridning av elevens värdering av relationella faktorer visar på en mångsidighet som behöver bemötas. Lärarens viktiga roll betonas och faktorer som lärarens engagemang och tro på elevens förmåga tydliggörs. Lärarens komplexa ledarroll och lärarens förmåga att motivera elever fylls inte bara av matematikdidaktisk kompetens utan också av pedagogiska och relationella förmågor.

Studien är av intresse då det inte finns mycket tidigare forskning kring musik och flerspråkiga barn som befinner sig i språklig sårbarhet. Forskningen som finns inom fältet fokuserar på musikterapi och arbete med autism och Downs syndrom.Det övergripande syftet med studien är att bidra till fördjupad kunskap kring vilka pedagogiska insatser som görs för flerspråkiga barn inom förskolan som befinner sig i språklig sårbarhet. Studien syftar vidare till att utifrån sociokulturella perspektiv undersöka hur musiken används för att stödja flerspråkiga barn i en förskola och vilken betydelse musiken har för utveckling av barnens språk. Frågeställningar är vilka medierande redskap används i musikundervisningen på förskolan för att stödja de flerspråkiga barn som befinner sig i språklig sårbarhet samt vilken verkan uppfattar pedagogerna i förskolan att musikundervisning har för det enskilda barnet.De sociokulturella perspektiven på språk och lärande har valts som utgångspunkt för denna studie. Här ingår Vygotskijs kulturhistoriska teorier och Säljös sociokulturella teori. Utifrån dessa perspektiv sker lärandet i samspel med andra människor, vilket innebär att lärandet är beroende av det sociala samspelet. Samspel med andra är viktigt för både utveckling av det abstrakta tänkandet och barns språkutveckling. För att behandla frågeställningarna samt att få insikt i de musikaliska insatserna som används på den valda förskolan har jag använt mig av kvalitativa data insamlad genom videoobservation och öppen/ostrukturerad intervju i form av reflekterande samtal. Urvalet bestod av 4 respondenter, varav en förskollärare, en barnskötare, en resurspedagog och en rytmikpedagog.Resultatet visar att det finns en variation av fysiska och intellektuella artefakter som används i musikundervisningen på den valda förskolan och att ett medvetet arbete med barns språkutveckling ger resultat och påverkar barns sociala förmåga. Genom att aktivt delta i både planerade musikaktiviteter och i den fria leken som involverar musik utvecklar barnen en känsla av samhörighet. Utveckling av barnens kreativitet är också påtaglig i denna studie. Barnens eget musicerande, skapande aktiviteter och lekar som involverar musik är ett tecken på detta. En av konsekvenserna för musikundervisningen är också att barnen utvecklar sin fonologiska medvetenhet och utökar ordförrådet. Genom pedagogernas arbete med att introducera nya begrepp, förklara termer, prepositioner och praktisk arbeta med dessa genom dans och rörelse utvecklas även barnens koordinationsförmåga och kroppsuppfattning.I examensordningen för specialpedagogexamen (SFS 2007:638) ska specialpedagogen visa förmågan att analysera verksamheten på organisations-, grupp- och individnivå. Studien har relevans för specialpedagogernas arbete när det gäller handledning av pedagogerna i arbetet med barn som befinner sig i en språklig sårbarhet. Kompetensutveckling genom handledning och kollegialt lärande, där specialpedagogen kontinuerligt följer pedagogernas systematiska arbete med det enskilda barnets utveckling och lärande i ett bredare perspektiv bidrar till utvecklingen på individnivå. Att inleda ett arbete med kartläggning av lärmiljöernas tillgänglighet (SPSM, 2016) skulle kunna vara ett adekvat sätt att höja verksamhetens kvalitet. Enligt denna modell utgör den fysiska, pedagogiska och den sociala miljön en helhet som interagerar och påverkar varandra. Utifrån organisationsnivå har specialpedagogen en viktig roll som länk mellan olika instanser och aktörer i samhället. Erfarenheter från denna samverkan på organisationsnivå främjar arbete med handledning av pedagogerna, vilket i sin tur främjar barnens utveckling och lärande.

Flera av Skolinspektionens (2016, 2018) granskningar pekar på brister i hur undervisningen anpassas efter elevernas förutsättningar och behov. Samtidigt pekar forskningen på lärarens betydelse för elevernas prestationer (Hattie 2012, 2014). Föreliggande studie är en kvalitativ fallstudie baserad på semi-strukturerade intervjuer med fyra lärare, där samtliga är legitimerade och har erfarenhet av att undervisa matematik i årskurs 7-9. Studiens syfte är att lyfta fram lärarnas tankar om anpassning av undervisningen efter elevernas förutsättningar och behov. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv på lärande och utveckling, och lärarnas respons på intervjufrågorna analyserades med tematisk analys. Den tematiska analysen resulterade i några övergripande teman för de båda forskningsfrågorna. Sammanfattningsvis visade analysen att lärarna uppger att det är viktigt att undervisningen anpassas efter elevernas förutsättningar och behov för att  alla elever ska få möjlighet att förstå utifrån de förutsättningar de har. Här handlar det om förutsättningar bland annat i form av förförståelse, kapacitet och språkliga förutsättningar.  alla elever ska få nå så långt som möjligt i sin kunskapsutveckling.  motivera alla. Dessutom uppger de, intressant nog, i kontrast till tidigare resultat att undervisningen inte behöver anpassas efter alla elever. Detta kan förklaras med att lärarna anpassar undervisningen för att passa majoriteten av elevernas förutsättningar och behov från början, och att de därmed anpassar undervisningen mer specifikt för de elever som inte ingår i denna majoritet. På frågan hur lärarna ser vilka förutsättningar och behov eleverna har visade resultatet att det sker genom olika former av bedömning, såsom diagnoser och prov, muntlig kommunikation och då eleverna arbetar på lektionerna. Dessutom spelar också relationen mellan lärare och elev samt lärarens erfarenhet en viktig roll i lärarens synliggörande av elevernas förutsättningar och behov.

SammanfattningSyftet med vårt skrivande är att utreda hur lärare kombinerar olika arbetssätt för att främja elevernas lärande och förmågor inom naturorienterande ämnena i årskurs 4-6. I fokus för vårt intresse är elevernas utveckling av naturvetenskapliga begrepp värme och temperatur. Teoretiska utgångspunkter för arbetet är sociokulturellt perspektiv baserat på Vygotskij men också det poststrukturella perspektivet. Dessa två perspektiv i samband med tidigare forskning om elevers missuppfattningar av begreppen värme och temperatur utgör våra teoretiska ramar och möjliggör en jämförelse av arbetssättens effekt på elevers begreppsförmåga. På grund av detta kan man säga att vårt arbete innehåller några komponenter av en komparativ studie. För att ta reda på lärarnas inställning till ett varierande arbetssätt samt hur olika metoder påverkar elevernas utveckling genomförde vi intervjuer med fyra NO-lärare i årskurs 4-6 och observerade två lektioner. Genom flera kvalitativa semistrukturerade intervjuer och två strukturerade observationer försökte vi besvara våra frågeställningar. Resultaten av intervjuerna visar att ett varierande arbetssätt främjar i största utsträckning elevers begreppsförståelse samt att konkretisering genom ett laborativt arbete leder till djupare förståelse av begreppen värme och temperatur. Resultaten av observationer hänger ihop med resultaten av intervjuer. Tabeller och tre cirkeldiagram (Figur 1) har funktion att skapa en mer nyanserad bild av vårt resultat. Med syfte att visa förhållande mellan användningen av ämnesneutrala- och ämnesrelaterade ord användes tematisk analys.

Övergången från förskolan till förskoleklass är ett stort steg till alla barn. Enligt Läroplanen är förskollärarnas uppdrag att förbereda barn inför skolstarten genom olika aktiviteter. Ett sätt är att skapa femårskör där barnen genom socialisation, gemensam sång, lek och lärande har möjlighet att musicera tillsammans, lära känna nya kompisar och förstärka sin självsäkerhet. Syftet med denna uppsats är att förstå och analysera femårskörens roll i övergången från förskola till skola. Vi observerade när barnen övade sångerna och var med när kören hade genrep samt gjorde 4 olika gruppintervjuer med barnen och pedagogerna. Resultaten visar att barn lär och utvecklas genom samspel med varandra samt att gemensam sång är ett värdefullt redskap för att utveckla olika förmågor hos barnet. Gemensam sång och deltagande I femårskören ökar barnens självförtroende och självsäkerhet samt skapar glädje och samspel mellan barnen.

Syftet med denna studie är att ta reda på förskollärarnas syn på begreppet kreativitet i förskolan och hur de reflekterar kring sitt arbete med att uppmuntra barnet i sitt kreativa skapande. Studien tar sitt avstamp i ett sociokulturellt perspektiv på utveckling av kreativitet, vilket, enligt Vygotskij (1975) sker i samspelet mellan människor. Barns kreativa tänkande utvecklas genom de erfarenheter, kunskaper, utbyte av idéer och möjligheter att använda resurser som pedagogen tillåter barnen att experimentera med. Genom kvalitativa intervjuer med tre förskollärare och en pedagogista från två olika förskolor och med olika tids erfarenhet samlade jag empirin. Resultat av denna studie visar att de intervjuade pedagogerna uppfattar sin roll som central för barns kreativa utveckling. Faktorer som pedagogernas uppmuntrande uttryck, tillförande av kunskap och material och pedagogernas kunskap anses som viktiga komponenter för barnets skapande, enligt de intervjuade. Studien visar också att pedagogerna anser att det är svårt att hitta en balans mellan att släppa fritt barns tankar och att leda med aktiviteter eller med frågor.

Internationella undersökningar har under flera år visat att flickor presterar bättre i svenskämnet än vad pojkar vid samma ålder gör. Detta examensarbete grundar sig därför på hur lärare upplever och förhåller sig till dessa kunskapsskillnader mellan pojkar och flickor i svenskämnet. Syftet med undersökningen är att få en inblick i lärares förhållningssätt gentemot kunskapsskillnader mellan pojkar och flickor i svenskämnet. Den teoretiska utgångspunkten för arbetet är det sociokulturella lärandet. Centrala begrepp för arbetet är literacy, genus och genusvetenskap. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex lärare där fokus låg på hur de upplever och förhåller sig till kunskapsskillnader mellan pojkar och flickor i svenskämnet. Vad som framkom i intervjuerna var att alla lärare inte upplever dessa kunskapsskillnader, som tydligt finns dokumenterade i flera undersökningar. Av de lärare som upplever kunskapsskillnader mellan pojkar och flickor menar flertalet av dem att det kan bero på att pojkarnas kunskapsutveckling begränsas, vid skrivning, av deras bristande finmotorik. Dessutom framkom det att en del av lärarna upplever att materialet, främst surfplattor, är betydelsefullt för att gynna elevernas, kanske främst pojkarnas, kunskapsutveckling.

Ett av fem barn i förskolan i Sverige lär sig svenska som andra språk och riktlinjerna i läroplanen ställer höga krav på pedagogernas kunskap om att skapa goda förutsättningar för barnens språkutveckling. Syftet med denna studie är att ta del av pedagogers upplevelser och erfarenheter av att arbeta för att främja barns språkutveckling i linje med läroplanens riktlinjer i en flerspråkig kontext. Sex förskollärare intervjuades via mail och resultatet analyserades med tematisk analys och fördjupades därefter med sociokulturell teori. Resultatet presenterar pedagogernas erfarenheter av språkutvecklande arbete. De beskriver att de försöker ge barnen talutrymme och uppmuntran till kommunikation, att de använder sig av fysiskt material samt anpassar språket till en lite högre nivå än den språkliga nivån barnet befinner sig på. Den största utvecklingen i sitt modersmål, när det är ett annat språk än svenska, anser pedagogerna att barnen får i sin hemmiljö. Stora barngrupper och språkbarriären uppfattas som den främsta utmaningen för det språkutvecklande arbetet i en flerspråkig kontext. Studiens resultat visar att kunskap och ett medvetet arbetssätt är tydligare bland pedagogerna i förhållande till barnets svenska språkutveckling än i utvecklingen av barnets modersmål när det är ett annat språk än svenska. En slutsats av studien är att det behövs mer kunskap och reflektion kring hur riktlinjerna i läroplanen gällande barns modersmålsutveckling kan mötas inom förskoleverksamheten. Vidare diskuteras studiens betydelse för professionen och fortsatt forskning inom området.