Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare beskriver arbetet med att främja barns sociala tillhörighet genom att använda den verbala kommunikationen som redskap. Frågeställningarna som ligger till grund för undersökningen är följande: Hur tolkas barns befintliga språk och hur stöttas deras språkanvändning i samspel med andra, enligt förskollärarna? Hur beskriver förskollärarna sin förståelse av det verbala språkets betydelse för barns sociala tillhörighet? Studien baseras på en kvalitativ metod där tre samtalsintervjuer med sex förskollärare utfördes för att få svar på studiens syfte och frågeställningar. Intervjuernas ljudinspelning transkriberades och en tematisk analys har använts i bearbetningen av datamaterialet.   Studiens resultat visar att förskollärare behöver vara språkmedvetna och ha handlingskompetens som främjar barns sociala tillhörighet. Förskollärare behöver vara lyhörda, nyfikna och intresserade samt kunna tolka, stötta, reflektera och ställa frågor för att erbjuda barn varierande sätt att uttrycka sig på. Dessutom pekar informanternas beskrivningar på att det verbala språket har betydelse för barns sociala tillhörighet utifrån både kort- och långsiktiga perspektiv. Resultatet bekräftar vikten av att förskolans utbildning ska ansvara för att vara en kultur för alla barn.

Syftet med studien är att öka förståelsen och kunskapen för hur förskollärare använder pedagogisk dokumentation för att synliggöra barns språkutveckling och i sin tur utveckla undervisningen. Genom en kvalitativ forskningsansats med semistrukturerade intervjuer har vi tagit del av åtta förskollärares kunskaper kring studiens syfte. I studien framgår det både vilka möjligheter och utmaningar det finns i arbetet med pedagogisk dokumentation. Resultatet visar på att genom kontinuerliga dokumentationer, samt reflektion mellan kollegor, barn och förskollärare kan det pedagogiska dokumentationsarbetet gynna barnens språkutveckling. I studien framgår det att tidsbristen är en utmaning i arbetet med pedagogisk dokumentation. En slutsats som studien belyser är hur stor betydelse den pedagogiska dokumentationen har för barns språkutveckling.

Syftet med denna studie var att undersöka högstadiematematiklärares perspektiv på digitalisering i klassrummen, samt vilka för- och nackdelar de möter när de använder digitala verktyg. Forskningsfrågorna som jag utgick ifrån i min studie var: 1) Vilken syn har matematiklärare för årskurs 7–9 angående digitalisering i matematikundervisningen? 2) Hur ser matematiklärare för årskurs 7–9 på begreppet effektiva digitala verktyg i matematikundervisningen? och 3) Vad ser matematiklärare i årskurs 7–9 som för- och nackdelar med digitalisering i matematikundervisningen? Uppsatsen bygger på en kvalitativ analys som gjordes utifrån de intervjuade högstadiematematiklärarnas erfarenheter och upplevelser. Intervjuerna studerades utifrån två teoretiska perspektiv, nämligen det sociokulturella och fenomenografiska. Utifrån resultaten i min undersökning så anser sig matematiklärarna i årskurs 7–9 behöva förbättra sin digitala kompetens till följd av den ständiga digitala utvecklingen i vårt samhälle. Digitalisering innebär enligt högstadiematematiklärarna användningen av digitala verktyg i det dagliga livet. Effektiviteten av de digitala verktygen i matematikundervisningen visade sig variera, där de upplevdes som mest effektiva när eleverna fick möjlighet att interagera med dem, som till exempel appar, medan effektiviteten hos dem sjönk då eleven var passiv, till exempel vid filmtittande. Lärarens stöttning (scaffolding) av eleverna ökade effektiviteten hos de digitala verktygen. Fördelar med digitala verktyg uppgavs bland annat vara att de gjorde undervisningen mer individanpassad och främjade lärandet medan nackdelar som framhölls till exempel var att de kunde påverka elevernas koncentrationsförmåga och göra dem mindre produktiva. Ett förslag till vidare forskning är att undersöka elevers uppfattning om digitalisering och de digitala verktygens användning inom matematikundervisningen.

Detta examensarbete handlar om lågstadieelevers upplevelser av högläsning. Vi vill ta reda på om elever tillgodogör och lär sig något av högläsningen. Vi vill också undersöka vad de gör i samband med läsningen och huruvida valet av bok har någon betydelse och i så fall vilken.  Endast ett fåtal tidigare studier utgår ifrån elevers erfarenheter och därmed är detta ett relativt outforskat område. Studiens data samlades in genom gruppintervjuer med åtta elever från förskoleklass till årskurs tre. Eleverna studerar på samma skola och intervjuerna genomfördes parvis två och två för att de skulle känna sig trygga. Metoden för intervjuerna var semistrukturerad med öppna frågor för ökad flexibilitet inför elevernas svar och för att kunna ställa relevanta följdfrågor.  Resultatet visar att eleverna vill ha högläsning flera gånger i veckan, både i skolan och hemma. De uppger att de kan slappna av, lära sig fakta och nya ord samt utvecklas genom att lära sig lyssna och tala tillsammans med sina kamrater om det lästa. En gemensam nämnare är att eleverna mest uppskattar att lyssna på böcker som de tycker är roliga och/eller spännande och kopplade till egna intressen.

Skolan som institution ämnar att främja alla former av lärande, detta är ett av skolans främsta uppdrag. Ett förbud av mobiltelefonen komplicerar detta uppdrag då även mobilen utgör en källa till informellt lärande hos högstadieelever. Syftet med uppsatsen var att synliggöra och identifiera högstadieelevers informella lärandeprocesser, detta då en kunskapslucka kring informellt lärande i denna årsgrupp har identifierats. Följande frågor besvaras genom uppsatsen: Vad utlöser och hur ser högstadieelevers informella lärandeprocesser ut, i vilka konstellationer och i vilka former sker informella lärandeprocesser hos högstadieelever och vad karaktäriserar digitala verktygs, i synnerhet mobiltelefonens, påverkan på högstadieelevers informella lärandeprocesser? Genom en kvalitativ ansats har semistrukturerade intervjuer utförts på två olika grundskolor, en i tätort och en i landsbygd, där 10 elever har intervjuats kring deras vanor i och utanför skolan i förhållande till användandet av digitala verktyg och vardagligt lärande. Resultatet av studien visar att mobiltelefonens roll i skolan och under lektionstid är tämligen komplicerad samt att ett förbud mot den inte är helt problemfritt. Mobiltelefonen möjliggör en stor del av högstadieelevernas informella lärande och därmed kan ett förbud ses som paradoxalt då skolans uppdrag motsäger detta. Informellt lärande och kommunikation är två begrepp som sällan separeras, gruppdiskussioner uppges vara särskilt givande och stimulerande för högstadieelevernas informella lärandeprocesser. Därtill hör även samarbete och hjälp kring skoluppgifter utanför diskussionstillfällen.

Musikämnets centrala innehåll innefattar musikskapande och att elever ska ges möjlighet att utveckla sin musikaliska kreativitet. Syftet med studien är att belysa hur musiklärare arbetar med musikskapande i grundskolan, där möjliggörandet av elevers kreativa förmågor synliggörs. Den musikaliska och digitala kompetensens betydelse för att möjliggöra infriandet av elevers egna idéer i sitt skapande. Analysen av det empiriska materialet i studien utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv, där kvalitativa halvstrukturerade intervjuer av tre musiklärare om hur de arbetar med musikskapande i undervisningen. Resultatet visar hur musikskapande sker både analogt och digitalt, där det analoga skapandet överbryggas in i musikskapande med digitala verktyg. Ramar för uppgifter vid musikskapande tenderar vara viktiga då möjliggörandet av att improvisera och kreativt skapa musik blir en stöttning för elever. Betydelsen av vilka artefakter som används bidrar till mer eller mindre förutsättningar för elever att infria sina kreativa idéer, där elevers musikaliska och digitala kunskaper blir en avgörande faktor till förverkligandet av musikaliska tankar.

Studiens syfte är att få en ökad förståelse för hur andraspråkselever uppfattar lärarens syn på elevernas modersmål utifrån ett elevperspektiv. Studien har utgått ifrån kvalitativa intervjuer med sex andraspråkselever på gymnasienivå. Resultatet visar att läraren upplevs ha en god inställning till elevernas modersmål och att läraren har en positiv inställning till att eleverna använder sina språkkunskaper i sitt modersmål i skolan. Resultatet visar också att andraspråkselever upplever att läraren använder elevernas språkkunskaper i modersmålet på flera olika sätt för att främja språkutveckling. Resultatet visar dock att några elever med mycket goda språkkunskaper i svenska inte upplever att lärarens syn på modersmålet påverkar deras språkutveckling. Studiens slutsats är att lärarna enligt eleverna har en positiv inställning till elevernas modersmål och att elevernas uppfattningar om huruvida lärarens inställning påverkar deras andraspråksutveckling är påverkad av elevernas språkkunskaper.

Med anledningen av att jag upptäckt en stor rädsla för improvisation bland elever har syftet med utvecklingsarbetet varit att undersöka hur en lektionsserie i musikstilen boogie-woogie inverkar på pianoelevers relation till improvisation. Undersökningen har genomförts på individuella pianolektioner, på en gymnasieskola, där lektionerna bestått av specifika metodiska tillvägagångsätt för improvisation inom ramen för den givna musikstilen. Innan lektionsseriens start och efter lektionsseriens avslut har eleverna intervjuats i syfte att kunna besvara studiens frågeställningar huruvida elevernas relation till improvisation förändrats. Under den inledande intervjun framkom det att fyra av fem informanter hade väldigt liten erfarenhet av improvisation. Genom undervisning om konkreta improvisationsmetoder i en musikstil som förespråkar lekfullhet har informanternas relation till improvisation stärkts. Informanterna med liten tidigare erfarenheter har uttryckt att de vågar improvisera i högre utsträckning, medan informanten med stor tidigare erfarenhet anser sig ha fått fördjupad förståelse för olika improvisationsmetoder. Samtliga elevers självförtroende som pianister har även stärkts till följd av genrespecifika inslag. Undersökningen visar att begränsningar i musicerandet gör improviserandet mer lustfyllt och avspänt.

Syftet med denna studie var att undersöka pedagogers uppfattningar om social inkludering, samt vilken kunskap pedagoger har om vikten av tidiga insatser när barn uppvisar svårigheter i samspelet med andra. Med detta vill vi bidra med mer kunskap om hur pedagoger kan stötta barn med samspelssvårigheter och vad den sociala samvaron betyder för barns utveckling och lärande i förskolan. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv där inkludering i den sociala gemenskapen utgör den centrala frågan. Vi redovisar för vad tidigare forskning visar om hur barn utvecklas och lär genom den sociala samvaron på förskolan. Undersökningen genomfördes med en kvalitativ metod, där semistrukturerade intervjuer gjordes med fem verksamma pedagoger i förskolan. Fokus i studien var pedagogernas syn på social inkludering och vad som påverkar hur pedagoger kan ge barnen stöd. Genom att analysera det uppsamlade materialet kunde vi se likheter och skillnader i pedagogernas synsätt. Vi kunde se att pedagogerna hade samma vision av begreppet inkludering, men att olika faktorer påverkar i vilken mån pedagogerna når upp till denna vision. I diskussionen tar vi upp vad den tidigare forskningen säger om den sociala gemenskapen och vad leken har för betydelse för barns lärande. Vi kopplar detta till de förutsättningar och hinder för social inkludering som de intervjuade pedagogerna ger uttryck för. Slutsatsen blir att det krävs mer kompetens och resurser för arbetet med inkludering. Studien visar även att inkludering kan vara ett dilemma, att anpassningar för vissa barn kan betyda begränsningar för andra, går det verkligen att uppnå en förskola för alla? / <p>Betyg i Ladok 240109.</p>

Syftet med denna studie har varit att öka kunskapen om hur barn i förskolan resonerar om lek och ifall de uppfattar ett lärande i lek. Studien grundar sig i kvalitativa och semistrukturerade intervjuer med barn i förskolan som informanter. Den insamlande empirin har analyserats utifrån Vygotskijs sociokulturella teori, styrdokument samt tidigare forskning. Studiens resultat visar att barnen gärna talar om sin lek och kan lättsamt resonera om lekar de själva har skapat. En slutsats som dras av studien är att barnen ser leken som viktig och lustfylld. Det framkommer även att pedagogers förhållningssätt, material och miljön på förskolan är avgörande för barnens möjlighet till lek. Barnen som deltar i studien håller även rolleken som en stor del av deras vardag. Rollekarna är både klassiska lekar och lekar som de själva har hittat på. Samtliga barn i studien uttrycker att det finns ett lärande i lek, även om vissa av barnen inte kan besvara vad de lär sig. De lärdomar som däremot framkommer utifrån barnens uttalanden är både praktiska och sociala färdigheter.