Syftet med denna studie är att undersöka hur några sagopedagoger själva upplever och tänker kring sitt pedagoguppdrag. De frågeställningar vi har haft med oss under arbetets gång är: 1. Vilka tankar har sagopedagogerna kring sagostunden och framförandet av sagan? 2. Vilka tankar har sagopedagogerna kring sitt uppdrag utifrån den sagopeda-gogsutbildning de gått? Vårt fokus är en medelstor kommun i Skåne som valt att utbilda ett visst antal förskolepedagoger till Sagopedagoger. Metoden vi har använt oss av är kvalitativa intervjuer som genomfördes med fem olika sagopedagoger på fyra olika för-skolor. Vi har främst valt att ta hjälp av olika lärandeteorier där kunskap produceras i samspel, mellan både barn och vuxna. Detta sociokulturella perspektiv sätts i relation till och kompletteras med teorier där fokus på människans individuella begreppskunskap grundas i tidigare erfarenheter. Teorin, begrepp och tidigare forskning hjälper oss att tolka vårt empiriska material för att slutligen besvara vårt syfte. Resultatet av vår studie visar gemensamma drag hos sagopedagogerna. De upplever att barnens reaktioner och kollegornas konstruktiva kritik är de faktorer som gör det möjligt att använda sagan som verktyg i förskolans verksamhet.

I denna uppsats vill jag få en bättre förståelse för de utmaningar som kan finnas när datorn används som ett redskap i lärande. Mitt mer specifika syfte är att se hur användandet av datorn i en utvald gymnasieklass kan utvecklas utifrån ett socialkonstruktivistiskt synsätt. I detta syfte använder jag mig av en enkätundersökning där respondenterna är en gymnasieklass som går sista året på sin utbildning. Enkätens resultat speglar jag sedan i sociokulturell teori och i mina förförståelser som jag har fått i mina möten med klassen. I mina slutsatser framträder de utmaningar och utvecklingsområden är en konsekvens av den rådande synen på kunskap och arbetssätt i klassen. I denna klass behöver datorn gradvis inkluderas i lärandedesignen och lärandet med datorn behöver förankras och användas när det är ändamålsenligt.

Syfte: Med utgångspunkt i de nedåtgående resultaten kring läsförståelse, som mätningarna PISA (2009) och PIRLS (2006) visat, är syftet med denna studie att förstå hur läsförståelsearbetet i årskurs 4-6 ser ut.Litteraturgenomgång: Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv där lärande sker i sociala sammanhang. Vi har även utgått från ett literacyperspektiv där skriftspråkliga aktiviteter påverkas av sociala och kulturella sammanhang. Vidare har tidigare forskning om läsförståelse valts ut för att ge oss en djupare förståelse samt för att vi ska kunna analysera och tolka vårt resultat.Metod: Vi har använt oss av kvalitativ forskning där kvalitativa samtalsintervjuer, av semistrukturerad karaktär, har använts som en metod för att samla in empiri.Resultat: Det resultat studien visar är att alla fem lärare ser på läsförståelse som något mer än att endast kunna avkoda. Resultatet visar även att lärarna, på olika sätt, aktivt arbetar för att utveckla elevers läsförståelse. Vidare visar resultatet lärarnas syn kring om undervisningen baseras på teorier och i så fall vilka dessa är.

Denna kvalitativa intervjustudie har som syfte att undersöka hur högstadie- och gymnasielärare i ämnet svenska resonerar kring sina val av skönlitteratur samt hur lärarna utformar sin undervisning för att uppfylla skolans demokratiuppdrag. Forskningen visar att skolans demokratiska uppdrag ofta nedprioriteras då litteraturundervisningen ofta baseras på mätbara, kvantitativa värden. Studien bygger på halvstrukturerade intervjuer med sju ämneslärare i svenska. Materialet har sedan analyserats och bearbetats utifrån tidigare forskning och studiens teoretiska ramverk – det sociokulturella perspektivet. Resultatet visar att utöver att kursplanerna tas i beaktning vid planeringen kan exempelvis elevernas programval också ha betydelse. Lärarna ger många förslag på skönlitteraturundervisningens innehåll såsom att arbeta värdegrundsinriktat genom enskilda verk eller genrer, där även kanonundervisningens för- och nackdelar uppmärksammas. Vanligast är att behandla demokratiuppdraget genom muntliga diskussioner där hela eller delar av klassen läser samma verk. Vid skrivuppgifter är det mer vanligt att se till andra aspekter än värdegrunden.

Tanken om en skola för alla innebär att alla elever ska erbjudas samma möjlighet till lärande. Inkluderingstanken gör att skolans kompensatoriska uppdrag sätts på prov genom att varje elev behöver en undervisning formad efter elevens behov. Många elever i den svenska skolan lever med funktionsnedsättningar som exempelvis NPF-diagnoser och läs- och skrivsvårigheter. Lärarna står inför stora utmaningar för att dessa elever ska få samma möjlighet till svenskundervisning som alla andra. Den här studiens syfte är att undersöka lärares uppfattningar om och faktiska arbete med inkludering inom svenskämnet utifrån dess centrala innehåll och kunskapskrav i relation till värdegrundsuppdraget samt hur undervisningen kan planeras och genomföras för att gynna klassrummets samtliga elever. Studien genomfördes genom att intervjua sex svensklärare samt att deras undervisningsplaneringar analyserades. Resultatet visar att, även om det är svårt, så försöker lärarna till stor mån att anpassa undervisningen för att alla elever ska kunna inkluderas i klassrummet genom att ge eleverna det stöd som de behöver utifrån deras individuella behov. De ser stora möjligheter att arbeta inkluderande inom ramen för ämnet tack vare ämnets bredd och möjligheter att forma undervisningen utifrån olika elevers behov, intressen och erfarenheter. De svårigheter som identifieras relateras till elever med läs- och skrivsvårigheter. Samtidigt ser lärarna att svenskämnet är ett ämne som ofta får ta ett stort ansvar gällande värdegrundsfrågor även om de anser att alla ämnen har lika stort ansvar för skolans värdegrundsarbete.

Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur den pedagogiska måltiden används som ett undervisningstillfälle om kost med barnen och hur pedagogerna belyser kostens betydelse för barnen under måltiden. Metod: Studien genomfördes med hjälp av intervjuer och videoinspelningar som primärt följde pedagogens roll vid den pedagogiska måltiden. Teori: Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv, där språket framställs ha stor betydelse. Samspel mellan pedagog och barn är en central del för barnens utveckling och möjlighet till skapande av ny kunskap. Resultatet: Studien visar att deltagande pedagoger är samstämmiga om att den pedagogiska måltiden ska vara glädjefylld och skapa ett klimat där barn känner sig trygga och inkluderande. Men också vad den pedagogiska måltiden kan erbjuda för möjligheter till barns lärande för att belysa deras förståelse för vikten om kost och dess betydelse. Utvecklingen av barnens språkkunskaper visade sig ha en stor betydelse, då samtalen var en central del under måltidssituationerna. Samspelen bland barnen under måltiderna skapade nya kunskaper och erfarenheter med varandra. Resultaten redogör även pedagogernas uppfattning om vikten av en lugn och trygg miljö, där barnen ska få känna matro och träna på att bemästra olika artefakter, som en väg till att bli mer självständiga individer. TAKK-korten visade i resultatet ha en stor betydelse för att samtala både verbalt och icke-verbalt om kost, färger och artefakter. Slutligen visar resultaten hur pedagogerna uppmuntrar barnen till att utöka sina smakpreferenser genom att tillsammans prova maten på ett lustfyllt sätt. De benämner också vikten av att äta hälsosamma måltider, för att kroppen ska orka med att leka och utföra de aktiviteter som sker under dagen.

Enligt nuvarande styrdokument för förskolan ska barnen få utveckla adekvat digital kompetens samt ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt till digital teknik. Av orsaken att förskolan många gånger är barnens andra hem fokuserar detta examensarbete på barns perspektiv. Syftet med denna studie var att öka kunskapen om hur barn uppfattar digitala verktyg i den dagliga verksamheten. Studien har baserats på en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer som metod för insamling av data. I studien har 15 barn på fyra olika förskolor intervjuats i par/grupp av tre. Det teoretiska perspektivet som använts för att analysera och diskutera studiens resultat är ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar att barnen har en omfattande uppfattning om, och en positiv inställning till digitala verktyg i förskolan där arbetet inte endast handlar om att konsumera med hjälp av digitala verktyg, utan även producera. Resultatet synliggör även att barnen uppfattar det svårt att beskriva vad de lär sig med digitala verktyg i förskolan, samt brist på interaktion med pedagoger. Den övergripande slutsatsen av föreliggande studie är att barnens positiva inställning till digitala verktyg behöver tillvaratas av pedagogerna för att möjliggöra lärande i förskolan.

No description available.

Syftet med studien har varit att undersöka hur pedagoger använder sig av det digitala verktyget lärplattan i det vardagliga pedagogiska arbetet i förskolan. Studien syftar även till att undersöka hur de två yrkesgrupperna barnskötare och förskollärares uppfattningar skiljer sig åt, samt om inställning påverkar pedagogers användning av verktyget. Bakgrunden till studien är en rekommendation utifrån en rapport från Världshälsoorganisationen, vilken gäller barn i förskoleålder och skärmtid. Rekommendationerna är bland annat att barn under två år inte ska vistas framför skärmar alls. Denna rekommendation riskerar att hamna i konflikt med förskolans digitaliseringsuppdrag, vilket tydliggjordes i samband med läroplanen Lpfö18. Detta eftersom lärplattan är ett väldigt vanligt digitalt verktyg i förskolan. Studien bygger på en digital enkätstudie, vars insamlade empiriska material analyserats och diskuterats utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Centrala begrepp från perspektivet innefattar appropriering, proximal utvecklingszon, mediering och samspel.  Huvudsakliga resultat som konstaterades var att den positiva inställningen till lärplattan som digitalt verktyg var utbredd i båda yrkesgrupperna. Resultaten visade vidare på att användningen av lärplattan är som störst i samband med pedagogisk dokumentation och vid läsvila. Utöver dessa situationer så visade resultatet på att lärplattan också används för att förstärka lek- och lärmiljöer i förskolan, samt att barn oftast använder lärplattan i samspel med pedagog eller andra barn. Resultatet talade också för en positiv korrelation mellan användning av lärplattan per dag och en positiv inställning till densamma. Detta indikerade att det fanns ett samband mellan inställning och användning av lärplattan i den pedagogiska verksamheten.

Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagoger arbetar språkutvecklande i samlingen med flerspråkiga barn i förskolan. En kvalitativ studie där empirin inhämtades genom semistrukturerade intervjuer samt observationer. Studien omfattar två delstudier där delstudie ett består av intervjuer av tre förskollärare och två barnskötare och delstudie tvåbestår av observationer av samlingen. Studien genomfördes på en mångkulturell förskola i en förort i ett storstadsområde. Båda delstudierna utgick från en tematisk analys för att sedansammanställa under resultat och analys. Studien har ett sociokulturellt perspektiv som grundoch för att analysera empirin används begreppen scaffolding, mediering, proximalautvecklingszon och appropiering. För att få en djupare förståelse för hur pedagogerna arbetaranvändes även begreppen interkulturellt förhållningssätt och translanguaging (transspråkande på svenska).Det huvudsakliga resultatet var att pedagogerna i studien har ett medvetet arbetssätt i samlingen för språkutvecklingen med flerspråkiga barn. Samlingen är en rutinbunden konstellation där det huvudsakliga syftet ligger i att skapa en atmosfär där barnen får möjlighet till att ta sig an språket med olika materiella ting. Pedagogerna använde olika språkmaterial för att förstärka och lustfyllt skapa lärande hos barnen. Pedagogernas långa erfarenhet av att arbeta med flerspråkiga barn har lett till att språk genomsyrar hela samlingen. Vidare visade resultatet att pedagogerna ser varandra och barnen som en resurs för flerspråkighet, där de tar hjälp av varandra för att få en bredare förståelse samt att flerspråkighet på denna förskola ses som en norm. Resultatet visade även att det är av vikt att ha ett interkulturellt förhållningssätt för att bidra till en ökad samhörighet i gruppen för att detta ska bidra till en trygghet och gemenskap i verksamheten.