Syftet med denna uppsats är att synliggöra hur specialpedagogens uppdrag uppfattas av lärare på både kommunala skolor och friskolor och om man mellan dessa skolformer kan se tydliga likheter eller skillnader. Uppsatsen består av en enkätundersökning med både kvantitativa och kvalitativa svarsalternativ gjord i en storstadskommun. Respondenterna är lärare verksamma i årskurser från f till 5. Vår undersökning har visat att lärarna från kommunal skola fått information från rektorn att specialpedagogen i huvudsak ska arbeta med handledning. Istället arbetar specialpedagogen i större utsträckning med eleverna. Lärare från friskolan svarade att de fått informationen från rektor att specialpedagogen i huvudsak ska arbeta direkt med elever. Trots detta visar det sig - utifrån de svar vi har fått - att specialpedagogen arbetar mer handledande. Respondenterna hade generellt svårt att se skillnad på specialpedagog och speciallärare. Uppfattningarna om uppdragen blandades ihop. Vi frågade lärarna i vår enkät om skolorna där de arbetar hade ett inkluderande arbetssätt. Det visade sig att svarande från den kommunala skolan sa sig veta att de hade det, medan svarande från friskolan inte visste om de arbetade utifrån ett inkluderat arbetssätt. Vi kan inte se att lärarnas svar om specialpedagogens roll och arbetsuppgifter påverkas av om de arbetar inkluderat eller inte. Vår undersökning har visat att lärare oavsett skolform har behov av och önskemål om handledning och behov av att få fördjupade specialpedagogiska kunskaper vilket också syns i de öppna svarsalternativen från lärare i de båda skolformerna. Lärarnas uppfattning är också att specialpedagogen ska arbeta direkt med eleverna i större utsträckning. Det finns en medvetenhet om ”en skola för alla” men lärarna ser sina möjligheter att undervisa begränsade om man inte får hjälp direkt i klassrummet. Under arbetets gång har nya frågeställningar dykt upp som kan stimulera till fortsatt forskning inom detta område. Bland annat frågar vi oss hur man med hjälp av skolverket, forskar-världen, rektorer, lärare, speciallärare och specialpedagoger ska nå målet med att få det inkluderande arbetssättet att fungera tillfredsställande.

I mitt examensarbete har jag för syfte att spegla området matematiksvårigheter ur ett forskar- samt lärarperspektiv. Jag vill ge en bild av hur forskare och lärare uppfattar matematiksvårigheter, vad det innebär och hur det tar sig i uttryck. Vidare vill jag ta reda på hur lärare arbetar med att tillgodose elever med matematiksvårigheter i sin undervisning. Jag har använt mig av litteraturundersökning, intervjuer och observationer som metod för att uppnå mitt syfte med studien. Både forskningen och de intervjuade lärarna visar på att matematiksvårigheter är ett svårdefinierat begrepp, som det används en rad olika termer för att beskriva. Vidare kan orsakerna vara av olika karaktär; biologiska, psykologiska, sociologiska eller pedagogiska. Definitionerna och orsakerna till matematiksvårigheterna har lärarna och forskarna skilda uppfattningar kring. Lärarna betonar nästan enbart den psykologiska förklaringen till varför matematiksvårigheter uppstår, medan forskarna även ser andra förklaringar. De områden som både forskare och lärare ser att elever med matematiksvårigheter har svårast med är bland annat lästal, bråk, enheter och omvandling av enheter, positionssystemet, tal i decimalform samt att kunna se samband. För att underlätta matematiken för de här eleverna anser en del forskare och lärare att man ska arbeta mer laborativt, undersökande och använda sig av samtalet som en arbetsform. De kräver även mycket stöd och uppmuntran för att hålla koncentrationen och motivationen uppe. Intervjusvaren från intervjuerna med lärarna har kategoriserats utifrån fyra aspekter att förklara matematiksvårigheter på nämligen; pedagogisk/didaktiska, psykologiska, socioemotionella samt matematiska förklaringar. Lärarna i intervjuerna pratar mycket just kring de pedagogisk/didaktiska bitarna för att tillgodose dessa elevers behov i sin undervisning. Utifrån observationerna kan man se att läraren inte hinner med att tillgodose alla elevers behov. Undervisningen och genomgångarna läggs på en mellannivå, vilket medför att man förlorar de svaga eleverna och tappar utmaningen för de starka eleverna. Läraren hinner inte heller, i samma utsträckning som specialläraren, sitta ner hos varje elev och verkligen samtala om problemen och uppgifterna. De svaga eleverna faller in i mängden och tappar motivation och koncentration. Hos specialläraren finns således mer tid till samtal med varje elev samt att genomgångarna anpassas till dessa elevers behov och nivå. Vidare ser jag en skillnad i hur eleverna arbetar och beter sig under de här lektionerna. De ger intrycket av att de är tryggare och känner att de kan och lyckas i den lilla gruppen, hos specialläraren.

No description available.

Syftet med studien är att i tre kommuner kartlägga specialpedagogers/speciallärares uppfattningar om tillgången till och kompetensen kring kompensatoriska hjälpmedel för elever med dyslexi, ur ett likvärdighetsperspektiv. Arbetet ger en översikt över tidigare forskning när det gäller kompensatoriska hjälpmedel för elever med dyslexi. Vi har gjort en kvantitativ undersökning i form av enkäter. Sammanlagt har vi delat ut  enkäter till 37 specialpedagoger och speciallärare vid 15 skolor i 3 kommuner, varav 35 svarade. Studien visade att tillgången på kompensatoriska hjälpmedel är någorlunda likvärdigt i de tre kommunerna. Dock finns det skillnader när det gäller hemlån, vilket kan ge eleverna med dyslexi olika förutsättningar att lyckas med sitt skolarbete, eftersom kompensatoriska hjälpmedlen kan behövas vid läxläsningen. Det framkom att kompetensen kring de kompensatoriska hjälpmedlen var otillräcklig, vilket är något som vi måste arbeta med att förbättra i vår framtida yrkesroll. Det visade sig att fler flickor än pojkar i årskurs 4-6 hade diagnosen dyslexi i en av de undersökta kommunerna till skillnad från de andra två. Vi har valt att koppla vår studie till KASAM- teorin, eftersom det tydligt kommer fram i vårt arbete att känslan av sammanhang är viktig för att barn med dyslexi ska lyckas i skolan. Något som också har betydelse för vilka kompensatoriska hjälpmedel som finns och vilken kompetens som finns bland pedagoger på skolorna är vilka ramar som styr detta. Därför har vi valt att även koppla vårt arbete till Ramfaktorteorin. Lärande sker i all interaktion människor emellan, för att elever med dyslexi ska kunna använda sig av de kompensatoriska hjälpmedlen på ett funktionellt sätt, krävs att någon med tillräcklig kunskap kan introducera dem och visa dem hur de fungerar. Vi har därför även valt att koppla vårt arbete till det sociokulturella perspektivet.

Studiens övergripande syfte är att undersöka huruvida lärarprofessionalism kring läsfrämjande insatser växer fram i relationer. Syftet är också att utforska speciallärarens- och förstelärarens roll som kvalificerad samtalspartner samt undersöka om relationell handledning möjliggör för lärare att förändra och utveckla undervisningen gällande läsfrämjande insatser. Ytterligare ett syfte är att undersöka om det genom relationell handledning går att bygga en bro mellan specialpedagogik och pedagogik. Studien har en kvalitativ ansats och studiens design ligger inom ramen för aktionsforskning. Kvalitativ data har samlats in genom observationer, intervjuer och loggbok och resultatet har analyserats utifrån hermeneutisk metod med stöd i det sociokulturella- och pragmatiska perspektivet, intersubjektivitetsteori samt systemteori. Studiens resultat pekar på att lärarprofessionalism kring läsfrämjande insatser växer fram genom mellanmänskliga möten. Genom förstelärarens och speciallärarens särskilda yrkesskicklighet och genom lärarnas vilja att utvecklas i sin yrkesroll skapas goda möjligheter för att lärande ska ske. Specialläraren presenteras i ett nytt ljus, där relationella inslag gör sig gällande. Det handlar om utveckling av undervisnings- och lärandemiljöer och förebyggande arbete genom kvalificerad handledning. Förstelärarens arbete för att skapa pedagogiska mötesplatser, handleda kollegor och utveckla undervisningen på skolan synliggörs i studien.

I detta arbete bestämde vi oss för att tänka utifrån elevperspektivet när vi studerade i vilken mån elever med språkstörning inkluderas i sina klasser. Vi utgick från hur eleverna själva känner gällande inkludering; om de upplever att de inkluderas eller inte. Dessutom ville vi ta reda på deras inställning till inkludering; om de föredrar att arbeta i klassrummet eller utanför med en annan pedagog. För att få svar på dessa frågor intervjuade vi fyra elever med olika språkstörningar på tre olika skolor. Vi observerade även hur läraren inkluderar eleverna. Resultaten visade att samtliga intervjuade elever föredrog att vara i klassrummet och arbeta, förutsatt att de fick den hjälp de behövde, och att det var ro i klassrummet. Läraren försökte inkludera eleverna i den mån hen kunde men tiden var ett hinder.

The aim of the present study was to examine transitions between year three and four, for children in linguistic vulnerability. Further, it aims to find knowledge about how to remove barriers so that problems don´t occur. The background of the study is our experience of the language-problems children meet when they start year four. The study was conducted with a both quantitative- and qualitative method. A questionnaire was distributed to parents and interviews have been carried out with pupils, teachers, special education teachers and headmasters. The respondents were chosen primarily from two different schools, with exception of one interview, which was held at a third school. The theoretical framework consists of sociocultural-, relational- and system theoretical perspectives and the analysis is performed through a content analysis. The results of the study indicate and confirm that linguistic problems at transitions are universal and that linguistic demands between year three and four can increase drastically. The cooperation and communication between involved professionals appear to most important to reduce these problems. Early interventions and proactive actions seem to be crucial. The role of the special education teacher can be to take the responsibility for the linguistic adaptability at transitions.

Syftet med denna studie är att undersöka yrkesverksammas inom skolan kunskap om funktionsnedsättningen språkstörning. Med yrkesverksamma i skolan avser vi utbildningschefer, rektorer, speciallärare, tal- och språkpedagoger, specialpedagoger, klass- och ämneslärare, klass- och elevresurser/elevassistenter samt kuratorer och skolsköterskor. Enligt Skollagen har elever som har svårigheter med språkets olika delar har rätt till adekvat anpassning. De som besitter kompetensen kring språkstörning är logopeder, de arbetar både utredande och behandlande gällande elever i svårigheter på remiss. Vi ville undersöka hur både yrkesverksamma i skolan och logopederna ställer sig till att samarbeta – de yrkesverksamma i skolan med sin pedagogiska utbildning och logopederna med den medicinska utbildningen samt spetskompetensen om språkstörning. De yrkesverksamma inom skolan ser sin kunskap om språkstörning som bristfällig och önskar få upprepade fortbildningstillfällen. Logopeder i stort ser positivt på ett samarbete med yrkesverksamma inom skolan för att genom olika forum sprida kunskapen om språkstörning. Man ser att det skulle kunna möjliggöras genom att initialt fortbilda speciallärare, som då kan fungera som en länk mellan de yrkesverksamma i skolan och logopederna. Vi har valt är en kvantitativ metod för vår undersökning i form av en webbaserad enkätstudie som skickades via mejl till 1216 yrkesverksamma inom skolan, 75 yrkesverksamma logopeder och 36 forskande och/eller författande logopeder. Svaren från respondenterna sammanställer vi i stapeldiagram och kompletterar med citat utifrån de frågor där de kunde svara med frisvar. Våra teoretiska utgångspunkter och det teoretiska ramverket i vår studie är professionsforskning, professionell kunskap och personlig kunskap, epistemologi – kunskapsteori och slutligen sociokulturellt perspektiv. De centrala resultaten visar på att önskemål om samarbete finns från både yrkesverksamma inom skolan och logopeder. Kunskaperna bland yrkesverksamma i skolan är till stor del bristfällig eller saknas helt. Fortbildning om språkstörning är väldigt relevant, anser majoriteten av respondenterna i de tre yrkeskategorierna.

Syftet med studien är att undersöka hur, när och varför speciallärare använder laborativt  material inom matematik i årskurs 1-3. Idén till ämnet uppkom då vi som lågstadielärare är intresserade av hur vi kan få mer kunskap om laborativt material och använda det på bästa sätt i matematikundervisningen. Intervjuer och observationer har genomförts med fyra speciallärare på skolor i en medelstor stad för att kunna besvara frågeställningarna i studien. Resultaten i studien har sedan analyserats med hjälp av Vygotskijs teori, det sociokulturella perspektivet och Deweys teori, pragmatismen. Resultatet visar att speciallärarna använder laborativt material med elever som är i svårigheter inom matematik eftersom det anses vara ett betydelsefullt hjälpmedel. Däremot förespråkar speciallärarna i studien att använda laborativt material med alla elever. Resultet visar också att laborativt material används under olika tidsperioder samt att materialet uppskattas hos eleverna. Studien avslutas med en diskussion där vi diskuterar hur, när och varför speciallärare använder laborativt material.

Hälsa och lärande påverkas av samma faktorer. En fullständig skolgång av god kvalité är en av de viktigaste skyddsfaktorerna för att motverka ohälsa och utanförskap i samhället. Oavsett vilka förutsättningar och behov eleverna behöver skolan därför erbjuda goda lärmiljöer där skickliga pedagoger verkar i samspel med varandra och eleverna, för att kunna skapa en skola för alla- även de elever som är i behov av särskilt stöd. I det arbetet blir elevhälsan en viktig pusselbit, då det i elevhälsan ska finnas pedagogisk, psykologisk, social och medicinsk kompetens. Syftet med detta arbete är att få en fördjupad kunskap om och förståelse av den specialpedagogiska kompetensen inom elevhälsan. En intervjuundersökning har gjorts med 8 respondenter, 4 yrkesverksamma speciallärare och 4 yrkesverksamma specialpedagoger som alla arbetar i en mellansvensk kommun. Resultatet av intervjustudien visar att respondenterna har likartade uppfattningar om vad den specialpedagogiska kompetensen innebär, men deras arbetsuppgifter skiljer sig åt, liksom hur elevhälsan på deras arbetsplatser är organiserad och vilket utrymme den pedagogiska diskussionen får i det forumet. Av resultatet som framkommit genom intervjuer med de åtta respondenterna så kan några slutsatser dras, bland annat att lokala förhållanden styr vad den specialpedagogiska kompetensen har för arbetsuppgifter på de olika skolorna och i elevhälsan där respondenterna arbetar, samt att den pedagogiska diskussionen i stort verkar försiggå i andra forum än i elevhälsan.