Denna studie studerar tjejers deltagande inom ravekulturen, syfte att försöka förstå vilken betydelse kulturen har för deras identitetsskapande. Datamaterialet har samlats in genom 7 semistrukturerade intervjuer med tjejer som alla är mellan 20-30 år, boende i Stockholm och har gått återkommande på rave. Det teoretiska ramverket innefattar begrepp som kulturellt och subkulturellt kapital från både Pierre Bourdieu och Sarah Thornton. Vi har även kompletterat med begrepp från Goffmans dramaturgiska teori. Den tidigare forskningen ger en grundlig överblick kring hur definitionen och forskningen har framställts genom åren, internationellt och nationellt.   Resultatet visar på tre primära teman som gick att koda fram från datamaterialet. Dessa tre är, Roll och identitet inom ravekulturen - vem går på rave?, Subkulturellt kapital och habitus - hur går en på rave? och Idealen för rave - Varför går en på rave? De tre tematiska resultaten visar att rave är en plats där tjejer kan få uttrycka sig, känna frihet och skapa en del av sin identitet. Slutligen kommer vi att föra en diskussion kring hur rave jämfört med vanliga klubbar handlar om fokusskifte mot musik, dans och en individuell upplevelse i grupp och hur detta påverkar deltagarnas identitetsprocess.

No description available.

Denna studie undersöker graffitimålares drivkrafter att måla, deras subjektiva uppfattning av graffitikulturen och hur politiska och polisiära åtgärder och initiativ kan ha påverkat graffitimålarna och kulturen. Detta undersöks genom perspektiven stigma och stämpling (Goffman, 2014; Becker, 2006). Datainsamlingen sker med hjälp av semistrukturerade kvalitativa intervjuer där informanterna berättar om sina upplevelser. Materialet kodas sedan och delas in i subteman och teman för att sedan analyseras och redovisas för. De tre teman som materialet resulterade i utgår från forskningsfrågorna; drivkrafter, upplevelse av subkulturen och politisk och polisiär påverkan. Resultatet visar att den största drivkraften är estetiken i uttrycket, samt att bli en del av mystiken som omger graffitikulturen. Kulturen upplevs som en motkultur mot rådande normer och drar till sig en heterogen samling individer. Informanterna uttrycker ett behov för fler möjligheter att måla lagligt, men understryker att graffiti inte bör legaliseras helt. Resultaten visar vidare att både utförandet och kulturen som helhet har påverkats av politiska och polisiära åtgärder och initiativ. Bland annat vittnar målarna om att de utvecklat strategier för att minimera risker, som att åka fast eller skada sig, när de målar illegalt. Studien visar även att de förbud som satts in mot graffiti har snarare haft en kontraproduktiv effekt på förekomsten av illegal graffiti.

No description available.

<p>Kultfilmsfankulturen uppstod i början av 1980-talet. Den baseras på en misstänksamhet mot den föreställda mainstreampubliken. Kultfilmerna betraktas av fansen med allt från förakt till dyrkan. Utifrån Sarah Thorntons mer kritiska perspektiv på subkulturer har forskare som Mark Jancovich, Joanne Hollows och Jacinda Reed visat hur kultfilmsfankulturen är en klass-och könsbunden (maskulin) konstruktion och att både ”kult” och ”mainstream” är begrepp som konstrueras inom själva subkulturen.</p><p>På internet finns en uppsjö av sajter som inriktar sig på att recensera kultfilmer. Båda ovan nämnda typer av fankritik och olika schatteringar däremellan finns representerade. Ofta flyter de in i varandra. På grund av mediets öppna karaktär är sajterna ofta mer censurerade än tryckta kultfilmsfansin. Sidorna riktar sig först och främst till fans och är mer eller mindre exkluderande mot utomstående. Det heterosexuellt ”grabbiga” tilltalet och det sadistiska våld mot kvinnor som förekommer i många av de recenserade filmerna kan ha en utestängande effekt mot kvinnor och icke-heterosexuella. Överlag tycks det dock ha skett en uppluckring av den av fansen föreställda gränsen mellan deras egen subkultur och mainstreamkulturen. Mycket beror det på den ökade mediala och akademiska uppmärksamheten kring kultfilm. Filmerna är också lättare att få tag på.</p><p>Bilden av det typiska kultfilmsfanet är en utbildad, vit (heterosexuell) man från medelklassen och så tycks även vara fallet på sajterna. Det finns dock några aktiva kvinnor som tycks ha hittat sin plats i fangemenskapen utan att ”kulturellt sett vara en grabbarna”. De manliga sajtinnehavarna har å ena sidan en maskulin roll inom subkulturen som webbmaster, men måste samtidigt tillgripa olika strategier för att värja sig från den feminiserade bilden av fanet/nörden utanför subkulturen. Stämningen sajtinnehavare och recensenter emellan är i allmänhet mycket god och många fans tycks uppleva en stor gemenskap på nätet, samtidigt som det finns en stark individualistisk hållning och ett ägandetänkande kring de egna sajterna.</p>

Syfte: Syftet är att öka förståelsen för hur olika yrkeskategorier uppfattar organisationskultur och med den förståelsen belysa vikten av hur sjukhus kan arbeta med organisationskultur för att kunna möta framtidens växande och åldrande befolkning.                                                    Metod: Studien har en kvalitativ forskningsstrategi med en abduktiv ansats som behandlar fenomenet organisationskultur. Studiens datainsamlingsmetod består av en kombination av och med enskilda intervjuer, fokusgrupp, observationer och insamlade dokument som bygger på och stärker varandra.                                                                                                       Slutsats: Vi har genom denna studie fått en ny insikt i att yrkeskategorier i första hand relaterar organisationskultur till sig själva och att det kan vara individens sätt att uppfatta sin plats i organisationen. Organisationskultur blir således något som var och en förhåller sig till utifrån sin egen referensram och att den enskilda professionen, arbetsuppgiften, enheten, verksamhetsområdet eller sjukhuset återspeglar sättet att se på organisationskultur. / Purpose: The purpose is to increase the understanding of how different job types apprehend organizational culture which light the importance of how hospitals can work with organizational culture. This to be able to meet the increasing needs of future growing and ageing population in a more comprehensive effort. Method: The study has a qualitative research strategy with a cross-sectional approach which examining the organizational culture as a phenomenon. The data consists of separate interviews, focus group, observations and collected documents all of which build upon and bolster each other in an effort to support the hypothesis. Conclusion: Through this study we received new insight and knowledge which made us understand that individuals relate organizational culture to themselves, which can be the individual's way of perceiving their place in the organization. Organizational culture is furthermore something that individuals relate to through their own frame of reference and that the individual's profession, assignment, unit, work area or hospital influences the way individuals look upon organizational culture.

Med utgångspunkt i kvalitativa intervjuer och queerteori lyfter uppsatsen fram fyra personer som identifierar sig som queera och deras upplevelser kring ballroomscenen i Sverige. I studien undersöks de såväl möjliggörande som begränsande mekanismerna som finns i ballroom. Det finns ingenting skrivet om ämnet i Sverige, därför är uppsatsens syfte att fylla det gapet. Materialet synliggör de komplexa intersektionella samverkningarna som finns i rummet, dess postmoderna karaktär, samt hur praktikerna i rummet delvis görs utifrån normativa premisser men att de ändå resulterar i ett motstånd och ett mothegemoniskt ifrågasättande.

Syftet med denna uppsats har varit att beskriva och analysera kvinnliga raggares identitetsskapande ur ett kulturanalytiskt perspektiv, samt beskriva raggarkulturen ur deras perspektiv. För att kunna göra det har jag genomfört fem djupintervjuer, med totalt sex informanter. Jag har också tagit hjälp av litteratur som berör ämnet raggarkultur (och kvinnliga raggare). Inledningsvis är studien av en mer deskriptiv karaktär, då jag valt att försöka definiera vad en raggare är samt beskriva raggarkulturen som sådan i syfte att förstå och visa vad mina informanter konstruerar sin identitet i förhållande till, eller inom. Bilens betydelse och epitetet raggare behandlas, likaså gemenskapen, den sociala aspekten och synen på upplevd trygghet inom kulturen. Jag lyfter fram och analyserar normbrytande sätt att leva och göra kvinnlighet på. Slutsatsen av allt detta kan bäst sammanfattas med att raggarkulturen är en subkultur, eller livsstil beroende på vem du frågar, som fortfarande provocerar. Den bryter i flera avseenden mot rådande normer, gällande allt från stil, smak och ordning till genusuttryck, vilket många tycks veta om och därför väljer att leka med. Det är också en kultur som präglas av en kollektiv identitet.

<p>Hiphop är en genre och en subkultur som är relativt ny på den svenska scenen. Syftet med vår uppsats är att studera hur hiphopdiskursen ser ut i svensk dagspress och diskutera samt kartlägga de återkommande teman som kategoriserar den. Vår frågeställning är som följer;Hur skildras svensk hiphop i svensk dagspress? För att ta reda på detta, har vi undersökt texter vi hittat i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, eftersom dessa två tidningar är främst representativa för vad som idag är svensk dagspress. Artiklarna har vi hittat på Internet, och vi valde dessa utifrån ett strategiskt urval baserat på ett antal variabler som har betydelse för vår undersökning. De valdes ut eftersom de behandlar just svensk hiphop. Uppsatsen är baserad på en kritisk diskursanalys där vi utifrån Faircloughs idéer om den diskursiva händelsen, den diskursiva praktiken och dess konsekvenser ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv, analyserar både diskursen och dess konsekvenser. Uppsatsen utforskar alltså återkommande teman i samtliga texter, och därefter tar vi fasta på vad som är typiskt för hiphopdiskursen i svensk dagspress. Till vår hjälp har vi dessutom personer som tilhör den alternativa kulturoffentligheten eller så kallade insiders, alltså personer som är insatta i den svenska hiphopscenen och som därför kan kommentera och svara på frågor om fördomar och mediebilder. Dessa individer har fungerat som motpoler när våra undersökningar kommit fram till att hiphopdiskursen är låst till att porträttera genren som hotfull eller kopplad till kriminalitet och det hårda livet. Med hjälp av våra insiders’ kommentarer, har vi kunnat diskutera huruvida dagspressens bild av svensk hiphop är förenlig med vad en hiphopare tycker om sin kultur.Efter vår genomförda analys av artiklarna utifrån en kritisk diskursanalys, konstaterade vi att den diskurs som svensk dagspress för gällande svensk hiphop, varken är neutral eller utvecklande. Tvärtom verkar den ständigt reproduceras med hjälp av samma klyschor, vilket i slutändan kommer påverka konsumenten på samma sätt som konsumentens förväntningar påverkar det sätt på vilket journalister skriver om genren. Det är en ond cirkel och det verkar tyvärr inte som att den bryts inom en snar framtid.</p>

<p>Uppsatsen handlar om skinheadskulturen och icke-rasistiska skinheads. Syftet med uppsatsen är Att beskriva skinheadskulturens utveckling från dess start tills idag och hur dagens icke-rasistiska skinheads förhåller sig till den. Uppsatsen är indelad i två delar där det i del 1 redogörs för skinheadskulturens utveckling och var brytningen kom mellan icke- och rasistiska skinheads kom. Litteraturstudier ligger till stor del till grund för del 1. Idel 2 har ett antal icke-rasistiska skinheads intervjuats och deras syn på skinheadskulturen och deras roll i den redovisas. Frågor har varit av typen: Varför är du skinhead? Hur kan du som icke-rasistiskt skinhead fortsätta att vara skinhead trots att du kan bli beskylld för att vara rasist? Hur länge kommer du att vara skinhead?</p>