Eftersom ungdomars läsvanor har ändrats över tid har vi valt att undersöka hur lärare talar om det läsfrämjande arbetet i skolan samt vilka faktorer som påverkar arbetet. Syftet med vårt examensarbete är att utveckla förståelsen för hur svensklärare ser på det läsfrämjande arbetet i grundskolan. För att få en djupare förståelse för svensklärares subjektiva upplevelser av och attityder till det läsfrämjande arbetet i skolan har vi använt oss av en kvalitativ undersökningsmetod med en fenomenologisk ansats. Genom semistrukturerade intervjuer har vi samlat ihop ett empiriskt material som vi sedan har transkriberat och analyserat tematiskt. Det empiriska materialet har delats in i olika teman och analyserats med hjälp av ett didaktiskt forskningsperspektiv som har fungerat som en teoretisk utgångspunkt. De teman som vi tog fram genom den tematiska analysen var det läsfrämjande arbetet, samarbete samt utvecklingsmöjligheter. Resultatet visar att svensklärare anser att det läsfrämjande arbetet är viktigt och något de redan arbetar aktivt med att utveckla. De är också överens om att det finns hinder i form av begränsningar på grund av ramfaktorer. Informanterna menar även att det finns utvecklingsmöjligheter i form av samtal och diskussioner där alla inom organisationen deltar för att utveckla samarbetet och samstämmigheten. Med mer kommunikation mellan alla parter i verksamheten skapas förutsättningar för att kontinuerligt utveckla det läsfrämjande arbetet.

Syftet med det här arbetet är att undersöka vilken inställning fyra gymnasielärare i svenska har till spelfilm. Vidare ämnar arbetet beskriva hur och varför gymnasielärarna använder spelfilm som ett pedagogiskt verktyg i svenskundervisningen. I studien har en kvalitativ metod använts där fyra olika gymnasielärare i svenska har intervjuats. Resultat visar att gymnasielärarna generellt sett har en positiv inställning till spelfilm. Spelfilm används för att träna eleverna i olika litterära begrepp, för att låta eleverna jämföra tryckt text med film och för att genomföra olika typer av analyser såsom ideologikritisk analys. Gymnasielärarna anser att spelfilmens nytta ligger såväl i att den engagerar eleverna som att den utvecklar olika förmågor hos dem såsom att göra nyanserade analyser och reflektioner.

Mot bakgrund av att vi under vår VFU-tid liksom under vår tid som obehöriga lärare i tyska respektive italienska har lagt märke till att ordinlärningen utgör en stor utmaning för många elever, samt att ordförrådet ofta är begränsat när det kommer till muntliga och skriftliga framställningar, har vi i detta arbete valt att närmare granska ordkunskapsövningar i en en tysk lärobok för gymnasiebruk ämnad för steg 3, Lieber Deutsch 3/2.0. Givet det ökade intresset för multimodalitetsbegreppet vi sett på senare tid valde vi att undersöka dessa ordkunskapsövningar utifrån ett socialsemiotiskt och även psykolingvistiskt perspektiv. Frågorna vi ställde oss var:Vilka typer av ordkunskapsövningar är dominerande i boken?Vilka tendenser kan vi se gällande användning av semiotiska resurser ia. de dominerande ordkunskapsövningarna?b. andra delar av boken?Vad har intern/extern visualisering för betydelse när vi lär oss ett ord?Vilka språkdidaktiska slutsatser kan vi, som undervisande lärare, dra från vårt arbete?I teoridelen belyste vi olika för vårt arbete relevanta aspekter. Till exempel redovisade vi olika typer av ordkunskapsövningar utifrån den tyske didaktikern Storch. Därutöver tydliggjordes relevansen av ett varierat ordförråd, och det fördes även en fördjupande diskussion kring multimodalitetsbegreppet – huvudsakligen baserad på Kress.Analysdelen bestod av att vi i ett första steg visade fördelningen av ordkunskapsövningarna i Lieber Deutsch 3/2.0, mer konkret: Vilka sorters ordkunskapsövningar var dominerande i läroboken? Därefter diskuterades den mest dominerande typen av övning mer ingående – utifrån ett multimodalt perspektiv. För att sätta ordkunskapsövningarna i kontext betraktade vi även andra delar av boken ur ett multimodalt perspektiv, med fokus på användning av semiotiska resurser.Resultatet visade att de dominerande ordkunskapsövningar var sådana utifrån paradigmatiska relationer. Därutöver framgick att författarna bakom Lieber Deutsch i stort sett helt avstod från att inkludera bilder såväl inom dessa ordkunskapsövningar som inom övriga. Även i bokens resterande delar användes semiotiska resurser på ett sätt om premierade alfabetisk text över bild. Arbetet avslutades med en diskussion kring multimodalitet och psykolingvistik inom ramen för ordinlärning.

Under hösten har vi iscensatt ett kulturprojekt där en grupp elever i en klass fem skickat fotografier till olika kulturutövare. Fotografierna som eleverna själva tagit med engångskameror speglade teman som representerar olika delar i ett barns liv. Kulturutövarna och eleverna som inte träffades under arbetet hade knapp kännedom av varandra. Eleverna visste att mottagarna, som vi valt att kalla dem, är professionellt verksamma inom sin genre och mottagarna visste att fotografierna var tagna av elever i en femte klass. Kulturutövarna tolkade sedan bilderna, gestaltade dem inom sin genre och skickade tillbaka dem till eleverna. Förutom att ta bilder tog den största delen av elevernas arbete plats under två receptioner. I receptionerna fick de analysera och tolka dels deras egna bilder samt gestaltningarna de fick tillbaka av mottagarna. Vi ställde oss frågan: Vad händer i mötet mellan elevernas och mottagarnas bilder i receptionen? Och kom fram till att de får en vidare mening eller en ny betydelse som skulle visa sig svår att sätta ord på. Bilderna som gestaltade olika teman och hade sin egen andemening fick genom mottagarnas gestaltningar en vidare mening som synliggjordes under receptionerna. Här fick vi syn på vad den kan vara och vad den i sin tur kan leda till. Här synliggjordes också att ett kulturprojekt som detta, med autentiska mottagare även ledde till autentiska situationer. Situationer som speglar elevernas egna liv, men med ett mer laddat innehåll än vad vi från början kunde tänka oss. Fråga två: Hur ser vår pedagogiska roll ut? Vid receptionstillfällena ställde vi olika frågor kring bilderna och märkte att vi ofta fick frågan tillbaka. Antingen sökte eleverna svar eller så ville de veta vad vi såg i bilden? Nu efteråt känner vi att eleverna såg oss som en del i gruppen och inte ”bara” lärare. När vi analyserade och tolkade bilderna lade eleverna först märke till det som ses direkt, de fysiska tingen. Det var svårt för dem att på egen hand analysera bildens underliggande innehåll. Vår uppgift blev att leda dem in i tolkningen och försöka se bildens innebörd och vad den vill förmedla. Rollen som pedagog blev ganska klar, vi var där för att hjälpa dem att finna nycklarna till uttryckssätten de presenterades för. Under arbetet med eleverna var vi inte bara lärare, vi var där för att hjälpa, stödja och lotsa dem till sina egna svar. / During the autumn semester we staged a cultural project where a group of students from a fifth class send photographs to different cultural workers. The photographs where all taken by the students themselves using a one time camera and the pictures frame different themes that represents common issues or areas in a child’s life. The cultural workers and the students never met during the project and had little knowledge of each other. The students knew that the cultural workers, or recipients as we also call them, are all professional within their genre and the recipients knew that the pictures were taken by students in the fifth grade. The recipients interpret the pictures, recreated them within their own genre and send them back to the students. Except for taking pictures, most of the students work took place during two receptions. During the receptions they got to analyze and interpret both their own pictures and the reproductions they got back from the recipients.We asked our selves: What will happen in the meeting between the students and the recipients’ pictures and texts during reception? We found that they get a further meaning or a new matter that is very hard to translate into words. The pictures that framed different themes and had their own meaning now changed into further meanings through the interpretations and where made visible during the receptions. We found out what a further meaning can be and what that can conduct to. Here, it also became clear that a cultural project such as ours, with real recipients also lead to authentic situations. Situations that reflects the lives of the students, but with a more charged content then we could expect.The second question: What was our roll as teacher? At the receptions we asked different questions about the pictures and noticed that the students often bounced the questions back at us. They might have been in search for an answer or they might have been interested in what we could interpret from the picture? Now we feel that the students considered us a part of the group and not “only” as being teachers. When we analyzed and interpreted the pictures they first took notice of the immediate things they could see, the physical objects. They found it difficult to analyze the pictures subliminal meaning by them selves. Our task were to lead them into the interpretation and try to see the pictures content and what it told. The teachers part became somehow clear, we were there to help them find the keys into the different artistic expressions that they were presented for. During the work with the students we were not only teachers, we were there to help, support and to steer them to their own answers.

Syftet med examensarbetet är att undersöka några lärare och lärarstudenters erfarenheter av samt inställning till användningen av film i svenskundervisningen i grundskolans senare år och på gymnasiet. Arbetet utgår från det vidgade textbegreppet i svenskämnets kursplaner och forskning och litteratur kring dess omsättning i praktiken. Kvalitativa intervjuer har gjorts med fyra lärare och tre lärarstudenter. Resultatet visar på en variation i sättet att använda film i svenskundervisningen. Slutsatser som dras är att film fyller två olika huvudfunktioner i lärarnas undervisning, dels som medel för att t.ex. levandegöra litteraturhistoria eller underlätta läsning och skrivning, och dels som ”text i sin egen rätt” där filmens berättelse står i fokus och tjänar som utgångspunkt för analys eller samtal. Den största förtjänsten som informanterna upplever med film är att den väcker elevers intresse för lektionsinnehållet, men de ser även att det finns ett visst motstånd hos elever att bearbeta dessa texter i undervisningen. Bland lärarna finns det en inställning om att film konkurrerar om tid som kan gå till annan svenskundervisning och det råder en oenighet och osäkerhet kring huruvida filmanalys ska ses som en möjlighet eller som något som försvårar inramningen av svenskämnets innehåll.

Syftet med följande studie är att undersöka betydelsen av estetiska läroprocesser i svenskundervisning. Genom kvalitativa intervjuer undersöks hur och varför lärare valt att arbeta med estetiska läroprocesser i svenskundervisningen på gymnasiet, samt vilka möjligheter och begränsningar lärarna ser i sitt arbete. I undersökningen kommer jag fram till fyra övergripande områden inom vilka störst potential för arbetat med de estetiska läroprocesserna i svenskundervisning återfinns. Det första området rör att fånga eleven medan de övriga tre är mer elevrelaterade. 1. Att fånga eleven. 2. Att få eleven att se arbetet i skolan som en helhet. 3. Att förmå eleven att reflektera. 4. Att förmå eleven att hitta nya vägar till sig själv.Undersökningen visar att det finns legitima grunder för att arbeta med estetiska läroprocesser i svenskundervisningen på gymnasiet. Bakom valet att arbeta med estetiska läroprocesser finns skäl av varierande karaktär som sammantaget spänner över ett brett område som innefattar många av de mål och syften som återfinns i styrdokumenten för svenska.

Vår projektredogörelse handlar om utarbetandet av ett material för läs- och skrivinlärning.Vi har ställt oss frågan; Hur skapar man ett undervisningsmaterial för läs och skrivinlärningsom med hjälp av det vidgade textbegreppet kan fånga eleverna och fasthållaintresset/motivationen att lära? Vi kom snabbt fram till att materialet, om det ska ha dessakvalitéer måste utgå från elever. Vi har därför pratat med en grupp om tio elever för att få vetamer om deras fritidsintressen. Dessa har vi sedan vävt in i vårt material som vi döpt tillCirkusäventyret. Materialet består av tre övergripande rubriker som är drama, musik och bild,dessa resulterade sedan i ett väggalfabet, bok med tillhörande dramakort, sång ochsandpapperbokstäver. För att legitimera att ett vidgat textbegrepp kan behövas i läs- ochskrivinlärning har vi använt oss av litteratur som särskilt går in på de nämndauttrycksformerna. Begreppen mediering/redskap har utgjort vår teoretiska bas under arbetetsgång. De teorier vi anknyter till menar att redskap kan vara till god hjälp i enundervisningssituation för att närma sig den djupare förståelse som vi eftersträvat med vårtmaterial Cirkusäventyret .För att se och läsa delar av materialet gå till: http://homeweb.mah.se/~ll040638/

Uppsatsen syfte är att granska ett antal läroböcker i svenska för grundskolans senare år, för att där se hur det vidgade textbegreppet – film och rörliga bilder – uttrycks och behandlas. Enheten för styrdokument nämner i sitt tillägg till kursplanerna, Ett vidgat textbegrepp, ”medie­kompetens” som en utgångspunkt för det vidgade textbegreppet. Detta begrepp granskas närmare i uppsatsen utifrån ett internationellt och nationellt perspektiv för att sedan relateras till styrdokumenten. Med detta som grund närmar vi oss läroböckerna för att se hur medie­kompe­tensens tre K – den kreativa, den kulturella och den kritiska kompetensen – eftersträvas. Denna undersökning har resulterat i att vi har funnit en oenighet i hur film och rörliga bilder tillgodoses i svenskämnets läroböcker. Vi har funnit att skolan bär på en ”vaccinerande” tradition när det gäller film och rörliga bilder, vilket visar sig i läroböckerna där den kritiska kompetensen tydligast eftersträvas. Den kulturella kompetensen tillgodoses men inte utan en viss västerländsk likriktning. Endast en av de fyra böcker vi undersökt täcker in mediekom­petensens alla tre K. Anledningen till detta skulle kunna handla om kursplanens något vaga definition av det vidgade textbegreppet. Resultaten har även väckt en diskussion om huruvida läroböcker, som traditionellt sett är formaliserande, är rätt forum för lärare och elever att tillägna sig en mediekompetens, vars innehåll till stor del är beroende av elevernas egna erfarenheter.

Syftet med den här uppsatsen är att redogöra för interaktionen mellan verbalt- respektive visuellt narrativ i serieromanen Zenobia. Mitt intresse för serieromaner vilket är en text som kombinerar ord och bild har sin grund i diskrepansen mellan den vardagliga- och vetenskapliga beskrivningen av begreppet text. De flesta av oss associerar text som det skrivna ordet medan vissa forskare förespråkar ett vidgad textbegrepp och hävdar att en text kan vara i princip allt som på något sätt kommunicerar med oss. Även i den svenska skolan har det skrivna ordet och det verbala språket prioriterats i förmån för det vidgade textbegreppet trots att lärare är medvetna om att en vidgat syn på text har positiv effekt på utveckling av elevers literacy. Literacy beskrivs som förmågan att läsa, förstå, tolka och resonera om olika sorters texter. Serieromanen är en multimodal text som kombinerar ord och bild vilket utvecklar läsarens verbala- och visuella literacy. Serieromaner skärper därför läsarens dubbla blick då fokus måste riktas mot både ord och bild som tillsammans uttrycker textens budskap. I den här uppsatsen analyserar jag i vilken omfattning interaktionen mellan verbalt- respektive visuellt narrativ är ordinriktat, alternerande, montage, parallellt eller bildinriktat i serieromanen Zenobia. Jag är intresserad av hur det verbala- och visuella berättandet integrerar i serieromanen för att gestalta narrativets protagonist, miljö och temporalitet och hur dessa aspekter av berättandet relaterar till karakteriseringen av serieromanens protagonist Amina. Analysen visar dels att serieromanen Zenobia innehåller en komplex variation av verbalt- och visuellt berättande för att gestalta narrativet, dels att lärare med fördel kan använda serieromanen Zenobia i undervisningen för att skärpa elevers dubbla blick vilket utvecklar elevernas verbala- och visuella literacy. / <p>Slutgiltigt godkännandedatum: 2023-06-01</p>

Denna studie undersöker lärare och lärarsudenters inställning och erfarenheter med att använda filmmediet i svenskundervisningen. Dessa grupper jämförs med varandra samt med en tidigare studie för att få en bild av hur dessa inställningar har förändrats.