Syftet med studien är att synliggöra barns uppfattningar av förskolegården med utgångspunkt i forskningsfrågorna: Finns det områden på förskolegården som barnen anser vara mer eller mindre attraktiva att vara på? Samt Om så är fallet, vad kan detta bero på? En kvalitativ intervjustudie genomfördes i form av samtalspromenader på en förskola där barn i fyra till fem års ålder intervjuades i par. Materialet har efter intervjuerna sammanställts utifrån de olika uppfattningarna barnen framförde. Vi har i arbetet valt att utgå ifrån begreppen barnperspektiv och barns perspektiv som en teoretisk utgångspunkt och använda en fenomenografisk inspirerad forskningsansats vid analysen av studiens resultat, då fokus har varit variationen av barns uppfattningar. Resultatet visade en stor variation i barnens uppfattningar av förskolegården vilket sammanställdes med hjälp av att kategorisera barnens uppfattningar i tre rubriker; Attraktiva områden på förskolegården, Mindre attraktiva områden på förskolegården samt Avskilda platser på förskolegården. Avslutningsvis diskuteras studiens resultat i förhållande till tidigare forskning inom området.

Det jag vill belysa med den här studien är vad några pedagoger har för erfarenheter av utomhuspedagogiken i förskoleverksamheten. Vad syftet är enligt pedagogerna med utomhuspedagogiken, vilka begränsningar innefattar utomhuspedagogen, vilken inställning pedagogerna har till ämnet samt hur de kopplar detta till förskolans läroplan. För att få fram detta material har kvalitativa metoder med intervjuer används. Detta för att uppsatsen bygger på pedagogernas egna uppfattningar och erfarenheter av ämnet. Intervjuerna genomfördes i tre olika förskolor, två till tre pedagoger ur varje förskola, i en mellanstor stad i Sverige. Sammanlagt var det åtta pedagoger som deltog i undersökningen. Min teoretiska bakgrund innefattar tidigare forskning, doktorsavhandlingar samt förskolans läroplan. I den här uppsatsen har jag valt att utgår från den sociokulturella synen på lärande eftersom barn ses som kompetenta individer som lär i en social gemenskap och att de konstruerar sin egen kunskap utifrån sina erfarenheter. Jag har sedan gjort analyser av mitt material från undersökningen och kopplat det till teoribakgrunden. I resultatet framkommer det att användningen av utomhuspedagogik i förskoleverksamheten varierar beroende på lärarens egen inställning till detta arbetssätt. Vissa pedagoger går ut högst två till tre gånger per vecka medan andra arbetar ute dagligen. Analysen visar att för en kategori av pedagoger är det en självklarhet att vara ute och de har den inställningen att det är att bara komma ut. En annan kategori arbetar planerat i projekt som kan bedrivas både inomhus och utomhus, medan en annan föredrar att vara inomhus. Det framkommer i analysen att det finns olika fördelar med utomhuspedagogiken, nämligen barnen kan arbeta i olika miljöer, använder både kropp och samtliga sinnen, får enskilt eller i grupp undersöka, utforska, upptäcka och experimentera olika ting. Förutom detta nämns det att barnen kan praktisera de teoretiska delarna och få konkreta erfarenheter och kunskaper av olika saker som de läser om eller arbetar med. Sedan visar den här studien att det förekommer hinder eller brister i utomhuspedagogiken, såsom med alla andra arbetsmetoder eller undervisningssätt. Pedagogerna i denna studie hävdar att hinder i form av att barnen inte har kläder efter väder, ekonomiska hinder, personalresurs, för stora barngrupper, gården och att vädret kan vara ett hinder för de mindre barnen, förekomma. Studien framhåller sedan, att användingen v läroplanen varierar mellan pedagogerna. En del pedagoger har läroplanen som går hand i hand med de aktiviteter de planerar för barnen och andra har det bara i baktanken. Undersökningen visar att majoriteten av pedagogerna anser att utomhuspedagogik är en del av deras verksamhet och det framkommer också att majoriteten av pedagogerna har en positiv inställning till utomhuspedagogiken och anser att den kan användas både för fri lek och pedagogisk verksamhet. Barnen får ett konkret, plats- och erfarenhetsbaserat lärande, vilket bidrar till mindre ytliga inlärningssituationer. Sedan kommer diskussionen, där diskuteras uppsatsens resultat iförhållande till litteraturgenomgången.

Vår studie har som syfte att se hur fritidslärare använder sig av sin skolgård och om det som sker på skolgården främst är fri lek eller planerade aktiviteter. Syftet med studien var även att undersöka ifall det går att motivera eleverna till att spendera mer tid utomhus och hur fritidslärarna i så fall går till väga. I studien används en kvalitativ undersökningsmetod genom semistrukturerade intervjuer med fem verksamma fritidspedagoger på olika skolor i den aktuella kommunen. Våra resultat analyserades med hjälp av tre olika teorier: ramfaktorteorin, motivationsteorin och den sociokulturella teorin och även med hjälp av tidigare forskning.   Studien visar att de fritidspedagoger som ingick i vår undersökning är nöjda med den tid som spenderas utomhus, dock saknas tid och resurser till att deltaga i så stor utsträckning som de skulle vilja i elevernas lek. Skolgården används till största del som ett rum som kompletterar fritidshemmets inomhusmiljö. Studien visar att det finns svårigheter med att motivera eleverna till att leka utomhus, om eleverna inte vill själva, men att det till en stor grad inte verkar behövas då eleverna själva vill leka på skolgården. Det resultat som framkommer är att skolgården först och främst används som en organisatorisk lösning, då det är för få lokaler och för stora barngrupper. Resultatet visar även att fostransuppdraget fortfarande finns kvar på fritidshemmet och genom elevernas lek på skolgården så fostras de till att bli samhällsmedborgare. Vårt sammanfattande resultat visar att skolgården inte används för elevernas skull.

Syftet med den här studien är att synliggöra lärares uppfattningar av vilka  möjligheter och hinder de ser att bedriva undervisning i den fysiska lärmiljön samt vad de anser är en stimulerande lärmiljö. Metoden som använts för att samla in data är intervjuer med enskilda lärare. Studien har en fenomenografisk forskningsansats där det undersökta fenomenet är lärares uppfattningar av den fysiska lärmiljön. Resultatet av studien visar på att kategorierna möblering, samarbete, estetik och utemiljö alla är kritiska aspekter till att etablera och underhålla en god lärandemiljö. Resultatet visar även på de skillnader och likheter som finns i lärares uppfattningar av hur den fysiska miljön ska vara utformad.

Syftet med denna studie har varit att undersöka vad pedagoger har för uppfattning kring utevistelseni förskolan och vad de anser om utevistelsens betydelse, utomhusmiljöns erbjudande och deras egnaroll som pedagog. Detta har undersökts genom åtta intervjuer med pedagoger i en kommun i norraSverige där pedagogerna har fått uttryckt sina uppfattningar kring ämnet. Resultaten i studiensynliggör att utomhusvistelsen är högt prioriterad på de förskolor där pedagogerna i vår studiearbetar och att syftet med utevistelsen är att få frisk luft, röra på sig samt att träna motoriken och föratt få tid för den fria leken. Skolinspektionen (2012) menar att det är viktigt att få frisk luft, tränamotoriken och att den fria leken får plats men ser även brister i att detta ofta sker oreflekterat. Istudien framkom av pedagogerna att de inte hade någon planerad aktivitet ute om de inte lämnadegården, pedagogerna såg förskolegården som en plats där fri lek, motorik och social kompetens varlärande fokus. De upplevde också att engagemanget till utevistelsen kunde vara en bidragande orsaktill att man inte hade planerade aktiviteter på gården då de menar att det finns en tradition av attplanerat lärande sker inomhus. / <p>Godkännande datum: 2017-06-02.</p>

Syftet med föreliggande studie är att få en djupare förståelse för hur pedagoger, förskolechefer och Specialpedagogiska skolmyndigheten förstår förskolans utemiljö som arena för delaktighet och tillgänglighet för barn med fysiska funktionsvariationer. I denna studie undersöks vad förskolans pedagoger, förskolechefer och Specialpedagogiska skolmyndigheten säger om delaktighet och tillgänglighet i utemiljön utifrån barn med fysiska funktionsvariationer samt hur pedagoger, förskolechefer och Specialpedagogiska skolmyndigheten talar om arbetssättet i utemiljön utifrån barn med fysiska funktionsvariationer. Studien tar utgångspunkt i problematiken gällande att forskningsläget idag inte inkluderar barn med fysiska funktionsvariationer i utformningen av förskolans utemiljö. Tidigare forskning inom området lyfter bland annat utformningen av förskolans utemiljö i relation till barns lärande, utemiljöns tillgänglighet samt ett inkluderande arbetssätt. Det vetenskapsteoretiska utgångspunkt för föreliggande studie är hermeneutiken med hermeneutisk cirkel som metod. Vi har använt oss av semistrukturerade intervjuer där sju pedagoger medverkat samt intervju på distans där tre förskolechefer medverkat samt representanter från Specialpedagogiska skolmyndigheten. I resultatet framgår det att pedagogerna upplever ett stort ansvar i att utforma utemiljön ur ett funktionsvariationsperspektiv samt att pedagogerna upplever att barn med fysiska funktionsvariationer inte är delaktiga i utemiljön på grund av bristen på tillgängligheten, vilket även besvaras av förskolecheferna. Resultatet visar att det är svårt att utforma utemiljön så att den tillgodoser alla barns behov och att den inte kan anses som tillgänglig eftersom barn med fysiska funktionsvariationer inte är självständiga i den. Resultatet visar även att myndigheternas och förvaltningarnas föreskrifter är öppna för tolkning samt att det inte finns lagar kring utformningen av utemiljön ur ett funktionsvariations- och tillgänglighetsperspektiv vilket innebär att det inte finns någon skyldighet till att anpassa utemiljön.

I dagens förskola och även i vår utbildning talas det mycket om barns inflytande men sällan i relation till utevistelsen. Utevistelsen är ett av de moment under dagen vi anser barnen har lite inflytande över. Pedagogerna styr över när och vilka som går ut och vi vill ta reda på hur pedagoger tänker kring barnens inflytande över sin utevistelse. Vårt syfte är att undersöka vad det är som påverkar om barnen får inflytande eller inte över sin utevistelse i förskolan. Vi vill få pedagogernas beskrivningar av vilka möjligheter de anser de har att ge barnen inflytande och även vilka faktorer det finns som påverkar detta.Studien har genomförts utifrån en kvalitativ metod där vi använt oss av intervjuer, där vi intervjuat totalt sex stycken förskollärare på två olika förskolor i västra Sverige. Tillsammans med forskning som berör inflytande och barns utevistelse har vi använt oss av Jürgen Habermas kommunikativa handlingsteori när vi analyserat och diskuterat resultatet.Utifrån pedagogernas svar från intervjuerna har vi sammanställt ett resultat där vi kan se hur pedagogerna resonerar kring barns inflytande i förskolan. Det blev tydligt att begreppet barns inflytande ofta likställs med barns delaktighet, därav presenterar vi delaktighet i bakgrunden samt i resultatet. Resultatet vi kommer presentera visar på att det finns flera olika faktorer som påverkar pedagogernas möjlighet att ge barnen inflytande över utevistelsen. Orsaker som beskrevs där barnen fick mindre inflytande var bland annat svårigheter i organisationen samt pedagogernas oro över att släppa på kontrollen. Tillfällen då barnen kunde få mer inflytande var när barn och pedagog kommunicerade på lika villkor.Något som vi funnit intressant med studien är att samtliga pedagoger vi intervjuat upplever att de i utomhusmiljön tar sig en roll som övervakare, oftare än vad de interagerar med barnen. I samband med detta upplever pedagogerna att barnen utomhus har mer inflytande därför att pedagogerna inte går in och styr barnen i deras lekar.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om pedagogernas förhållningssätt till barnen i den fria leken, i inne- respektive utemiljö. Studien inriktas på hur pedagogerna förhåller sig i den fria leken, vilka tankar de har om sitt förhållningssätt samt vilka möjligheter och dilemman pedagogerna lyfter med den fria leken. Frågeställningarna som användes: På vilket sätt förhåller sig pedagogerna till barnen i den fria leken, i inne- respektive utemiljö? Vilka möjligheter och dilemman kan pedagogerna se i den fria leken? Vilka tankar har pedagogerna om sitt förhållningssätt, i inne- respektive utemiljö?   Resultatet tolkades i relation till det sociokulturella perspektivet och Lev Vygotskijs teorier om den proximala utvecklingszonen, scaffolding och Vygotskijs teorier om lärande.   Metoden som användes var av kvalitativ ansats där öppna observationer av pedagoger i den fria leken genomfördes. Det genomfördes även semi-strukturerade intervjuer med fem förskollärare utifrån deras tankar och synsätt till den fria leken i förskolans verksamhet. I analysarbetet användes en etnografisk inspirerad hållning där flera olika svar synliggjordes.   Resultatet av observationerna visade att pedagogernas förhållningssätt påverkades av vilken miljö de befann sig i. Inomhus förhöll sig pedagogerna mer delaktiga i barnens lek, medan de utomhus var mer närvarande. I intervjuerna lyfte pedagogerna många möjligheter i den fria leken, exempelvis att det hela tiden sker lärande hos barnen men också att pedagogerna ser mycket om barnen i den fria leken, exempelvis intresse och olika behov. Pedagogerna nämnde även dilemman som de upplevde i den fria leken, så som exempelvis hur de vuxna kan gå in och vara delaktig i leken utan att ta över densamma. Pedagogernas tankar om sitt eget förhållningssätt var att delaktighet och närvaro i den fria leken var av stor vikt. Pedagogerna lyfte likaså svårigheten i att agera i barnens lek utan att störa eller förstöra den, med syfte att stärka och fördjupa den samma.

Den här studien har sin grund i utemiljön och syftet med detta arbete är att belysa utomhusmiljön för förskolebarns lärande. De frågeställningar som har ställts och som ska besvara studiens utgångspunkter är vilket arbetssätt förskollärare har, samt vilka förhållningssätt som är av betydelse för barns lärande i utemiljön. Den sista frågeställningen syftar till att titta på vilka faktorer som är av betydelse för barnens lärande. För att få svar på dessa frågeställningar så har en kvalitativ metod använts där intervjuer och observationer har ingått för att få fram data som behövs för att få svar på frågeställningarna. Studien har utgått från det sociokulturella perspektivet som handlar om att vi lär ihop med varandra i sociala sammanhang och där förskolläraren har en viktig roll där de hjälper till och stöttar barnen framåt i sitt lärande. Resultatet visade att det inte framgick så många arbetssätt kring barns lärande utomhus, utan det övergick mer till ett förhållningssätt till hur man agerar med barnen. Det visade sig också att de faktorer som påverkar barns utevistelse är vädret och deras kläder. Till sist kan man dra slutsatserna att utemiljön har stor betydelse för barnens lärande, samt att ett vidare intresse finns hos förskollärarna att arbeta mer med uteverksamheten då Coronapandemin har gjort att barnen vistas mer utomhus på förskolorna.

Vårt stillasittande i samhället ökar och barns hälsa har försämrats de senaste åren. Media överöser samhället med information om rörelse och hälsa och vi är mer medvetna än någonsin om hur viktigt det är att röra på sig. Det föreligger ett samhällsproblem där barnfetma och andra hälsorelaterade sjukdomar ökar hos barn. Många barn vistas större delen av vardagen på förskolan. Förskolan blir således en institution som kan påverka denna nedåtgående spiral. I läroplanen för förskolan står det att förskolan ska ge barnen möjligheter att delta i fysiska aktiviteter samt utveckla en mångsidig rörelseförmåga (Lpfö18, s. 9). Denna studie syftar till att undersöka förskollärares uppfattningar kring rörelseaktiviteter utomhus. Metoden i undersökningen är en kvalitativ intervjumetod. I analysen används didaktik som teoretisk utgångspunkt och en tematisk textanalys utförs med de didaktiska frågorna Vad? Hur? Varför? som grund. Resultatet visar att förskollärarnas uppfattningar kring rörelseaktiviteter utomhus är att det är väldigt viktigt. Förskollärarna vittnar om att grovmotoriken hos barn har blivit sämre genom åren, uppfattningarna är att barnen är mycket mer stillasittande hemma idag med exempelvis paddor och annan digital utrustning. Större delen av förskollärarna är överens om att förskolan är en verksamhet som kan främja barnens rörelse och motverka för mycket stillasittande. Det finns en didaktisk medvetenhet i förskollärarnas uppfattning kring arbetet med de olika åldrarna. När planerade aktiviteter och undervisning sker på förskolorna är det skogsutflykter, utegympa eller hinderbana som står på schemat. De är överens om att de yngre barnen behöver små utmaningar och de äldre barnen behöver stora utmaningar i rörelseaktiviteter. Trots en didaktisk medvetenhet hos förskollärarna kring hur rörelseundervisning utomhus bör ske lyser planerade rörelseaktiviteter utomhus med sin frånvaro, och rörelse i förskolan får ofta rollen som förstärkningsteknik till andra ämnen.