Denna studie behandlar den pedagogiska inomhusmiljön på förskolan och undersöker hur utbud och tillgänglighet av material samt miljöns utformning, kan möjliggöra för barns naturvetenskapliga utforskande. Metoden som har använts i studien är gåturer med barn som genomförts på två olika förskolor och dokumenterats med filmkamera. Med hjälp av en bl.a. checklista har även förskolornas lokaler och naturvetenskapligt kategoriserade material inventerats och dokumenterats med fotografier. I analysen har agentisk realism valts som teoretiskt perspektiv för att synliggöra materialets samverkan med barnen och lyfta dess roll för naturvetenskapligt utforskande i förskoleverksamhet. Resultatet visar att den pedagogiska miljöns utformande är viktig för barns möjligheter att få möta och utforska olika material. Utbudet av naturvetenskapligt kategoriserat material behöver dock inte vara avgörande för att barn ska kunna utforska naturvetenskap på förskolan. Studien visar att barnen skapar egna användningsområden för material utifrån deras intressen och materialens intra-aktion med barnen. Ett naturvetenskapligt utforskande kan på så vis möjliggöras med en mångfald av materialkategorier som vanligtvis finns inomhus på förskolan.

Studiens syfte var att få ökad kunskap om hur 1–3 åriga barn i förskola utforskar naturmaterial naturvetenskapligt och vilken potentialitet som kan uppmärksammas vid utforskandet i en inomhusmiljö. Studien genomfördes som en observationsstudie, utifrån en kvalitativ och deduktiv ansats där jag utgick ifrån agentisk realism som teoretisk utgångspunkt. Observationen genomfördes semistrukturerat utifrån en förståelse om att jag var deltagande observatör där 10 barn från två förskolor i ålder 1–3 deltog. Datamaterialet bearbetades, analyserades och tolkades med hjälp av tematisk analys. Resultat och slutsatser visade att material som kunde förändras och användas olika genom barnens handlingar var de som innehade störst potentialitet i det naturvetenskapliga utforskandet. Naturvetenskapen uppstod i mötet mellan barnen och materialen sinsemellan genom deras sätt att vara och kunskapa där potentialiteten stod i relation till deras olika sätt att utforska. De utforskade kroppsligt, mentalt, verbalt, icke-verbalt, koncentrerat eller förstrött en eller flera materialiteter på ett sinnligt eller lekfullt sätt. Olikheter i varandras utforskande kunde inspirera men också få dem att sluta utforska. Pedagogen kunde vidga och skapa meningsfullhet vid känslomässig och aktiv närvaro.

Studien är baserad på intervjuer med sju förskollärare på tre Reggio Emilia-inspirerade förskolor i olika delar av landet. Inom Reggio Emilias pedagogiska filosofi ses barn som kompetenta att redan från födseln utforska sin omvärld, och att de utvecklas i en utmanande miljö, ”den tredje pedagogen”. Litteratur om Reggio Emilias filosofi tar främst upp inomhusmiljön. Vi har istället fokuserat på hur barnen utmanas i förskolornas ”uterum” – på förskolegården. Vad gör förskollärarna utifrån den förskolegård de har? Syftet med studien är att undersöka på vilka sätt sju förskollärare på tre Reggio Emilia-inspirerade förskolor uttrycker att de utmanar det rika, kompetenta och utforskande barnet på förskolegården. Resultatet visar att förskollärarna strävar efter att även under utevistelsen vara lyhörda, medforskande pedagoger som ställer nyfikna frågor, utmanar och lyfter barnens intressen. Däremot uttrycks i olika hög grad på vilka sätt denna lyhördhet omsätts i praktiken, vilka förändringar som faktiskt sker på förskolegården utifrån detta förhållningssätt och gårdarnas olika förutsättningar. Visioner saknas inte. Förskollärarna framhåller att det man kan göra inne också går att göra ute, men lyfter oftare fram begränsningar än möjligheter, vilket vi menar i praktiken leder till att de inte tar vara på de möjligheter som skulle kunna finnas. Undantaget i denna studie är förskolläraren med huvudansvar för utevistelsen och utemiljön på sin förskola, som ger en annan dimension till hur det går att tänka och utrusta förskolegården för att utmana det utforskande barnet. I diskussionen reflekterar vi över vad ett Reggio Emilia-inspirerat förhållningssätt kan innebära under utevistelsen och ger även förslag på enkla förändringar som på förskolegården kan möjliggöra ett kreativt utforskande för barnen.

Detta är en etnografisk undersökning med socialkonstruktionistisk ram med syftet att synliggöra hur barn använder det material som utomhusrummet erbjuder till sitt eget subjektsskapande. Detta medför att undersökningen utgår från synen på förskolebarn som en kompetent och kulturskapande människa. För att undersöka detta används frågeställningarna; Hur använder förskolebarn det material som utomhusrummet erbjuder? Vad använder de materialet till? Vad berättar barnen med hjälp av materialet? Studien handlar om förskolebarnens användande, utforskande och experimenterande i utomhusrummet utan direkt medverkan av pedagogerna, i den fria utomhusleken. Med hjälp av fotodokumentation, mikrointervjuer, loggbok och bildelicitering synliggörs det som händer utanför den pedagoginitierade verksamheten i förskolans utomhusmiljö. För att beskriva synen på barnen och deras subjektsskapande samt synen på förskolebarnen ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv används litteratur av exempelvis Kenneth Hultqvist, Elisabeth- Nordin Hultman, Hillevi Lenz Taguchi, Ulla Lind och Simon Lindgren. Detta förstärks av teorier om synen på barn och lärande hämtade från Reggio Emilia filosofin. Även Birgitta Knutsdotter Olofssons teorier om lek används för att analysera och belysa materialet ytterligare. Barnen i undersökningen omvärderar och utmanar hela tiden sina kunskaper med hjälp av kommunikation och språk genom leken. Detta kan man se i deras förmåga till att kommunicera med varandra, med hjälp av språket, men också i deras förmåga att utveckla användandet, utforskandet och experimenterandet med hjälp av förhandlingar mellan varandra. Språket och förmågan till kommunikation blir centralt. Leken, användandet, utforskandet och experimenterandets verklighet utvecklas i det oändliga av förskolebarnen i undersökningen med en ständig inverkan från yttervärlden.

Organizational Ambidexterity är ett relativt nyuppkommit begrepp och få undersökningar har gjorts kring ämnet. De tidigare undersökningar som har bedrivits har främst fokuserat på hur ledarskap framkallar Organizational Ambidexterity. Tidigare undersökning har även forskat i hur dess komponenter, utforskande och bearbetande, kan samexistera i en organisation då de två komponenterna konkurrerar om samma resurser. För att vända blicken bort från ledarens roll i en organisation att inverka på Organizational Ambidexterity, har studien fokuserat på belöningssystemets inflytande på Organizational Ambidexterity med bankorganisationer som objekt.   Belöningssystem förekommer i både finansiell och icke-finansiell form. Finansiella belöningar kan tillkännages som en transaktion utav finansiell ersättning vid utfört arbete. Icke-finansiell belöning är ersättning vilket inte medför direkta kostnader för en organisation. Det kan ske i form av utbildning eller beröm från chefen.   Studien har genomförts på så vis att de empiriska material som frambringats ska förklara om och i så fall vilka belöningssystem som motiverar organisationen att arbete i både en utforskande och bearbetande kapacitet för att uppnå Organizational Ambidexterity. Detta för att uppnå konkurrensfördelar på marknaden.   Teorin stödjer sig på att finansiella belöningar leder till en mer bearbetande kapacitet och icke-finansiella belöningar framkallar en mer utforskande kapacitet. De empiriska material som samlats in stödjer inte detta resonemang till fullo då det visat sig att finansiella belöningar inte används i en större utsträckning och att det inte heller leder till en mer bearbetande kapacitet. Emellertid användes de icke-finansiella belöningarna i en större utsträckning och har till viss del påvisat att det inverkar över organisationens förmåga att arbeta i en utforskande kapacitet. / Organizational Ambidexterity is a relatively new concept and few studies have been done on the subject. Previous studies have focused on how leadership develops Organizational Ambidexterity. Previous investigations have also done research into how its components, exploration and exploitation, can co-exist in an organization where the two components compete for the same resources. To turn your gaze away from the leaders’ role in organizations and how they affect Organizational Ambidexterity, this study has focused on the reward systems influence on Organizational Ambidexterity with the banking organizations as an object.   Reward systems are present in both financial and non-financial terms. Financial rewards are transactions of financial compensation for work performed. Non-financial rewards are compensation which does not involve direct costs to an organization. It may take the form of training or appreciation from the boss.   This study was conducted in such a way that the empirical material that has emerged will explain if and how the reward systems motivate the organization to work in both an exploration and exploitation capacity to achieve Organizational Ambidexterity. This is done in order achieve competitive advantages in the market.   The theory relies on that financial rewards will lead to more exploitative capacity and non-financial rewards elicit more exploratory capability. The empirical material collected does not support this argument in full, since it was found that financial rewards are not used to a greater extent and that financial rewards does not lead to a more exploitative capacity. However, the use of non-financial rewards to a greater extent has partially demonstrated an impact on the organizations ability to work in an exploratory capacity.

Denna studie handlar om hur sju verksamma lärare undervisar i naturvetenskap för elever i de tidigare åren i grundskolan. Studien har genomförts med hjälp av kvalitativa intervjuer och har haft karaktären av ett samtal mellan mig och informanterna. Studien tar sitt avstamp i de didaktiska frågorna, Vad ska undervisas? Varför är det viktigt? Hur ska det genomföras? En genomgång av litteraturen ger oss även en inblick i hur några forskare ser på läget med den naturvetenskapliga undervisningen, både i nationell och internationell mening. Studien visar att lärarna har undervisat med tonvikt på biologi-delen av skolans no-undervisning men har försökt sträva mot de mål som de, enligt Skolverket, har att följa. Undervisningen har också i mångt och mycket haft en karaktär där elevernas egen inneboende nyfikenhet har fått stå i fokus. Lärarna har även försökt tillvarata och möta elevernas frågor på ett sätt som kan främja lärande i naturvetenskap. Det tongivande för lärarna har dock varit att försöka stimulera elevernas nyfikenhet och lusten till att lära.

<p>Studien är baserad på intervjuer med sju förskollärare på tre Reggio Emilia-inspirerade förskolor i olika delar av landet. Inom Reggio Emilias pedagogiska filosofi ses barn som kompetenta att redan från födseln utforska sin omvärld, och att de utvecklas i en utmanande miljö, ”den tredje pedagogen”. Litteratur om Reggio Emilias filosofi tar främst upp inomhusmiljön. Vi har istället fokuserat på hur barnen utmanas i förskolornas ”uterum” – på förskolegården. Vad gör förskollärarna utifrån den förskolegård de har?</p><p>Syftet med studien är att undersöka på vilka sätt sju förskollärare på tre Reggio Emilia-inspirerade förskolor uttrycker att de utmanar det rika, kompetenta och utforskande barnet på förskolegården.</p><p>Resultatet visar att förskollärarna strävar efter att även under utevistelsen vara lyhörda, medforskande pedagoger som ställer nyfikna frågor, utmanar och lyfter barnens intressen. Däremot uttrycks i olika hög grad på vilka sätt denna lyhördhet omsätts i praktiken, vilka förändringar som faktiskt sker på förskolegården utifrån detta förhållningssätt och gårdarnas olika förutsättningar. Visioner saknas inte. Förskollärarna framhåller att det man kan göra inne också går att göra ute, men lyfter oftare fram begränsningar än möjligheter, vilket vi menar i praktiken leder till att de inte tar vara på de möjligheter som skulle kunna finnas. Undantaget i denna studie är förskolläraren med huvudansvar för utevistelsen och utemiljön på sin förskola, som ger en annan dimension till hur det går att tänka och utrusta förskolegården för att utmana det utforskande barnet. I diskussionen reflekterar vi över vad ett Reggio Emilia-inspirerat förhållningssätt kan innebära under utevistelsen och ger även förslag på enkla förändringar som på förskolegården kan möjliggöra ett kreativt utforskande för barnen. </p>

Syfte – Studiens syfte är att öka förståelsen för hur utforskande och utnyttjande bör hanteras på olika organisatoriska nivåer i byggindustrin. Studien identifierar framgångsfaktorer och förutsättningar i den projektbaserade byggindustrin samt tillhandahåller ett ramverk för hur byggföretag tar första stegen mot organisatorisk ambidextri. Metod – Kvalitativ fallstudie med en induktiv ansats och deskriptivt syfte. Datainsamlingen har genomförts via semistrukturerade intervjuer och analysen har gjorts utifrån en tematisk analys. Resultat – Från studien har fem teman identifierats; Ledarskap &amp; Kultur, Struktur &amp; Styrning, Människor &amp; Förståelse, Metoder och Samarbete. Samtliga teman har underordnade framgångsfaktorer som explicit redogör för utforskande och utnyttjande aktiviteter som främjar organisatorisk ambidextri i stora byggföretag. Vidare har studien konstaterat att kontextuell ambidextri är central på samtliga organisatoriska nivåer, men behöver kompletteras med strukturell ambidextri på affärsenhetsnivå och en ny typ av sekventiell ambidextri på projektnivå. Resultatet har sedan syntetiserats till en modell som åskådliggör hur stora byggföretag skapar en självförsörjande ambidext organisation. Teoretiska implikationer – Studien bidrar med en empiriskt förankrad modell över hur stora byggföretag skapar en självförsörjande ambidext organisation, samt ett nytt synsätt på sekventiell ambidextri på projektnivå. Praktiska implikationer – Ramverket bidrar praktiskt med en process ledningen kan implementera och sedan chefer och andra berörda kan arbeta efter. Det ger riktlinjer på hur beslut tas och hur man arbetar med utforskande och utnyttjande aktiviteter. / Purpose – The purpose of the study is to increase the understanding of how exploration and exploitation should be managed at different organizational levels in the construction industry. The study identifies success factors and important conditions in the project-based construction industry and provides a framework for how construction companies can take the first steps towards organizational ambidexterity. Method – A qualitative case study with an inductive approach and with a descriptive purpose. The data collection has been carried out through semi-structured interviews and the analysis has been done based on a thematic analysis. Results – Five themes have been identified from the study; Leadership &amp; Culture, Structure &amp; Governance, People &amp; Understanding, Methods and Cooperation. All themes have subordinate success factors that explicitly describe how exploration and exploitation activities promote organizational ambidexterity in large construction companies. Furthermore, the study shows that contextual ambidexterity is central within all organizational levels, but needs to be complemented by structural ambidexterity on business unit level and a new type of sequential ambidexterity at project level. The result has then been synthesized into a model that illustrates how big construction companies create a self-sufficient ambidextrous organization. Theoretical implications – The study contributes with an empirically based model of how big construction companies create a self-sufficient ambidextrous organization, as well as a new approach to sequential ambidexterity at project level. Practical implications – The framework practically contributes with a process that the top management can implement and then managers and others concerned can work for. It provides guidelines on how decisions are made and how to work with exploration and exploitation activities.

No description available.

Syftet med den här studien är att undersöka hur pedagoger kommunicerar med barn och är medforskare när barn undersöker olika fenomen och vill få svar på frågor om naturvetenskap och teknik. Vilka frågor ställer barnen i ett utforskande samt på vilket sätt bemöter pedagogen frågorna så att det sker ett lärande? Det som framkom i min studie är att barn är intresserad av naturvetenskap och teknik samt att nyfikenhetsfrågorna finns där när pedagogen är med som en medforskare kring objektet. Forskningen påtalar om förhållningsätt där pedagogen i barnets omgivning följer upp barnets frågor och intresse för att få ett lustfyllt lärande. Genom att låta barn få vara små forskare får de redskap att resonera, identifiera problem för att sedan testa och söka svar, samt hitta nya frågor att utforska kring. Det som också mina tankar riktades mot i undersökningen är vilken kunskapssyn och barnsyn man har som pedagog när man reflekterar kring barns, men också sitt eget lärande? Hur man är som pedagog är en stor och avgörande roll när man tillämpar ett undersökande arbetssätt. Finns man där som medupptäckare och har öppna och nyfikna ögon och ställer de rätta frågorna får man barn som börjar se sig själv som någon som både kan söka kunskap och lösa problem. Detta är källan till ett lustfyllt lärande. Jag har i studien observerat två förskolor som jag har analyserat som visar betydelsen av medforskande pedagoger i ett lärande objekt. / <p>Godkännande datum: 2016-10-28</p>