Tiden vi lever i är fylld av teknik och snabb utveckling. Vi kommer dagligen i kontakt med teknik utan att lägga vidare fundering kring att den faktiskt ens finns där. Vi tar den för given, troligen eftersom det blivit en så naturlig del för oss att interagera med den. Hur kommer då tekniken och människan samverka i framtiden, och hur gestaltas detta i en populärkulturell text så som TV-serien Futurama? Vi är intresserade av hur människan kan tänkas använda sig av teknik i framtiden och hur synen på tekniken ser ut. Det är för oss även intressant att diskutera föreställningen om det mänskliga och hur denna uppfattning gestaltas i Science Fiction. Inom Sci-Fi interagerar människor ofta med karaktärer som är från andra planeter och galaxer eller med intelligenta maskiner. Dessa ”andra” möts ibland med föreställningen om att de saknar ”det mänskliga” som t.ex. empatisk förmåga. Kan det vara så att dessa karaktärer snarare accentuerar människans egna tillkortakommanden på det området? I framtidsgestaltningen förekommer en problematisering kring vår samtid, som för oss är intressant då Futurama varken målar upp någon utopisk eller dystopisk framtid. Vi hamnar snarare i en kanske, för åskådaren, troligare hybrid av de båda.

Denna uppsats avser att undersöka och analysera fem verksamma behöriga bildlärares syn på bildsamtalets betydelse och användande i bildundervisningen. Detta eftersom bildsamtal är en viktig del i bildundervisningen enligt den gällande kursplanen i bildämnet (2000) och den kommande kursplanen i bildämnet (Lgr 11). I kursplanens mål står det utskrivet att reflektion och samtal ska ingå i undervisningen, trots det är mina egna erfarenheter att dessa delar ej förekommer så ofta i undervisningen.      För att undersöka fem lärares syn på bildsamtalets betydelse och användning av bildsamtal i bildundervisningen, har kvalitativa intervjuer genomförts i grundskolan med fem verksamma lärare i år 6-9. Min förhoppning var att dessa intervjuer skulle frambringa en bild av verksamma lärares uppfattningar om bildsamtal och hur de gestaltas i undervisningssammanhang.      Litteraturstudier har genomförts för att ge tyngd åt arbetet samt förståelse för vad samtal kan innebära för elevers utveckling.      I resultatdelen i uppsatsen redovisas de fem lärarnas uppfattningar om bildsamtalet i undervisningen.      Utifrån denna studie kan jag inte dra några generella slutsatser om hur bildlärare i allmänhet upplever att de arbetar med bildsamtal i sin undervisning. Utan studien redovisar dessa fem lärares tankar om bildsamtalet i deras undervisning. / The purpose of this essay is to examine and analyze the views of five active and competent teachers’ perceptions about pictures conversation significance in art education, because it is an important part of art education due to the current curriculum in the subject. The goal of the curriculum says that reflection and conversation should be a part of the education though my own experiences are that this doesn’t occur very often in the education.      To explore some teacher’s views about picture conversation and its significance in art education, I have done some qualitative interviews with five teachers active in the primary school, grades six to nine. My hope was that these interviews would produce a picture of active teachers’ perceptions about pictures conversations and how they are actually made in an educational context.       Studies of literature have been made to bring importance to the work and bring comprehension to what pictures conversations can mean for the development of the students.      In the result part of the essay, the different comprehension and views of the five teachers are shown.      It is not possible to make any general conclusions about how art teachers in common experience that they work with pictures conversations in their teaching.       But the study reports about these five teachers thoughts about pictures conversations in their teaching.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur streetstyle-bilder förhåller sig till sin visuella kultur i det nya bloggmediet genom att besvara följande frågor: ”Hur möter betraktaren dessa bilder?”, ”Vilka omständigheter finns kring fotografens bildskapande?”, ”Hur förhåller sig bilderna till sin visuella kontext” samt ”Hur påverkas genren streetstyle-bilder till den nya bloggkontexten?”. Uppsatsen har en performativ utgångspunkt och hör hemma på området visuella kulturstudier. Den använda metoden undersöker seende- och produktionskontext samt bildkonventioner för streetstyle-bilder i två utvalda bloggar: The Sartorialist samt JAK&JIL. Resultatet av studien är att identifikation är central för betraktandet av dessa bilder. Interaktion mellan konsument och producent av bilderna påverkar både hur bilderna skapas och hur de läses. De bildkonventioner som gäller kan härledas både till modefotografi och dokumentärfotografi men har smält samman i genren streetstyle. Det nya bloggmediet har påverkat bilderna genom att större produktion av bilder är nödvändig när tillgängligheten till dem ökar. Fotograferna har genom det nya mediet fått ökad synlighet och status som livsstilsregissörer. Denna status kan de omvandla till ekonomiskt kapital när de genom bloggmediet marknadsför sig i modebranschen och då kan få flera uppdrag. Det nya mediet har även lett till en globalisering av bildkonventioner för streetstyle-bilder som i sin tur speglar det mer globala samhället.

Den här studien är genomförd som en etnografisk undersökning av två visuella händelser i en förskolas ateljé under gemensamt bildskapande. Målet med undersökningen är att söka svar på vilka diskurser som finns i rörelse i ateljén samt vilka subjektspositioner dessa diskurser erbjuder de deltagande barnen. Barnens handlande och motivval har undersökts utifrån ett genusperspektiv och analysen av det empiriska materialet har genomförts med verktyg lånade från diskurspsykologin och med hjälp av socialkonstruktionistisk teoribildning. Som forskare väljer jag att i analysen av materialet byta subjektsposition, och talar om mig själv som den vuxna. Detta medför att också forskarens subjektspositioner delvis blir synliga. I resultatet visar det sig bland annat att det finns tre samtidigt pågående diskurser i ateljén och att dessa erbjuder såväl låsta som öppna subjektspositioner för barnen. Resultatet visar också att förskolan i denna undersökning är mer öppen för genusöverskridande byten av subjektspositioner än för utmaningar av den vuxnas auktoritet. Barnens motivval och handlingar överensstämmer inte riktigt med de mönster som presenteras under rubriken tidigare forskning, vilket i sig är ett av de intressanta resultat som detta arbete presenterar.

Denna studie handlar om hur platser beskrivs genom den berättande retoriken och den visuella kulturen. Detta gör jag genom att titta på specifika diskurser om platsers identitet och lägga dem intill andra diskurser med gemensamma nämnare och därigenom få fatt på det för givet tagna. Jag har utgått från tre olika platser som både liknar och skiljer sig från varandra beroende på i vilken diskurs de befinner sig. Dessa platser är Malexander i Östergötland, Olaigatan i Örebro och tre olika platser i Toscana. Studiens syfte är att bidra till ökad kunskap om hur den visuella kulturens olika bilder och retorik formar platsers identitet och därigenom även människors identitet. Den syftar till att ge förståelse om platsidentiteters tillblivelse specifikt. Studien syftar därmed till att beskriva eventuella mönster och variationer i uppbyggnaden och underhållet av en plats, liksom framtidsbilden av den. Studien utgår från visuell och performativ etnografi som sammanförs i en rad olika metoder som intervjuer, både semistrukturerade och personliga, undersökande gestaltningsmetoder och deltagande observationer med fotografering. Undersökningen antar ett sociokulturella och ett poststrukturaliskt perspektiv. Diskursteori används både som metod och teori. Frågeställningarna är:Hur bidrar den visuella kulturen till formandet av platsers identitet?Hur bidrar landsbygdsdiskursen, statusdiskursen och uppdelningsdiskursen till formandet av platsers identitet? / Images of Places- Visual Culture's Importance of a Place's Identity I have examined three different sites that strongly differ from each other. These sites are Malexander, a small village in the south of Östergötland, and the parlor of Örebro, Olaigatan. I personally have a strong connection to these two sites. The third site is Tuscany in Italy. I have visited this place only in my imagination and through other people's photos. During ten days in april 2017, I traveled to Tuscany for the first time in my life to see how my estimated picture of the site was compared to reality. As a whole, my work is about how these sites are described by the visual culture of rhetoric and discourse, and how others regard the sites. In today's society, many different ranking lists flourish, which means that winners and losers are appointed. How does this affect the people who happen to live in the "scrapheap'’ in comparison to ''the expanding fields’’? And how can knowledge of this lead to a more contemporary and urgent schooling? Urban and rural space, for instance what identities that exist within and between them? Or how people relate to them?

Detta arbete syftar på att bidra med kunskap om de genusbilder barn möter genom populärkultur ochförskollärares synsätt på genus genom populärkultur i förskolan. För att kunna besvara arbetets frågeställningar har två kvalitativa intervjuer gjorts med två förskollärare samt en bildanalys av en populär barnbok. Det insamlade empiriska materialet har analyserats utifrån fyra perspektiv, normer, makt, jämställdhet och genus. Vår analysmetod för de kvalitativa intervjuerna är meningskodning och analysmetoden för bildanalysen är semiotik.Vårt resultat visade att samhället består av traditionella könsmönster som påverkar barn och vuxna, strukturerna upprätthålls även av barnens populärkultur. Därför är en genusmedvetenhet och en öppen blick för mönster och strukturer viktigt i arbetet som förskollärare. Studien ger oss en förståelse om förskollärares ansvar i vad barn möter för slags populärkulturistiska bilder och andra medier i förskolan samt förskollärares kunskap om- och vikten av genusmedvetenhet.

I den här uppsatsen undersöks vilka förutsättningar fyra ateljeristor har i förskolan att bedriva sitt arbete och vilket innehåll den bildpedagogiska undervisningen har. Undersökningen söker också svar på vad och hur ateljeristorna undervisar och handleder i bildpedagogiska aktiviteter, visuell kultur, visuell kommunikation samt i frågor om arbete med IKT. Genom att använda tematisk innehållsanalys och utifrån ett sociokulturellt teoretiskt ramverk analyseras intervjuer med de fyra ateljeristorna. Resultaten visar att innehållet i undervisningen och därmed också handledningen handlade om bildframställning och undervisning i olika bildpedagogiskt material, men också tekniker och metoder, hur man använde digitala verktyg och visuell kultur i undervisningen. Med dessa artefakter och genom ett utforskande förhållningssätt kunde man erbjuda andra förståelser. Ateljeristans ämneskunskap och mästarroll kunde genom styrning och guidning handleda pedagoger i bildpedagogiska aktiviteter vilket bidrog till verksamhetsutvecklingen i förskolan. Förutsättningarna såg väldigt olika ut och det kunde bero på i vilket sammanhang ateljeristorna befann sig i, om förskolan tagit ställning för att arbeta Reggio Emiliainspirerat, om förskolan hade en idé om vad och hur ateljeristan skulle arbeta, det kunde handla om tid och organisation, styrning eller ekonomi.

Denna uppsats handlar om juridiska och etiska frågor i bildundervisningen i årskurs 7–9. I enkäter och intervjuer berättar lärare om hur de arbetar med juridik och etik och vilka hinder de upplever i samband med detta, och i uppsatsen undersöks också vilken syn på bildämnet informanterna har i relation till juridiska och etiska frågor. Tematisk innehållsanalys används för att sortera och analysera materialet och visuell kultur är den teoretiska utgångspunkten. Resultatet visar att många lärare har en syn på bildämnet som en kombination av praktiskt-estetiskt och kommunikativt. Det finns både lärare som jobbar mycket med de juridiska och etiska frågorna och ser de som centrala och givande, och lärare som knappt berör dem, eftersom de uppfattar frågorna som oviktiga för ämnet och/eller tråkiga. Undersökningen visar att lärare jobbar olika strukturerat med juridiska och etiska frågor, men också att lärarna jobbar ungefär lika mycket med de olika delarna rättigheter och skyldigheter, etik och värderingar och yttrandefrihet och integritet. Områden som berörs i undervisningen kan till exempel vara upphovsrätt, normer och yttrandefrihet. Förutom att lärarnas ämnessyn kan göra att frågorna känns irrelevanta för undervisningen så berättar lärarna om hinder som tidsbrist, brist på utbildning, fortbildning, läromedel och utförligt kommentarmaterial, problem med att elever har svårigheter av olika slag samt att frågorna är känsliga att tala om. Slutsatser är att bildämnet är under utveckling, att lärare behöver olika typer av stöd för att kunna realisera kursplanen och att lärares uppfattningar om ämnet försvårar arbetet med juridiska och etiska frågor.

I denna studie har filmen Vaiana (2016) analyserats ur ett genusperspektiv med inslag av barndomssociologiska definitioner av barn, barndom och populärkultur. Syftet med denna studie är att ur ett vuxet perspektiv och ur barns perspektiv analysera hur genus framställs i Vaiana. Vi riktar fokus mot vilka egenskaper och handlingar som utmärker huvudkaraktärerna. Vi har i denna studie använt oss av en kombination av kvantitativ och kvalitativ metod genom en analystabell och fokusgruppsintervjuer med barn. Vi sätter filmen i relation till barns perspektiv på hur karaktärerna framställs för att kunna synliggöra eventuella mönster samt för att se hur barn använder sig av detta i sin vardag och lek. Genom fokusgrupper med barn på en förskola har barnens perspektiv på Vaiana, lek och populärkultur uppmärksammats. Tre analystillfällen ligger till grund för analysen av filmen som sedan kompletteras med barnens perspektiv. Studien visar att huvudkaraktärerna Vaiana och Maui följer till största del de könsstereotypa normer som finns i samhället trots försök av Disney att bryta dessa mönster. Studien visar även att barnen på förskolan inte har tagit till sig av den omvända genusdiskursen. Barn influeras mycket av vuxna i sitt konstruerande av kön vilket gör att pedagogens roll blir framträdande.

From vague policies regarding racism to challenges within the classroom, from a lack of power to a lack of understanding, racism is constantly perpetuated throughout all the links of the education policy chain. This literature review examines reports and articles regarding racism within visual arts education, and the many ways that whiteness as a norm is produced, and reproduced both inside, and outside the classroom, and how racism can be counteracted. While teachers face challenges regarding both understanding the issue as well as how to negate it. Through systematic searches, deep reading, and analysis we’ve gathered articles and reports that answer our questions: what does racism look like within visual arts education? What are some ways to counteract it? Many articles suggest that while whiteness shapes and is shaped by the educational system on all levels, working with visual culture is a useful and powerful tool to counteract racism. It provides both students and teachers with an opportunity to critically reflect upon themselves, and their relationship to themselves, to others, and to society. It also provides a broader range of experiences to be represented within the classroom, and thus might offer inclusion, and visibility of issues in spaces where exclusion and invisibility might otherwise be the norm.