The present study investigates how students encounter and interpret images based on their individual perspectives and previous experiences. The research questions are how students’ cultural capital can be understood based on their visual encounters and preferences, and what ways they use their cultural capital to interpret a surrealistic photo. The concept cultural capital is based on field theory. A web-based questionnaire with photo-elicitation was constructed, with basis in qualitative methodology. Participants consisted of 15 students, aged 15, from an elementary school in the South of Sweden. Results indicate that participants have different forms of cultural capital and seek out images based on personal interests. The environments where visual meetings take place are largely digital, and peers as well as the art-teacher encourage these creative activities. The participants demonstrate awareness of the world and global/human issues, which they use to decode and create narratives about a surreal photo. Pedagogic consequences include that the art teacher should function as a cultural intermediary, engage in, and adapt teaching to students’ digital visual interests, and cultural capital.

I den här uppsatsen undersöks vilka bilder som gestaltar klimatkrisen i två svenska tidningar (Dagens Nyheter och Aftonbladet) under hösten 2021 och vad dessa bilder kan tänkas kommunicera. Genom tematisk analys arbetades sex teman och ett specialtema fram ur 519 insamlade bilder. En exempelbild från några av temana genomgick en bildanalys med hjälp av de semiotiska begreppen denotation och konnotation. Temana som kom fram av analysen kallas i undersökningen hotets siluett, rösten, andra hållet, smärtsamma sår, övrigt och sköna, ömtåliga värld samt specialtemat, kallat Greta Thunberg. Resultatet visar att på bilder kopplade till ordet klimatkrisen är människor ofta synliga, bilder av klimatförändringar kan vara dramatiska men det som frambringat klimatkrisen gestaltas nästan alltid på håll eller på andra sätt distanserande. Bilderna tycks kommunicera att det faktiskt händer saker som gör avtryck också i vår närmiljö, att människor tycker och tänker kring klimatkrisen, att det finns något värdefullt som är hotat, men att orsakerna bakom krisen är något vi inte vill/kan ta i, samtidigt som det finns en del människor som gör just det. En person intar en speciell plats i gestaltningen i de svenska nyhetstidningarna utifrån den mångfald av bilder som finns på henne (Greta Thunberg), vilken kommit att få en alldeles särskild plats i den visuella gestaltningen av klimatkrisen.

Den här undersökningen har genomförts i syfte att skapa kunskap om hur elevers bildvärldar och bildkommunikation kan se ut och att undersöka vilka subjektspositioner som konstrueras och görs tillgängliga genom deras bildkommunikation. Visuell kulturteori har fungerat som undersökningens ramverk och diskursanalys som dess analysverktyg. Bilder har samlats in och analyserats från elever i årkurs nio på en högstadieskola i sydvästra Sverige. Tematisk innehållsanalys har använts för att besvara undersökningens första fråga, gällande vad som kommuniceras i elevers vardagliga bildkommunikation, vilka motiv och vilket innehåll. För att besvara den andra frågan, gällande vilka subjektspositioner som konstrueras genom de diskurser som framträder i elevernas vardagliga bildkommunikation så har en diskursanalys genomförts. Resultatet har visat hur innehållet och motiven i elevernas bilder gått att dela in i fyra teman som handlar om selfies, fritid, relationer och informationsbilder och anvisningar. I resultatet har också fem diskurser synliggjorts, vilka erbjuder eleverna möjliga subjektspositioner som främst kretsar kring olika sätt att vara elev och ungdom, olika sätt att göra motstånd och olika sätt att positionera sig som feminin eller maskulin. Slutsatser som gått att dra av resultatet har bland annat varit att elever besitter och använder visuella kompetenser när de agerar som medskapare av visuell kultur och att eleverna använder bilder, både som ett sätt att försöka låsa fast hur ett visst fenomen eller en viss del av omvärlden ska förstås och som ett sätt att förhandla och omförhandla andra fenomen eller delar, vilket innebär konkreta konsekvenser för elevers levnadsutrymme.

Uppsatsens syfte är att synliggöra elevernas relation till den visuella kulturen och bildämnet, samt bidra med kunskap om vilken plats multimodala inslag har i bildundervisningen. För att besvara uppsatsens frågeställningar gjordes en enkätundersökning med elever i fyra klasser samt intervju med undervisande bildlärare på en högstadieskola i Sverige, för att hitta mönster utifrån ett socialsemiotiskt och multimodalt perspektiv. Den tidigare forskningen fastslår hur digitala tekniker tenderar att hamna i skuggan och att bildämnets traditionella inslag fortfarande dominerar i bildsalen. Forskningen lyfter även fram hur eleverna inkluderar den visuella kulturen i sitt bildskapande men att det sällan förs dialoger om den i bildundervisningen. Resultatet och analysen visar hur eleverna interagerar med den visuella kulturen dagligen och använder den som en inspirationskälla i sitt bildskapande. Den undervisande bildläraren beskriver en svårighet att arbeta efter 2022 års läroplan genom begränsad tillgång till digitala verktyg. / <p>Bild</p>

The purpose of this qualitative study is to make a contribution of knowledge about students’ visual cultures and what possibilities and limitations they might pose in visual art education. Semi-structured interviews were conducted with 15-year-old students, which resulted in empirical data consisting of transcriptions of two interviews concerning the visual cultures of ice hockey and horseback riding. The data was analyzed through discourse analysis using theories on gender, power, discipline and norms. The results show that the masculinity constructed through ice hockey as a visual culture places great value on being a masculine man. While the locker room provides a space for the male team members to show affection through physical closeness, it is important to carry oneself and act in a way that is not feminine. The constructions of femininity through horseback riding as visual culture draw upon images from broader perceptions of horseback riding, such as depictions of ‘the horse girl’ in popular culture. The construction of femininity can be understood through characteristics like responsibility, caretaking and feelings. While it may be challenging to work with students’ heavily gendered visual cultures, incorporating them in visual art education might make the subject more relevant and meaningful to students and let them take on new roles in the classroom.

Syftet med vårt examensarbete är att lyfta fram och öka förståelsen för lärares roll i skolans visuella kultur. Utifrån detta syfte ställer vi oss två forskningsfrågor: Hur berättar lärare i årskurs F-3 om sitt urval av och arbete med bilder och visuella media? Hur kan vi förstå skolans visuella kultur genom deras berättelser?I vårt arbete utgår vi från teorier om visuell kultur. Arbetets undersökning innefattar intervjuer med sju lärare verksamma i årskurs F-3. I analysen av empirin använder vi oss av kritisk diskursanalys som metod med fokus på textens ordval och modalitet. Vi har även sett till vilka diskursiva praktiker lärarna agerar inom och vilken social praktik de förhåller sig till i sina berättelser.Resultatet visar att lärarna rör sig inom flera olika diskurser, samtidigt som det saknas en övergripande urvalsdiskurs. Lärarna anger att de använder sig av olika strategier för sitt urval av bilder och visuella media till sin undervisning. Lärarnas användande av bildbegreppet och deras urvalsstrategier speglar lärarnas egna visuella kultur. En gemensam urvalsstrategi är att de utgår från eleverna i sitt urval. Samtidigt präglas den diskursiva praktiken av deras egen visuella kultur. I detta konstrueras eleverna som delaktiga eller icke-delaktiga i skolans visuella kultur.

Utgångspunkten för denna studie är hur normativa beskrivningar av konsthistoria i ett bildläromedel riskerar att reproducera historiska och nutida föreställningar om skillnader mellan ”vi” och ”de andra”. Syftet med studien är att undersöka vilka diskurser om vithet och eurocentrism i bildämnet som synliggörs i läromedel samt att utmana hegemoniska diskurser om vithet och eurocentrism. Som underliggande teoretiskt och metodologiskt ramverk för studien ligger poststrukturalism som betonar språkets meningsskapande funktioner. Materialet som bearbetats och analyserats genom diskursanalys och gestaltande metoder är ett urval av texter och bilder från ett kapitel om konsthistoria i ett förlagsproducerat bildläromedel som riktar sig mot årskurs 7-9. Resultatet av analysen visar att läromedlet reproducerar en eurocentrisk diskurs genom makttekniker som isärhållning. Europeisk konsthistoria upphöjs och separeras från resten av världen genom den övergripande strukturen men framför allt genom språkhandlingar i både text och bild som framställer övriga världen som ”den andre”. Slutsatsen är att läromedlet i sin nuvarande form kan ses som problematiskt ur ett inkluderande och antirasistiskt perspektiv. Lärare kan dock granska läromedel kritiskt och använda pedagogiska strategier som att juxtapositionera historiska bilder från olika delar av världen för att utforska och synliggöra visuella och kulturella likheter snarare än skillnader. På så sätt kan lärare och elever skapa sprickor och läckage i diskursen vilket i sin tur kan skapa förutsättningar för delaktighet och inkludering i bildundervisningen.

Denna kunskapsöversikt behandlar visuella kulturer utifrån en skolkontext. Undersökningen är baserad på ett antal vetenskapliga texter och ett urval av källor har gjorts och kritiskt granskats utifrån deras relevans i förhållande till vår frågeställning. Syftet med denna kunskapsöversikt är att analysera hur forskningen definierar visuell kultur och hur visuell kultur används i högstadiets bildundervisning. De frågor som kunskapsöversikten utgår ifrån är hur förhåller sig bildlärare till visuell kultur i den egna undervisningen, samt hur beskriver och definieras det visuella kulturbegreppet inom forskning i en grundskolekontext?  Genom att utgå ifrån sekundärkällor i kursböcker valdes specifika begrepp ut som sedan söktes på i olika databaser, samt författare som förekom i de olika texterna då dessa eventuellt kunde ha flera relevanta arbeten. Texter som kunde anses relevanta lästes sedan igenom och sållades ut baserat på de kriterier som satts. Under presentation av källor sammanfattades innehållet av varje text och dess relevans för kunskapsöversikten, vilket följdes av en analys där innehållet i texterna jämfördes och sedan redovisades under resultat. Därefter tillkom slutsatsen, där vi konstaterade utifrån resultatet att forskningen kring visuell kultur och deras makt över bildundervisningen är i sin linda och att det fortfarande finns aspekter som inte berörts, till exempel när det gäller att ge eleverna mer utrymme till fritt tänkande och att urval av konsthistorien oftast gjorts utifrån maktstrukturer. Men även att stoffträngsel kan leda till att bildlärare lägger mer fokus på teckning och målning istället för att ge eleverna möjlighet att utforska vad visuella kulturer kan innebära. Vårt resultat visar att det behövs mer undervisning om visuell kultur och att det enorma utbudet av material i bildämnet resulterar i att många håller kvar vid de äldre, mer traditionella aspekter av bildämnet.

Det här examensarbetet skrevs vårterminen 2024 på Konstfacks institution för bild och slöjdpedagogik. Arbetets utgångspunkt är den visuella kulturen fanart och undersöker gymnasielärares uppfattningar om den samt hur de uppfattar fanart som potentiell metod i undervisningen. Data till studien samlades in genom intervjuer med lärarna. Empirin utifrån detta analyserades genom abduktiv tematisk analysmetod där teorier såsom konvergenskulturen och självbestämmandeteorin användes för att tolka resultaten, samt användes som ledstjärna i varför fanartskapande kan vara relevant som metod i undervisningen. Resultaten visade att lärarna ser elevers visuella kultur fanart som något som kan motivera, inspirera och ge möjlighet för utforskande. Lärarna ser många aspekter i fanartskapandet och deltagarkulturen som sker kring dessa som beskrivs i konvergenskulturen. Lärarna beskriver även att det finns tydliga kopplingar på att motivationen stiger om eleverna får möjlighet att välja till exempel vilken media de vill arbeta utifrån. De ser även vissa potentiella svårigheter att inkorporera det i undervisningen, främst gällande upphovsrätt och styrdokument från Skolverket. Arbetet kopplas även till begrepp som samhörighetsrum, deltagandekultur, folkkonst och folkkultur och komfortzon. Studien gestaltades även med en triptyk föreställande Sailor Moon och Chibi-Usa med inspiration från kristen religiös konst, för att exemplifiera hur fanart går att arbeta med i undervisning samt som en koppling till uttryckets ”fan”:s historiska betydelse.

This dissertation is a comparative study of the concept of the figural in relation to moving images with three case studies on filmmaker and writer Jean Epstein (1897-1953), video artist Bill Viola (1951-) and the cd-rom art magazine Artintact 1-5 (1994-1999). The conceptually focused case studies also enable a comparison between the different media technologies of film, video and new digital media. The figural is a concept originally used by Jean-François Lyotard and has resurfaced in the works of Jacques Aumont, Philippe Dubois, Nicole Brenez and D. N. Rodowick. Building on ideas expressed by these writers I show how the figural is a concept describing a border zone between abstraction and representation, where focus is on the image as event and process, and various effects due to image manipulation. I argue that a figural approach enables a more nuanced understanding of visual materiality as well as of new relationships between image and text. I also show how the figural can be understood as part of a ”new aestheticism”, where the relationship between viewer and image is emphasised. On a conceptual level the figural is put in relation to the concept of a ”haptic visuality” and the so-called ”post-medium condition”. In the reading of Jean Epstein the figural is used to foreground aspects of ”thinking with images”, and of a ”temporal perspective” as a new visual matter. In the case of Bill Viola the figural is to be found for example in his frequent use of slow motion as an embodied visuality. In the case of Artintact the figural is used to show how digital media is not as immaterial as often claimed, on the contrary the digital brings a new importance for visual materiality. Taken together these aspects introduce the figural as an important element for our understanding of visual culture.