Skrivande är en vanligt förekommande uppgift för socionomer i arbetslivet. Skrivandet utgörs av flera olika textgenrer som bland annat utredningar, journalanteckningar och rapporter. Socionomer förbereds för arbetslivets skrivande genom socionomprogrammet som ska ge socionomer tillräckliga kunskaper i att bedriva socialt arbete på en kvalificerad nivå.  Syftet med denna studie är att undersöka hur socionomer upplever övergången från utbildning till arbetsliv med fokus på skrivande, samt om skrivande i socionomprogrammet är relevant för socionomer senare i arbetslivet. Studien har tre frågeställningar som undersöker vilka texter socionomer skriver, om skrivandet i socionomprogrammet är relevant för socionomer senare i arbetslivet, samt om socionomprogrammet förmedlar insyn i de krav arbetslivet ställer på skrivande i socialt arbete.  Undersökningens datamaterial samlades in genom en enkätstudie. Resultatet visar att socionomer aktivt anpassar sitt skrivande utifrån mottagare och textgenre, att socionomers yrkesmässiga skrivkompetens till stor del härstammar från kollegor i arbetslivet, att en stor del av socionomer upplever att arbetslivets krav på skrivande inte framgick under utbildningen samt att det finns olika perspektiv av skrivande i socionomernas utbildning och arbetsliv.

I följande kunskapsöversikt presenteras internationell och nationell forskning från tio studier som på olika sätt berör utformningen av grammatik som en del av svenskundervisningen och utvecklingen av elevers skrivförmåga. Syftet med översikten är att undersöka och sammanställa forskning om hur blivande och verksamma svensklärare kan undervisa i grammatik på ett sätt som gynnar elevernas skrivutveckling. Frågeställningen som behandlas är: Hur kan grammatikundervisningen utformas för elever i högstadie- och gymnasieåldern så att undervisningen främjar elevernas skrivutveckling? Sökprocessen för kunskapsöversikten genomfördes på ett systematiskt sätt. De utvalda artiklarna genomgick en noggrann granskning. Materialet berör grammatikundervisning och skrivutveckling i förstaspråksundervisning. Tematisk analys användes som analysmetod av det utvalda materialet, vilket resulterade i framtagandet av tre övergripande teman.  Resultatet av denna kunskapsöversikt visar att grammatikundervisning som har potential att främja elevernas skrivutveckling kan utformas genom samtal mellan elever sinsemellan och mellan elever och lärare, autentiska texter samt kreativt skrivande. Resultatet visar även att det finns bristande forskning kring vilka delar av språksystemet som undervisas vid grammatikundervisning. Slutsatsen är att samtalen, arbetet med autentiska texter och kreativt skrivande bör verka tillsammans i grammatikundervisning för att potentiellt främja skrivutveckling.

Sofia Elgström och Josefine Eriksson (2023). Synsätt på skrivande: En undersökning av skrivuppgifter i läromedel för förskoleklass och årskurs 1–3. Svenska, självständigt arbete i svenska, grundnivå 15 högskolepoäng, inriktning F–3, hösttermin 2023. Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap. Vår uppsats har analyserat skrivuppgifter i läromedlet Livet i Bokstavslandet (2015, 2016, 2017 och 2018), för fyra olika årskurser: förskoleklass till årskurs 3. Syftet med denna uppsats är att bidra med kunskap om de möjligheter som läromedel riktade mot de tidiga skolåren erbjuder i arbetet med att utveckla elevers skrivande. För att få syn på vilka möjligheter läromedlen erbjuder kommer uppsatsen att analysera synsätt på skrivande samt hur dessa är fördelade på de olika arbetsböckerna. Analysen utgår från Ivanič (2004) ramverk över olika skrivdiskurser genom en kvalitativ-, och kvantitativ metod. Resultatet visar att alla Ivanič (2004) diskurser förekommer förutom den sociopolitiska diskursen. Det visar också att skrivdiskurserna: färdighet-, genre-, och kreativitet i helhet är mer dominerande än andra. Processdiskursen och diskursen om sociala praktiker kommer endast till uttryck i ett fåtal skrivuppgifter, och dessa återfinns endast i arbetsböckerna för årskurs 2 och 3.

Detta är en kvalitativ studie med syfte att undersöka hur fem legitimerade svensklärare undervisar om det formella textskrivandet i kursen svenska 2 på gymnasienivå. Studien har ett kompensatoriskt perspektiv då skolan och dess lärare ska se till att alla elever får chans att nå så långt de kan. Det är därför intressant att ta reda på hur svensklärare arbetar kompensatoriskt. Fokuset på det formella skrivandet härleds till dess vikt vid vidare studier och i flertalet yrkesroller. Ett sociokulturellt perspektiv används för att se huruvida elever införlivas i det formella skrivandets sfär. Studien använder semistrukturerade intervjuer som sedan genomgått en tematisk analys. Resultatet i studien visar att lärare vid skolor med höga antagningspoäng använder fler arbetssätt som kräver metakognitiv reflektion, medan lärare vid skolor med lägre antagningspoäng tenderar att använda färre arbetssätt som kräver metakognitiv reflektion. Lärarna vid skolor med låga antagningspoäng använder istället arbetssätt som ger ett rikt stödmaterial där eleverna arbetar mer individuellt. En slutsats är att dessa skilda arbetssätt verkar bidra till att elever som förstår formella texter ur ett metaperspektiv har större chanser att lyckas med vidare studier och i mer prestigefyllda yrken. En annan slutsats är att lärarna verkar arbeta kompensatoriskt och att de når så långt de kan i elevernas utveckling i relation till deras proximala utvecklingszoner, samt engagemang.

Syftet med denna studie är att undersöka lärares uppfattning och beskrivning kring huruvida digitaliseringen av skolan har påverkat deras skrivundervisning inom svenskämnet. Studien är gjord genom kvalitativa metoder där tio yrkesverksamma lärare från två olika skolor i Sverige har deltagit genom att besvara en enkät. Analysen av resultatet görs genom en tematisk analys samt att det teoretiska ramverket TPACK används i syfte att beskriva de val lärare gör kopplat till användningen av digitala verktyg i sin skrivundervisning. Resultatet av studien visar hur lärare kombinerar ämneskunskaper, pedagogiska kunskaper samt teknisk kompetens i de val de gör i sin skrivundervisning i svenskämnet. Lärarna i studien beskriver både positiva och negativa aspekter med en ökad digitalisering av skolan i stort samt specifikt i deras skrivundervisning genom användandet av digitala verktyg. Resultatet visar också att det inte råder någon större skillnad mellan de två skolorna i hur de beskriver att de implementerar digitala verktyg i sin undervisning. Majoriteten av de deltagande lärarna var rörande överens om att det saknades fortbildning i detta ämne, men att det kollegiala samarbetet lärarna emellan visade sig kompensera avsaknaden.

Syftet med denna kunskapsöversikt har varit att ta reda på hur digitaliseringen påverkar läs- och skrivundervisningen och på så vis få djupare förståelse för hur dagens skola ser ut. Genom systematiska sökningar i databaserna ERC, ERIC och SwePub har tre olika teman växt fram: läraren i det digitala landskapet, papper kontra skärm samt motivation och aktivt medskapande. Analysen av de tio artiklarna i kunskapsöversikten, visar att användningen av digitala verktyg bland annat varierar beroende på lärarens inställning. Eleverna skriver längre texter med större engagemang vid användning av digitala verktyg, samarbetet mellan eleverna ökar och de blir själva aktiva medskapare. Däremot påverkas läsningen negativt då det är mer tidskrävande att läsa digitalt. Resultaten från de tio vetenskapliga artiklarna visar även på vikten av en varierad undervisning där läraren med hjälp av digitala verktyg har möjlighet att differentiera sin undervisning. Kunskapsöversikten avslutas med en slutsats där vikten av utbildning inom digitala verktyg både för lärare och elever diskuteras. Vidare diskuteras även lärarens ansvar att ta tillvara på de möjligheter som öppnas upp med hjälp av digitala verktyg inom svenskundervisningen. Förslag till professionen via fortsatt forskning ges.

Abstract: I denna uppsats analyseras skrivuppgifter i fyra läroböcker i ämnet svenska på högstadiet. Syftet med uppsatsen är att visa på hur och på vilket sätt diskursiva skrivuppgifter legitimeras i fyra undersökta läroböcker. Debatten om läromedel har de senaste blivit alltmer aktuell. Detta märks dels på de statliga utredningar som genomförts samt det lagförslag som regeringen nyligen lagt fram om stärkt tillgång till läromedel (Prop. 2023/24:21). Regeringen framhåller att ökad tillgång på läromedel i skolan kommer bidra till en god kunskapsutveckling och ökad likvärdighet. En god kunskapsutveckling och ökad likvärdighet förutsätter att yrkesverksamma lärare förstå hur och varför skrivuppgifterna legitimeras i läroboken. Det blir därför viktigt att analysera och förstå hur och varför en diskursiv skrivuppgift i en lärobok legitimeras. Uppsatsen utgår från en socialkonstruktivistisk syn på språket och använder Theo van Leeuwens teoretiska ramverk om legitimering. Av resultatet framgår att läroböckerna använder sig av olika typer av legitimeringar i skrivuppgifterna. Auktoritetslegitimering sker i hög utsträckning och i kombination med rationalitetslegitimering och morallegitimering. Den höga frekvensen av auktoritetslegitimering kopplas till det nära förhållandet till skolans styrdokument. Läroböckerna ger uttryck för det kompensatoriska inslaget genom användning av rationalitetslegitimering. Slutligen återfinns morallegitimering i form av abstraktioner vilket visar på en ansats att återge skrivuppgifter med autenticitet och förberedelse för livet efter skolan.

Syftet med den här litteraturstudien har varit att genom en sammanställning av tidigare forskning undersöka svenskämnets konstruktioner i läroplanen för grundskolans årskurs 7–9, med fokus på den inledande delen, ämnets syfte och centralt innehåll. Den frågeställning som formulerades för att besvara syftet handlar om i vilken utsträckning svenskämnet i Lgr11 framställs som litteraturhistoriskt bildningsämne, färdighetsämne och erfarenhetsbaserat ämne. Den andra frågeställningen handlar om vilken relationen forskare ser mellan dessa tre ämneskonstruktioner i Lgr11. Ett resultat från föreliggande litteraturstudie är att Lgr11 är en ämnesbaserad läroplan som betonar ämnesspecifik kunskap. Ett annat resultat visar att svenskämnets konstruktioner som nämns ovan inte längre är aktuella för svenskämnet eftersom läroplansskrivningar inte delas in i ämneskonstruktioner. Ett ytterligare resultat är att svenska som färdighetsämne och litteraturhistoriskt ämne betonas mer än svenska som erfarenhetspedagogiskt ämne och detta kan enligt föreliggande litteraturstudies resultat bero på att Lgr11 är en ämnesbaserad läroplan, som influerats av internationella organisationer som EU och OECD. Till följd avdessa organisationers påverkan betonas därför mätbara färdigheter som skrivande och läsande i Lgr11.De viktiga slutsatserna som kan dras från föreliggande studie är att svenskämnets tudelning i språk och litteratur som görs av Svedner (1999) och Teleman (1991) hade varit lämpligare för att undersöka Lgr11 eftersom läroplanens skrivningar delar svenskämnet i just språk och litteratur och de personlighetsutvecklande aspekterna av svenskundervisning ska förankras i dessa delar. En ytterligare slutsats utifrån denna litteraturstudie är att begreppen som används i svenskämnets kursplan i Lgr11 behöver problematiseras i svenskämnets kommentarmaterial för att underlätta förståelsen av läroplanen. En annan slutsats är att det kan finnas skäl att samma begrepp som används i Lgr11 återanvänds i Lgr22 utan problematisering.

In this qualitative interview study, four upper secondary school English teachers shared their views on writing in an English classroom, and their views on AI-tools and their advantages and disadvantages related to their work as English teachers. The study shows that these teachers practice writing with their pupils to help them become better writers. They also support their students by using example texts to teach specific genres and styles and provide feedback to guide their pupils. Furthermore, the study shows that the teachers see AI-tools as tools for inspiration for both students and teachers. However, they also mentioned that one downside is that students often try to find shortcuts with AI-tools, rather than using them to improve their writing.

Memory foam är en bok om de obetydliga sakerna och platserna. Om minnen av stunder som egentligen inte betydde något och inte förändrade något, som inte fick några konsekvenser, inget hände, inget kom ut av det, men som av någon anledning ändå fastnat i mig. Saker som att vänta, ha tråkigt, åka bil, kvällar, andras hem, vänskaper där man gjorde inget särskilt. Jag samlar ihop fragmenten och lägger dem bredvid varandra. / Memory foam is a book about insignificant places and things. It is about memories of moments that did not really mean anything and that did not change anything. Moments that did not have any consequences, where nothing happened, nothing came from them, but for some reason stuck with me. Things like waiting, being bored, riding a car, evenings, other people’s homes, friendships where you did nothing special together. I collect the fragments and place them beside each other.