Ofta hämtas forskning inom Human Resource (HR) och Human Resource Management (HRM) från företagsekonomiska institutioner. Begreppsbildningen präglas av management och organisationsteori med fokus hur funktionen skapar det bästa värdet för organisationen. Här finns som jag ser det en lucka att fylla. Det här är en uppsats i den praktiska kunskapens teori. Med utgångspunkt i främst hermeneutiken samt Dreyfus och Dreyfus inlärningssteg undersöker jag HR-partnerns yrkeskunnande och jag problematiserar handlingsutrymmets betydelse för detta yrkeskunnande. Jag har genomfört fyra djupintervjuer med två HR-partners, en HR-chef och en chef som är kund hos HR-avdelningen. Uppsatsen visar att i den kommun jag undersökt och givit det fingerade namnet Ärlanda, inte främst är de formella strukturerna som avgör hur HR-partnern handlar. Ju bättre förvaltningens förväntningar stämmer överens med HR-funktionens uppdrag och den enskilda HR-medarbetarens samlade kunskap och erfarenhet, desto större blir handlingsutrymmet. Det leder till att HR partnern kan handla och arbeta förebyggande och långsiktigt. Risken som jag ser är att HR-funktionen i sin strävan att utgöra ett professionellt HR-stöd med standardiserade rutiner som underlättar för organisationens chefer även låser fast sin egen yrkesutövning vid enklare rutinartade arbetsuppgifter. På sikt riskeras att förmågan att handla klokt i den enskilda situationen gå förlorad. / It is common, that research in the area of Human Resource (HR) and Human Resource Management (HRM),  is placed at schools of business and administration. The conceptualization is characterized by management and organization theory, focusing on how the function creates the best value for the organization. Here, as I see it, is a gap to fill. This essay, built on the theory of practical knowledge, is primarily based on hermeneutics and Dreyfus and Dreyfus's learning theory.  I investigate the professional skills of the HR-partner and I problematize about the importance of the latitude of the HR partner's professional skills. I have conducted four deep interviewers with; two HR-partners, one HR-manager, and one manager who is the customer of the services of the HR-department. The essay shows that in the municipality I have investigated, which I have given the fictive name Ärlanda, it is not primarily the formal structures that determine how the HR-partner is acting. The latitude for the HR-partner to act and use all his or her work skills is dependent upon a consistency between the expectations of the business, the mission of the HR-department and the individual HR employee's experiences. This will give a space to act in prevention and work with issues at the long range term. Otherwise, as I see it, there is a risk in the endeavor of the HR-department to provide professional HR support with standardized procedures that ease the work of the managers in the organization. This risk is that the professional skills of the HR-partner get occupied by the routine assignments. In the long run, this will be at the expense of the ability to act wisely in the specific situation.

The guiding question for this essay is: who is the learner? The aim is to examine and criticize one answer to this question, sometimes referred to as the theory of the learning brain, which suggests that the explanation of human learning can be reduced to the transmitting and storing of information in the brain’s formal and representational architecture, i.e., that the brain is the learner. This essay will argue that this answer is misleading, because it cannot account for the way people strive to learn in an attempt to lead a good life as it misrepresents the intentional life of the mind, which results in its counting ourselves out of the picture when it attempts to provide a scientific theory of the learning process. To criticize the theory of the learning brain, this essay will investigate its philosophical foundation, a theory of mind called cognitivism, which is the basis for the cognitive sciences. Cognitivism is itself built on three main tenets: mentalism, the mind-brain identity theory and the computer analogy. Each of these tenets will be criticized in turn, before the essay turns to criticize the theory of the learning brain itself. The focus of this essay is, in other words, mainly negative. The hope is that this criticism will lay the groundwork for an alternative view of mind, one that is better equipped to give meaningful answers to the important questions we have about what it means to learn, i.e., what we learn, how we do it and why. This alternative will emphasize the holistic and intentional character of the human mind, and consider the learning process as an intentional activity performed, not by isolated brains, but by people with minds that are extended, embodied, enacted and embedded in a sociocultural and physical context.

Den här essän avser att ur ett praktisk-filosofiskt perspektiv utforska hur delad närvaro, en unik kvalité hos muntligt berättande, är kopplad till en slags oförställdhet som en god berättare uppvisar. Utifrån egna berättarerfarenheter och Alasdair Macintyres begrepp ’praxis’ analyserar jag ett material från en internationell berättarkonferens ägnad att etablera professionellt muntligt berättande som en egen konstform. Jag jämför berättarens praxis med författarens och skådespelarens, utifrån Peter Goldies teori om narrativt tänkande samt begreppet ’ram’ hämtat från Gregory Batesons teori om lek. Medan en författare är fri att utforma sitt narrativ ur vilket perspektiv som helst, måste en god berättare hålla fast vid sin egen personliga synvinkel – berätta som sig själv – vilket kräver en specifik berättarkompetens: en slags simultankapacitet. Blir narrativet på så vis inramat på rätt sätt och berättandet dessutom är oförställt, kan berättaren dela sin närvaro i berättarrummet och berättelsens värld med åhörarna. Kanske denna delade närvaro kan upplevas som en slags resonans. / This essay explores from a philosophical point of view a connection between ‘shared presence’, a unique value that oral storytelling can attain, and a certain unfeigned quality exhibited by a good storyteller – a form of authenticity as pictured by Alessandro Ferrara. By applying Alasdair Macintyre’s concept of ‘practice’ to a material presented at an international storytelling conference, intended to establish oral storytelling as an art of its own, I compare the practices of a storyteller with those of an author and those of an actor. In so doing I refer to cases from my own experience as a teller. These comparisons are also based on Peter Goldie’s theory on narrative thinking and on Gregory Bateson’s theory of play. Whereas an author is free to construct his narrative from any perspective whatever, I find that a good storyteller must stick to his own self. This calls for a specific competence required for entering into play mode with the listeners. If the narrative is well framed in this sense, and the telling is unfeigned, the teller can simultaneously share his presence in the taleworld and the storyrealm with the listeners. This could be experienced by the participants as a form of resonance.

I den här vetenskapliga essän undersöker jag relationerna mellan olika former av materia, både mänsklig och icke mänsklig, i ett utbildningsrum. Syftet är en ökad förståelse för hur mening och tillblivelse möjliggörs och begränsas utifrån mitt agerande inom ramen för den materiellt-diskursiva praktik som utbildning utgör. Utgångspunkten är en gestaltande berättelse utifrån olika möten mellan mig, en matta och några kursdeltagare i ett utbildningsrum under en ledarskapsutbildning. Essäns teoretiska ramverk består av tankar från filosofen Martin Bubers dialogfilosofi och den posthumanistiska kvantfysikern, Karen Barads, agentiella realism. Utifrån den posthumanistiska analysmetoden, diffraktion, samläses teorier och insikter genom varandra för att söka fram emot ett tydligare artikulerande kring vad det innebär att agera utifrån mitt yrke och vad som är min praktiska kunskap. / In this scientific essay, I explore the relationships between different forms of matter, both human and non-human, in a training room. The purpose is to increase the understanding of how meaning and becoming are made possible and limited based on my actions within the material-discursive practice that education entails. The starting point is a narrative story based on different meetings between me, a carpet and some participants in a training room during a leadership training. The theoretical framework of the essay consists of thoughts from philosopher Martin Buber's philosophy of dialogue and the posthumanist quantum physicist Karen Barad’s, agential realism. Based on the posthumanist method of analysis, diffraction, theories and insights are read through one another to seek a clearer articulation of what it means to act on the basis of my profession and what is my practical knowledge.

Den här uppsatsen handlar om utveckling och utvecklingsarbete på förskolan. Utveckling är ett välanvänt begrepp på förskolor runt om i Sverige. Det är begrepp  som ofta används utan större eftertanke. Vad innebär egentligen utveckling och hur utvecklas något eller någon?  I min uppsats undersöker jag faktorer som upplevs påverka utvecklingsarbetet i förskolans utbildning. Syftet med uppsatsen är att upptäcka små och stora aspekter som gör skillnad, för individen och för helheten i förskolans utvecklingsarbete. Mina forskningsfrågor är följande: – Vad innebär fenomenet utvecklingsarbete i förskolans utbildning?  – Vilka möjligheter/svårigheter ser erfarna förskollärare i ett utvecklingsarbete? – Vilka faktorer påverkar utvecklingsprocessen? – Vilka former av praktisk och teoretisk kunskap krävs för att ett utvecklingsarbete ska ske? Empirin består av berättelser från min egen vardag, om upplevelser och tankar som genom åren kommit och gått. För att få perspektiv på det jag tror mig veta möter jag erfarna förskollärare, jag sitter med i olika samtalsforum samt träffar en fokusgrupp. Genom mina samtal och genom läsning av vetenskapliga och litterära texter uppmärksammar jag olika aspekter på utveckling och utvecklingsarbete i förskolan.  Min undersökning visar att utvecklingsarbete är ett komplext fenomen. Små faktorer kan påverka om utveckling sker eller inte. Det finns faktorer som kan hjälpa till i ett utvecklingsarbete, men även faktorer som kan stjälpa ett utvecklingsarbete. Det finns ingen snabb lösning för att utveckling ska ske, det är en lång process som kräver ett engagemang från alla. Genom att uppmärksamma dessa aspekter kan vi förändra och utveckla vår förskolas utbildning mycket lättare. Att arbeta tillsammans kan vara en utmaning, men är även förskolans styrka. Vi behöver ta hjälp av varandra och arbeta tillsammans för att utveckling ska ske. Utveckling sker till stor del i vårt handlande, men det är inte vårt handlande som vi uppmärksammar och fokuserar på. Uppsatsen är indelad i fyra kapitel som visar på utvecklingsarbetets komplexitet: kultur, administrationsarbete, tillit och praktisk kunskap. / This essay is about development and developmental work within preschools. Development is a well-acclaimed term within preschools in Sweden. A term usually used without much thought. What does development really mean and how does something or someone develop? In this essay I will investigate factors which are considered to have an influence on developmental work within the preschool’s educational system. The purpose of this essay is to discover small and large aspects that makes a difference for, both the individual and for the preschools, education in a developmental work. My research questions are as follows: -          What does the phenomenon of development work mean for the preschool’s education? -          What opportunities/difficulties does experienced preschool teachers see within a developmental work? -          What factors influences the development process?  -          Which forms of practical and theoretical knowledge is demanded for a development work to proceed?  This empiricism consists of stories from my own daily life, about experiences and thoughts that through the years have come and gone. To gain a perspective on my experiences, I  participate in a couple of different discussion forums and I also see a focus group. Throughout my conversations and through reading scientific and literary texts, I draw attention to various aspects on development and development work within preschools. My research shows that development work is a complex phenomenon. Small factors can affect whether development takes place or not. There are factors that can help in a development work, but also factors that can overturn it. There is no quick fix for development to take place, it is a long process that requires commitment from everyone. By paying attention to these aspects, we can change and develop our preschool education much more easily. Working together can be a challenge, but it is also the strength of preschools. We need to support each other and work together for development to take place. Development takes place largely in our present actions rather than in the administrative work. The essay is divided into four chapters that show the complexity of the development work: culture, administration work, trust and practical knowledge.

I den här uppsatsen, vilken är skriven som en vetenskaplig essä, undersöker jag konstnärens praktiska kunskap med utgångspunkt i en situation där jag målar. Vad jag intresserar mig för är hur tänkandet påverkar den kroppsliga handlingen. Henri Bergson, Erich Fromm och japansk zenbuddhism är perspektiv jag använt mig av för att titta närmare på temat. Fromm har synliggjort att kärlek är en attityd som innebär att jag är koncentrerad i mötet med andra. Att kunna vara koncentrerad och att kunna älska ändamålsenligt är liktydigt. För att undvika plagiera mina tidigare arbeten behöver jag älska att arbeta. Bergson har visat att intuition och intellekt är två medvetandeformer jag kan agera utifrån och erfara verkligheten på. Två former av kunskap. Om jag planerar vad jag ska måla utgår jag från intellektet och hämmar mitt arbete. Utgår jag istället från intuition låter jag nuet tillföra arbetet något nytt. Vad zen påvisat och betonat, är att mitt beteende indikerar huruvida jag är närvarande eller inte. Att praktiskt öva på att vara närvarande i nuet möjliggör att du kan reagera spontant på verkligheten istället för att planera ditt agerande. De teoretiska perspektiven enas kring vikten av närvaro i nuet. Men också att det viktiga inte är att välja det ena eller andra. Vad som är väsentligt är både och. Mötet mellan mig och andra. Intuition och intellekt. Samt ett beteende som reagerar spontant och planerar. Vad som framkommit genom essän är att det råder en obalans mellan kunskapsformerna intellekt och intuition i en västerländsk kontext. En summerande fråga essän ställer är: vad innebär det för människan som biologisk varelse om ett naturligt sätt att erfara verkligheten på, inte bejakas? / In this essay, which is written as a scientific essay, I examine the artist's practical knowledge based on a situation where I paint. What I am interested in is how thinking affects bodily action. Henri Bergson, Erich Fromm and Japanese Zen Buddhism are perspectives I use to survey the theme. Fromm has made clear, that love is an attitude that means I am concentrated in the meeting with others. Being able to concentrate and the ability to make love an end in itself, is synonymous. To avoid plagiarizing previous work, I need to love working. Bergson has shown that intuition and intellect are two forms of consciousness and fundamental in the experience of reality. Two forms of knowledge. If I plan what I am going to paint, my point of departure is the intellect which inhibit the work. If I instead start from intuition, I let the present time add something new to the work. What Zen has shown and emphasized, is that my behavior indicate whether I am present or not. Practically practicing being present enables you to react spontaneously on reality instead of planning your actions. The theoretical perspectives agree on the importance of being present. And also, what is important is not to choose one or the other. What is essential is both. The meeting between me and others. Intuition and intellect. As well as a behavior that reacts spontaneously and plans. What the essay has shown is that there is an imbalance between the two forms of knowledge, intellect and intuition, in a Western context. A summary question the essay asks is: what impact does it have on man as a biological being if a natural way of experiencing life, is not affirmed?

Reality isn’t what it appears to be. Contexts are not always clear and visible. People don’t always say what they really mean. And they don’t always mean what they say. When life is your stage manager, anything can happen. I often say, life is hard, my head is harder. Making documentaries is not for the faint-hearted.This PhD project explores creative processes and parallel realities in documentary film, and discusses and conceptualizes the artistic practice of documentary filmmaking. The project consists in part of artistic works and essays that are critical reflections on the creative process and how that process can be conceptualized. The cinematic centerpiece of the thesis is entitled Images and the Worlds of Being (2011–2016). Previous subprojects are A Shift Between Worlds (2013–2015) and an essay book entitled In Real Life (or Elsewhere) (2013). Between 2013 and 2017, more essays were written, some of them translated to English. All the Swedish essays are available in PDF format. All of the works in the PhD project explore creative processes and parallel realities in two different ways: A Shift Between Worlds (2013–2015) explores identity and parallel realities in the gendered world. These works are based on two workshops led by Diane Torr, “Man for a Day” and “Woman for a Day.” They resulted in several component works, including two video essays, two audio works and two large-format photographic works, the latter in collaboration with photographer Johan Bergmark, as well as a short commentary film entitled Diane Speaks Out (2016). Images and the Worlds of Being (2011–2016) – a VR Classic Style film – explores what happens when documentary images are shown on four screens forming the walls of a room. This work also focuses on the view through the camera lens through which the filmmaker meets the world, in a hypnotic tapestry of parallel realities in a tenderly portrayed, runaway present. A sort of logical reasoning about the illogic of our era, in search of elusive reality (to paraphrase Jean Baudrillard) – the presence in the act of seeing. An experiment in the forms of visual knowledge, outside the traditional display windows. Shooting location: The World.

This study is an interpretive form of qualitative research that is founded in educational connoisseurship and criticism, which uses the author’s personal experiences as a holistic educator in a public school to connect theory and practice. Key research questions include: How do I, as a teacher, work with the Ontario curriculum to make it more holistic? What strategies have I developed in order to teach a more holistic curriculum? What kinds of difficulties interfere with my practice as I attempt to implement my holistic philosophy of education? This dissertation seeks to articulate a methodology for developing holistic curriculum that is in conformity with Ontario Ministry guidelines and is also responsive to the multifaceted needs of the whole student. The research findings will serve to inform teachers who wish to engage in holistic education in public schools and adopt a curriculum that is transformative while still being adaptable within mainstream education.

This study is an interpretive form of qualitative research that is founded in educational connoisseurship and criticism, which uses the author’s personal experiences as a holistic educator in a public school to connect theory and practice. Key research questions include: How do I, as a teacher, work with the Ontario curriculum to make it more holistic? What strategies have I developed in order to teach a more holistic curriculum? What kinds of difficulties interfere with my practice as I attempt to implement my holistic philosophy of education? This dissertation seeks to articulate a methodology for developing holistic curriculum that is in conformity with Ontario Ministry guidelines and is also responsive to the multifaceted needs of the whole student. The research findings will serve to inform teachers who wish to engage in holistic education in public schools and adopt a curriculum that is transformative while still being adaptable within mainstream education.