The question that I would like to visualize, rethink and reassess is the relationship between the theoretical and practical knowledge in my profession. I work as a guidance counselor in the subject of mother tongue with newly arrived pupils. The aim with my essay is to process and stigmatize literary researches as well as my own theoretical and practical knowledge, thoughts, experiences and reflections. I am analyzing the profession of a guidance counselor and the everyday life in my situation as a mother tongue teacher. I stress the knowledge and abilities that are needed for a guidance counselor to analyze my own teaching methods on a deeper level. I hope that my experience, practical and theoretical knowledge can benefit colleagues in the same profession as me, and especially those who work with newly arrived students in Sweden. I have chosen to write this essay on the basis of my self-perceived events to analyze my own teaching methods for a better understanding. In my research, I came to the conclusion that both theoretical and practical knowledge are both equally as important in my profession. / Relationen mellan teoretisk och praktisk kunskap i mitt yrke som studiehandledare på modersmålet är fråga som jag vill synliggöra, ompröva och omvärdera. Syftet med min uppsats är att bearbeta och systematisera forskningslitteratur samt egna teoretiska och praktiska kunskaper, funderingar, tankar, erfarenheter och reflektioner. Jag synliggör de kunskaper och förmågor som behövs för en studiehandledare på modersmålet för att analysera min egen undervisning på en djupare nivå. Min förhoppning är att min erfarenhet, de praktiska och teoretiska kunskaperna kan bidra till kollegornas nytta inom samma yrke och i synnerhet de som arbetar med nyanlända elever. Jag har valt att skriva min uppsats i essäform med utgångspunkten i egenupplevda händelser och analysera detta med reflektioner över min egen yrkespraktik för att nå bättre förståelse. I min undersökning kommer jag fram till att teoretiska och praktiska kunskaper är lika viktiga i mitt arbete.

“When a system gets cold, then images can warm it up - a vitalising journey using storytelling as part of a management system”. This essay wants to show that the rational language used in management and governance needs to come alive. I have spent a long time in business, moving from a rational programming mind to becoming a reflective storyteller, and I now use the metaphorical language of storytelling to add life and vitality to organisations. The form of an essay is used to reflect on practical knowledge and one’s own proficiency. I used storytelling in a workshop to deepen the significance and meaning of a company’s vision. The method reveals, through the process, the management team’s practical knowledge. The method and my own practical knowledge are in a hermeneutic spirit compared to contemporary philosophers. The development of rational thinking and its counterforces are explored. The possibilities of leadership within an organisation’s structures is compared to management research. It leads to the conclusion that the metaphorical language is a language that opens spaces in-between, “the nothingness” and as such opens a tear to the vitality of leaders. / ”När systemet är kallt kan bilder värma – en vitaliserande resa med storytelling i ledningssystem” vill visa att det rationella språk som används för ledning och styrning behöver få liv. Jag har börjat använda storytellings bildspråk för att tillföra liv och vitalitet i organisationer efter ett långt arbetsliv där jag rört mig från rationell programmerare till reflekterande berättare. Essän som form används för att reflektera över den praktiska kunskapen, det egna yrkeskunnandet. Med storytelling som metod har jag genomfört en workshop hos en ledningsgrupp för att fördjupa innebörden av organisationens vision. Metoden synliggör i processen lednings-gruppens praktiska kunskap. I en hermeneutisk anda ställs både metoden och min egen praktiska kunskap mot nutida tänkare. Det rationella tänkandets utveckling och motkrafter utforskas. Ledarskapets möjligheter i organisationers strukturer ställs mot ledarskapsforskning. För att slutligen se på bildspråket såsom ett språk som öppnar upp ett mellanrum, intet, revan som leder in till ledarnas vitalitet.

A specific account of bonding in creative circumstances – a study of releasing music is a scientific essay which examines the relationship between will, context and creativity in the process of releasing music.  The focus for the examination is the process of finalizing musical works in a release format. This passage in the publishing process is understood as a collective creative management consisting of the publishing artist, the record company and their intended target group of users. An act of work by many where different ideas and values meet and are measured towards the actual realization of the release. The purpose of releasing music is understood as reaching a target group of users. The method to optimize the musical works and use other creative modalities to optimize the publishing of the release as a whole for a maximization of possible bonds to targeted users.  The process of contextual optimization is understood as an event of both conditionality and construction of room for maneuver. The process can either redeem or inhibit creativity depending on how relationships are constructed in the processes. The creative outcome of a publishing process is seen as dependent on how the connection of different bonds between artist and record company is constructed through a recognition of purpose and goal for a release, the participants’ experience of room for maneuver and care and respect for other participants’ room for maneuver. The theoretical reflection is based on Giordano Bruno's concepts of bonds and binding. The essay examines in a hermeneutical manner Brunos account of binding as a concept for understanding action as sprung from a collective faculty of different wills. Bruno's theory of how action is led by bonds between people and his understanding of emotions as a genus of knowledge is tested as a theory in understanding practical knowledge.  The essay intends to contribute with an experience-based reflection to continued scientific research on professional knowledge in creativity and music publishing. / Bindandets betydelse för det kreativa sammanhanget – en studie av musikutgivning är en vetenskaplig essä vilken undersöker relationen mellan vilja, sammanhang och kreativitet i musikaliska utgivningsprocesser. Utgångspunkten är det formatarbete som äger rum i utgivningsprocesser, när idéer kring en utgivnings värden möts och måttas mot en realisering. Syftet med en utgivning förstås som att nå en målgrupp. I formatarbetet anpassas och paketeras en artists verk därför för ett optimalt potentiellt bindande utgivningsformat.  Utgivningsprocessen förstås som ett skeende där framförda tankar och handlingar av de i konstnärlig ledning resulterar i en slutgiltig utgivning. Ett skeende av både villkorande och konstruerande av handlingsutrymme. I arbetet mot detta slutgiltiga format kan kreativitet både förlösas och hämmas beroende av hur relationer är konstruerade och konstrueras i processen.  Uppsatsen undersöker därmed utgivningsprocessen som en kollektiv, kreativ handling av den utgivande artisten, skivbolaget och deras tänkta målgrupp av brukare. Utifrån denna position förstås sammanhanget för en utgivning konstruerat av olika relativa band av mening byggda av känslor för verken, upplevd förståelse för verk och deltagarnas viljor med verkens utgivning. Uppsatsen skriver fram en förståelse för hur en utgivningsprocess utfall är avhängigt hur sammanhang av olika band mellan artist och skivbolag är konstruerat och konstrueras genom ett inkännande av syfte och mål, upplevt eget handlingsutrymme samt omsorg och respekt för den andres handlingsutrymme.     Essäns teoretiska reflektion utgår till stor del från Giordano Brunos begrepp band och bindande. Band och bindande testas som ett koncept för att förstå handling som sprungen ur en kollektiv tankepraktik av olika viljor. För vidgad förståelse av kunskap i handling, praktisk kunskap testas Brunos teori om hur handling leds av band mellan människor och kännande som en kunskapspraktik. Bruno beskriver känsla som en praktisk form av kunskap. En praktisk kunskap vilken påverkar hur vi tillsammans med andra och i olika skeenden gradvis leder och leds i och till handling. Essäns metod är delvis den vetenskapliga essän som skrivform i sig. Ett dialektiskt pendlande mellan erfarenhetsbaserat och teoretiskt understött reflekterande. Reflektionen utgår i grunden från modern hermeneutisk filosofi och dess syn på förståelse som sammansmältningar av förståelsehorisonter vilket sker genom framläggning och främmandegörande av tidigare förståelse. Skrivande, läsning och teoretisk analys har i uppsatsarbetet använts för att främmandegöra den förförståelse kring exempelvis kreativitet som skrivits fram i subjektivt gestaltade skeenden och i den tidigare forskning uppsatsen utgår från.  Essän avser att bidra med en erfarenhetsbaserad reflektion till fortsatt vetenskaplig forskning kring yrkeskunskap inom kreativitet och musikutgivning.

I denna essä undersöker jag blickarnas betydelse i förskolan i relation till de yngsta barnen. För att få en kontrast som förtydligar och tillför mer komplexitet får mitt umgänge med hästar och ridning vara med. I min undersökning av blickarna utgår jag från en glidande skala mellan en varm mjuk blick och en kall hård blick. En klok erfaren pedagog vet vilken blick som passar när och kan snabbt läsa av olika situationer. Metoden för undersökandet blir egna erfarenheter, reflektioner över deltagande observationer där också barns teckningar blir ett medel för att få fatt på deras blickar på pedagogerna samt essäskrivandet. Essäskrivandet blir en undersökande metod som låter de egna reflektionerna, de deltagande observationerna och teorin bilda en väv av reflektioner och skapar nya tankar.  Det finns inte mycket forskning om blickens betydelse i förskolan, mer om hur vi använder blicken i olika sammanhang, både barn och pedagoger. Det finns studier om hur barn med funktionsnedsättningar som berör ögonkontakt agerar och om hur man använder blicken i olika situationer. Inom den praktiska kunskapens teori finns det forskning om blickar inom sjukvården som kan kallas kliniska men där de kombinerar faktakunskap med erfarenhet för att fatta kloka beslut. De teoretiska perspektiv som jag använder i min analys är filosofen Hannah Arendt och då främst hennes tankar om politiskt handlande och hur vi binds samman av en väv av relationer samt filosofen Maurice Merleau-Ponty och hans tankar om att jaget/subjektet och kroppen inte kan skiljas åt, vi är en kropp och vi har en kropp. Att kategorisera blickar är svårt och redan idén om den mjuka och den kalla blicken färgar tankarna. Med utgångspunkt i mitt material har jag valt ut några olika typer av blickar som man kan resonera runt, som också blir olika beroende på vilken som tar initiativet, barnet eller pedagogen. Jag låter blickarna speglas i omständigheter och mina valda filosofiska perspektiv samt mina erfarenheter med barnen men ibland också med hästar.  Blickar har betydelse både som de är direkt öga mot öga och som metaforer för ett sätt att förhålla sig till världen. Den här essän hoppas att kunna lyfta betydelsen av att diskutera hur vi använder våra blickar. / In this essay I examine the importance of the eyes in preschool in relation to the youngest children. To get a contrast that clarifies and adds more complexity, my interaction with horses and riding is included. In my examination of the gazes, I start from a sliding scale between a warm soft gaze and a cold hard gaze. A wise, experienced educator knows which gaze is suitable when and can quickly read different situations. The method of investigation becomes own experiences, reflections on participatory observations where children's drawings also become a means of catching their eyes on the educators and essay writing. Essay writing becomes an investigative method that allows one's own reflections, participatory observations and theory to form a web of reflections and create new thoughts. There is not much research on the importance of the gaze in preschool, more on how we use the gaze in different contexts, both children and educators. There are studies on how children with disabilities that concern eye contact act and on how to use the gaze in different situations. Within the theory of practical knowledge, there is research on gazes in healthcare that can be called clinical but where they combine factual knowledge with experience to make wise decisions. The theoretical perspectives that I use in my analysis are the philosopher Hannah Arendt and then mainly her thoughts on political action and how we are bound together by a web of relationships and the philosopher Maurice Merleau-Ponty and his thoughts that the self/subject and the body cannot be separated, we are a body, and we have a body. Categorizing glances is difficult and the very idea of the soft and the cold gaze colors the thoughts. Based on my material, I have selected a few different types of glances that you can reason around, which also become different depending on who takes the initiative, the child, or the educator. I let my eyes be reflected in circumstances and my chosen philosophical perspectives as well as my experiences with the children but sometimes also with horses. Glances are important both as they are directly face to face and as metaphors for a way of relating to the world. This essay hopes to highlight the importance of discussing how we use our gazes.

Detta är en studie som utforskar fritidspedagogers uppfattning om samtal med barn i deras verksamhet. Vår utgångspunkt var sokratiska och filosofiska samtal som vi stötte på under en kurs i ”barns existentiella frågor”. Vi blev då nyfikna över hur detta såg ut i verkligheten, om det fanns överhuvudtaget. Vi använder oss av ett fenomenologiskt perspektiv kombinerat med kunskapsbegrepp från Aristoteles för att få goda verktyg i en analys utifrån kvalitativa intervjuer. Vi använder även Skolinspektionens kvalitetsgranskning av fritidshemmen från 2010 för att få ett bollplank att jämföra de mönster vi hittat och de mönster de identifierat. I arbetet kom vi fram till att pedagoger ofta strävar efter mål som de inte alltid kan uppnå av olika orsaker samt att de i samtal med elever vill ha det resultat som ett Sokratiskt eller filosofiska samtal har möjlighet att bidra till. Dock upptäckte vi att man genom samtal försöker lära elever praktisk klokhet men med samma metoder man använder för att lära ut teoretisk kunskap. / In this study, we will be exploring the extended school teacher’s perception of dialogue with children in their work environment. The starting point for this study happened when we encountered Philosophical and Socratic dialogues as a didactic tool in our course “the child's existential questions”. This sparked our interest, trying to figure out how these would look like in the real world, if they were present at all. This study is using a phenomenological perspective, combined with Aristotle's theory of knowledge with the purpose of giving us the tools required for analyzing our qualitative interviews. We will also be using a report from Skolinspektionen regarding the quality of extended school teacher’s work environment from 2010 with the purpose of comparing the results we find in our study against the results they identified. The results of this study concluded that pedagogues often strive for goals that may be difficult to reach, for a couple of different reasons. Also in their dialogues with children they strive for results that philosophical and Socratic dialogues can contribute to. We also learned that the extended school teachers try to teach practical wisdom but with the tools of teaching theoretical knowledge.

I denna vetenskapliga essä undersöker jag begreppet helhetssyn som ord, dess historiska utveckling inom hälso- och sjukvård, hur det uppfattas inom aktuell forskning samt ur ett filosofiskt perspektiv. Fenomenologi, hermeneutik och existentialism utgör det filosofiska ramverket och jag låter dessa teorier gå i dialog med gestaltade berättelser från mitt yrkesutövande som fysioterapeut men också med mina reflektioner och tidigare erfarenheter. Hälsa är ett annat begrepp som undersöks eftersom det är nära besläktat med helhet och också något som människan strävar mot genom hela livet. Eftersom mitt arbete huvudsakligen utförs i möte med åldrade patienter ger jag extra mycket utrymme åt just åldrandet och kroniska sjukdom som fenomen. Den praktiska klokheten, kunskapsformen fronesis, växer fram som en grundläggande förutsättning för att kunna sträva mot helhetssyn med en etiskt grundad kvalitet. Även om jag kommer fram till att helhetssyn förmodligen är en utopi så är det fortfarande ytterst viktigt att sträva mot den. Den essentiella delaspekt av helhetssyn som vuxit fram vid sidan av fronesis väljer jag att benämna situasyn. Utmaningen kallas NPM. / In this scientific essay, I examine the concept of the holistic view — as a notion, its historical development in health and medical care, how it is perceived within current research, and from a philosophical perspective. Phenomenology, hermeneutics and existentialism constitute the philosophical framework and I let these theories go into dialogue with depicted stories from my professional practice as a physiotherapist, and also with my own reflections and past experiences. Health is another concept that I investigate because of its close relationship with wholeness, and also because it is something that man strives towards throughout his life. Since my work is mainly done in meetings with elderly patients, I give extra space to aging and chronic illness as phenomena. The practical wisdom, phronesis, as a form of knowledge, emerges as a basic prerequisite for being able to strive towards a holistic view of an ethically founded quality. Although I will argue that a holistic view is a utopic vision, I conclude that it is still important to strive towards it. The essential part of the holistic approach that emerged, alongside phronesis, I've chosen to call situasyn. The challenge is called NPM.

This scientific essay begins with three stories that portrays situations where different ways to view and understand the learning process of children in preschool. In the first two stories The Cakegame and Still life the aim is to describe how me, and my colleagues can have different perceptions on our role as preschool teachers. The purpose of the third story Have you done something fun today? is to present how daily interactions with the children’s guardians can create difficulties describing the process of teaching. Considering these differing views, I have, by reflecting, tried to figure out what it is that has brought on these individual perspectives. I have also looked at how the lacking of a common approach in how the teaching is carried out affects the children in questions. In the essay there is a common thread that to a great part is about the practical knowledge but also about the too varying view on children's learning in preschool, things that was revealed to me through my stories. The essay is also about how to compare between how I and other educators choose to support children in their learning through theoretical and practical knowledge but also through our own experiences and approaches. In this essay I will approach the concept of teaching and I will try to unravel what it means especially for myself, but also for other people that will in some way come in contact with the education system. I will compare the forthcoming pre-school curriculum with the current one to see if that will bring any answers to my questions. The theoretical perspectives I have analysed in relation to my own stories is based on concepts on preschool educators competencies described by researches Sonja Sheridan, Anette Sandberg and Pia Williams. A brief analysis about the concept of scaffold play has also been done, which refers to the supportive education while playing. The reflection is divided into two parts and are based on these two questions: How can the educator understand and interpret the learning assignment? as well as How can the educator describe and mediate the learning assignment? / Min vetenskapliga essä börjar med tre berättelser som gestaltar situationer där det framträder olika sätt att både se på, och förstå barns lärande i förskolan. I de första två berättelserna Tårtspelet och Stilleben vill jag beskriva händelser där jag och mina kollegor har skilda uppfattningar om våra roller som lärare i förskolan. I den tredje berättelsen Har ni gjort något roligt idag? vill jag visa på hur svårt det kan vara att i den dagliga kontakten med barnens vårdnadshavare beskriva undervisningsprocessen. Utifrån de skiftande synsätten har jag sedan, genom reflektion, försökt nysta i vad som bidragit till dessa enskilda perspektiv. Jag har även tittat på hur det påverkar barnen i verksamheten då det ofta saknas ett gemensamt förhållningssätt till hur undervisningen praktiseras. I texten framträder en röd tråd som handlar till stor del om praktisk kunskap men även om den alltför varierande syn på barns lärande i förskolan som jag fått syn på i mina berättelser. Den handlar också om att jämföra hur jag och andra pedagoger i förskolan kan stötta barnen i deras lärande genom teoretiska och praktiska kunskaper men också genom egna erfarenheter och förhållningssätt. I min essä närmar jag mig begreppet undervisning och försöker reda ut vad det kan betyda, framförallt för mig själv men även för andra människor som kommer i kontakt med förskolan. Jag jämför den kommande läroplanen med den nuvarande, för att se om den kan ge några svar på mina frågor. De teoretiska perspektiv jag undersökt i förhållande till mina berättelser utgår bland annat från några av de begrepp om förskollärares kompetenser som framlagts av forskarna Sonja Sheridan, Anette Sandberg och Pia Williams. Jag har även kortfattat tittat på begreppet scaffold play som handlar om stöttande undervisning i lek. Reflektionen är uppdelad i två delar utifrån mina frågeställningar; Hur kan pedagogen förstå och tolka lärandeuppdraget? samt Hur kan pedagogen beskriva och förmedla lärandeuppdraget?

<p>By means of text creation I approach, reflect upon and try a number of aspects of my own professional existence as a joker in forum theatre and as a forum play pedagogue.This essay is structured like the days of a week and it specifically relates three problematic situations: first, a Monday containing a case of discrimination during the performance, then, a glimpse from a Wednesday when I failed to use the time with enough consideration of our common work and, finally, a Thursday when I was professionally questioned.These three situations are described thoroughly and then they are tried by me. This is carried out partly by reasoning, partly by using for example sociological, pedagogical and above all philosophical texts in order to widen my understanding of my existence as joker and forum play pedagogue. When writing this essay I really realized the importance of taking the reactions of the spec-tators into consideration. I have had the opportunity to develop thoughts about the way in which reflection is created and thoughts about different layers of reflection. I have also pondered over the way in which I distinguish between forum play and therapy as a forum play pedagogue. Yet another question I consider is to what extent the interaction between myself and my clients influences the performance of my work. I have also included thoughts about in what way a person’s professional position and power influence our common work.Finally, my intention is to make my text in some way illustrate its contents. The importance of striving towards this aspect became more and more obvious as the text developed. Among other themes I have focused on for example norms, constructions of time and language metaphors. When writing this essay, I have detected gaps, or inconsistencies, in my performance where ways of thinking are contradictory. I believe these gaps, or inconsistencies, to be the very means for a continued dialogue in the future.</p> / <p>Genom textskapande närmar jag mig, reflekterar och prövar några sidor av min egen yrkestillvaro som joker i forumteater och som forumspelspedagog. Essän är strukturerad som en vecka och rymmer tillbakablickar på tre problematiska situationer: en måndag med diskriminering under en föreställning, en glimt från en onsdag där jag inte disponerade tiden med tillit till det gemensamma arbetet, och en torsdag då jag blev ifrågasatt i mitt yrke.Situationerna gestaltas ingående genom texten och därefter prövar jag dem. Detta sker dels genom eget resonerande, dels via genomlysning med hjälp av texter till exempel hämtade från fälten sociologi, pedagogik och yrkeskunnande men i synnerhet genom filosofiska texter. Arbetet med essän har gjort mig observant på vikten av att uppmärksamma publikreaktioner. Jag har fått möjlighet att utveckla tankar om hur reflektion görs, hur den uppstår och tankar om olika lager av reflektion. Vidare har jag begrundat hur man som forumspelspedagog drar gränsen mellan arbete med forumspel och terapi. Essäskrivandet har likaså fått mig att fundera över hur samspelet med mina uppdragsgivare påverkar utförandet av uppdraget. Genom essän har jag också belyst tankegångar om hur personers ställning och makt påverkar mitt arbete. Jag har genom texten i sig velat ge gestalt åt delar av dess innehåll. Denna aspekt växte sig starkare allteftersom texten växte fram. I texten har jag också belyst till exempel normer, tidskonstruktioner och språkets metaforer. Genom att skriva essän har jag fått syn på glipor där sätt att tänka delvis går emot varandra. Jag menar att just glipor skapar möjlighet till fortsatt dialog.</p>

By means of text creation I approach, reflect upon and try a number of aspects of my own professional existence as a joker in forum theatre and as a forum play pedagogue.This essay is structured like the days of a week and it specifically relates three problematic situations: first, a Monday containing a case of discrimination during the performance, then, a glimpse from a Wednesday when I failed to use the time with enough consideration of our common work and, finally, a Thursday when I was professionally questioned.These three situations are described thoroughly and then they are tried by me. This is carried out partly by reasoning, partly by using for example sociological, pedagogical and above all philosophical texts in order to widen my understanding of my existence as joker and forum play pedagogue. When writing this essay I really realized the importance of taking the reactions of the spec-tators into consideration. I have had the opportunity to develop thoughts about the way in which reflection is created and thoughts about different layers of reflection. I have also pondered over the way in which I distinguish between forum play and therapy as a forum play pedagogue. Yet another question I consider is to what extent the interaction between myself and my clients influences the performance of my work. I have also included thoughts about in what way a person’s professional position and power influence our common work.Finally, my intention is to make my text in some way illustrate its contents. The importance of striving towards this aspect became more and more obvious as the text developed. Among other themes I have focused on for example norms, constructions of time and language metaphors. When writing this essay, I have detected gaps, or inconsistencies, in my performance where ways of thinking are contradictory. I believe these gaps, or inconsistencies, to be the very means for a continued dialogue in the future. / Genom textskapande närmar jag mig, reflekterar och prövar några sidor av min egen yrkestillvaro som joker i forumteater och som forumspelspedagog. Essän är strukturerad som en vecka och rymmer tillbakablickar på tre problematiska situationer: en måndag med diskriminering under en föreställning, en glimt från en onsdag där jag inte disponerade tiden med tillit till det gemensamma arbetet, och en torsdag då jag blev ifrågasatt i mitt yrke.Situationerna gestaltas ingående genom texten och därefter prövar jag dem. Detta sker dels genom eget resonerande, dels via genomlysning med hjälp av texter till exempel hämtade från fälten sociologi, pedagogik och yrkeskunnande men i synnerhet genom filosofiska texter. Arbetet med essän har gjort mig observant på vikten av att uppmärksamma publikreaktioner. Jag har fått möjlighet att utveckla tankar om hur reflektion görs, hur den uppstår och tankar om olika lager av reflektion. Vidare har jag begrundat hur man som forumspelspedagog drar gränsen mellan arbete med forumspel och terapi. Essäskrivandet har likaså fått mig att fundera över hur samspelet med mina uppdragsgivare påverkar utförandet av uppdraget. Genom essän har jag också belyst tankegångar om hur personers ställning och makt påverkar mitt arbete. Jag har genom texten i sig velat ge gestalt åt delar av dess innehåll. Denna aspekt växte sig starkare allteftersom texten växte fram. I texten har jag också belyst till exempel normer, tidskonstruktioner och språkets metaforer. Genom att skriva essän har jag fått syn på glipor där sätt att tänka delvis går emot varandra. Jag menar att just glipor skapar möjlighet till fortsatt dialog.

I den vetenskapliga essäns form undersöker jag hur dagens styrningsideal och metoder påverkar vårdarens möjligheter att utveckla och praktisera fronesis. Fronesis är den benämning som filosofen Aristoteles använder om praktisk kunskap och klokt omdöme. Jag undersöker också hur styrningsidealen påverkar människosyn och bildningens villkor i ett vidare samhällsperspektiv. Jag ger utrymme åt begreppsutredning av fronesis eftersom det är en kunskapsform som har stor giltighet i sjukvården liksom i de flesta yrken där fokus ligger på det mellanmänskliga mötet och dess möjligheter men även utmaningar. Jag diskuterar mellanrummens betydelse och vikten av att ta ansvar för det som finns där. Det visar sig att i mellanrummen finns humanvetenskapen och vårdkonsten. Utan dessa riskerar det mellanmänskliga mötets underverk att utebli och det etiska vetandet att ersättas av ren rationalism. I min undersökning kommer jag fram till att hermeneutiken är en möjlighetsfilosofi i mötet med New Public Management. Alternativet som växer fram kan bli New Public Phronesis. / By using the scientific essay as a method, I investigate how today's governing ideals and methods affect the healthcare provider's ability to develop and practice fronesis. Fronesis is the term used by philosopher Aristotle on practical knowledge and wise judgment. I also investigate how the governance ideals affects view of man and the conditions of cultivation in a broader social perspective. I devote myself to the concept of fronesis because it is a form of knowledge which is of great value in health care, as well as in most professions with focus on interpersonal meetings with opportunities but also challenges. I discuss the importance of spaces and the importance of taking responsibility for what´s in there. It turns out that the spaces are where human science and art of care is practiced. Without these, the miracle of interpersonal meeting risks losing out and ethical knowledge to be replaced by pure rationalism. In my survey, I conclude that Hermeneutics is a philosophy of opportunities in meeting New Public Management. The emerging alternative might be New Public Phronesis.