No description available.

The aim of this study was to understand Special Educational Needs Coordinators´ (SENCO) perceptions of how pupils can be supported in school transitions from grade 6 to 7 and how SENCOs can be described as actors in the transition.  Eight semi structured interviews were made with the same number of SENCOs from three different municipalities. Four of them employed in grade 4-6 and four in grade 7-9.  In a thematic analysis, actions described by the SENCOs as supportive in the transition is discern. Building relationships between the pupils and professionals they will meet seems to be an especially important action. Transfer information to the receiving school, orientate the pupils both mentally and physically in the new context and plan the transition is also claimed to have powerful impact. Also, the informants mentioned the meaning of expecting positive outcomes in meetings with the pupils and how they will manage the transition. SENCOs as an actor in the transitions is portrayed as the organizer of the transition, the documenter and the filterer of transition information. The actions are in the study explained with the concepts of net of actions to visualize the schools’ organization of the transitions and street level bureaucracy how the SENCOs use their discretion. In the study the concept of net of actions was found useful to describe processes perceived to be fixed and chronologically. However, the processes can change in different ways depending on how they are constructed and reconstructed by actors´ actions and current conditions. The findings in this Swedish study seem to be in line with previous European research.

Studiens syfte är att analysera muntliga framställningar av lärare på gymnasiets Språkintroduktion, om övergången av elever från grundskolan till Språkintroduktionen på gymnasiet. Som metod användes insamling och analys av kvalitativa forskningsintervjuer. I studien framställs överlämningarna vara varierande och överlämningsdokumentationen återges vara bristfällig eller obefintlig. Studiens medverkande uppmärksammar, att mottagande skolor har tagit egna initiativ för att hitta lösningar, för att möta den bristfälliga överlämningsdokumentationen. De medverkande skildrar att målet med en övergång är att utgå från individperspektiv/elevperspektiv. Studiens deltagare observerar att det inte finns vedertagna rutiner att följa vid en övergång. Deltagarna i studien vittnar om att detta får negativa konsekvenser för elevernas fortsatta studier. Lärarna som har medverkat i studien framhåller att det finns en diskrepans mellan avlämnande lärare och dem, gällande elevers kunskapsutveckling och nivå. Konsekvenser som understryks av medverkande lärare är att det kan bli svårigheter för eleven. Lärarna i studien beskriver att de efterfrågar skriftlig information som är tydlig och lättförståelig.

Inledning: En patientsäker vård bygger på korrekt information och att den informationen överförs på ett tillfredsställande sätt för att inga viktiga delar ska missas. Vårdprocessen är komplex och innehåller många viktiga bitar som behövs för en patientsäker vård. Vid omhändertagandet av en kritiskt sjuk patient arbetar vårdpersonalen ofta i team bestående av olika specialiteter och yrkeskategorier, vilka är beroende av en effektiv kommunikation och god samarbetsförmåga. En kritiskt sjuk patient flyttas ofta mellan olika enheter och vårdkedjan innebär ofta många överrapporteringar utmed vägen. Vid varje överflyttning finns en risk att något missas som kan få konsekvenser för den fortsatta vården. Syftet med den här studien var att identifiera riskfaktorer för patientsäkerheten vid överrapportering av kritiskt sjuka patienter. Metod: Författarna har använt sig av integrerad litteraturstudie för att kunna använda olika typer av studier. Resultat: Studiens resultat presenteras i fyra kategorier: Störningar, Brister i organisationen, Avsaknad av struktur för överrapportering och Samarbetssvårigheter. Konklusion: Riskfaktorer för patientsäkerheten vid överrapportering innefattar olika typer av störningar såsom bullrig miljö och avbrott i rapporten. Brister i organisationen yttrade sig som ett missnöje över att det inte gavs utrymme att förbereda sig och utföra överrapporteringen optimalt. Själva överrapporteringen verkade sakna struktur, en del använde checklistor andra improviserade rapporten. Vårdpersonalen tycktes även sakna ett gemensamt språk och hade en bristande respekt och förståelse för varandras arbetsuppgifter. / Introduction: Correct information and safe transmission of information without information loss are necessary for patient safety. The care process is complex and consists of many important pieces needed for a patient safe care. While caring for a critically ill patient, the caregivers often work in teams consisting of different medical specialties and disciplines. They are depending on an effective communication and smooth cooperative ability. A critically ill patient is often transmitted to several different units along the caregiving pathway. At every transmission there is a risk of information loss that may result in consequences during further caregiving process. The Aim of this study was to identify risk factors for patient safety at the handover of critically ill patients.  Method: This is an integrative review, which is a method for literature review that allows the use of different types of studies. Result: The result of this study is presented in four categories: Interruptions, Organization flaws, Lack of structure for handover and Cooperative difficulties. Conclusion: Risk factors for patient safety during handover included interruptions such as noisy environment and disruptions. The studies showed a dissatisfaction with the lack of space and time for preparation and to perform the handover optimally. The handover seemed to lack structure. Some used checklists, others improvised the handover. They seemed to be missing a common language and also a lack of respect and understanding for each other’s work assignments.

Intensivvårdsplatserna är få och behövs till de mest kritisk sjuka. Patienten på intensivvårdsavdelningen (IVA) är kontinuerligt övervakad och personalen är ständigt nära. På vårdavdelningen lämnas patienten ensam i större utsträckning då färre personal vårdar fler patienter. Otillräcklig kommunikation vid förflyttning kan leda till att viktig information missas. Det leder till brister i patientsäkerheten. Frågan är om det finns något i förflyttningsprocessen som kan förbättras för att öka patientsäkerheten? Syftet med denna kvalitativa intervjustudie var att belysa hur sjuksköterskan på vårdavdelning upplevde förflyttning av patient från intensivvård till vårdavdelning. Studien gjordes i form av fokusgruppsintervjuer och nio sjuksköterskor deltog. Resultatet redovisades i fyra huvudkategorier. Det som framkom var att sjuksköterskan på vårdavdelningen inte upplevde sig delaktig i förflyttningsprocessen. Det resulterade i att det blev kort tid för förberedelser och svårt att hinna ordna en plats på avdelningen. Det var oftast en bra rapport från IVA- sjuksköterskan men det saknades behandlingsplan och mål vilket försvårade arbetet och gjorde sjuksköterskan osäker på hur hon/han skulle agera. Ordinationerna var många gånger bristfälliga och resulterade i att mycket tid gick åt att reda ut oklarheter. Arbetsbördan ökade för sjuksköterskan på vårdavdelningen när IVA- patienten överlämnades. Patienten var inte alltid tillräckligt stabil medicinskt och krävde ständig tillsyn. Sjuksköterskorna skrev sällan avvikelser på oönskade händelser i samband med förflyttningen. Slutsatsen var att samarbete och stöd mellan IVA och vårdavdelning förstärkte patientsäkerheten. / The beds in the Intensive Care Unit (ICU) are few and are for the most critically ill people. The patient in the ICU is under constant supervision and the personnel are close at all times. The patients in the general ward are often left alone for longer periods of time, because a small amount of personnel is treating large number of patients. Inadequate communication during transformation can lead to missing information. It leads to deficiencies in the patient safety. The question is if there is something that can make the transfer process better to increase the patient safety? The purpose with this qualitative interview study was to illustrate how the ward nurse experience the transfer of a patient from the ICU to the general ward. Data was collected from focus group interviews. A total of nine nurses participated. The result was declared in four different main categories. It was shown that the nurse on the ward did not feel assessorial in the transfer process. The result of that makes it harder to prepare a place for the patient, there is not enough time. Most of the time the nurse would get a good report from the ICU- nurse but there was some missing information. The missing information was a plan and what the goal was. It made the work harder and it made the nurse unsure of how she/he should act. The ordinations were often inaccurate. It resulted in a lot of time spent to sort out obscurities. The workload increased for the nurse on the ward when the ICU-patient was delivered. The patient was not always fully stable medically and it claimed constant supervision. The nurses rarely wrote deviations on the unwished incidence associated with the transfer. The conclusion was that a good collaboration and support between the ICU and the ward increased the patient safety.

From an overview study published in 2014 it is concluded that although new information technology and standards are a strong driving force towards a more efficient and profitable facility management it is just as important to identify what types of information, in which manner, and to what extents the information is supposed to be shared to different business processes and disciplinary actors [1]. In the attempt to achieve a more automated facility management and integrated-life cycle approach of buildings the handover of building information is a major bottleneck [2]. Delimited to building services for HVAC, plumbing and electricity this study aims to investigate which needs related to installation information there are in facility management of buildings and that are possible and should be included in the handover from projects to facility management. Furthermore the study aims at in depth (through a case study) describe current ways of performing installation information handovers. New ways of working for the case study organisation according to higher levels of BIM maturity [3, 4] is described and analysed. From the results of a series of interviews (informants: [5, 6, 7, 8, 9, 10]) it is concluded that the two most valued sets of information related to building services are:  Warranty information: warranty start date, warranty period and warranty terms (description of what types of service and maintenance that are included in the acquisition of the asset). All three properties need to be nationally standardized.  Air quality in spaces: Space objects where occupants spend time should include information about the air types, its quantities and how the airflows are controlled over time in that space. Furthermore informants ask for a description of the designed function of the space and some ask for the number of persons the space is designed for. A national standardization of an information model describing the mentioned variables is necessary in the future. To be able to describe installed products regarding what (manufacturer, model and/or type) and where (location in the building) was almost as prioritized. Thereafter was the issue of the expected useful life of the products of concern for products with maintenance actions that would involve substantial costs. 3 The organization in the case study needs to move on to completely digital ways of working for enabling BIM. Additionally they need to state requirements on the structure and content of the objects in both the proprietary formats as well as on the open formats (IFC [11]) of the CAD models that are handed over to them from the projects. There is a possibility (but not utilized) for the organisation today to map IFC files to their facility management software system [12]. In the future they should utilize BIM model servers with cloud services [13] that are integrated with their facility management software system.

Andreasson, Marina & Cartner, Annette (2022). Från förskola till förskoleklass – Övergången för barn i behov av särskilt stöd under en pandemi. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Övergången mellan skolformerna förskola och förskoleklass innebär för barnen att lämna en trygg plats för att förflytta sig psykiskt och fysiskt till en ny skolkontext.  Lärdomarna som finns att dra nytta av från Covid-19 pandemin kan således vara adekvata för framtiden. Kunskapsbidraget studien förväntas att bidra med är att identifiera framgångsfaktorer i en övergångsprocess för barn i behov av stöd under en smittspridning eller liknande kris i samhället. Studiens syfte är att bidra med kunskap om olika framgångsfaktorer och hinder vid övergången från förskolan till förskoleklassen för barn i behov av särskilt stöd under en pandemi. Syftet är också att bidra med erfarenheter och kunskap till framtida pandemier eller liknande samhällsproblem. Vilka lärdomar som bör tas tillvara på för att underlätta övergången för barn i behov av särskilt stöd. Hur sker samverkan i övergången mellan de olika aktörerna under en pandemi? Hur gick övergången till för barnen med särskilt stöd under pandemin? Vilka framgångsfaktorer och hinder beskriver aktörerna när det gäller övergångsprocessen under en pandemi? Studiens teoretiska utgångspunkter är systemteori och anknytningsteori. Den systemteoretiska utgångspunkten i studien har sin fokus i Urie Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori som är en tolkning av systemteori. För att se hur helhetsbilden i övergången mellan förskola och förskoleklass ser ut för barnen i behov av stöd. Anknytningens utgångspunkt föreligger i Bowlbys anknytningsteori gällande barns känslomässiga band till vårdnadshavare och pedagoger. Hur anknytningens faser förändras med barnet ålder och mognad, samt vikten av kamratrelationer i skolan är huvudfokus i denna teori. Både nationell och internationell forskning om övergångar från förskolan till förskoleklass, föräldrasamverkan, barn i behov av särskilt stöd samt Covid-19 presenteras och tagits till hjälp för att analysera resultatet i studien.Forskningsprocessen har genomförts med semistrukturerade intervjuer med syfte att ta del av hur informanterna resonerade om överlämning av barn i behov av särskilt stöd under en pandemi.  Det empiriska materialet bestod av intervjuer med åtta informanter från tre olika kommuner med olika relationer till problemet som granskats. En skolledare, tre förskollärare, två specialpedagoger och två vårdnadshavare. Empirin analyserades utifrån en tematisk analysmetod och kategoriserades utifrån teman och underteman. Resultatet belyser framgångsfaktorer och hinder som pandemin bidragit med för barnen i behov av särskilt stöd i övergångsprocessen. Informanterna belyser en mängd variation hur de gått till väga för att genomföra övergången mellan skolformerna. Det finns lärdomar att dra i de olika verksamheterna. Vissa verksamheter har varit mer lösningsfokuserad än andra och erbjudit digitala lösningar, utomhusaktiviteter och speciallösningar för barn i behov av särskilt stöd. Vikten av samverkan mellan berörda aktörer och framför allt samverkan med vårdnadshavaren är en av lösningarna som bidrar till en lyckad övergång för barnen under en pandemi. Specialpedagogens roll i övergångsprocessen mellan förskola och förskoleklass spelar stor roll för barnen i behov av särskilt stöd. En samordnare för barnet, vårdnadshavaren, skolans organisation och övriga aktörer. Vikten av samarbete och lösningsfokus under en pandemi när genomförandet av en övergångsprocess mellan förskolan och förskoleklassen känns bristande i ett oroligt samhälle.

Studien syftar till att skapa en bild av och bidra med kunskap om hur överlämningar kan se ut för elever med problematisk skolfrånvaro från årskurs 9 till gymnasiet i två sydsvenska kommuner. Studien ämnar även belysa huruvida sakägande yrkesprofession i respektive skolstadium uppfattar övergångsprocessen som hindrande och/eller främjande. Studiens frågeställningar är; • Hur beskriver berörd skolpersonal att överlämningarna mellan grundskolan och gymnasiet för elever med problematisk skolfrånvaro går till? • Vad anser personalen vara hindrande respektive främjande i denna övergångsprocess? I studien behandlas frågeställningarna utifrån Bronfenbrenners utvecklingsekologiska systemteori, samt push-, pull- och fall out processer som riskfaktorer för elever i problematik skolfrånvaro. Genom Bronfenbrenners teori analyseras övergångshandlingarnas funktion i ett större system. Studiens avgränsning utgörs av ett personalperspektiv, d.v.s. att studien efterfrågar berörda yrkesprofessioners uppfattningar och erfarenheter i frågan. Valet av kommuner grundar sig i att den mindre kommunen skickar gymnasieelever till den större kommunen och att där finns ett naturligt utbyte av övergångshandlingar sinsemellan. Datainsamlingen för denna studie utgår ifrån totalt fem intervjuer med yrkesprofessioner inom elevhälsan som skickar eller mottar övergångshandlingar. På grundskolan har två studie- och yrkesvägledare, två socialpedagoger och en specialpedagog intervjuats. En av dessa intervjuer var en gruppintervju. På gymnasiet har två specialpedagoger intervjuats. Materialet från intervjuerna har analyserats utifrån en fenomenografisk dataanalysmodell, vilket innefattar en stegvis bearbetning av material utifrån kategorierna utformning, innehåll, process, deltagande parter, hinder och framgångar. Resultatet visar att överlämningarnas utformning oftast utgörs av standardiserade dokument, till stor del bestående av krysslistor. Detta ansåg både högstadier och gymnasier vara otillräckligt. Muntliga samtal bedömdes mer effektivt för att rätt informationen ska förmedlas. Information som kan härledas till processer för problematisk skolfrånvaro övervägdes av insatser gentemot Push-out processer i form av redogörelser för extra anpassningar. Gymnasieskolor upplevde att de har svårare att möta elevers behov av anpassad undervisning för elever med problematisk skolfrånvaro jämfört med högstadieskolorna. Både högstadieskolor och gymnasieskolor upplevde att större vikt bör läggas vid individuella framgångsfaktorer och konkreta tips i samband med överlämningarna. Innehåll rörande elevens historik av problematisk skolfrånvaro upplevdes sparsam. Det framkom ett behov av att utöka den sociala delen av informationsinnehållet i överlämningarna samt mer preciserad information rörande elevens frånvaroproblematik för att gynna eleven i övergångsprocessen. De specialpedagogiska implikationerna i studien relaterar till elevhälsans involvering i övergångshandlingar. Där har specialpedagogen en särskild roll som ansvarig för pedagogiska insatser, vilket framkom i intervjuerna. Den specialpedagogiska behållningen av studiens resultat utgörs vidare av vikten att övergångshandlingarnas innehåll matchar elevens situation och har ett framgångsfokus, vilket mottagande elevhälsa kan bygga vidare på.

Denna studie har handlat om övergången för elever från årskurs nio i grundskolan till gymnasiet som ofta innebär en utmaning för elever på olika sätt utifrån deras bakgrund och olika behov. Syftet med studien har varit att få en ökad förståelse för de utmaningar och möjligheter som specialpedagoger på gymnasiet möter i sitt arbete med övergången från grundskola till gymnasiet. Metoden som använts i studien är kvalitativ metod där intervjuerna bygger på semistrukturerade intervjuer. Denna metod har således givit oss som är författare till studien möjlighet att följa upp informanternas svar med ytterligare fritt ställda följdfrågor samt möjlighet att gå djupare in i en viss frågeställning. Analysen skedde utifrån en hermeneutisk ansats. Studien har särskilt berört elever med behov av särskilt stöd och hur specialpedagoger på gymnasiet har arbetat med att skapa en trygghet för just dessa elever. Resultatet i studien har visat att allt som oftast är specialpedagoger som blivit utförare i arbetet med att skapa en trygg övergång. Detta har för specialpedagogen inneburit en omsättning av den information som inkommit till skolan med ett syfte som skapat möjligheter och förutsättningar för en fortsatt god inlärning på gymnasiet för eleverna. Studiens resultat har pekat på att informanterna verkligen har haft en struktur och ambition att skapa en så tydlig och trygg övergång som möjligt för samtliga elever. I studiens avslutning har vi författare givit förslag på olika vägar till vidare forskning som ter sig intressanta i sammanhanget rörande övergångar och elever i behov av särskilt stöd.

Inledning  Övergångsprocessen från förskola till förskoleklass ser olika ut. Vi studenter har genom arbete och verksamhetsförlagd utbildning upplevt att förskolor och skolor arbetar olika mycket med övergångsaktiviteter mellan verksamheterna. Vi undrar varför det är så när kontinuiteten är en viktig del för barns lärande, trygghet och utveckling.   Syfte  Läroplanen: Lpfö 18 (Skolverket 2018, s. 10) framhåller vikten av kontinuitet för barnens fortsatta lärande. Därav har vi i vår studie valt att skapa mer kunskap om kontinuitet i övergångarna mellan förskola och förskoleklass med fokus på pedagogerna/lärarna och rektorernas resonemang kring trygghet för det enskilda barnet.  Metod och urval  För att få mer kunskap och fördjupa oss i övergångsarbetet har vi i vår studie använt oss av metoden kvalitativ intervju för att samla in vår data. Materialet som samlats in genom röstinspelade intervjuer bestod av nio respondenter med olika yrkesroller. Yrkesrollerna är pedagoger, lärare och rektorer. Respondenterna arbetar i olika förskolor och skolor i en och samma kommun i Sverige och varit med om minst en övergång tidigare. Verksamheterna är olika stora, avståndet mellan förskola och skola varierar och ligger i olika socioekonomiska områden. När intervjuerna och transkriberingarna var klara fortsatte vi med att analysera vår data och tog ut nyckelord för att lättare kunna kategorisera svaren som vi senare redovisar i resultatet.  Resultat  I resultatet framkommer det att övergången ser olika ut i verksamheterna. Olikheterna grundar sig i att det sällan arbetas utifrån en gemensam explicit arbetsmodell som visar hur planeringen kan utformas inför en övergång, så att planeringen blir den samma i processen. En orsak är att avståndet mellan förskola och skola varierar och möjligheten för övergångsaktiviteter försvåras. I intervjuerna nämns ett årshjul som finns i kommunen, det är en arbetsmodell som verksamheterna kan utgå ifrån. Dock visar resultatet på att årshjulet används i olika grad. I resultatet kan vi också utläsa att övergångsaktiviteterna främst sker på gruppnivå om inte den enskilda individen är i behov av särskilt stöd. Samverkan beskrivs vara olika då verksamheterna utgår från olika kontexter. I resultatet framkommer att pedagoger och lärare önskar att både kommunikationen och övergångsaktiviteter förbättras och att tryggheten för barnet stärks så att övergången blir kontinuerlig.