Förskolan är en plats där barnet tillbringar en stor del av sin vardag under flera års tid. För att barnet ska utvecklas och lära är det viktigt att barnet känner trygghet till förskolan och dess personal. Trygghet är viktigt även för barnets vårdnadshavare som ska lämna det viktigaste de har i personalens händer, barnet. Syftet med denna studie är att undersöka vad en trygg relation i förskolan med barnet och dess vårdnadshavare innebär. Vad det betyder ur en förskollärares perspektiv samt hur förskolan går tillväga för att skapa denna trygga relation. Frågeställningarna i studien är följande: Hur skapar förskollärare trygga relationer i förskolan? Vilka utmaningar finns det för förskollärare att skapa trygga relationer och god samverkan med barnet och dess vårdnadshavare? Inför undersökningen användes kvalitativ metod och intervjuform, för att få en personlig syn och kommunikation. Därav gjordes ett subjektivt urval där sex förskollärare med olika kompetenser och erfarenheter handplockades för studien. Detta för att få en bred kunskapssyn och ett vidsträckt resultat. Studien utgår och analyseras utifrån Bowlbys anknytningsteori och Vygotskijs sociokulturella teori. Resultatet visar att en trygg relation är betydelsefull, både med barnet och dess vårdnadshavare, att vägen till en trygg relation startar vid första mötet.

Acsract Syftet med denna studie har varit att undersöka hur förskollärare arbetar för att tillgodose det enskilda barnets behov vid inskolning. Studiens syfte mynnar ut i frågeställningar om hur förskollärare går tillväga och hur förutsättningarna ser ut för att nå en väl genomförd inskolning. Undersökningen handlar om att bredda kunskapen om hur förskollärare arbetar med inskolningen för att se det enskilda barnet i inskolningsprocessen. Studien knyter an till tidigare forskning och lyfter det som i resultatet är relevant. I läroplanen för förskolan (2018) står det att förskolan har i uppdrag att bemöta och ta till vara på alla barns individuella behov samt att de ska göra verksamheten meningsfull för alla barn. I denna studie lyfts förskollärarens förhållningssätt och förmåga att förstå hur de förhåller sig i mötet med barn och barns behov. Förskollärare behöver ha en medvetenhet kring sin egen syn på bemötande, då det hänger ihop med förmågan till samspel. Resultatet i undersökningen pekar på att bland annat kvalitet har stor betydelse för en väl genomförd inskolning.

I denna studie undersöker vi vilka faktorer som påverkar varför barn inte får leken att fungera samt hur pedagoger i förskolan stöttar barn i leken. Syftet med studien är att synliggöra olika orsaker som leder till att barn inte får leken att fungera samt hur pedagoger går tillväga för att stötta dessa barn i leken. Forskningsfrågorna som vi utgår från är vilka faktorer som påverkar att barn inte får leken att fungera samt vilken roll förskollärare behöver inta för att stödja barn i lek. I bakgrunden presenteras en historisk tillbakablick där vi vill belysa vilket utrymme lek över tid tillskrivits i förskolan. Den tidigare forskningen berör betydande faktorer som kan komma att ha påverkan på barns lek. För att erhålla svar på våra forskningsfrågor genomfördes en kvalitativ metod i form intervjuer med 6 legitimerade förskollärare samt 2 specialpedagoger. Resultatet av studien visar anknytningens betydelse för att barn ska kunna leka, resultatet visar också att barns sociala kompetens måste tränas för att utvecklas och vikten av pedagogers kompetens och lyhördhet framträder som viktiga hörnstenar för barns lek. Slutligen i arbetet presenteras med hjälp av den tidigare forskningen samt resultatet av studien våra egna slutsatser samt tankar kring vidare forskning av ämnet.

Socialstyrelsen lyfter förskolan och dess pedagoger som en skyddande faktor och en viktig arena i att upptäcka barn i utsatt hemmiljö. Forskning inom området tenderar att fokusera på anmälningsplikten och förskolepedagogernas upplevelse gentemot deras arbete med utsatta barn ter sig relativt outforskat. Syftet med uppsatsstudien är att ge en inblick i vilken roll förskolepedagoger upplever sig kunna ha i ett utsatt barns liv för att minska risken för framtida social utsatthet. Studien ämnar utifrån detta besvara frågeställningarna ”vilka faktorer upplever förskolepedagoger är av vikt för att kunna stötta barn som lever i en utsatt hemmiljö” samt ”hur upplever förskolepedagoger att deras arbete gentemot barn i utsatt hemmiljö kan göra skillnad i barnets livssituation”. Uppsatsstudien är en kvalitativ intervjustudie som undersökt det studerade fenomenet via semistrukturerade djupintervjuer med 7 förskolepedagoger, samtliga med tidigare erfarenhet av arbete i förskola med barn som lever i utsatt hemmiljö. Studien har tagit avstamp i anknytningsteorin för att skapa en förståelse för anknytningens verkan i förskolepedagogers arbete. De primära resultaten visar att förskolepedagoger upplever sig ha goda möjligheter att göra skillnad för barn i utsatt hemmiljö och att viktiga faktorer i arbetet är att ge barnen en trygg tillvaro, goda relationer, möjlighet att bli sedda och lyssnade på samt sunda grundvärderingar om sig själva och andra. Resultaten visar att förskolepedagogernas arbete påverkas av deras kunskap och erfarenhet samt att de vid situationer bortom de egna möjligheterna att bidra till förbättring ser en möjlighet för barnet i att anmäla sin oro för barn i utsatthet till socialtjänsten

Det är många barn som far illa av att leva med vårdnadshavare som har ett alkoholmissbruk. Dessa barn kan utveckla riskbeteenden och få anknytningsproblem, vilket kan hänga med långt senare i livet. Syftet med studien äratt undersöka individer som i sin barndom levt med en vårdnadshavare med ett alkoholmissbruk (eng; ACOA–Adult Children Of Alcoholics) och få en förståelse för deras upplevelser av socialt stöd i deras barndom, samt om de upplever att de har svårt att knyta relationer senare i livet. Syftet är också att se om det finns något samband mellan det upplevda stödet i barndomen och hur relationerna ser ut senare i livet. Teorier som använts är: Bronfenbrenners ekologiska modell, anknytningsteorin och dubbelbindning (eng; double bind). En kvalitativ forskningsmetod har använts och10 semistrukturerade intervjuer med ACOA har genomförts. Resultatet visade att ACOA upplevde ett svagt stöd i barndomen. ACOA upplevde att de i relationer senare i livet fick tillitsproblem som i vissa fall kundel eda till att ACOA fick det svårt att upprätthålla relationer och en hög självständighet. ACOA upplevde även en hög anpassningsförmåga. Två utsagor som inte gick att analysera var att ACOA försvarade andra på grund av den höga anpassningsförmågan samt att alkoholen kändes viktigare än individen själv. / There are many children who suffer from living with guardians who have an alcohol addiction. These children can develop risk behaviors and have attachment problems, which can keep up much later in life. The purpose of the study is to investigate individuals who in their childhood lived with a guardian with alcohol abuse (ACOA -Adult Childen Of Alcoholics) and gain an understanding of their experiences of social support in their childhood, and whether they experience that they have difficulty forming relationships later in life. The purpose is also to see if there is any connection between the perceived support in childhood and what ACOA relationships look like. Theories that been used are: Bronfenbrenner's ecological model, attachment theory and double bind. A qualitative research method has been used and 10 semistructured interviews with ACOA have been conducted. The results showed that the ACOA experienced weak support in childhood. ACOA experienced that in relationships later in life they had trust problems which could, in some cases, lead to ACOA finding it difficult to maintain relationships and a high degree of independence. ACOA also experienced a high degree of adaptability. Two statements that could not be analyzed were that the ACOA defended others due to the high adaptability and that alcohol felt more important than the individual himself. / <p>Handledares efternamn angivet på titelbladet som Waldermansson.</p>

Kunskapsområdet för det här examensarbetet är barns trygghet i förskolan under coronapandemin. Syftet med studien är att med en hermeneutisk ansats förstå hur pedagoger, genom deras egna beskrivningar, hanterar barns trygghet i förskolan under de specifika förhållanden som råder i en krissituation. Eftersom coronapandemin är en pågående krissituation utgör det utgångspunkt i studien, men studiens resultat ska kunna tillämpas i andra krissituationer. Frågeställningarna som ligger till grund för studien är Vilka strategier berättar pedagogerna att de använder för att skapa trygghet för barnen under coronapandemin? och Varför behöver barn känna sig trygga i en krissituation på förskolan? Empirin har samlats in genom intervjuer med sex pedagoger runt om i Sverige och analyserats utifrån hermeneutiken som vetenskapsteori med hjälp av begrepp från anknytningsteorin som teoretiskt ramverk. Resultatet presenteras i följande teman: Coronapandemins påverkan på vardagen i förskolan, Pedagogernas arbete med barns trygghet i coronapandemin, Förändringar i förskolan som påverkar barns trygghet under coronapandemin, Otrygga pedagoger.  Studiens resultat visar på att pedagogerna har känt sig otillräckliga. Pedagogerna berättade att det endast har försökt överleva dagarna eftersom många ordinarie pedagoger varit sjuka. En ostrukturerad verksamhet bidrar till att barns trygghet påverkas negativt. Barn saknar sin trygga bas vilket bidrar till att de är otrygga i förskolans verksamhet. Studiens slutsats är att med hjälp av olika strategier som vi lyfter kan pedagogerna skapa bättre förutsättningar för barns trygghet i förskolan under en pandemi.

År 2021 råder det en världsomfattande pandemi. Syftet med föreliggande studie är att få inblick i om barns möjlighet till anknytning ses påverkas av Covid-19 och rådande restriktioner. I vår studie har vi utgått från ett anknytningsteoretiskt perspektiv och använt en kvalitativ forskningsansats med semistrukturerade intervjufrågor för att få svar på våra frågeställningar. Studiens urval inkluderar åtta verksamma personer inom förskolans barngrupp, som berättar om sina erfarenheter. Utifrån studien blir det synligt hur pedagogerna har ett stort engagemang och präglas av en hög yrkesetik, vilket därmed gör det möjligt för barnen att skapa anknytning i förskolan även under en tid av pandemi.

Denna studies syfte är att bidra till ökad kunskap om förskollärares arbete med barns anknytning till förskolans pedagoger i samband med Covid-19 pandemin. I läroplanen för förskolan (Skolverket 2018, s. 15) står det att förskollärarna ska se till att alla barn tillhandahålls en “god omsorg” och “får goda förutsättningar att bygga upp tillitsfulla relationer och känna sig trygga i gruppen”. För att samla in data till studien, gjordes kvalitativa intervjuer. Sex förskollärare från olika delar av Sverige och som alla arbetat i förskoleverksamheten under Covid-19 pandemin, intervjuades. Det insamlade datamaterialet analyserades utifrån John Bowlbys (1907 - 1990) anknytningsteori. I resultatet framkommer det att alla informanter arbetade med att skapa en trygg anknytning till barnen på förskolorna. Likheter och skillnader i informanternas synsätt och erfarenheter av att arbeta i förskolan under pandemi, synliggörs i resultatdelen. Flera av förskollärarna belyser vikten av god kommunikation för att kunna skapa en trygg och bra relation med vårdnadshavarna och deras barn.

Sammanfattning Inledning Under vår verksamhetsförlagda utbildning har vi fått ta del av, samt insett, att tryggheten påverkar barnen enormt mycket. Tryggheten till pedagogerna och sina kamrater utgör stor del av hur barnen vågar och tar till sig den utbildning som förskolan erbjuder.  Syfte Syfte med studien är att undersöka hur pedagoger förhåller sig till samt hur de uttrycker sina möjligheter att genomföra omsorgsuppdraget i praktiken. Då introduktionsmomentet utgör barnets första kontakt med förskolans verksamhet, är vi särskilt intresserade av omsorgspraktiker och möjligheter till trygg anknytning under introduktionen. Metod Denna undersökning har skett genom kvalitativ metod. Två verksamma personer inom förskolans värld har blivit djup-intervjuade om sin tid i barnomsorgen. Respondenterna har olika erfarenheter, den ena är numera en rektor för förskolan och den andra är en förskollärare. Inspelning av djupintervjuerna möjliggjorde så att analysen och kodningen av materialet kunnat utföras på ett gediget sätt, vilket har ökat validiteten för studien.  Resultat I det insamlade materialet framkom det att med revideringarna av läroplanen har det i omgångar prioriterats olika begrepp, men de återgår alltid till att omsorgen är den som har mest betydande roll i förskolan. För om barnen inte trivs eller känner trygghet och tillit till pedagogerna så går det inte att utföra undervisning, alltså får lärandet och utvecklingen komma i andra hand. Dock påpekar respondenterna att utveckling och lärandet kan och ska ske i samspel med omsorgen samt att varje tillfälle är vad pedagogerna gör det till. Introduktionen, som var vår hypotes om det viktigaste, fanns det delade åsikter om av respondenterna. Ena sidan är den en viktig period för att kunna skapa en grund till en trygg relation, men å andra sidan framhävs det att det är först när vårdnadshavare sedan lämnar barnen hos pedagogerna som de verkligen kan knyta an och skapa en omsorgsfull relation.

Abstrakt Denna studie handlar om att undersöka hur förskollärare resonerar kring olika inskolningsmodeller och hur de på bästa möjliga sätt jobbar för att bidra samt främja till en trygg inskolning för alla barn i samhället. Även för de barn som är nyanlända eller som är flerspråkiga och som har en mångkulturell bakgrund. Studien grundar sig i kvalitativa studier där man intervjuat förskollärare från två olika förskolor för att undersöka vad som bidrar till en trygg inskolning utifrån pedagogers perspektiv. Utifrån tidigare forskning som lyfts i studien har man fått reda på att inskolning är en komplex process. Det krävs tid och engagemang från de vuxna för att en inskolning ska bli trygg och för att små barn ska kunna skapa anknytningsrelationer på förskolan. Tidigare foskning visar också hur en inskolning påverkar barnen och dess framtid och hur språk och kommunikation kan bidra till en trygg inskolning.  Resultaten av studien visar att inskolning är individuellt och att inskolning ska anpassas individuellt för varje barn. Att bygga upp anknytningsrelationer tar längre tid och det krävs ett samarbete mellan förskola och hem för att en inskolning på bästa möjliga sätt ska bli så trygg så möjligt. Resultaten visar också att miljön och dess utformning kan ha stor betydelse för hur barn gess ,öjlighet att känna trygghet. Även ett nära samarbete mellan förskola och hem ses som en central del för att man ska få en lyckad inskolning.