No description available.

Syftet med denna studie har varit att bidra med kunskap om hur förskolor arbetar med barn som har en vårdnadshavare eller familjemedlem som har dömts för brott och/eller är frihetsberövad. Den första frågeställningen i studien har behandlat hur intresse-organisationer inom området beskriver sina erfarenheter av förskolans arbete och frihets-berövandets påverkan på denna grupp med barn. Den andra frågeställningen har berört förskolerektorernas arbete med dessa barn och erfarenheterna de fångat upp från verksamheten samt de yrkesverksamma gällande detta arbete. Den tredje frågeställ-ningen har berört potentiella utvecklingsområden i arbetet med barn i denna situation. I studien har kvalitativ forskningsmetodik använts och resultatet grundar sig på analyser av fem kvalitativa intervjuer med intresseorganisationer och förskolerektorer. Resultatet har analyserats genom anknytningsteoretiskt och stämplingsteoretiskt perspektiv. Studien påvisar att många av barnen mår dåligt i förskolan, uppvisar förändrade beteenden och fysiska reaktioner på trauman kring frihetsberövanden. Det framkom även att förskolor många gånger inte blir informerad om barnens situation och att det oftast är den informa-tionen som är avgörande för att barnen ska få det stöd de behöver.

Barnkonventionen lyfter vårdnadshavarnas övergripande ansvar för barnets utveckling ochhur de uppfostras, dock med hjälp från staten om det behövs. I de fall där vårdnadshavarnainte klarar av att ge barnen goda uppväxtvillkor kan förskolan komma att bli viktig.Läroplanen för förskolan belyser att förskolans utbildning ska utgå från FN:s barnkonventionoch spegla dess innehåll. Syftet med denna studie är att öka kunskapen om vilka olikauppfattningar det finns bland förskollärare i arbetet med barn som antas leva i otryggahemmiljöer.Metoden som använts är kvalitativa intervjuer med sju förskollärare som sedan analyseratsutifrån Bowlbys anknytningsteori. Resultatet i studien visar att förskollärarna upptäckt teckensom bristande social kompetens, oro, rädsla, barns berättelser samt bristande lust till att lekaoch utforska hos barn som antas leva i otrygga hemmiljöer. Samtliga förskollärare är överensom att skapandet av en tillitsfull relation och en trygg bas är viktigast i det pedagogiskaarbetet med barn som antas leva i otrygga hemmiljöer. För att främja detta berättarförskollärarna att de oftast använder sig av en utvald förskollärare som ger barnet extra tid,exempelvis genom att läsa böcker eller måla tillsammans med barnet. Något somförskollärarna också lyfter som främjande i arbetet med barn som antas leva i otryggahemmiljöer är en god kontakt med vårdnadshavarna.

Studiens syfte har varit att belysa och problematisera förskollärarnas uppfattningar om möjligheter samt hinder i arbetet med att stödja flyktingbarn i svåra livssituationer för att möjliggöra lärande och utveckling i förskolan. Denna studie har genomförts i två olika kommuner med hjälp av enskilda intervjuer av förskollärare som arbetat med flyktingbarn i svåra livssituationer. Studien har utgått från en kvalitativ forskningsansats. Intervjufrågorna var semistrukturerade. Vi använde oss av öppna frågor samt följdfrågor i intervjuerna. För att kunna belysa studiens syfte har arbetet haft stöd från systemteori, teorin om KASAM samt kategoriska, relationella och dilemmaperspektiv genom vilka vi har analyserat studiens forskningsfrågor. Studien har strävat efter att finna vilka fungerande metoder förskollärare besitter samt eventuella utvecklingsområden för att kunna stödja flyktingbarn. Resultatet visar på en strävan efter en likvärdig verksamhet med en önskan om mer handledning och kunskaper inom området. Ett positivt samt öppet förhållningssätt och strävan efter att skapa trygghet för flyktingbarn lyfts fram som några av de grundläggande komponenterna för att kunna stödja flyktingbarn. Vidare framkommer önskan om kunskaper om olika kulturer samt vikten av ett gott samarbete med vårdnadshavare.

Syftet med denna studie är att synliggöra hur pedagoger uppfattar sin roll vad det gäller att skapa goda relationer till barn och deras föräldrar samt den kvarvarande barngruppens betydelse under den föräldraaktiva introduktionen i förskolan. Studien utgår från två frågeställningar som handlar om hur pedagoger uttrycker sin relationsskapande roll och hur de uttrycker den kvarvarande barngruppens roll vid föräldraaktiv introduktion. I studien intervjuades fyra pedagoger om deras tankar och erfarenheter kring hur de skapar tillitsfulla relationer under den korta introduktionprocessen samt tankar kring den kvarvarande barngruppens bemötande av nya familjer. Resultatet analyserades utifrån anknytningsteoretiskt perspektiv och utifrån tidigare forskning. I resultat framträder betydelsen av att skapa förtroendefulla relationer till föräldrar och där olika pedagogpositioner växte fram. Resultat visar att centrala delar för att skapa relation till barnet handlar om att vara lyhörd, vikten av att tillgodose barnets basbehov, att medvetet utgå från barnets intresse för att skapa kontakt och anpassa miljön efter barnet och vilken pedagogisk närvaro som är av betydelse. I resultat presenteras också att den kvarvarande barngruppen ses som förebilder för nya familjer gällande rutinsituationer och förmedlande av redan existerande normsystem, trots delvis mindre positiva reaktioner. Genom pedagogers interaktion med kvarvarande barngruppen, och kvaliteten i denna, tycks det ske en tyst kommunikation och förståelse för det nya barnet i fråga om hur väl pedagogen kan fungera som en trygg bas.

I förskolans läroplan står det att ”Förskolan ska erbjuda barnen en trygg omsorg och har enviktig roll för att bidra till att grundlägga barnens trygghet och självkänsla” (Skolverket, 2018,s. 10). Flera studier visar att förskolornas barngrupper ökar vilket kan äventyra barnens trygghetpå förskolan eftersom många barn får konkurrera om förskolepersonalens uppmärksamhet.Enligt riktlinjerna i förskolans läroplan ska förskolläraren ansvara för att barnet ”får godaförutsättningar att bygga upp tillitsfulla relationer och känna sig trygga i gruppen” (Skolverket,2018, s.15). Som ett led i detta hävdar ett flertal studier som bland andra Pia Williams, SonjaSheridan och Ingrid Pramling Samuelsson (2016) har forskat på, att antal barn per grupp,kompetens hos pedagogerna och resurser påverkar förskollärarens förutsättningar för att kunnagenomföra sitt uppdrag som därmed påverkar också kvalitet i förskolan. Enligt läroplanen ärdet rektorns ansvar att se till att ”varje barn tillsammans med vårdnadshavare får en godintroduktion i förskolan” (Skolverket, 2018, s. 19) och därmed ser över vilka förutsättningarförskolans personal har för att realisera det. Motivet till denna studie är att ta reda på hurförskollärarna i praktiken genomför en god introduktion i förskolan. Detta görs genom attbesvara frågan Vad upplever förskollärare är de viktigaste resurserna för att skapa trygghethos vårdnadshavare och barn i inskolningssituationer? Forskningsmetoden som används i denhär studien är en fenomenologisk eftersom studien handlar om förskollärarnas upplevelser kringämnet. Det empiriska datamaterialet består av fyra intervjuer. Detta innebär att det är kvalitativadata som möjliggör att forskaren får en djupare uppfattning om förskollärarnas egna upplevelservilket är syftet med fenomenologin. Resultatet visar att förskollärarna upplever att de viktigasteresurserna för att skapa trygghet hos vårdnadshavare och barn är följande: Att förstå barnet,Strategiskt relationsskapande, Pedagogisk organiseringsförmåga, Erfarenhetsbaseradkunskap och Multikulturellt bemötande.

Syftet med den här studien var att studera hur förskollärare förhåller sig i sitt pedagogiska arbete med de tysta barnen. Detta eftersom de tysta barnen tenderar till att ”glömmas bort” och missa viktiga delar som gynnar deras utveckling. Vi har undersökt vilka bakomliggande orsaker som kan finnas till varför barnen är tysta och vilka metoder och pedagogiska hjälpmedel som kan användas för att gynna de tysta barnens utveckling. Detta har vi gjort genom en kvalitativ studie där vi har intervjuat fem förskollärare i semistrukturerade intervjuer. Därefter har materialet analyserats utifrån delar av det sociokulturella perspektivet tillsammans med tidigare forskning inom området. Resultatet från studien belyser olika delar som är extra viktiga för att gynna de tysta barnens utveckling. Dessa delar är; en trygg och inbjudande miljö, anknytning och socialt samspel. Till sist har vi också diskuterat studiens resultat och jämfört detta med tidigare studier.

Syftet med denna studie är att få en överskådlig bild om hur fyra skånska förskolor och deras inskolnings- och uppflyttningsrutiner har fungerat innan- och under Covid-19 pandemin samt hur de tänker att inskolningen och uppflyttningen kommer se ut efter pandemin. Studien har analyserats utifrån anknytningsteorin som John Bowlby tagit fram samt analyserats med hjälp av tidigare forskning.  Metoden som har använts är semistrukturerade kvalitativa intervjuer. I empirin har sju pedagoger i fyra skånska kommuner och dess förskolor synliggjort deras inskolnings- och uppflyttningsrutiner. I diskussionsdelen tas synen på huruvida man ska ha en eller flera anknytningspersoner i början av inskolningsperioden i förskolan. En reflektion som tas upp i diskussionen är att vi har fått syn på att inskolning tar en större plats i vår empiri än uppflyttning. Vidare diskuteras de olika inskolningsmetoderna som förskolorna använder sig av, förändringar som skett under pandemin, anknytningshierarkin samt den trygga hamnen som barnen behöver. Slutsatsen är att det har skett förändringar i förskolans inskolningsrutiner men inte i förskolans uppflyttningsrutiner med pandemin som påverkan, och att de har hanterat den nya situationen på olika sätt.

Den här uppsatsen undersöker barnsekreterares åsikter om hur svensk lagstiftning påverkar deras arbete i fråga om barnets bästa när barn blivit omhändertagna och placerade i familjehem med stöd av Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, specifikt gällande §2 då föräldrarnas brist på omsorgsförmåga föranlett omhändertagandet. Via en semistrukturerad intervjumetod ställde vi frågor till sex barnsekreterare som arbetade med omhändertaganden av barn. Vi analyserade svaren med hjälp av anknytningsteorin och teorin om företrädarskap.  Svaren blev även speglade i relation till det aktuella kunskapsläget på området. Vår undersökning visade att våra informanter menade att svensk lag i vissa avseenden lägger större vikt vid föräldrarnas rättigheter än barns behov av skydd och trygghet exempelvis när barn knutit an till sitt familjehem. Det svenska familjestödsorienterade barnskyddssystemet fick även kritik för långdragna processer och försenade beslut om skyddsåtgärder i form av ett omhändertagande av utsatta barn. Kritik framfördes också mot vårt rättssystems förmåga att tillvarata barns bästa, speciellt efterfrågades större kunskap hos nämndemän och domare. / This essay investigates Swedish social workers opinion on the impact of the Swedish legislation, specifically the Care of young persons act, LVU, on their advocacy work with children in foster care, relating to the best interest of the child, placed in foster family care, due to the biological parents’ lack of caring capacity. A semi-structured interview method was used asking six social workers who worked with placements of children in foster care. The answers were analysed using attachment theory and advocacy theory and also in the light of recent research in the subject field. Our investigation shows that our interviewees find that Swedish law to some degree places more emphasis on the rights of the biological parents, as opposed to children's needs for protection, security, and attachment to the foster parents. The family oriented Swedish child protection system was criticised for lengthy processes and delayed decisions to take an abused child into custody. The Swedish legal system was criticised for not placing the best interest of the child foremost. The Swedish system with lay assessors judging in child protection cases were criticized for a lack of knowledge and expertise in the subject field.

Barns lek kan innehålla riskfyllda moment då individens förmåga utmanas och ibland överstigs. Den riskfyllda leken fyller en viktig funktion för barnets utveckling men kan även vara problematisk för vuxna i barnets närhet. Syftet med denna studie är att undersöka hur riskfylld lek upplevs av personal i svensk förskola samt vilka erfarenheter som finns av barns risktagande. Kvalitativa, semi-strukturerade intervjuer har genomförts i denna studie. Sex förskollärare och två rektorer har intervjuats kring sina upplevelser, erfarenheter och tankar kring barns risktagande i lek. Resultatet visar att förskolepersonal har en positiv attityd till barns riskfyllda lek och bland annat menar att utveckling kräver utmaning. Trygghet ses som en förutsättning för utforskande och i förlängningen risktagande samt att utmana sig och att våga. Pedagogens och förskolans förhållningssätt samt förutsättningar inom organisationen ses lägga grund för vilka valmöjligheter som barn ges i leken. Situationer som av vuxna upplevs vara allt för farliga kan uppstå i leken och strategier som pedagoger använder för att reglera risker i barns lek har identifierats i studien.