Bakgrund: Stigmatisering av patienter med psykisk ohälsa kan leda till en barriär för adekvat bemötande, vård och behandling. I takt med att primärvården övertar mer ansvar för den psykiatriska vården, blir det allt vanligare för den grundutbildade sjuksköterskan att möta patienter med psykisk ohälsa inom primärvården. Det är därför viktigt för alla sjuksköterskor att förstå stigmatisering och dess möjliga inverkan på patienter med psykisk ohälsa, för att kunna ge vård som är respektfull, rättvis och icke-dömande. Syfte: Att belysa patienters, med psykisk ohälsa, upplevelser och erfarenheter av stigmatisering inom hälso- och sjukvården. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats. Litteratursökningar gjordes i databaserna Cinahl och Psycinfo. Utvalda studier kvalitetsgranskades utifrån SBU:s granskningsmall för kvalitativa studier. Efter granskning kvarstod tolv artiklar vilka analyserades utifrån Popenoe’s analysmodell. Resultat: Resultatet presenteras genom en huvudkategori - Stigmatisering av psykisk ohälsa och tre underkategorier; Jag är inte bara min psykiska ohälsa, Känsla av att vara mindre värd och Avsaknad av terapeutisk allians. Konklusion: En personcentrerad vårdmodell är avgörande för att minska stigmatisering av patienter med psykisk ohälsa. Att främja patienters självbestämmanderätt och delaktighet stärker patienternas förmåga och möjlighet att ta ansvar för sin hälsa. / Background: Stigmatization of patients with mental-illness creates a barrier that might affect their care and treatment. Since primary care has an increasing responsibility for psychiatric care, it’s common for primary care nurses to encounter patients with mental ill-health in outpatient settings. It’s therefore important for all nurses to understand stigma and its impact on mental health patients in order to provide respectful, equal and non-judgmental care. Aim: The aim of the study is to describe patients with mental ill-health, experiences of stigmatization in healthcare. Method: A literature review with qualitative method. Searches for literature were conducted in Cinahl and Psycinfo databases. The selected studies were quality reviewed by SBU's template for review of qualitative studies. After the quality review, twelve articles remained, which were analyzed based on Popenoe's analysis model. Result: The result were presented by the main category - Stigmatization of mental ill-health and the three subcategories; I’m not only my mental ill-health, A feeling of being less of value and Lack of therapeutic alliance. Conclusion: A person-centered care model is crucial to reduce the stigmatization of patients with mental ill-health. Promoting patients' right to self-determination and participation strengthens the patient's ability and opportunity to take responsibility for their own health.

Media’s representation of places and individuals shape public understanding of these places and of their residents, as well as shaping residents’ own understanding of their communities and themselves. Media discourse about marginalized areas is often male dominated and focused on violence and crime which has attracted much attention in previous research. The purpose of this dissertation has instead been to study media discourse about young women living in three marginalized suburban areas south of Stockholm. By studying which discourses about young women in these areas are (re)produced in media we can gain knowledge about the opportunities and obstacles young women face. The study is based upon a critical discourse analysis of a large empirical material of media texts, informed by theory on territorial stigmatization. The analysis has an intersectional perspective. The texts cover a wide range of topics, with three recurrent subdiscourses described: “owning one’s place”, “safety” and “otherness”. The results are in line with previous research in some respects, but also deviate in important ways. Young women in these texts are on one hand, not depicted as responsible for the problems often associated with marginalized areas, but on the other hand, are depicted as responsible for their parents’ integration. / Medieframställningen av platser och individerna som bor där bidrar både till allmänhetens uppfattning av området och de boende såväl som till de boendes uppfattning om området och sig själva. Mediebilden av marginaliserade områden är ofta mansdominerad samt associerad till kriminalitet och oroligheter, en framställning som uppmärksammats mycket i tidigare forskning. Den här uppsatsen handlar istället om medieframställningen av unga kvinnor i tre Stockholmsförorter. Genom att studera vilka diskurser om unga kvinnor i marginaliserade områden som (re)produceras i medietexter bidrar studien till vår förståelse av vilka hinder och möjligheter unga kvinnor möter. Studien bygger på en kritisk diskursanalys av ett omfattande mediematerial, som informerats av bl.a. teorier om territoriellt stigma. Texterna har analyserats med intersektionellt perspektiv. Medietexterna handlar visserligen om många olika saker, men genomgående framträder tre subdiskurser: ”ta plats”, ”trygghet” och ”annorlundahet”. Resultaten följer i flera avseenden tidigare forskning, men avviker samtidigt i några viktiga aspekter. Till skillnad från vad tidigare forskning om medieframställningar av marginaliserade områden och dess boende har visat framställs inte de unga kvinnorna som ansvarsbärare för de problem som ofta associeras till marginaliserade områden. Däremot framställs de unga kvinnorna i stor utsträckning som ansvarsbärare för sina föräldrars integrering.

När delningstjänster för elsparkcyklar spred sig över hela världen hade städer varken kunskap eller verktyg att hantera detta nya fenomen. Situationen var liknande hösten 2019 när de över en natt kom och belamrade Malmös gator. Sedan delningstjänster för elsparkcyklar kom till Malmö har förhandlingar och utvecklingen av dess drift skett kontinuerligt och gör så även idag. Samtidigt har det pågått en debatt om hur bra elsparkcyklarna verkligen är, då främst gällande miljö-, regel- och säkerhetsperspektiv. Vad som saknats är en bredare debatt kring dess sociala påverkan av samhället. I en artikel i Sydsvenskan framgick det dock att elsparkcykeloperatörerna inte erbjuder delningstjänsten i Malmös utsatta områden till följd av bland annat vandalisering av fordonen. Elsparkcykeloperatörernas makt att exkludera områden och dess invånare från delningstjänster för elsparkcyklarna är problematiskt då det skapar ojämlika förutsättningar för Malmöbor att transportera sig i staden. Genom en triangulering av dokumentstudier och intervjuer undersöker uppsatsen hur det kommer sig att elsparkcykeloperatörer kan bestämma var elsparkcyklar får och inte får köra och/eller parkera samt hur samarbetet mellan publika och privata aktörer ser ut. Detta har undersökts för att bilda förståelse för hur exkluderingen av de utsatta områdena kommit till. Därefter har konsekvenserna av denna förhandlingsprocess undersökts utifrån begreppen transportexkludering och territoriell stigmatisering. Bristande regelverk och en skev maktbalans mellan publika och privata aktörer ger negativa konsekvenser för hur socialt utsatta områden i Malmö exkluderas och stigmatiseras av elsparkcykeloperatörerna på grund av marknadsintressen. En nationell lagändring och upphandling kan vara en väg framåt för att Malmö Stad själva ska kunna besluta om vart delningstjänster för elsparkcyklar ska finnas och förhindra att områdena exkluderas. På så vis kan de också uppnå sina egna mål och visioner i arbetet för inkluderande och rättvisa transportmöjligheter för alla i invånare i Malmö. / When e-scooter sharing spread all over the world, cities had neither knowledge nor tools to handle the new phenomenon. This was also the case when they in the fall of 2019 came to the city of Malmö and trafficked the streets overnight. Since they came to the city, negotiations and development of the operations have continuously evolved and still do today. Meanwhile there has been a debate about how good the e-scooters actually are, mainly regarding environmental impact, regulation and safety. What’s been lacking is a broader debate about its social impact on society. However, an article in the newspaper Sydsvenskan shed light on the fact that no e-scooter company operates in Malmös ‘vulnerable areas’ using the risk of vandalism of the vehicles as a reason for this choice. The power that the e-scooter companies exclude certain areas from using the e-scooter is problematic since it creates unequal transport possibilities for the citizens of Malmö to travel around the city. Through a triangulation of document studies and interviews, this research examines how the e-scooter companies can decide where e-scooters are allowed or not allowed to drive and/or park. Furthermore, the research also looks into the collaboration between public and private actors. These topics have been researched to form an understanding of how the exclusions of the ‘vulnerable areas’ have been created. Based on this, the research then examines the consequences of the negotiation processes based on the theoretical concepts of transport exclusion and territorial stigmatization. Deficient laws and a skewed power balance results in negative consequences for how ‘vulnerable areas’ in Malmö are excluded and further stigmatized due to economic factors. We suggest that a national change of laws and a public procurement could be a way forward for the municipality of Malmö, which would allow them to decide for themselves that the ‘vulnerable areas’ can’t be excluded and hence be able to achieve their own visions to have inclusive and just transport opportunities for all citizens of Malmö.

Malmö högskolaLärarutbildningenSkolutveckling och ledarskapMagisterkurs i specialpedagogikHöstterminen 2008Borgfors, S. (2008). Att få diagnosen dyslexi först under gymnasietiden: tio ungdomars verklighet - en kritisk betraktelse. Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogisk magisterutbildning, Malmö högskola.Följande kvalitativa studie, med abduktiv ansats och reflexiv metod som vetenskapsfilosofisk grund, är resultatet av intervjuer med tio ungdomar som har fått diagnos dyslexi först under sin gymnasietid. Syftet var att utröna om diagnostiseringsprocessen och dyslexidiagnosen i sig hade haft någon betydelse för informanternas självbild, studiesituation och studieresultat. Intervjuerna reflekterade också betydelsen av omgivningens förhållningssätt till informanternas svårigheter, såväl före som efter diagnos. Den enskilda skolans och lärarens utövande av makt, bl.a. genom hur styrdokumentens riktlinjer för elever med särskilda behov tolkas, är av största vikt för den enskilda elevens möjligheter till kunskaps- och färdighetsutveckling. Vid jämförelser mellan intervjuerna och tidigare forskning synliggjordes betydelsen av såväl samhällsövergripande som individ- och klassrumscentrerade normativa mönster och brist på kunskap kring dyslexi, med risker för därpå följande stigmatiseringsprocesser. Studiens resultat visar att diagnostiseringen har haft en positiv inverkan på informanternas självbild, studiesituation och studieresultat. Studien visar också att informanterna är rädda för omgivningens okunskap och fördomar. Resultaten motsäger att diagnostisering i sig är stigmatiserande, men ger belägg för att omgivningens attityder till och värderingar av läs- och skrivsvårigheter kan vara det. Fortbildning av skolledare och pedagogisk personal i läs- och skrivutveckling/-problematik framstår som ytterst angelägen.Nyckelord: diagnostisering, dyslexi, fortbildning, kunskap, makt, normer, självbild, stigmatisering, värderingar, åtgärder Susanne Borgfors Handledare: Ingrid Sandén Examinator: Lena Lang / Malmö UniversitySchool of Education, School Development and LeadershipMasters Programme in Special Needs EducationAutumn Term 2008Borgfors, S. (2008). Getting the Diagnosis of Dyslexia only during Upper Secondary School: the Reality of Ten Adolescents – a Critical Study. School Development and Leadership, Masters Programme in Special Needs Education, Malmö University.This qualitative study, performed with an abductive and reflexive method, is the result of interviews with ten adolescents who have received the diagnosis of dyslexia during their time at upper secondary school. The fundamental aim of the study was to examine if the process of diagnosing, and the diagnosis of dyslexia in itself, have affected the informants’ regard of self, study situation and study results. The interviews reflected the significance of attitudes among adults and peers, concerning the informants’ reading and writing difficulties, both before and after the diagnosis. To enable the students’ development of cognition and proficiency, it is of great importance how schools and teachers wield their power when interpreting the principles in the steering documents regarding special education needs. When comparing the interviews with results of earlier research, the lack of knowledge about dyslexia, the importance of normative patterns, attitudes and values in society, the classroom and the individual, with the following risks of stigmatization processes, became evident.The results of the study indicate that the process of diagnosing and the diagnosis itself have had positive consequences for the informants’ concept of self, study situation and study results. The study results also show that the informants fear the ignorance and prejudice of adults and peers. The results suggest that a diagnosis of dyslexia in itself is not stigmatizing to the individual, but confirm that the attitudes and values of others can be so. Continuing professional development of school leaders and teachers regarding reading and writing development/difficulties is of the utmost importance.Keywords: continuing professional development, diagnosing, dyslexia, knowledge, measures, norms, power, self, stigmatization, valuesSusanne Borgfors Tutor: Ingrid Sandén Examiner: Lena Lang

Malmö högskolaLärarutbildningenSkolutveckling och ledarskapMagisterkurs i specialpedagogikHöstterminen 2008Borgfors, S. (2008). Att få diagnosen dyslexi först under gymnasietiden: tio ungdomars verklighet - en kritisk betraktelse. (Getting the Diagnosis of Dyslexia only during Upper Secondary School: the Reality of Ten Adolescents – a Critical Study.) Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogisk magisterutbildning, Malmö högskola.Följande kvalitativa studie, med abduktiv ansats och reflexiv metod som vetenskapsfilosofisk grund, är resultatet av intervjuer med tio ungdomar som har fått diagnos dyslexi först under sin gymnasietid. Syftet var att utröna om diagnostiseringsprocessen och dyslexidiagnosen i sig hade haft någon betydelse för informanternas självbild, studiesituation och studieresultat. Intervjuerna reflekterade också betydelsen av omgivningens förhållningssätt till informanternas svårigheter, såväl före som efter diagnos. Den enskilda skolans och lärarens utövande av makt, bl.a. genom hur styrdokumentens riktlinjer för elever med särskilda behov tolkas, är av största vikt för den enskilda elevens möjligheter till kunskaps- och färdighetsutveckling. Vid jämförelser mellan intervjuerna och tidigare forskning synliggjordes betydelsen av såväl samhällsövergripande som individ- och klassrumscentrerade normativa mönster och brist på kunskap kring dyslexi, med risker för därpå följande stigmatiseringsprocesser. Studiens resultat visar att diagnostiseringen har haft en positiv inverkan på informanternas självbild, studiesituation och studieresultat. Studien visar också att informanterna är rädda för omgivningens okunskap och fördomar. Resultaten motsäger att diagnostisering i sig är stigmatiserande, men ger belägg för att omgivningens attityder till och värderingar av läs- och skrivsvårigheter kan vara det. Fortbildning av skolledare och pedagogisk personal i läs- och skrivutveckling/-problematik framstår som ytterst angelägen.Nyckelord: diagnostisering, dyslexi, fortbildning, kunskap, makt, normer, självbild, stigmatisering, värderingar, åtgärder Susanne Borgfors Handledare: Ingrid Sandén Examinator: Lena Lang / Malmö UniversitySchool of Education, School Development and LeadershipMasters Programme in Special Needs EducationAutumn Term 2008Borgfors, S. (2008). Getting the Diagnosis of Dyslexia only during Upper Secondary School: the Reality of Ten Adolescents – a Critical Study. School Development and Leadership, Masters Programme in Special Needs Education, Malmö University.This qualitative study, performed with an abductive and reflexive method, is the result of interviews with ten adolescents who have received the diagnosis of dyslexia during their time at upper secondary school. The fundamental aim of the study was to examine if the process of diagnosing, and the diagnosis of dyslexia in itself, have affected the informants’ regard of self, study situation and study results. The interviews reflected the significance of attitudes among adults and peers, concerning the informants’ reading and writing difficulties, both before and after the diagnosis. To enable the students’ development of cognition and proficiency, it is of great importance how schools and teachers wield their power when interpreting the principles in the steering documents regarding special education needs. When comparing the interviews with results of earlier research, the lack of knowledge about dyslexia, the importance of normative patterns, attitudes and values in society, the classroom and the individual, with the following risks of stigmatization processes, became evident.The results of the study indicate that the process of diagnosing and the diagnosis itself have had positive consequences for the informants’ concept of self, study situation and study results. The study results also show that the informants fear the ignorance and prejudice of adults and peers. The results suggest that a diagnosis of dyslexia in itself is not stigmatizing to the individual, but confirm that the attitudes and values of others can be so. Continuing professional development of school leaders and teachers regarding reading and writing development/difficulties is of the utmost importance.Keywords: continuing professional development, diagnosing, dyslexia, knowledge, measures, norms, power, self, stigmatization, valuesSusanne Borgfors Tutor: Ingrid Sandén Examiner: Lena Lang

The main purpose of this study was to increase the knowledge about how it is to be a newly arrived refugee in the Swedish school as well as what role the Swedish school plays in the integration process. The respondents in this study have all arrived to Sweden in the past four years as refugees from war-torn countries. In total seven young people in the age 15-16 took part in this study. How do the newly arrived youths experience the time in the preparatory class and the ordinary class? Which social networks does the newly arrived youths have in and outside school? How can the school help them by giving them skills and ability to integrate into the Swedish society? To find the answers to these questions I made a qualitative study. The study is based on interviews with seven young people who are attending Swedish upper secondary (8th or 9th grade) or are in preparatory class. To be able to analyze my qualitative interviews I used three theories; stigmatization, social identity and sociocultural perspective. The results of the survey show that the newly arrived students both have positive and negative experiences of the Swedish school. The newly arrived students experience the time in preparatory class as safe, they have a big community with their classmates and get support and help from their teachers. At the same time, they feel excluded, both in preparatory and ordinary class, due to the lack of wider social networks. According to the students the Swedish school has more to improve when it comes to giving the newly arrived youth’s greater opportunities in the integration process.

Psykisk ohälsa är ett ökande problem i samhället idag. Personer med psykisk ohälsa diskrimineras i samhället och inte minst inom hälso- och sjukvården. År 2019 led 970 miljoner människor i världen av någon form av psykisk ohälsa, och varje år avlider 14,3 % av jordens befolkning till följd av den psykiska ohälsan. Primärvården är den vårdform som de flesta svenskar först kommer i kontakt med och deras uppdrag är att erbjuda vård och behandling vid somatisk och psykisk ohälsa. Det beräknas att en tredjedel av patienterna i väntrummet på en svensk vårdcentral har någon form av psykisk ohälsa. Syftet med studien var att belysa distriktssköterskors upplevelser av att möta patienter med psykisk ohälsa inom primärvården. En systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats valdes för att besvara syftet. Tolv kvalitativa artiklar söktes från databaserna Cinahl, Pubmed och PsycInfo. De valda artiklarna analyserades och likheter och skillnader jämfördes och sammanställdes. Resultat presenterades med hjälp av tre huvudteman och sju subteman. Huvudteman var Vårdrelation, Kompetens och Yttre aspekter. Subteman; Förhållningssätt och bemötande, Utmaningar i möte, Erfarenhet och kunskap som grund, Behov av utbildning, Tidens betydelse, Stöd i arbetet samt Samarbete som arbetsmetod. Diskussionen tar upp att distriktsköterskor hade svårigheter med sitt förhållningsätt och upplevde stress i patientmötet, vilket riskerar ett vårdlidande för patienten. Att få en helhetsbild av patienter med psykisk ohälsa är svårt. Med livsvärlden som grund ges en holistisk vård. Brist på kompetens riskerar patientenssäkerheten. Genom ökad utbildning kan psykisk ohälsa fångas tidigt och därmed minska komplikationer och kostnader, som psykisk ohälsa kan medföra. / Mental illness is an increasing problem in society today. People with mental illness are discriminated in society and not least in health care. In 2019, 970 million people in the world suffered from some form of mental illness, and every year, 14.3% of the world's population dies as a result of mental illness. Primary health care is the form of care that most Swedes first come into contact with and their mission is to offer care and treatment for somatic and mental illness. It is estimated that a third of the patients at Swedish health care center´s waiting room have some form of mental illness. The aim of this study was to describe district nurses' experience of meeting patients with mental illness in primary care. A systematic literature review with a qualitative approach was chosen as a design to answer the purpose. Twelve qualitative articles were selected from the databases Cinahl, Pubmed and PsycInfo. The selected articles have been analyzed and similarities and differences were compared and compiled. Results were presented with the help of three main themes and seven subthemes. The main theme was, Care relationship, Competence and External aspects. The subthemes are The nurse's approach and treatment, Challenges in encounters, Experience and knowledge as a basis, Need for education, Time affects care, Support at work and Cooperation as a working method. In the discussion, it was found that the district nurses experienced anxiety and stress in the patient encounter, which gives a care suffering. It was also difficult to get an overall picture of the patient with mental illness. But with the lifeworld approach, a holistic care was provided. Lack of competence risked the patient's safety, as increased education can be identified at an early stage, thereby reducing the complications and costs that mental illness can entail.

Selon l’Organisation Mondiale de la Santé (OMS), la stigmatisation est une marque de honte, de disgrâce et de désapprobation, conduisant une personne à être évitée et rejetée par les autres. Cette stigmatisation crée des obstacles par rapport au traitement, à l’inclusion dans la société et à l’accès aux services des personnes ayant des troubles du développement. En tant que trouble du développement, l’autisme n’en fait pas exception. Les situations d’exclusion et de stigmatisation sont courantes dans la vie d’une personne autiste, aboutissant même parfois à des violences physiques et psychologiques. La lutte contre la stigmatisation à l’autisme est très importante, mais les interventions visant la réduction de la stigmatisation ne sont pas toujours efficaces. Cette thèse vise donc à explorer les enjeux liés à la stigmatisation envers les personnes autistes et à évaluer un outil technologique, une simulation de réalité virtuelle, pour en diminuer les impacts. La première étude a examiné l'influence de variables sociodémographiques sur les attitudes, les connaissances et l'ouverture envers l'autisme ainsi que les associations potentielles entre ces construits dans une population francophone. Dans l’ensemble, les résultats de cette étude indiquent des attitudes modérément positives, des connaissances modérées et des niveaux élevés d'ouverture à l'autisme dans notre échantillon de 53 personnes principalement composé d’étudiants au cégep. Les participants dans le domaine de la physique, la biologie, les mathématiques ou l'informatique ont montré une plus grande connaissance de l'autisme. De plus, les personnes qui connaissaient une personne autiste ont obtenu des scores plus élevés sur les échelles de connaissance et d’ouverture. Les analyses ont révélé une forte corrélation entre les échelles des attitudes et d’ouverture et une corrélation modérée entre les échelles des connaissances et d’ouverture. Ces résultats suggèrent que l’échelle des attitudes et de l’ouverture ont peut- être mesuré le même construit. Néanmoins, chaque échelle pourrait demeurer pertinente pour examiner les effets des programmes de sensibilisation à l’autisme. La deuxième étude visait à développer et évaluer une application de réalité virtuelle conçue pour mettre les participants « dans la peau » d'une personne autiste pendant une tâche de routine. Nous avons mené un essai contrôlé randomisé dans lequel 104 participants d’une communauté cégépienne ont répondu aux questionnaires utilisés dans la première étude. Avant de répondre à ces questionnaires, les participants du groupe expérimental ont également complété une simulation de réalité virtuelle de 8 minutes conçue par l'équipe de recherche en collaboration avec des personnes autistes. Les résultats ont montré que les participants qui ont complété la simulation de réalité virtuelle présentaient des attitudes plus positives, plus de connaissances et une plus grande ouverture envers l’autisme que ceux du groupe contrôle. Ensemble, les études effectuées dans le cadre de ma thèse doctorale soulignent que les simulations de réalité virtuelle sont des outils prometteurs pour sensibiliser à l’autisme. Les études futures doivent continuer à s’intéresser à l’efficacité des outils technologiques, mais également aux facteurs sous-jacents qui favorisent leur utilisation dans le cadre d’interventions de sensibilisation. / According to the World Health Organization (WHO), stigmatization is a mark of shame, disgrace and disapproval, leading to avoidance and rejection by others. Stigmatization creates barriers to treatment, inclusion in society and access to services for people with developmental disabilities. As a developmental disability, autism is no exception. Situations of exclusion and stigmatization are common in the life of an autistic person, sometimes even leading to physical and psychological abuse. Combating stigmatization in autism is important, but interventions designed to reduce stigmatization are not always efficient. Therefore, this thesis aims to explore the issues related to stigmatization toward autistic individuals and to evaluate a technological tool, a virtual reality simulation, to reduce its impacts. The first study of my doctoral thesis examined the influence of sociodemographic variables on attitudes, knowledge, and openness toward autism as well as the potential associations between these constructs in a French-speaking population. Overall, the results of this study indicate moderately positive attitudes, moderate knowledge, and high levels of openness toward autism in our sample of 53 junior college students. Participants in the fields of physics, biology, mathematics, or computer science showed higher knowledge of autism. Moreover, individuals who knew an autistic person displayed higher scores on the knowledge and openness scales. Statistical analyses revealed a strong correlation between the attitudes and openness scales, and a moderate correlation between the knowledge and openness scales. The results of the study suggest that the attitudes and openness scales may have measured the same construct. However, each scale may still be relevant for examining the effects of autism awareness programs. iv The second study of my doctoral thesis aimed to develop and evaluate a virtual reality application designed to put participants “in the shoes” of an autistic person during a routine task. We conducted a randomized controlled trial in which 104 participants from a college community completed the three questionnaires used in the first study. Prior to completing these questionnaires, the participants in the experimental group also completed an 8-minute virtual reality simulation designed by the research team in collaboration with autistic persons. Our results showed that the participants who completed the virtual reality simulation displayed more positive attitudes, higher knowledge, and openness toward autism than those in the control group. Together, the studies carried out as part of my doctoral dissertation highlight that virtual reality simulations are promising tools for raising awareness about autism. Future studies should continue to focus on the effectiveness of the technological tools and the underlying factors that support their use in awareness interventions.

Syftet med studien är att förstå gestaltningen av fenomenet hälsobudskap i svensk dags- och kvällspress. Detta undersöks genom att analysera berättelser om viktresor för att ta reda på hur personerna gestaltas före och efter viktnedgången. Studien bygger på 20 artiklar som har valts ut och analyserats genom en etnografisk innehållsanalys. Till grund för tolkningarna har två teorier tillämpats, vilka är stigmatisering och hälsoism. Utifrån teorierna har ett analysschema utformats för att urskilja framgående kategorier i artiklarna. Resultatet visar att kategorierna som tillhör hälsoism är mest framträdande, i synnerhet lycka och framgång och individuellt ansvar. Detta resultat tyder på att den smalare kroppen är kopplad till positiva attribut till skillnad mot den större kroppen. De mest identifierbara kategorierna inom stigmatiseringsteorin är negativa attribut och självdiskriminering, vilket kopplas till gestaltningen av personerna innan viktnedgången. Innan viktresan skildrar artiklarna personernas viktstatus som något de vill förändra, där bakgrunden till detta ofta är dålig självkänsla. Därmed är missnöjet till kroppen ofta relaterat till det psykiska måendet snarare än utseendet, vilket har formats i stigmat om övervikt. Det förekommer skillnader i gestaltningen av personerna innan och efter viktresan där fördelarna visar på att det vardagliga livet har underlättats efter viktnedgången. Majoriteten av artiklarna formar gestaltningar om att personerna lever ett mer harmoniskt liv efter viktresan där träning och hälsa har blivit en del av vardagen. Enbart tre artiklar gestaltas med negativa efterföljder som visar att personen mår sämre efter viktnedgången. Slutsatsen som kan dras i studien är att människokroppen gestaltas olika beroende på kroppsvikt; den smala kroppsformen har en mer positiv gestaltning än den överviktiga. / The aim of this study is to understand the framing of the phenomenon of health messages in Swedish daily and evening press. This is achieved by analyzing stories about weight loss journeys to find out how the people are framed before and after weight loss. The study is based on 20 articles that have been selected and analyzed through an ethnographic content analysis. In the basis for interpretations, two theories have been applied, which are stigmatization and healthism. Based on the theories an analysis scheme has been designed to distinguish prominent categories in the articles. The result shows that the categories belonging to healthism are most prominent, especially success and happiness and individual responsibility, which indicates that the slimmer body is linked to positive attributes in contrast to the larger body. The most identifiable categories within the stigmatization theory are negative attributes and self-discrimination, which is linked to the framing of the person before weight loss. Before weight loss, the articles frame the weight status of the people as something they want to change, the background of it is often based on poor self-esteem. Thus, dissatisfaction with the body is related to psychological well-being rather than appearance, which has been formed in the stigma of being overweight. There are differences in the framing of the people before and after the weight journey where the benefits show that everyday life has become easier. Most of the articles form representations that the people live a more harmonious life after weight loss where exercise and health have become a part of everyday life. Only three articles are presented with negative consequences of the weight loss, which show that the person felt worse after losing weight. The conclusion that can be drawn in the study is that the human body is framed differently depending on body weight; a slim body shape has a more positive framing than a larger body.

Introducción: Las enfermedades mentales son un padecimiento frecuente en todo el mundo y las personas que las padecen suelen encontrarse bajo estereotipos, estigmatización y desoladoras circunstancias. La estigmatización por parte de los profesionales de la salud hacia las personas con trastornos psiquiátricos es una problemática que no es muy visibilizada, pero está presente tanto a nivel mundial como nacional y que afecta a la inserción, tratamiento y recuperación de estos pacientes, puesto que en su mayoría son etiquetados como agresivos e intimidantes. Objetivos: Determinar la actitud de los estudiantes de medicina humana ante la salud mental en cuatro dimensiones: autoritarismo, benevolencia, restricción social e ideología, según sexo y año de estudio. Metodología: Se realizó un estudio de tipo transversal, descriptivo, no experimental. Se empleó el cuestionario CAMI, determinando la actitud en cuatro dimensiones: Autoritarismo, Benevolencia, Restricción Social e Ideología hacia la comunidad, asociando las variables año de estudio y sexo. Resultados: Se encuestaron 231estudiantes de medicina humana, de los cuales un 69,7%, 70,1%, 68,8% y 60,2% presentaron una actitud favorable en las subescalas de Autoritarismo, Benevolencia, Restricción Social e Ideologías de la salud mental en comunidad respectivamente. Conclusiones: Los estudiantes de medicina mostraron una actitud favorable ante la salud mental, sin embargo, aún hay un porcentaje significativo que presentó una postura desfavorable. No se encontró diferencia significativa en cuanto al sexo ni al año de estudio. / Introduction: Mental illnesses are a common condition throughout the world and people who suffer from them often find themselves under stereotypes, stigmatization and bleak circumstances. Stigmatization by health professionals towards people with psychiatric disorders is a problem that is not highly visible, but is present both globally and nationally and that affects the insertion, treatment and recovery of these patients, since they are mostly labeled as aggressive and intimidating. Objectives: To determine the attitude of medical students towards mental health in four dimensions: authoritarianism, benevolence, social restriction and ideology, according to sex and year of study. Methodology: A cross-sectional, descriptive, non-experimental study was carried out. The CAMI questionnaire was used, determining the attitude in four dimensions: Authoritarianism, Benevolence, Social Restriction and Ideology towards the community, associating the variables year of study and sex. Results: 231 medical students were surveyed, of which 69,7%, 70,1%, 68,8% and 60,2% presented a favorable attitude in the subscales of Authoritarianism, Benevolence, Social Restriction and Ideologies of mental health in the community respectively. Conclusions: Medical students showed a favorable attitude towards mental health, however, there is still a significant percentage that presented an unfavorable attitude. No significant difference was found in terms of sex or year of study.