Abstrakt. Introduktion: Fri luftväg är en förutsättning för adekvat syresättning och därmed liv. En akut intubation kan behövas i de fall patienten inte kan upprätthålla fri luftväg av sig själv. I omhändertagande av en kritiskt sjuk patient med ofri luftväg krävs teamsamverkan och teamsamverkan är en förutsättning för att kunna bedriva patientsäker vård. Ofta kan dessa situationer uppstå på intensivvårdsavdelningen där intensivvårdssjuksköterskan innehar en stor roll tillsammans med övriga i teamet. Syftet med denna studie är att undersöka intensivvårdssjuksköterskors upplevelse av teamsamverkan vid akut intubation av en vuxen patient. Metod: En kvalitativ design med induktiv ansats tillämpades där åtta intensivvårdssjuksköterskor vid ett mindre sjukhus i norra Sverige intervjuades och hade tidigare upplevelser av teamsamverkan vid akut intubation. Analysarbetet har sin grund i Graneheim & Lundmans (2004) beskrivning av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Innehållsanalysen resulterade i fem huvudkategorier: Att ansvara för att kommunikationen fungerar, Att ha en tydlig rollfördelning och ledare minskar stressen, Att känna stöd från kollegor bidrar till trygghet, Att i en komplex roll bidra till säkerhet samt Att användning av en checklista minskar osäkerheten. Diskussion: Möjligheter finns för att utforma en bra teamsamverkan och det finns stora behov av att det ska fungera, framför allt för patientsäkerheten. Trots detta finns flera hinder till en fungerande teamsamverkan, där hierarkiska strukturer och bristande respektfullhet kan vara några av dessa. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskan upplever både det interprofessionella samarbetet och det egna ansvaret som komplext vid akuta intubationer, där mångfacetterade upplevelser kan uppkomma. Tillämpning av simuleringsövningar och följsamhet av rutiner efterfrågas.

This thesis is about cultural aspects of advanced medical technology for treating end-stage heart failure. New medical technologies like mechanical help-hearts save lives, but they also bring new uncertainties, risks, and challenges. Based on nine months of ethnographic field work in a Swedish academic hospital, this study examines the ways of managing uncertainties of end-stage heart failure and of high-tech treatment, and also how these practices tie into the shared understandings of life-threatening chronic illness, the body, and medical technology’s role. This study draws on anthropological discussions of healing rituals as an analytical tool to make sense of social and cultural dimensions of mechanical help-heart implantation treatment. Viewed as a ritual, this treatment creates and maintains hope as a virtue through which possibilities of new medical technology are justified as culturally approved ways of handling the uncertainties of severe heart failure and mechanical help-heart treatment. Ultimately, even when treatment is regarded as successful, the patients may be saved but are never really ‘cured’ and remain, thus, permanently tied to the world of medicine. This new mode of existence is characterized by paradoxical permanent transit between uncertainty and hope. / Avhandlingen fokuserar på de kulturella aspekterna av den medicinska teknologin som används vid behandling av svår hjärtsvikt. Samtidigt som ny medicinsk teknologi som mekaniska hjälphjärtan räddar liv för den även med sig ovisshet och nya utmaningar som ofta är svåra att förutse. Baserat på nio månaders etnografiskt fältarbete vid ett universitetssjukhus i Sverige undersöks hur denna ovisshet och dessa utmaningar hanteras av medicinskt personal och patienter. I avhandlingen behandlas också sambanden mellan medicinska praktiker och de lokalt delade uppfattningarna om livshotande kroniska sjukdomar, den mänskliga kroppen och teknologins roll. Utifrån diskussioner inom antropologin om ’helande ritualer’ analyseras i avhandlingen de sociala och kulturella aspekterna av behandling med mekaniskt hjälphjärta. Studien visar att genom de rituella aspekterna av denna behandling, genereras och upprätthålls hoppet som en dygd. Den nya medicinska teknologins möjligheter rättfärdigas på så sätt som ett kulturellt accepterat sätt att hantera ovissheten vid svår hjärtsvikt och behandling med mekaniskt hjälphjärta. Även vid lyckade behandlingar, då patienternas liv räddas, blir de trots allt inte riktigt ’botade’ utan förblir bundna till den medicinska världen. Detta nya levnadssätt karakteriseras av en paradoxal och livslång balansgång mellan ovisshet och hopp.

Tidigare studier visar att sjuksköterskor lägger allt mer tid på omvårdnadsdokumentation.Forskningen tyder på två rationella förklaringar till detta fenomen. Den ena förklaringenbehandlar den ökade dokumentationen som en effekt av sjuksköterskors professionalisering.Samtidigt som lagkravet på sjukvårdsdokumentation trädde i kraft startade enprofessionaliseringssträvan för sjuksköterskor. Vikten låg på att som sjuksköterska ständigtsöka större skicklighet inom sitt yrke för att kunna erbjuda patienter bästa möjliga vård. Dettagjorde dokumentationen till en del i ett kollegialt kommunikationsverktyg för att säkrapatientsäkerheten.Den andra förklaringen till ökad dokumentation kan se fenomenet som en effekt avgranskningssamhället. New Public Management och konkurrensbaserad sjukvård har drivitsjuksköterskor att dokumentera om patienters vård och omvårdnad för att kunna styrka att rätthandlingar ä gjorda och därmed klara en granskning.Tidigare studier visar att både professionalisering och granskningssamhället har uppvisateffekter som kan förklara den ökade dokumentationen i sjukvården. Denna kvantitativa studiehar därför låtit sjuksköterskor från fyra avdelningar på Södra Älvsborgs Sjukhus (SÄS) svarapå en enkät om varför de dokumenterar. Detta för att vi studerat vilken av de två förklarandesom gjort sig gällande och därmed dominerar. Studien har även lagt fokus på vilken påverkanålder, erfarenhet och avdelningsform (planerad och akut) har på sjuksköterskors uppfattningom dokumentation och tid som läggs på den.Resultatet visar att båda förklaringarna är av betydelse för de tillfrågade sjuksköterskorna,men med något större värdering på professionaliseringsförklaringen. Bakgrundsvariablernaålder, erfarenhet och avdelning har även visat sig vara av betydelse för tiden som läggs pådokumentation där dokumentationsomfattningen tycks öka med högre ålder och erfarenhet.Resultatet visar även ett samband där sjuksköterskor från planerade avdelningar lägger mertid på dokumentation än sjuksköterskor verksamma på akuta avdelningar gör. Det är utifråndessa resultat vi kan dra slutsatsen om att dokumentation framförallt kan verka som ettredskap för kollegial kommunikation och samarbete, där skicklighet och erfarenhet förmedlas.

No description available.

The aim: was to describe and compare a group of experts and critical care nurses' agreement in detecting delirium in intubated, ventilator treated patients with sedation / analgesia, before and after an in house training intervention with the instrument Confusion Assessment Method for the Intensive Care Unit (CAM-ICU). Method: A quasi-experimental study, one group pretest - posttest design. A convenience sample of 17 critical care nurses in a general intensive care unit included. To detect delirium the instrument CAM-ICU was used, 21 paired tests before and 22 after an educational intervention. Main Results: The results showed that after an in house training intervention sensitivity and kappa coefficient improved of the characteristic 1 "acute onset and fluctuating course," an improvement that was significant. In other features, and overall values were signs of numerical improvement and deterioration in sensitivity, specificity and kappa coefficient but no significant change. Conclusion: Implementing a new instrument for detecting delirium in clinical practice requires education and follow-up. A small sample of critical care nurses with varying ability to use the new instrument and the fact that patients' status may change rapidly making it difficult to draw any conclusions from this study. It is clear, however, that education and follow-up is needed when new care routines are introduced, and that further studies are needed to clarify whether the CAM-ICU is a valit and reliable instrument to use in clinical practice. / Syftet var att beskriva och jämföra en expertgrupp och intensivvårdssjuksköterskors överensstämmelse i att detektera delirium hos intuberade, respiratorbehandlade patienter med sedering/analgesi, före och efter en utbildningsintervention med instrumentet Confusion assessment method for the intensive care unit (CAM-ICU). Metod: En kvasiexperimentell studie, en grupps pretest – posttest design. Ett bekvämlighetsurval på en allmän intensivvårdsavdelning där inkluderades 17 intensivvårdssjuksköterskor. För att detektera delirium användes instrumentet CAM-ICU, 21 parmätningarna före och 22 efter en utbildningsintervention. Huvudresultat: Resultatet visade att efter utbildningsinterventionen förbättrades sensitiviteten och kappa koefficienten i kännetecken 1 ”akut insättande eller fluktuerande förlopp”, en förbättring som var signifikant. I övriga kännetecken och totalvärden fanns tecken på numerär förbättring och försämring i sensitivitet, specificitet och kappakoefficient men ingen signifikant förändring. Slutsats: Att implementera ett nytt instrument för att detektera delirium i klinisk verksamhet kräver utbildning och uppföljning. Ett litet sample av intensivvårdssjuksköterskor med varierad förmåga att använda det nya instrumentet samt det faktum att patienters status hastigt kan förändras gör det svårt att dra några slutsatser av denna studie. Klart är dock att utbildning och uppföljning behövs när nya vårdrutiner införs, och att ytterligare studier behövs för att klargöra om CAM-ICU är ett valit och reliabelt instrument att använda i klinisk verksamhet.

Fluoxetin är den aktiva substansen i många serotoninreglerande läkemedel som förs in i vattendrag. Substansen har visats påverka beteende av vattenlevande organismer som fiskar, mollusker och kräftdjur genom att öka deras djärvhet. I denna studie undersöktes fluoxetins akuta (på vildfångade individer) och kroniska (på labbuppfödda individer) effekter av koncentrationerna 0, 3 och 30 ng L-1 på Asellus aquaticus (sötvattengråsugga) antipredatorbeteende. Detta gjordes genom tre beteendetest: (1) tid att lämna refug, (2) spontan aktivitet samt (3) flyktbeteende under predationsrisk. Överlag hittades få eller inga effekter på A. aquaticus från fluoxetin. De effekter som dock påverkade individer signifikant visade att exponerade individer flydde en signifikant kortare (30 %) tidsperiod från en simulerad predatorattack. Utöver denna huvudeffekt av fluoxetin hittades även signifikanta skillnader i fluoxetins påverkan på de två grupperna, när individer blev utsatta för den högsta koncentrationen ökade vildfångade individer sin aktivitet (38 % fler stopp och 49 % mer rörelse) medan labbuppfödda individer sänkte sin aktivitet (43 % färre stopp och 37 % mindre rörelse). Individer som inte var exponerade visade signifikanta skillnader i alla beteendetest för de två grupperna. Det är troligt att beteendeskillnader är en följd av olika uppfödningsmiljöer, dock går det inte att utesluta att ändrade genfrekvenser uppkommit. Studien lyser sken på behovet av fler studier av långtidsexponering av läkemedelsrester, de är sällan akut giftiga men har däremot subletal påverkan i låga doser. / Fluoxetine is the active substance in many selective serotonin reuptake inhibitive pharmaceuticals that currently enters surface waters. The substance has been shown to affect behaviors of water living organism such as fish, molluscs and crustaceans by making them less cautious. This study investigated the acute (on wild caught individuals) and chronic (on lab reared individuals) effects of fluoxetine on the antipredator behavior of Asellus aquaticus for three concentrations; 0,3 and 30 ng L-1. Three tests were used to determine the effects: (1) time to leave a shelter, (2) spontaneous activity and (3) escape behavior under predation risk. Few statistically significant effects of fluoxetine on A. aquaticus were found. However, individuals exposed to fluoxetine had a significantly shorter (30 %) escape period. Besides this main effect of fluoxetine, significant interactions between the two groups and fluoxetine were also found. When exposed to the highest concentration wild caught individuals increased their spontaneous activity (38 % more stops and 49 % more movement), while lab reared individuals reduced their activity (43 % fewer stop and 37 % less movement). Furthermore, non-exposed individuals from the two groups behaved significantly different in all the tests. It is likely that the differences in behavior occurred due to environmental effects of laboratory rearing, although altered gene frequencies cannot be excluded. This study emphasizes the need for development of methods for more chronic testing of pharmaceuticals, especially considering that pharmaceuticals are seldom acutely toxic but often has sub lethal effects in low doses.

Abtract Background Myocardial infarction is a critical and potentially deadly condition which requires immediate treatment in hospital. Ambulance personnel shall follow prehospital guidelines of care when examinating and treating patients with chest pain and the ambulance is equipped with ECG-monitoring for early identification of infarction in order for rapidly transport to hospital. Previous studies indicate deficiency in compliance to prehospital guidelines and patients with chest pain don´t always receive an ECG in prehospital care. A report from region Västerbotten have shown that 66,3% of patients with chest pain receive ECG in ambulance care. Aim To examine compliance to prehospital guidelines in care of patients with chest pain. Methods A retrospective medical record review (N=204). Inclusion criteria The journals that was reviewed are patients who in 2019 were cared by ambulance staff and taken to hospital as priority one with chest pain. Result The mean age of patients in this study was 70,3 year (SD+/-14,1) and the majority where men (59,3%). Most of the patients presenting with prior heart or vascular disease (67,2%). A total of 42,4% experienced secondary features such as nausea, sweating or dizziness and in 32,4% of the journals these symptoms where not documented. In ambulance 80,9% did receive ECG and 35,8% got ASA, with no significant differences between gender and time of day. Most of the patients (73,5%) required pain relief one or several times during ambulance transport and 21,6% of the patients experienced pain but didn't receive treatment. Conclusion This study indicates that not all patients with chest pain get treated by the prehospital guidelines. Not every patient received an ECG and few patients received ASA. Lack of documentation regarding patients exhibited symptoms and reasons for not treating pain were found in the journals. In summary these deficiencies can negatively affect patient safety, cause medical hazards and increase health care costs.Keywords: Prehospital care, prehospital guideline of care, chest pain, myocardial infarction, ECG

Akut barnanestesi är en komplex situation som kan sätta anestesisjuksköterskans kompetens på sin spets då denne på kort tid behöver skapa ett förtroende hos både barnet och föräldrarna, ha koll på den åldersspecifika fysiologin, ständigt planera framåt och ha en handlingsberedskap ifall komplikationer skulle tillstöta. Studiens syfte var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser i det perioperativa omvårdnadsarbete med det akut sjuka barnet. Tio semistrukturerade intervjuer genomfördes som därefter analyserades med en manifest kvalitativ innehållsanalys på induktiv nivå vilket genererade fyra kategorier: “Söva barn kan vara en anspänning men förberedelserna är lika”, “Lika men olika omvårdnad utifrån barn och föräldrar”, “Erfarenhet, tid och handlingsberedskap skapar trygghet” och “Utveckla omhändertagandet med simuleringsövningar, mängdträning och samarbete”. Resultatet visade inga större skillnader i förberedelserna mellan det elektiva och akuta omhändertagandet av barn. Däremot framkom skillnader avseende vikten av att bemöta och anpassa arbetet utefter barnet och familjen. Att ge sig själv tid eller att få tid trots akuta situationer och ha en handlingsberedskap påverkade den självupplevda tryggheten hos anestesisjuksköterskorna. För att kunna utveckla vården i det akuta omhändertagande av barnet och föräldrarna, krävs det mer övning och teamarbete med tydliga roller.

Inledning: För patienter som behöver akut sjukvård är tiden till diagnos och behandling en viktig faktor. Röntgensjuksköterskornas roll är betydelsefull vid akut diagnostik då de ansvarar för att genomföra röntgenundersökningar. Idag är mobila röntgentjänster, främst konventionell röntgen, tillgängliga för till exempel instabila patienter. Detta bidrar till snabb diagnostik, men många akuta frågeställningar kräver en datortomografiundersökning (DT). Syfte: Syftet med studien var att sammanställa för- och nackdelar med mobil DT vid akut diagnostik. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt. Det gjordes en systematisk litteratursökning i tre medicinska databaser. Totalt kvalitetsgranskades och analyserades tio kvantitativa artiklar. Resultat: Det har visat sig i resultatet att fördelarna med en mobil DT är flera, som till exempel minskad tid till diagnos och behandling samt minskad arbetsbelastning för vårdpersonal. En mobil DT motverkar även transportrelaterade komplikationer hos högrisk-patienter. Det framgår dock även att nackdelarna, som till exempel ökad stråldos, sämre bildkvalitet och ökade kostnader, bör beaktas. Slutsats: Den mobila DT:n har visat sig höja patientsäkerheten, vilket är en viktig faktor inom vården. Denna enhet har, trots sina nackdelar, stor potential för att underlätta diagnostik hos patienter i kritiska situationer. Förhoppningsvis kommer denna enhet att utvecklas vidare för att användas i mer vardagligt bruk. / Introduction: For patients in need of urgent medical care, the time to diagnosis and treatment is an important factor. The role of the X-ray nurse is important in emergency diagnostics as they are responsible for conducting X-ray examinations. Today, mobile X-ray services, primarily conventional X-ray examinations, are for instance available for unstable patients. These services offer rapid diagnosis, but many urgent issues require examinations using a computed tomography (CT). Aim: The aim of this study was to compile the pros and cons of mobile CT in acute care diagnostics. Method: The study was conducted as a literature review. A systematic literature search was conducted in three medical databases. In total, ten quantitative articles were quality-reviewed and analyzed. Results: It appears in the results that the advantages of a mobile CT are several, such as reduced time for the diagnosis and treatment and reduced workload for the healthcare personnel. A mobile CT also counteracts transport-related complications in high-risk patients. However, it also states that the disadvantages, such as increased radiation dose, inferior image quality and increased costs, should be taken into account. Conclusion: The mobile CT has been shown to increase patient safety, which is an important factor in healthcare. The device, despite its drawbacks, has a great potential to facilitate diagnostics in patients in critical situations. Hopefully, this device will be further developed to be used regularly.

Bakgrund: Antalet datortomografiundersökningar (DT-undersökningar) har ökat kraftigt i Sverige och den kollektiva stråldosen till befolkningen blir allt högre. DT-undersökningar av buken är en av de undersökningarna som ger högst stråldos till patienten, därför är det viktigt att de endast görs när det krävs för att ställa diagnos. Därmed kan det vara relevant att undersöka huruvida antalet undersökningar också lett till ökat antal patologiska fynd hos patienter. Syfte: Undersöka hur många akuta DT-undersökningar med intravenös kontrast av buken som gjordes vid två sjukhus och hur stor andel av dessa som påvisade patologiska fynd. Metod: För att besvara syftet gjordes en kvantitativ retrospektiv studie där röntgenremisser och röntgensvar från mars 2013, mars 2018 och mars 2023 analyserades. Resultat: Antalet akuta DT-bukundersökningar med intravenös kontrast har ökat vid sjukhusen med i genomsnitt 49,5% mellan 2018–2023. Den mest markanta ökningen sågs i åldrarna 50–80 år. Vid Sjukhus 1 hade andelen fynd ökat från 57,5% i mars 2013 till 72,4% i mars 2023, samtidigt som andelen fynd vid Sjukhus 2 i stället minskat från 54% i mars 2018 till 46,3% i mars 2023. De vanligaste fynden vid de två sjukhusen var ileus/subileus, appendicit och kolecystit/gallsten/vidgade gallvägar. Könsfördelningen visade att något fler kvinnor än män genomgick akut DT buk med iv. kontrast, (Sjukhus 1: 54% kvinnor och Sjukhus 2: 55% kvinnor). Slutsatser: Det har vid båda sjukhusen skett en ökning av antalet undersökningar men utvecklingen av andelen fynd har gått i två olika riktningar. De vanligaste patologiska fynden som görs skulle kunna ställas med hjälp av andra modaliteter med låg eller ingen stråldos, såsom konventionell röntgen eller ultraljud. Ökningen av antalet akut DT-buk med iv. kontrast har medfört en ökad arbetsbelastning för röntgensjuksköterskor.