Den här uppsatsen syftar till att undersöka hur personal i fritidshemmet kategoriserar barn och hur pedagogisk styrning tillämpas i de pedagogiska planeringar som formuleras för fritidshemmets verksamhet. Med bakgrund i fritidshemmets unika position som tar avstamp i att skapa en meningsfull fritid för barn är det relevant att undersöka detta, i synnerhet då fritidshemmet genomgår stora förändringar. Denna studie har genomförts med utgångspunkt i de pedagogiska planeringar personal formulerar för fritidshemmets verksamhet. Utifrån ett diskursanalytiskt förhållningssätt belyser studien flera ideologiska dilemman som uppstår i materialet. Vidare beskrivs vilka olika val personalen i fritidshem gör när de ställs inför dessa ideologiska dilemman. Konsekvenserna av de val som personalen gör påverkar och formar den diskursiva porträtteringen av barnet och vad det ges för förutsättningar för att vara delaktigt i skapandet av sin egen meningsfulla fritid.

Det demokratiska samhället med värderingar om allas lika rätt till inflytande har med Förenta Nationernas barnkonvention lyft frågan om barns rätt att påverka den fysiska planeringen (UNICEF, 2009). Plan- och bygglagen (PBL) gör ingen skillnad på barn eller vuxna vilket innebär att de ska ses som jämlika medborgare inom samhällsbyggnadsprocesser (SFS, 2010:900). Detta utgör den lagbestämda grunden till varför barn, precis som vuxna, ska ha samma rätt att påverka beslut som rör deras närmiljö. En barnchecklista kan tydliggöra att ett barnperspektiv tillämpas inom planeringsprocesser och frågorna utgår vanligen från vuxnas tolkningar av vad som bör innefattas (Boverket, 2000). Denna studie har uppmärksammat den brist på medverkan av barn och unga som ofta finns i planeringssammanhang och det finns därigenom utrymme för förbättringar. Studien har därför valt att fokusera på att få barnens röster hörda genom att undersöka vilka faktorer i miljön som är viktiga för dem. Detta har legat som grund till att utarbeta en ny checklista där deras värderingar varit grundläggande för frågornas utformande. För att uppnå detta anordnades workshops och enkätundersökningar med grupper av barn från lågstadiet upp till gymnasiet. Eftersom åldersspannen varierade mellan 9-18 år anpassades metoderna efter deras kognitiva förmåga. Resultatet från studien visade att barnen ansåg att det fanns flera faktorer i miljön som påverkar deras subjektiva upplevelse. Detta innefattade bland annat hur byggnader med dess utbredning och placering påverkar dem men även hur viktigt det är med bra gång- och cykelvägar för att främja för deras rörelsefrihet. Det betonades även hur bevarandevärden där exempelvis en enkel kulle för pulkaåkning eller en skogsdunge att busa i var viktigt att inte planera bort. Det slutgiltiga resultatet blev checklistan: Från barn till plan. Den är tänkt att fungera som ett arbetsverktyg med öppna frågor, vilket ger planeraren utrymme att belysa barnperspektivets tillämpning inom detaljplanering. Resultatet visade även på stor kunskap, intresse och medvetenhet hos barn och unga gällande den byggda miljön. De bör därför ses som självständiga kompetenta individer inom samhällsplanering med röster värda att höras.

Studiens syfte är att undersöka barns upplevelser av välbefinnande utifrån olika miljöer ochsituationer på förskolan. Detta har studerats genom att ställa frågan: På vilka platser ellersituationer relaterar barnen sitt välbefinnande till och vart upplever barnen att de mår brarespektive dåligt i förskolan? Ett fenomenologiskt perspektiv ligger till grund för studiensteoretiska utgångspunkt. Insamling av empiri har gjorts på två olika förskolor vid två olikatillfällen, med totalt sju stycken barn i åldrarna fyra till sex. Som insamlingsmetod harsemistrukturerade intervjuer tillämpats där barnens egen tagna bilder på platser och situationeranvänts som stöd under intervjusituationerna. Intervjuerna har dokumenterats via filmning.Resultatet i studien synliggörs i fyra olika teman: Ljudnivå, Reglers betydelse, Socialarelationer och Barnens tro på sig själva. Barnen relaterar till sitt välbefinnande till olikaplatser och situationer och deras upplevelser av välbefinnande har varierat. Några barn harrelaterat sitt välbefinnande till samma platser och situationer men har olika upplevelser omvarför just den platsen fick dem att må bra eller dåligt.

Studien fokuserar på barns flerspråkighet. Syftet är att fördjupa kunskapen om barns förhållningssätt till flerspråkighet i förskolor med flerspråkiga barn. Studien genomförs i två förskolor som består av flerspråkiga barn. Studiens data har konstruerats med en kvalitativ studie ur ett relationellt perspektiv. Resultatet visar att barnen vanligtvis kommunicerar genom det svenska språket och att goda relationer har en positiv påverkan på barns förhållningssätt till flerspråkighet. Slutsatsen som dras är att relationer har en betydelse i barns motivation till att kommunicera på flera språk.

Syftet med studien är att öka kunskapen om vilka strategier barn i förskolan använder för att skapa utrymme för lek, i tid och rum. Studien ska besvara våra forskningsfrågor: Vad ser barn som avbrott i lek? Vilka strategier uttrycker barn för att fortsätta leka, trots avbrott? Frågorna undersöktes genom individuella barnintervjuer i form av gåturer med tillhörande ritsamtal samt kompletterande observationer av barns lek i förskolan. Empirin har tolkats genom det teoretiska perspektivet agentisk realism och genererat ett resultat. Resultatet visar att barn främst ser andra barn som avbrott i lek. Vid dessa avbrott uttrycker de ofta aktiva strategier för fortsatt lek. Studiens slutsats är att avbrott och strategier är viktiga aktörer i lek. Dessa blir tillsammans med människor, material, tid och rum det som leder till den lek som blir till. Det barn ser som avbrott i lek upplevs dock individuellt och är beroende av var, vad och vilka som intra-agerar. Detta gäller även de strategier barn uttrycker för att fortsätta leka, trots avbrott.

Syftet med studien är att undersöka hur 18 barn ser på inflytande ur deras perspektiv i förskolan. I studien används en kvalitativ undersökningsmetod med semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att barnen relaterar sitt inflytande som mest i den fria leken. Barnen i studien verkar förvänta sig att pedagogerna ska lyssna mer, se från deras perspektiv och vara närvarande. Slutsatsen visar, genom barns uppfattningar, att pedagogers förhållningssätt är viktig för barns möjligheter till inflytande.

Studiens syfte var att belysa om och hur förskollärare arbetar med barns inflytande i förskolan. Webbaserade enkäter användes som metod för att samla in det datamaterial som sedan analyserades kvalitativt. Det framkom att förskollärarna som medverkade i undersökningen visar stort engagemang för att arbeta med barns inflytande och göra dem delaktiga i verksamhetens utformning. Förskollärarna beskrev olika strategier som exempel på tillvägagångssätt de använder i arbetet med barns inflytande. Empirin lyfter förskollärarnas förhållningssätt till sin maktposition som en avgörande faktor för hur mycket inflytande och påverkan barnen får i verksamheten. Med hjälp av ett relationellt perspektiv och relevant litteratur bearbetades empirin i en textanalys. Slutsatsen av vår studie är att genom kontinuerliga diskussioner och medvetenhet hos förskollärarna finns det goda möjligheter till vidareutveckling för barns inflytande inom förskolan.

På vilket sätt vi tar till vara barn i behov av särskilt stöds perspektiv i våra verksamheter är en väsentlig fråga för att kunna skapa inkludeerande lek och lärmiljöer för varje barn. I denna studie har en aktionsforskningsansats använts tillsammans med skattningsmaterialet Early childhood enviroment rating scale - ECERS-metoden under fem samtal med ett arbetslag för att möjliggöra ovanstående arbete.

Denna kvalitativa studie med hermeneutisk utgångspunkt belyser hur yrkesverksamma beskriver deras arbete gällande barnavårdsärenden samt hur de yrkesverksamma beaktar barnperspektivet, barns perspektiv och barns bästa. Via frågeställningar som lyder hur yrkesverksamma beskriver sitt arbete med placeringar av barn i familjehem och hur yrkesverksamma reflekterar över placerade barns känslor, mående och delaktighet under och efter placering, har vi erhållit följande resultat: Yrkesverksamma arbetar utifrån de riktlinjer och lagar som de uppmanas till. I deras arbete tar de hänsyn till barns perspektiv, barnperspektivet och barns bästa. Problematiken föreligger däremot i att yrkesverksamma måste bli tydligare i sitt arbete innefattande att delge information och inkludera barn i deras ärenden. Detta eftersom att barn inte förstår hur deras perspektiv, behov och bästa ligger till grund för beslutet av att bli placerad. Slutsatsen är att det utifrån detta är förståeligt att barn känner att deras rättigheter till viss del försummas.

Studiens syfte är att skildra några barns tankar kring hur de lärt sig läsa och skriva samt varför denna förmåga uppfattas som meningsfull att inneha. Med en kvalitativ forskningsmetod som grund genomfördes semistrukturerade intervjuer med några barn i förskoleåldern kring deras syn på sin literacyutveckling. Vårt teoretiska ramverk för studien är den sociokulturella teorin, där tanken att allt lärande sker i samspel med andra är central. Barnen beskriver att det är i ett socialt samspel främst i hemmet med någon familjemedlem som de tillskansat sig kunskap kring läsning medan skrivinlärningen i viss mån skett på egen hand med hjälp av böcker eller liknande artefakter. Barnens beskrivningar av funktionsaspekten samt meningen med att kunna läsa samt skriva belyses utifrån barnens perspektiv. Barnen tycks främst se ett instrumentellt värde i att inneha dessa kunskaper. Det är viktigt att kunna läsa och skriva för att föräldrarna säger det, för att kommande skolgång kräver det eller inför vuxenlivet. Några barn menade dock att för dem har förmågan att läsa och skriva ett värde i sig. Det ger dem glädje och lust här och nu. Det verkar inte som om leken sammankopplas med inlärning, vilket kan vara ett svar på varför barnen upplever att de lärt sig läsa och skriva hemma och inte på förskolan. Tydligt för oss i studien blev också att samtliga intervjuade barn såg sitt kunnande och verbalt kunde förmedla detta till oss. Barnen såg också funktionen med att inneha denna kunskap, vilket vi menar frambringar det meningsskapande som är så viktigt i barnens livsvärld.