Syftet med studien var att ta del av och tolka åtta barns upplevelser av att leva med djur i hemmet för att genom detta öka förståelsen för barns upplevelse av att dela hem med djur. Insamlingsmetoden var semistrukturerade intervjuer och analysmetoden var tolkande fenomenologisk analys. Resultatet visar att barnens upplevelser av att leva med sällskapsdjur är komplexa, mångfacetterade och fulla av nyanser där både positiva och negativa aspekter finns representerade. Resultatet visar också en stor kompetens hos barnen när de handskas med och förhåller sig till att dela hem med djuren, vilket kan innebära både gos, lek och glädje men också rädsla för att bli bitna/rivna och att oroa sig för eller sörja ett djur. Resultatet visar även att barnens upplevelse av delaktighet i skötseln av djuren varierar, likaså varierar barnens resonemang kring huruvida djuren är familjemedlemmar eller inte. Den övergripande slutsatsen av studien blir att vi behöver få större kunskap om hur barn upplever att dela hem med djur då det är en situation som många barn delar men där mer forskning behövs som utgår från barnens perspektiv och fokuserar på upplevelsen i sig och inte på kausala samband och/eller vilka effekter djuret har på barnet.

I barnens vardag i fritidshemmet och i skolan befinner sig barnen i flera olika gemenskaper där de får olika mycket inflytande hos varandra. Syftet med denna studie var att undersöka vilken betydelse olika gemenskaper får för barns vardag i fritidshemmet. För att undersöka detta ställdes följande forskningsfrågor: Vad får barns kultur för betydelse för barns gemenskaper? Hur upprätthålls och förändras olika roller i barns gemenskaper? Studien har utgått från Goffmans (1959) teori om hur det sociala livet skapas i gemenskaper som sedan satts i relation till Johansson (2003), Qvarsell (2003) och Sparrmans (2006) beskrivning av barns perspektiv och kultur. Studien har tagit sin utgångspunkt i den kvalitativa forskningsstrategin där semistrukturerade intervjuer använts som metod för samtalspromenaderna och fokusgruppsamtalen. Studien visar att begreppet popularitiet innefattar olika egenskaper som att vara duktig och kunnig på flera olika saker. Barnen beskriver att det är skillnad på att vara kompisar och bästa kompisar, en bästa kompisa är någon som barnen beskriver att de känt under en längre tid. Barnen beskriver att avundsjuka är något som kan uppstå mellan varandra om de väljer att leka med andra kompisar eller vid de tillfällen där barnen visar för mycket av sin kunskap inför varandra. Barnen beskriver att de använder sig av olika strategier för att stärka sina kompisgemenskaper vilket kan leda till att barn utesluts från gemenskapen.

Syftet med denna studie var att lyfta de medverkande barnens perspektiv av deras upplevelser av aktiviteter och material som fenomen i förskolans utomhusmiljö. Tidigare forskning har till stor del fokuserat på vuxnas perspektiv av barns upplevelser av dessa fenomen och vi har därmed funnit begränsad forskning kring barns perspektiv, vilket har föranlett till vår studie. Frågeställningarna som låg till grund för studien var: Vilka upplevelser ger barn uttryck för gällande aktiviteter på förskolans gård? Vad är barns upplevelser av gårdens materiella objekt i deras aktiviteter? Studien är genomförd utifrån ett fenomenologiskt perspektiv och för att kunna tolka barnens upplevelser har vi analyserat vårt empiriska material utifrån metoden Interpretative phenomenological analysis. Vi samlade in data genom att intervjua åtta stycken barn på en förskola i södra Sverige. Under intervjuerna fick barnen även rita egna bilder av det de brukar göra utomhus, vilka blev ett stöd i samtalet. Därefter analyserades barnens upplevelser. I resultatet kunde vi utläsa liknelser av barnens upplevelser som kategoriserades i tre övergripande teman som vi har valt att kalla: Barns val av aktiviteter i samverkan med lekmaterial, barns positiva upplevelser av aktiviteter i utomhusmiljön och barns negativa upplevelser av aktiviteter i utomhusmiljön. Vår slutsats och den essens av respektive fenomen som vi kommit fram till är att barnens mest väsentliga upplevelser av aktiviteter innefattade fart och höjd samt att de upplever sina aktiviteter genom de fasta lekmaterial som förskolans gård erbjuder.

Syftet med denna kvalitativa studie är att synliggöra ett- till treåringarnas kommunikativa strategier för att ta kontakt med varandra i den fria leken. Med denna studie vill jag försöka närma mig barns perspektiv och synliggöra hur barn närmar sig varandra utan det verbala språket. Barns kommunikation och språkutveckling ses som komplex och den börjar redan från födseln för att sedan utvecklas med barnet, utifrån barnet och barnets behov. Studien utgår ifrån barns kommunikation innan leken, därmed har även lek en stor betydelse för barnen och barns vardagsliv.  Lek bör inte ses som något enkelt, utan i leken utvecklar barnen många olika förmågor på sina egna villkor. Den teoretiska utgångspunkten i denna studie är sociokulturella perspektiv tillsammans med fenomenologin och teorins om barns livsvärld. Yngre barn kommunicerar på många olika sätt, kroppsspråket är centralt eftersom barnen kommunicerar genom bland annat kroppen, gester och miner. Därmed användes i studien en kvalitativ forskningsansats med observationer som empirisk insamlingsmetod. Jag använde delvis strukturerade observationer med stöd i ett observationsschema i syfte att fokusera på de kommunikativa strategier som barnen använde, eftersom den verbala kommunikationen inte var i fokus. Resultatet visar sju stycken kommunikativa strategier som användes av barnen frekvent, i syfte att ta kontakt med varandra i barns fria lek. Strategierna ses som ett samspel som skapas mellan barnen, de kommunicerar och förstår varandra utan att ha erövrat det verbala språket. Bland annat visar resultatet att barns strategier betyder något utifrån barnets egna perspektiv, därmed blir alla möten som barnen involveras i, både verbala och icke verbala, ett meningsskapande. Kroppen är viktig och central för barns kommunikation eftersom barnen inte utvecklat det talade språket ännu.

The preschool yard - A qualitative study of two preschool playgrounds focusing on children's free play. Studiens syfte är att belysa förskolegårdarnas utformning och vilka möjligheter och begränsningar gårdarna kan ge i relation till barns fria lek, utifrån barns perspektiv samt förskollärares perspektiv. Men också ta reda på vad det förekommer för lekar på förskolegårdarna för att synliggöra gemensamma mönster i barns fria lek på förskolegård 1 och 2. Frågeställningarna är:• Vilka möjligheter och begränsningar finns det för barns fria lek på de två förskolegårdarna utifrån barns perspektiv och förskollärares perspektiv? • Vilka eventuella mönster vad gäller barns fria lek på förskolegården finns det på förskola 1 och förskola 2? De teoretiska ramverken som ligger till grund för vår undersökning är det sociokulturella perspektivet och miljöpsykologi där affordance, mediering och artefakter framkommer, vilket därför är centrala begrepp i undersökningen. Metodvalet för detta arbete är intervjuer med barn och förskollärare, samt observationer av barns fria lek på två olika förskolegårdar. Undersökningen visar både att det uppstår olika lekar beroende på vilken miljö barnen har tillgång till och vilka material som finns på förskolegården, men även att samma lekar till viss del förekommer fast förskolegårdarnas utformning är olika, exempelvis olika typer av rollekar. Det vill säga att beroende på hur förskolegården är utformad både begränsar och möjliggör den barnens fria lek.

Syftet med studien är att undersöka hur barn i förskolan närmar sig teknik och hur deras utforskande kommer till uttryck. Undersökningen grundar sig på en kvalitativ studie där barnen genom att först få lyssna till en saga därefter konstruera fritt utifrån temat rymden i en teknikinriktad aktivitet. Resultatet visade fem fenomenografiska kategorier av hur barn närmar sig teknik. Dessa var: barnen utforskar materialet, barnen fokuserar på att bygga något som har med rymden att göra, barnen planerar vad och hur de ska bygga, barnen fokuserar på hållfasthet, barnen fokuserar på funktionen. Dessa fem kategorier visar att barn utforskar och närmar sig teknik på ett medvetet sätt. Genom en sociokulturell tolkning av datamaterialet visade det sig hur barnen utforskade tekniken genom samspel och verbal men även icke verbal kommunikation. Barnen inspirerades av varandra i sitt konstruerande. Barnens konstruktioner liknade artefakter som redan finns i barnens omgivning. I diskussionen diskuteras att det är viktigt att se barngruppen som resurs i lärandet och att pedagogen uppmärksammar och stödjer detta.

Det övergripande syftet med studien är att få en överblick över hur barn ser på sin delaktighet och sitt inflytande i verksamheten på fritidshemmet. En kvalitativ intervjustudie har genomförts på elever i årskurs tre samt elever i förskoleklass. Syftet är att undersöka elevernas egen syn på sin delaktighet och inflytande, samt om synen på delaktighet skiljer sig mellan de yngre och äldre eleverna på fritidshemmet. Med tanke på att vi vill närma oss elevernas egna tankar och perspektiv, använde vi oss utav semistrukturerade fokusgruppsintervjuer. 21 elever har intervjuats i studien. Eleverna blev indelade i heterogena grupper om 3-4 elever i varje grupp. Studiens resultat ger en uppfattning om hur elever ser på sin delaktighet på fritidshemmet, samt hur det skiljer sig mellan åldrarna. Eleverna i båda årskurserna uttryckte att de inte får vara delaktiga i någon större utsträckning på fritidshemmet, och att de gärna hade sett att de hade fått vara med och bestämma lite mer.

Denna studie handlar om fritidslärares ledarskap och syftet är att ur elevernas perspektiv beskriva hur fritidslärare bör vara i fritidshemmet för att eleverna ska trivas och må bra. Eleverna beskriver viktiga egenskaper fritidslärare bör ha samt vikten av relationsskapande mellan fritidslärare och elever. Frågeställningarna som studien har som utgångspunkt är följande: Hur beskriver eleverna fritidslärares ledarskap i fritidshemmet? Vad är det som möjliggör relationsskapande mellan elever och fritidslärare? Studien är kvalitativ och inspirerad av etnografi. De metodiska verktyg som använts för att få svar på studiens frågor är observation, fokusgruppsamtal och semistrukturerade intervjuer. Undersökningen har gjorts på ett fritidshem med elever i årskurs 3. De teoretiska utgångspunkterna som ligger till grund för studien är elevers perspektiv samt sociokulturellt perspektiv. Studiens resultat visar att eleverna har en önskan om att fritidslärare ska engagera sig i relationen till dem genom interaktion genom deltagande i aktiviteter. Elevernas berättelser visar även på att många tillgängliga fritidslärare skapar trygghet.

Syftet med studien är att synliggöra hur förskollärare uppfattar begreppet pedagogisk dokumentation. Syftet är att ta reda på om förskollärare har barnens perspektiv eller ett vuxenperspektiv vid den pedagogiska dokumentationen. Detta bidrar till att vi vill undersöka följande frågor: Hur uppfattar förskollärare begreppet pedagogisk dokumentation? Hur anger förskollärare att de utför pedagogisk dokumentation? Vi berör även dokumentationen då den är ett förarbete till pedagogisk dokumentation. Studien utgår från fenomenografin och utvecklingspedagogiken som teoretisk utgångspunkt. Med hjälp av en kvantitativ metod med kvalitativa inslag sammanställs en pappersenkät för att få frågeställningen besvarad. Enkäterna delas ut till förskollärare på olika förskolor. Resultatet i studien visar att förskollärare har både barnens perspektiv och ett vuxenperspektiv när de utför pedagogisk dokumentation. Det visar sig att fler förskollärare har barnens perspektiv i åtanke än ett vuxenperspektiv då många fokuserar på barnens utveckling. Vid sammanställandet av enkäterna synliggörs det att förskollärare uppfattar och utför pedagogisk dokumentation olika.

Studiens problemområde grundar sig i att det finns behov av forskning utifrån barns perspektiv gällandes barns uppfattningar av bilder och handling under högläsning. Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur barn beskriver och uttrycker sina uppfattningar kring handling och bilder i olika barnböcker.Forskningsfrågorna är följande: Hur beskriver barn sin upplevelse av bilder under högläsning? Samt hur beskriver barn sin upplevelse av handlingen under högläsning? Studien har utgått från ett fenomenologisk perspektiv. Det empiriska materialet har samlats in på två förskolor, där barn i åldrarna 4-5 år deltog. Det dokumentationsverktyg som användes var videoinspelning och empiriska data har därefter transkriberats och transformerats med inspiration från Amedeo Giorgis analysmetod. De resultat som framträdde var: Kroppsliga uttryck, kreativitet i barns berättande och känslouttryck blir tydliga. Resultatet av studien visas utifrån barnens olika uttryck för många skilda och delade beskrivningar kring deras uppfattningar om bilden och handlingen i barnböckerna. Studiens slutsats är att barnens upplevelser av barnböckernas innehåll med bilder respektive utan bilder innehöll en varation av beskrivningar utifrån barnens kreativa-, känslomässiga- och kroppsliga uttryckssätt.